fredag 21 november 2014

Biskopsvalet i Växjö på djupet, del ett

Jag läste biskopsaspiranternas egna djuppresentationer. Visst måste något göras i mellanvalstiden men egendomligt blir det när aspiranterna ska skriva något som bara måste uppfattas vara "a job application". Väljarna hade haft mer nytta av en psykologs intervju med de återstående aspiranterna som därefter publicerat en analys av vars och ens starka och svaga sidor. Jag läste djupsinnigheterna och avser att kommentera och som alla fattar tänker jag vara grundlig. Källhänvisning:
http://svenskakyrkan.se/vaxjostift/pa-djupet-med-biskopskandidaterna

Jag anar att aspiranterna fått några frågor och tydligen ett utrymme mellan 1500 och 2000 ord.
Först handlar det om grundsynen.

Thomas Petersson är grundlig och börjar med Treenigheten för en teologisk grundsyn "bör alltid börja med Gud". Hans slutsats blir att det bara är "i relationen mellan mig och Gud som det kan behöva beskriva vem Gud är" - vad nu detta betyder - men slutsatsen blir en möjlighet för varje människa att själv "berätta sin erfarenhet eller upplevelse av vem Gud är." Vi är långt ifrån Kyrkans anförtrodda tro och djupt nere i borgarens själsliv.

"Tron på Jesus är en relation". Men inte bara väl? Den är väl också försanthållande - eller har jag missat något?

Anden driver oss närmare Gud, heter det. Men är inte Anden Gud hos oss, nära som luften vi andas?

Nå, "Bibeln är Guds ord tolkat genom människor berättelser och erfarenheter i möten med det heliga. Bibeln är varje kristens ursprungskälla", får vi veta. Här möter en egendomlig biblicism för just Bibeln är ett sentida påfund att varje kristen t ex ska äga. De flesta som kommer till himlen har aldrig ägt en bibel. De har hört Ordet och uppfattat Skriften som Guds tilltal och hopsatt just så som Gud ville ha den hopsatt för att vi skulle bli frälsta. "Bibeln är Guds ord tolkat" anger en annan bibelsyn än Kyrkans.

Beskrivningen av Kyrkan är också lätt överraskande: "De som söker, tvivlar och famlar, de är kyrkan." Jag tror en sådan syn på Kyrkan inte rätt uttrycker Kyrkans mysterium. Och de vackra orden övermannar biskopsaspiranten när han ska precisera sitt kyrkobegrepp: "Vi tror på människolivets okränkbarhet. Vi tror på individens frihet. Vi tror på människans lika värde. Vi tror på jämställdhet mellan kvinnor och män. Vi tror på solidaritet med svaga och utsatta."
Strunta i behandlingen av svenska språket - men så här står det och detta sägs vara vad Kyrkan tror. Vi lämnar här Petersson.

Aspiranten Modéus anlägger en personlig ton. "Det känns spännande att få skriva till dig." Han kommer i sin korta trosbekännelse fram till att Gud är vårt ursprung och vårt mål och är övertygad om att "en människas liv är meningsfullt." Riktigt vad det betyder, kan vara svårt att förstå för mycket är väl rakt upp och ner meningslöst. Vi är skapade med mening - jo. Men meningsfullt? Livet är också ett mysterium: "För mig som biskop skulle det betyda en grundläggande respekt för varje människas livstolkning. Jag vill närma mig din tro med respekt, hur den än ser ut." Här kan man med katekesens ord fråga: vad betyder det? Är inte biskopen den som försvarar den kristna tron och vill utbreda den i övertygelse att här är svaret på alla människors djupa längtan? Är inte biskopen en tiggare som visar andra tiggare var det finns bröd?

"Nästan dagligen" ställer sig biskopsaspiranten frågan "vad skulle Jesus ha gjort?". Det låter fint men slirar lite på det där "nästan" - frågar han inte så dagligen och om inte - vilka dagar och under vilka omständigheter frågan han inte så? Det vill man helst veta. I New York lärde jag mig fråga: WWJD? - What Would Jesus Drink? Så ofrom är jag dock att jag nästan aldrig frågar så.

Vi går vidare. "Genom min biskopsgärning skulle jag försöka predika evangeliet som svar på frågor som rör sig på djupet av vår existens". Det låter något och konkretiseringen är individinriktad: Du är förlåten, helad, upprättad. Det hade varit av värde att förstå hur just biskopsgärningen har detta fokus - och inte stiftet och Svenska kyrkan. Jag kan för egen del inte komma på någon biskopsgärning som tidigare haft detta fokus - och varför skulle det? Upprättelsen sker väl sakramentalt i lokalförsamlingen?

Vi kommer över till Anden - den gudomliga närvaron går i dagen på både ett osynligt och ett synligt sätt. Det kan jag förstå, men utöver mina fattningsgåvor går påståendet att Gud synligt möter i tystnad.

Jag orkar för stunden inte mer. Predikotönan hörs i ordsvallet och mest redovisas teologiskt osmält tankegods, halva tankar, vackra ord som döljer ett eventuellt innehåll och det djupaste i framställningen är insikten om två som gärna vill bli biskopar. Växjö stifts framtidsdag ter sig ljus och framförallt lång.

Denna morgon, stärkt av de många orden, kanske jag skulle fråga: WWJD?

24 kommentarer:

  1. Jag vill uppmana alla att läsa aspiranternas "reklamblad" eftersom de är pinsamma exempel på tillståndet i Svky.
    Det är i och för sig föga förvånande att nomenklaturan i den postkristna organisationen ägnar sig åt narcissistiskt, relativistiskt och postmodernt svammel men det är också tragiskt att Växjö stift ska få en chef som är allt annat än ortodoxt kristen!
    /Antony

    SvaraRadera
  2. I förra veckan, den 8 november, uppmärksammade vi i mässan minnet av Martin av Tours. Martin blev enligt legenden utvald till biskop, men han ville inte ta på sig den uppgiften. Därför gömde han sig bland gässen. Men gässen avslöjade genom sitt kacklande hans gömställe, och motvilligt blev han vigd till biskop.
    För mig var Martin av Tours inställning sund, med tanke på det ansvarsfulla uppdraget. Men det kontrasterar mycket till vår kyrkas karriärsugna biskopskandidater.

    SvaraRadera
  3. Rättelse: Martin av Tours firningsdag är givetvis 11 november.

    SvaraRadera
  4. Det är tragiskt om "kommande"biskopar i svenska kyrkan egentligen aldrig "ror ut på djupt vatten" utan fortsätter att försöka "leverera relevans" så att tidsandan blir nöjd. Tänk om de istället skulle "elevera revelans" och låta sig vägledas av biskopen S:t Irenaeus som säger: vårt sätt att tänka överensstämmer med eukaristin, och eukaristin i sin tur bekräftar vårt sätt att tänka. Den liberala teologins fokus på Jesus verkar sympatisk, men i själva verket reduceras Jesus till en enkel lära eller ännu värre till en harmlös metafor. Det går inte att mata får med metaforer.

    SvaraRadera
  5. Apropå WWJD kan man fundera över om Jesus skulle bli vald till biskop i Växjö stift om han kandiderat. Om vi bortser från allsmäktigheten och funderar över vad de som väljer biskop vill blir svaret nej.

    SvaraRadera
  6. Den siste biskopen med djup var JA Ekman, sedan kom JA Eklund, Hjalmar Danell och Nathan Söderblom och inledde tragedin. Möjligen var Erling Eidem och Växjös Malmeström och Hellström undantagen. Detta sagt medveten om att Visby stift tänks bort, som ett Gibraltar, där har såväl före som efter den outstanding tyngste biskopen i modern tid, Olof Herrlin, dykt upp en å annan som inte gått på den kyrkliga bluffen, den som ungkyrkorörelsen och högkyrkligheten tillverkat och som skadat så mycket. Fö noteras att bloggaren är synnerligen intresserad av biskopar, fast det hävdats, om jag inte missminner mig, att det gjorts gällande att frågor om det inte har så stort intresse, men nu vet ju alla som kommenterar här att undertecknads minne inte är det bästa. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Duger Giertz och Gärtner på Magni Olsson lista?

      Radera
    2. Inte Giertz. Men Block och Gärtner duger. / Magnus Olsson

      Radera
    3. Även jag räknar in min vördade och högt uppskattade vigningsbiskop, Fader Olof (som vi tilltalade honom), bland de tyngsta biskoparna under 1900-talet. Men outstanding skulle vara att säga för mycket, möjligen undantaget hans böcker.

      Radera
    4. Biskopen invänder mot min definition av HH Biskop O Herrlin, och om det har jag ingen invändning men skall lämna en förtydligande kommentar. För den som vill skriva en bok om det utgående 1900-talet med hänsyn till episkopatet, kommer Herrlin att bli en prövning, dels pga tryckta texter, till vilka en del tunga saker inte endast återfinns i de av biskopen nämnda böckerna utan i betydligt mer undangömda källor som exempelvis en extremt förnämlig artikel om johannesprologen i stiftets julbok, dels pga det mycket smala arkivet som finns efter OH. Som någon sade mig trivdes OH bäst i små sammanhang, och inte minst vandrande. Det tycks mig som han som gärna var gående om måndagar, visste vad aposteln sade beträffande rörelse i Gud, " som redan era skalder säger", och vad är mer att vänta av någon som trängt in i 1700-talet, vars tid rymmer strömningar som 1900-talets floder och stormar svepte bort men in i ett hav, under vars yta finns en hel värld. / Magnus Olsson

      Radera
    5. Varför Gärtner, men inte Giertz? Blev smått nyfiken.

      Radera
  7. Den enkla sanningen är nog den att den som vill bli biskop inte bör bli det. Samma erfarenhet besannas på många håll rörande kyrkoherdar och många andra uppdrag. Vi behöver så mycket som möjligt vända urvalsprocesserna. Detta är svårt, men vad vi kan göra är att avskaffa kulturen med egenmarknadsföring av biskopskandidater och behörighetsförklaringens hinder. På så sätt underlättas valet av non-konforma, revolutionära, ej anpassade biskopar.

    SvaraRadera
  8. Så måste vi som har rösträtt i detta biskopsval ändå efter bästa förstånd och samvete rösta på en av de sålunda framvaskade kandidaterna. En blank röst vore ett kraftfullt slag i luften./Gustaf Björck

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dock, Gustaf, om man röstar på någon, blir man i någon mån medansvarig till vad denne gör eller underlåter att göra!

      Radera
    2. Biskopens svar till Björk visar med önskvärd tydlighet hur högkyrkligheten i beroende av falsk pietism resonerar och misstar sig grundligt vad gäller skapelsen. Det är exakt där, min återkommande beskyllning av högkyrkligheten som ytlig ligger. Därmed inte sagt detta om biskopen utan om biskopens utsaga. / Magnus Olsson

      Radera
    3. Magnus! Jag använder det gamla uttrycket: Läst men ej förstått.

      Radera
  9. "Vi tror, att vi vill tro det som du vill, att vi ska tro, så att du inte ska tro att vi vill tro något annat!" Eller? fm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Brilliant, fm: Svkys "tro" tydligt samanfattad!
      /Antony

      Radera
    2. Antony framstår allt tydligare som en person med profetisk, stark, olycklig och framför allt sviken kärlek till SvK. En Hosea i det fallna Israel.

      Fenomenet är inte ovanligt och högst förståeligt, f ö.

      P

      Radera
    3. Tyvärr måste jag nog göra dig lite besviken, P, då det inte alls handlar om en "sviken kärlek". Snarare handlar det om en djup besvikelse på den "etablerade kyrkan" och dess svek mot det svenska folket.

      Hade Svky fortsatt att vara en luthersk kyrka, (förvisso heretisk och utan sann apostolisk succession), så skulle den ha kunnat vara en institution för att ge majoritetsbefolkningen en grundläggande kristen identitet, och ett bidrag till ekumeniken, men som det är nu så finns det inget alls att "bygga på"!
      /Antony

      Radera
  10. S: t Paulus skrev dock till sin påtänkte efterföljare att om någon traktar efter ett biskopsämbete, "episkopes", är det något gott han vill, 1 Tim 3:1. Men kraven som följer skiljer sig rätt mycket från nutida kravlistor för biskopar, vv. 2-7.

    SvaraRadera
  11. Det är väl lite övermaga att prata om sig själv i första person pluralis?
    Jag trodde Gustaf VI Adolf var den siste som gjorde så, undantagen Björn Ranelid.

    För det är knappast en biskopsanspirant värdigt att göra sig till röst för hela kyrkan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns nog många likheter mellen Svkys stiftchefer och Björn Ranelid!
      /Antony

      Radera
  12. Jag noterar med tillfredsställelse att inte ens de högkyrkliga denna gång verkar se stiftschefskandidaterna som potentiella biskopar de facto bara för att de utan undantag är "med snopp" (för att alludera på ett antal av bloggarens inlägg under hösten). Det tar sej.

    SvaraRadera