lördag 22 november 2014

Biskopsvalet i Växjö på djupet, del två

Biskopsaspirant Petersson beskriver så GUDM, gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Jag läser på. Tre T-ord för gudstjänstlivet för han fram: Trovärdighet, tillgänglighet och tydlighet. "Trovärdig i vårt handlande gentemot evangeliet", heter det lätt kryptiskt. Tillgänglig också för den som inte kan 'kyrkans språk' och "inte vill anpassa sig i givna mönster" - det kunde betyda att Petersson ger plats för kvinnoprästmotståndarna på nytt - eller? Hur tänker han sig med prästvigningar av sådana? Tydlighet betyder att vi "måste" visa på evangeliet som omvandlar hela vår värld. Vackert sagt - men vad betyder det konkret. Petersson tror också att vi "måste" finna former för gudstjänster på andra tider. Här är det typiskt. Andra tider än vilka? Petersson har ett ärende som han inte riktigt får fram - för ärendet finns mellan orden, i det outsagda. "Finns det en kyrka ska det också firas gudstjänster." Och det säger han som dragit ner på gudstjänstfirandet i flera kyrkor kring Växjö. Vad detta tal än är så trovärdigt är det inte. Puddingen bevisas genom ätandet!

Undervisning? För Petersson blir teologi en teori vid universitet och högskolor och praktik, han kallar saken "praktisk teologi", som det enkla samtalet om tro mellan två kristna. Den stilla reflektionen leder till slutsatsen att Petersson nog inte riktigt tänkt efter vad teologi egentligen är.

I avsnittet om diakoni återkommer ordet "ska". Vi ska finnas med i människors liv till stöd och hjälp - och bättre än så kan väl inte det som Paulo Freire kritiserade som "hjälpism" uttryckas. Det finns ett rätt tydligt uttryckt egenintresse i den diakonala ansatsen: "Vår målsättning är att människor ska betrakta det som naturligt och en självklarhet att kyrkan finns med." Vi är ett stycke ifrån kyrkofadern Tertullianus, han som talade om att "vi" är överallt. När Kyrkan var detta vi överallt var det stor missionstid.

Mission blir att vi får "föra en dialog med varandra om livserfarenheter och tro". Inte ett ord, inte ett enda, om Jesus. Däremot om Lönnebo, som skrev boken Kristendomens återkomst, men senare kom att driva talet om religionens återkomst. Lönnebo hade fel i sina förutsägelser om kristendomen för en dryg generation sedan. I alla ord går det faktiskt inte att urskilja vad biskopsaspirant Petersson menar att vi nu ska göra.

Biskopsaspirant Modéus skriver: "Det är spännande och ansvarsfullt att få vara med och bygga framtidens kyrka." Centrum är den gemensamt firade gudstjänsten och uppgiften är ytterst "att bära evangeliet om Jesus Kristus vidare". Där satt den! Modéus "tror på framtidens kyrka", vilket dock blir egendomligt så här vid kyrkoårets slut och i advent. 1. Vi tror Kyrkan, vi tror inte den, hör jag när vi läser den gemensamma trosbekännelsen och 2. när framtiden blir en ny himmel och en ny jord är kyrkan något helt annat. Därtill 3. Det finns inga löften om att kyrkan kommer att leva - inte i det område där det fanns församlingar som fick brev (Uppenbarelseboken) eller i det blomstrande Nordafrika. Där återstår inget. Gud kan flytta ljusstaken också från Sverige. Det kan bli för hurtigt och för lite allvar när biskopsaspiranter trycker ut sig. Vart tog ordet om att "tiden är kort" vägen?

Modéus vill vidare. Det finns sådant som gått förlorat. Vi ska erkänna sorgen över det "för att sedan varsamt släppa taget och låta det som inte längre finns sjunka undan i tacksamhet och glömska." Varför glömska? Lever inte Kyrkan sitt kollektiva minne? Och vad menar Modéus alldeles konkret?

Till gudstjänsten får jag komma som jag är. Kvinnoprästmotståndarna också. Här andas hos båda aspiranterna en ny hållning just till kvinnoprästmotståndare, De ska uppenbarligen känna sig välkomnade. Modéus ser att förändring är möjlig och påminner iom att han haft förmånen att de senaste 15 åren besöka många församlingar. Så sa han inte vid hearingen. Då poängterade han att han varit från stiftet i 20 år.

Som biskop skulle han "påminna om att också anställda och förtroendevalda behöver förstå sig själva som gudstjänstfirare". Det är ett ansvar. "Samtidigt är det begripligt att inte ens anställda och förtroendevalda firar gudstjänst på sina håll." Vilka håll då? "Skälet är att gudstjänsten inte berör så på djupet som den skulle kunna göra." Där fick prästerna besked - och inte ett ord om den medvetna sekulariseringsprocessen i landet. Lösningen är ett "lokalt utvecklingsarbete". Det kan man tänka. Men om det är lokalt - hur kommer just biskopen in då? Det går förstås inte.

Så här långt förnimmer jag hos båda biskoparna många ord men blir det inte mer ytlig förståelse än djup, givet att det nu skulle gås på djupet?


16 kommentarer:

  1. Det måste vara riktigt pinsamt för de få rättrogna i Växjö stift att läsa det ytliga nonsens som dessa två överambitiösa aspiranter har skrivit?! Då dessa herrar uppenbart är den nya religionens påläggskalvar blir det föga meningsfullt att, från den Katolska Kyrkan, föra ekumeniska samtal!
    /Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det påven själv som skriver?

      Radera
  2. Det vore mer begripligt om anställda och förtroendevalda skulle hämtas bland gudstjänstfirarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller att anställda och förtroendevalda började fira söndaglig gudstjänst!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
  3. Några rader hos Kierkegaard fick mig att söka efter ordet "synd" i aspiranternas texter. På sammanlagt tio sidor text fann jag sammanlagt en (1) förekomst, hos Modéus som skriver: "I en levande församling rör undervisning och lärande vid vår skuld, skam, smärta, synd och sorg." Skickligt insmugglat, får man säga! Ingen risk att någon tar anstöt av en sådan uppräkning... Tack gode Gud för Magister Kierkegaard, som talade så här i Vår Frue Kyrkan i Köpenhamn: "Min åhörare, du, som mitt tal vänder sig till, du som idag har kommit hit för att till Hans åminnelse delta i nattvardens heliga måltid: du gick ju idag först till bikt, innan du nu går fram till altaret. Ifrån högheten har Han dragit dig till sig, men genom ditt medvetande om synderna. På många olika vägar för Han den enskilde hit, men bara på en väg drar Han honom till sig: genom medvetandet om synden. Ty Han vill inte locka någon till sig, utan Han vill dra alla till sig."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klokt av Kierkegaard!

      Då håller vi väl på Modéi charm, då? Man måste nog i dagens situation vara lite inkulturerad och "kristligt illistig"?

      J

      Radera
    2. Jag läste lite slarvigt och fick för mig att det var Modeus som talat så i Vår Frue kyrkan.
      Jag kände för ett ögonblick en viss förtröstan, men det gick fort över när jag märkte att det var det var en dö gubbe vid namn Kierkegaard som låg bakom det.
      Säg den fröjd som varar. /Maria

      Radera
    3. Att Kierkegaard är död medan Modéus lever är på intet sätt något som förringar min fröjd...

      Radera
  4. Nå't skall de väl skriva?

    Men Bloggarens hårdhänta dissektion vore välgörande i många sammanhang: Predikan, politiska program, nationaldagstal, CV:n och annat ordblommeri.

    Är det kanske så illa, att vi i de flesta sammanhang inte förväntar oss annat än just ordblommeri, och knappast vare sig läser, lyssnar eller har beredskap att ta till oss något ev värdefullt? Är alltså Bloggarens skarpslipade skalpell i själva verket en respektfull läsning?

    GG

    SvaraRadera
  5. Så här långt förnimmer jag, detta bedrövliga ord, många ord hos bloggaren. Till de klistrar jag inget ytterligare. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Angående "bloggaren" skriver den person du Magnus vill jag minnas benämner "Växjös stifts främste teolog" (Chr. Braw):Jag skulle inte tveka att gå in i ett brinnande hus med Dag bakom mig. Så är det att ha en kamrat. Jag vill helhjärtat stämma in i vad Braw säger, och jag talar av egen erfarenhet. Bengt Olof Dike inser säkerligen att den så kallade doa-kören har betydligt fler medlemmar än de som visar sig i kommentarsfältet.

      Radera
    2. Thomas, din erfarenhet glädjer mig, denna domsöndagsmorgon. Det du skriver om tre personer, har jag inget intresse av att kommentera, och gör inte heller, det du skriver om en fjärde, dig själv, kan jag bara uttrycka min respekt för, och då är vi tillbaka vid ditt hjärta och din erfarenhet, och inför det gör en människa halt i sina ord. / Magnus Olsson

      Radera
  6. Sorgligt att fokus har blivit så snedvridet. Kyrkan har blivit som vilket företag som helst där den mediala uppmärksamheten riktas mot toppen av strukturen. Nog är det ändå så att de präster som hamnat på biskopsnivå borde vara föredömen i att tjäna Gud och medmänniskor, inte minst övriga präster på lägre nivå där ju oftast de viktigaste gärningarna i Herrens tjänst sker!

    SvaraRadera
  7. Det är väl en del fina saker de hugade skriver - men varför tycks ingen stiftschef eller stiftschefskandidat vara i stånd att skriva biskopsord som dessa inför Domssöndagen: http://www.dagen.se/debatt/goda-sk%C3%A4l-att-predika-om-domen-1.300243 Man kommer som vanligt att tänka på den gamla biskopspsalmen som utmönstrades 1986: http://www.psalmboken.blogspot.se/search/label/V%C3%A4ktare%20p%C3%A5%20Sions%20murar

    SvaraRadera
  8. Utan att ha läst Kierkegaard gjorde jag dock en liknande reflektion som stefan aake. Saknade dessutom ytterligare ett ord - himmelen. Fast det förstås - om man rationaliserar bort det förstnämnda finns förstås inget behov av att tala om det senare heller. Tyvärr!
    /Per H

    SvaraRadera