I klimateriet

Bloggardag har vid sin ansenliga ålder hamnat i klimateriet. Han lyssnar, han läser, han försöker förstå. Kan det vara så, att en kyrkokristen per definition inte förmår uppbåda samma katastrofstämningar som hedningarna? De kristna vet att det drar mot katastrof, men det är en eukatastrof, födslovåndor till det nya. Nya  himlar och en ny jord. Det är så det kommer att gå. Eu-katastrofen är verkligen vad ordet säger: en bra katastrof, en att längta efter Men självfallet en katastrof. Somliga ger upp andan när det kommer och andra ska lyfta sina huvuden.

Ska en kyrkokristen därför nödvändigtvis fråga på tvärs i alla sammanhang? Vi väntar inte något annat än katastrofen, men också den är inställd i Guds goda vilja med oss.

Nu sägs det vackra saker, som att vi inte ska överlämna problem till barnbarnen. Det är väl bara dumt? Till vilka andra skulle vi lämna dem? Det är världens gång att nya släkten kommer och de får hantera problem på samma sätt som vi fått göra. Giftskandalen i Teckomatorp till exempel. Eller problemet med politiska felbedömningar. Vi förmår inte skapa ett paradis ens för våra barnbarn. Allstå får vi rätt kallsinnigt konstatera, att barnbarnen ska få våra problem. Också! Något bra kan vi möjligtvis lämna efter oss. Men "förvaltarskap" betyder att generation efter generation lösa problem i denna värld. Och då litar jag mer på barnbarnen än på somliga figuranter i samtiden.

Bloggardag funderar mycket över danskar, norrmän och finnar. Hur hanterar de den vädersituation som var och som uppfattas vara klimatkatastrofen sedd med egna ögon? Varför rapporteras inte om våra grannar? Är vi klimatmässigt sämre än dom? Det kan ju omöjligen bara vara vi som drabbats denna sommar, alldeles bortsett från att Bloggardag njöt av värmen och tyckte att det var rätt bekvämt  att slippa klippa gräset och leva som han lever i södra Frankrike. Det var förbudet att grilla som var det mer besvärande. Men nu är det höstlikt med regn, faktiskt lite rusk också, och då undrar man gärna över hur detta kommer sig. Tog månne klimatkatastrofen slut?

Siffror saknas förstås. De finns, men debatteras inte. 0.1% av de totala koldioxidutsläppen i världen kommer från Sverige, hette det. Utsläppen  har under kort tid också minskat draatiskt. Men då har tydligen inte utsläpp av vår import räknats in och våra flygresor utomlands. Nu är det likväl så att koldioxidutsläppen gör att det växer bättre på jorden. Vi får mer att äta. Men grödorna blir näringsfattigare. Inte konstigt att Greta 15 skolstrejkar för klimatet utanför Riksdagshuset och att hennes föräldrar tar plats i medierna. De satt med barnen i lägenheten och mådde dåligt. Greta gick i årskurs 5 när hon såg en film i skolan om skräpbergen i världshaven. Då slutade hon äta, skratta, prata, spela piano. Det blev illa för lillasyster också. Men insikten är at den lilla krisen hör samman med klimatkrisen som är en hållbarhetskris. "När hjulen snurrar allt fortare för att vi ska ha råd med resor och prylar som egentligen är helt onödiga är det de högkänsliga som allra först går sönder." Den utbrända familjen är en produkt av en planet i kris har rubriksättaren förstått. Jag citerade något av de lokala bladen men saken fanns också i DN.Här något medierna uppmärksammar och menar att vi måste få veta.
https://www.dn.se/kultur-noje/malena-ernman-vi-branner-ut-oss-pa-en-utbrand-planet/

Nu intervjuades folk på gatan. En insikt handlade om att få ned förbrukningen av plastpåsar. "I det fallet kan verkligen alla göra något." Jaja.

Bloggardag gavs besked i DN. Klimatfrågan handlar inte bara om "miljö" utan är en strid om vilka idéer som ska styra vår tid. Högernationalism och klimatförnekelse hör ihop, om man ska tro Björn Wiman. Då ramlar polletten ner. Det är alltså bara dumt att söka hårdfakta om koldioxid, ställa frågan hur mycket koldioxid Sverige faktiskt binder i sina skogar eller fråga om tekniska lösningar. Det är till och med dumt att tänka att de begåvade barnbarnen ska få lösa problem vi skapat men inte kan hantera. Men om klimatfrågan blir så my ket mer, måste inte klokt folk kräva betydande preciseringar för att kunna tala just om klimatet och denna fråga utan att den hanteras ihop med andra? Är det bara Bloggardag som blir misstänksam att någon ska pådyvla honom en agenda han inge ritigt kan genomskåda syftet med och innehållet i?
https://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wiman-fossilfetischismen-och-foraktet-for-sanningen-gar-hand-i-hand/

Nu kan Bloggardag ändå inte vara glad. Vad handlar det om när Stefan Fölster skriver om rekyleffekten. Vi använder mindre olja. Priset på världsmarknaden sänks. Då använder andra länder mer av billigare fossila bränslen. Fölster kallar detta för "rekyleffekten" och menar, att de som inte sett detta "bär en stor del av skulden för dyra slag i luften". Är detta vad svensk klimatpolitik ägnar sig åt? Vad säger ni då? Går skatteuttaget till dyra slag i luften?
https://www.svd.se/miljopartiers-fornekare-bar-rejal-klimatskuld/av/stefan-folster

Jag läser Lennart Bengtsson också. "Ingen panik" och vi behöver fler ingenjörer och färre miljöaktivister är budskapet. Det betyder att vi ska ta god tid på oss för att göra rätt saker. Bloggardag tror att Bengtsson uppfattar Johan Rockström som en aktivistisk skojare, men det kan vara en missuppfattning. Men bilden kompliceras än en gång, enkelt är inte detta.
https://detgodasamhallet.com/2018/08/10/i-rotmanaden/

Jag förstår inte att irritationen ska riktas mot Bloggardag, när bilden som ges sannerligen inte är entydig och vi hänvisas till - tro. Och Bloggardag är barnens vän. När skolan bedriver en ångestframkallande undervisning är det inte de ångestfyllda barnens fel utan skolans! Bortsett från det, vilka har lagligt ansvar för att skolplikten fullföljs? Barn eller föräldrar. Vem ska sättas på cellen?