Den skamliga eliten konfererar mot populismen

Antje har varit på en ny världskonferens. Nu var det tre dagar i Rom och ämnet tycks ha varit liknande det som var i Berlin i maj. Det lät anslående när konferensens tema återgavs: Xenophobia, Racism and Populist Nationalism in the Context of Global Migration.

Den som redan från späda år följt det politiska livet ser hur de politiska partierna förändrats: från folkrörelseburna till postdemokratiska apparater. Folket får rösta och sedan ser de sin röst tas om hand av de fingerfärdiga. Bloggardag avser inte själva rösträkningen utan det som kallas "det politiska spelet" därefter. Av kanske oklara skäl finns det somliga som inte gillar postdemokratin. De gillar inte heller det politiska spelet i kyrklig tappning. De känner sig lurade. Eliten kallar dem populister om de inte ska gälla för att vara xenofober eller rasister. De tas inte på allvar men de definieras som ett allvarligt problem och blir konferenstema.

Frasse talade också till konferensen. Bloggardag har i all hast läst hans anförande. Det var en vänlig diskurs, en predikan av rätt gängse slag. När konferensdeltagarna hört Frasse återgick de till att utforma budskapet till oss.

Särskilt minnesvärt är konferensens budskap att media ska satsa på positiva budskap när det handlar om migration (p 7 d) Det beror på att migrationen "contributes positively to both countries of destination and countries of origin" (p 3 d) Naturligtvis är kyrkor "important actors in civil society" (p 12) När eliten vill ha positiva nyheter är det fara å färde. För oss alltså.
https://www.oikoumene.org/en/resources/documents/message-from-the-conference-xenophobia-racism-and-populist-nationalism-in-the-context-of-global-migration-19-september-2018/

Slutsats om populismen? En elit tar hand om det hela och ställer till rätta. Denna elit använder folket som alibi, i eget intresse alltså, för att formulera folkets egentliga och moraliska intresse. Till eliten vill de som kan ansluta sig eller ansluts som ideologiproducenter. Antje till exempel. Nu talar hon mot populismen vid konferens efter konferens, inlägg efter inlägg. "Populism" hanteras just så som "demokrati" hanterades på 1800-talet; som något hotfullt, oönskat och omstörtande. Få tycks göra arbetet att analysera vilka sociala och ekonomiska omständigheter som leder till det de kallar "populism". Det är som om globaliseringen inte fått några konsekvenser, men det har den ju, och folk är inga dumskallar. Populismen är från början ett vänsterprojekt i USA. Den är ett mer demokratiskt projekt än postdemokratin.

Antje kör på med sitt reformerta. "Mänsklighetens överlevnad är i riskzonen i en värld som blir livsfarlig när den saknar hopp." Men världen saknar inte hopp. De flesta hoppas men det är möjligt att de mestadels begränsar sitt hopp till det de kan påverka. Kanske de hoppas på i Antjes ögon för futtiga saker, men hoppas gör de. Bloggardag hoppas nu på att den reformerta teologin körs på kyrkporten. Hopp saknar han sålunda inte. Men han kan vara generös. En ärkebiskop i Svenska kyrkan kanske skulle förnimma att många som går i kyrkan och många präster och andra kyrkoarbetare faktiskt tycker att mycket inte ter sig så hoppfullt. Detta är en verklig och allvarlig arbetsuppgift. Denna arbetsuppgift tar sig Antje inte an. Antje drar ut i världen för att delta i konferenser mot populism.

Antje gillar att tala om rädslan. Andra är rädda. Nu ska de förses med hopp. Det är som i de usla predikningar man hört fast mest för 50 år sedan. Tekniken var att skrämmas och så låta allt efter 25-30 minuter landa i hopp och himmel. Poängen var att åhörarna skulle behandlas som mindre vetande, de var rädda. Så ser Antje saken när vi läser Torsdagsdepressionen. " Rädslan som driver fram rasism och främlingsfientlighet kan och måste mötas med berättelser om gemenskap och dialog."

Berättelsen befriar. Det reformerta förnekar sig inte. Hur vore det att i stället ta folk på allvar? Nej då. Folk är objekt för elitens mödor. "Kultur, bildning och drömmar kan avgifta rasismens mardröm." De som funderar över massinvandringen och dess praktiska konsekvenser är uppenbarligen de kulturellt obildade. Antje vet.

Att vanliga svenskar hör till de minst rasistiska i världen låtsas ingen om. Vår vän herr Omar påpekar ibland hur invandrarkulturer är betydligt mer rasifierade. Han vet nog vad han talar om. Han har rört sig i miljöerna. Antje rör sig i andra miljöer, sådana där man konfererar om "främlingsfientlighet, rasism och populistisk nationalism i världen i dag, bland annat utifrån ett teologiskt och bibliskt perspektiv samt ur ett sociohistoriskt och kulturellt perspektiv."

Vad kom konferensdeltagarna fram till? Här blir Antje direkt skamlig: "Bland mycket annat lyftes modet att tänka, tala och agera fram." Bloggardag noterar återhållet vredgad att detta ska man höra Antje säga, hon som är ärkebiskop i en kyrka där dissidenterna alls inte får tänka, tala och agera. Här införs prästvigningsstopp, yrkesförbud och karriärstopp. Här riggas val och utnämningar. Här delas folk med osviklig säkerhet in i ett "dom" och ett "vi". Här bestäms vilka frågor som är icke-frågor. Och Antje åker utomlands och sjunger med änglarna. Det är bara vedervärdigt. Bloggardag ska ringa etikern doktor F för att efterhöra hans etiska analys av hennes beteende.

Vad ger ni annars för Antjes självkritik? "Självkritiskt behöver vi möta rädsla och fördomar med hopp och sanning." Har ni varit med så länge att ni kan läsa text innantill och fatta? Antje står för hopp och sanning. Riktigt vari det självkritiska betsår går inte att begripa, men rädslan och fördomarna finns hos de andra. Världsbilden är stabil och självbilden är sannerligen världsbild!

Till det här lånar sig Frasse eller luras han. Vad han sa ville konferensdeltagarna höra: "Di fronte al dilagare di nuove forme di xenofobia e di razzismo, anche i leader di tutte le religioni hanno un' importante missioni. De religiösa ska bygga samhället. Berätta detta för de sekulariserade. Då blir de lika skräckslagna som Bloggardag. Nä, förresten. Berätta inte. Inte idag i alla fall. Dåliga besked ska inte lämnas på fredagar.

Som sagt: "Churches are important actors in civil society and political life, and we urge them to participate, in close cooperation with inter-religious and other parts, in political, economic and social affairs..." (konferensbudskapets p 12) Frasses lilla diskurs stämmer väl in på konferensens självbild. Den implementerar Antje piggt i Svenska kyrkan. Vad är det som binder samman jesuiter och reformerta?

Nu kan ni alltså inte hoppfullt se framtiden an. Den interreligiösa praktiken för fred ska befordras. Svenska kyrkan har tagit ett initiativ."Programmet ska utveckla och fördjupa relationerna mellan religiösa samfund och organisationer som arbetar med integration och för människor på flykt i Sverige och Europa." I Antjeborgs eliter vet man att prioritera. Frasse blåser under.

I många församlingar är överlevnadsfrågorna faktiskt andra och man undrar över att Svenska kyrkan inte tycks ta några initiativ. Svaret kan ges. Antje är alltid någon annanstans och gör något viktigare. Det är bara att inse och ogilla läget. I nästa vecka är Antje på bokmässan förstås. Ja, ni vet: Kultur, bildning och drömmar kan avgifta rasimens mardröm. Hon har mycket att stå i. Bokmässan verkar i detta perspektiv vara en angelägen arbetsplats. Almedalen likaså.