Postdemokrati

Bloggardag skäms. Han borde ha läst boken tidigare och fattar inte hur den kunde gå honom förbi. Detta är dock församlingsprästens livsvillkor: det är något att göra mest varenda dag. Bloggardag får som pensionist ta skadan igen och läser Colin Crouch, Postdemokrati. Daidalos 2011. Han köpte boken antikvariskt för att få den snabbt, men den finns å engelska språket på Amazon.

I boken beskrivs hur den politiska klassen delar villkor med näringslivets folk och "bildar en elit fjärmad från vanliga människors liv". (s 8) För alla former av seriös, problemorienterad politik innebär det ett stort problem "om stora samhällsgrupper avskräcks från att delta i det offentliga livet och passivt låter sin marginella politiska delaktighet formas av små eliter." (s 14). Den politiska debatten blir ett hårt styrt skådespel, underhållning (s 17). Varför kommer Bloggardag att tänka på valrörelsen 2018?

"Eliterna lärde sig snart att styra och manipulera medborgarna." (s 22) Det är väl här Antje kommer in som manipulatör. Det låter bra, men det hon säger är insatt i ett större sammanhang, ett där hon är en del av eliten. Hon står, som de alla, "populismen" emot och populism är samlingsbegreppet på allt vad eliten ogillar. En folkkyrka kan inte ha det så om den ska vara på folket sida, det fattar ni väl?

Crouch skiljer mellan liberal demokrati och demokrati (s 29) I den första finns det plats för intresseorganisationer, det som Bloggardag tror vill kallas "civilsamhället", som bedriver lobbyverksamhet. Demokrati är medborgarstyre, förstås. Systemet bortom demokrati präglas av betydligt större smidighet. Medborgaren blir kund och politikerna krämare. (s 33-34)

Det finns mer att säga och Bloggardag går inte fri från valrörelsen nu heller: "Den masspolitiska kommunikationens förfall har också lett till att partipolitiken blivit mer personfixerad." (s 38) Bloggardag lärde sig också det värdefulla ordet "självreferentiell": den politiserade företagseliten relaterar till en självreferentiell politisk klass. (s 100). Det var ett riktigt bra ord. Det beskriver också människan som gjort sig kvitt Gud. Självreferentiell! En kyrkokristen känner igen problemet från många predikningar, men inte så väl uttryck som med detta ord.

Crouch beskriver det postdemokratiska och ni ska få det tankeväckande citatet:
Medborgarna förlorar praktiskt taget all förmåga att omsätta sina åsikter i politisk handling. "Allmänna val blir ett spel om varumärken snarare än ett tillfälle till återkoppling mellan medborgare och politiker med avseende på tjänsternas kvaliteter.... den demokratiska processen, det yttersta uttrycket för medborgarnas rättigheter, börjar alltmer likna en marknadsföringskampanj som mer eller mindre öppet grundar sig på de manipulationsmetoder som används för att sälja produkter." (s 110)

Nu har Bloggardag också läst Per I. Gedins utomordentliga bok När Sverige blev modernt, Albert Bonniers Förlag, 2018. Det är berättelsen om Stockholmsutställningen 1930 och dess ideologiska program, det som format vårt Sverige. Bloggardag gick förstås till läggen och slog upp Svensk Kyrkotidning år 1930 för att undersöka vad som skrevs i det kyrkliga om denna trendvända. Ateljé Licium ställde ut på utställningen. Det var det hela. Vad som skedde i det som syntes ske gick Svensk Kyrkotidning förbi. Arma Svenska kyrkan. Först i allo när det moderna Sverige blir till hamna på efterkälken och sedan med Antje hamna i eliten mot folket. Begripligt naturligtvis men förödande. Folk är inga dumskallar och skulle det talas profetiskt om denna tid, och varför inte, kunde vi stampa av hos Colin Crouch. Han ger oss verktyg att använda i denna tid.

I Medievärlden begick sig chefredaktören Axel Andén. Han konstaterade att bevakningen av klimatfrågan är svår. Bloggardag gladdes. En själsfrände, insiktsfull desslikes. Men hallål! Problemet var att BBC ofta misslyckats med att ifrågasätta klimatförnekare. För detta har radiobolaget fällts och nu har redaktionella riktlinjer tagits fram. Alla anställda på redaktionen ska få en timmes utbildning. Bloggardag har inte läst dokumentet, som sägs bestå mest av självklarheter. Det slår dock fast att man inte behöver balansera klimatforskare med klimatförnekare "precis som man inte behöver någon som förnekar att Manchester United vann lördagens match med 2-0." Var inte detta ett logiskt felslut av något slag? Men hållningen har, menar Anders Andén "varit en självklarhet länge i svenska medier." Och detta litar ni på? Inte Bloggardag!

Nu ska, samme auktoritet, klimatfrågorna in i andra artiklar och möta läsaren som en överraskning. Syftet är att få redaktörerna att tycka att klimatfrågan är den viktigaste, då kommer också publiken att bry sig.
https://www.medievarlden.se/axel-anden/2018/09/12/nu-kravs-en-ny-klimatbevakning/

Bloggardag vredgas. "Tror dom att jag är en idiot" utbrister han loud and clear. En liten försynt viskning når honom då: "Ja." Bloggardag drar efter andan. Den viskande rösten fortsätter lika försynt: "Och är du inte dum, ser dom till att du blir."

I går begrep Bloggardag inte nyheten. Det talades om nya EU-bestämmelser om att omedelbart avvisa dem som inte fått uppehållstillstånd. Bloggardag fattade nog inte vad detta betyder. Går alltså inte EU längre än SD? Och detta står Sverige bakom? Om EU kör president Trumps linje mot illegala invandrare, vad gäller då samarbetsproblemen i Sveriges riksdag? Vi ska skicka fler gränspoliser till EU:s styrka och gränspolisen skulle få använda tvångemedel. Nu blir Bloggardag till sig. Kan det vara så att de facto är alla politiska partier utom SD är hycklande i frågan? Vem kan berätta vad EU:s regelsystem faktiskt innebär och innebär för vårt land och dess handlingsfrihet? Ska det hårda hjärtat vara gemensam europeisk hållning i Festung Europa? Det är kanske en klok hållning, men då ska det inte spelas etiskt munspel? Gärna hjärtlös obarmhärtighet – men öppet och utan omsvep! Vita änglar är värre än svarta.

Därtill fanns det i går något Bloggardag faktiskt begrep. När unga afghaner inte längre är asylsökande ska de ordna boende på egen hand. Kan de inte detta, hänvisar myndigheterna dem till Stadsmissionen. Ska Stadsmissionen vara statens städgumma? En sådan samhällssyn omfattar inte Bloggardag.

Bloggardag ser många orimligheter i samtiden. Det kan förstås skyllas på Colin Crouch. Eller på pastor L, som manade honom att skaffa sig boken.