fredag 14 november 2014

Födelsedagsfirande

I går kom den första födelsedagsartikeln om Caroline Krook. Dn kommer att gå runt i fler tidningar, tro mig. Hon fyller 70 år den 18 november och TT-artikeln inför födelsedagen inflöt i går i Smålandsposten. Artikeln bar rubriken Krook lyssnar och inger hopp. Man undrar varifrån journalister får allt.

Jag får om denna Krook veta att "hennes starka integritet kan förväxlas med kärvhet." Nu vet ju alla vi som tror på själavandringsläran att Carro i ett tidigare liv på 1920-30-talet var rektor för en flickskola. Nu är hon publikt hyllad - så ingen tar upp den där misslyckade etikkommissionen efter Estonia eller överkörningen av domprosten Långström eller hennes påhopp på ärkebiskop Werkström.

Hon ångrar i stora drag ingenting. När jag läste det, nödgades jag tänka över hur 70-årsdagen borde firas. Föremålet självt firar i Turkiet så vad gör vi, som inte får vara med? Läser om domprosten Långströms memoarer, kanske. Den hör till den litterära genre som rätteligen ska kallas "fromma mord" och skulle av litteraturvetare betecknas som ett lustmord på biskop Krook.

Boken Ljusår och mörkrum (GAudete) kom 2008 men, pigg som jag är, ringde jag förlagschefen och sporde om det fanns några ex kvar som kunde säljas till läsare, som på så vis ville fira Krooks födelsedag.
Förlagschefen lovade på stående fot att boken får köpas för 25:- + porto. Det är ett klipp. 042-37 48 10 för den som vill tala med en telefonsvarare och gaforlaget@malmberg.org för den som vill skicka beställningen.
Nu är boken inte bara centrerad kring födelsedagsbarnet utan i största allmänhet trivsam läsning. Köp den. Ge bort den och fråga mottagarna, barnbarnen t ex - om vad de ser efter att ha läst i varje fall bokens avsnitt om födelsedagsfiraren och jämfört med TT-artikeln. Fråga vilken skildring som tycks mest trovärdig - och varför. Diskutera ty debatt är demokratins livsluft och särskilt barnbarn behöver lära sig något om hur företeelser ter sig i en tidning och hur de ter sig utanför tidningsvärlden. Ställ den hagiografiskt intressanta frågan hur den som är svårartad likväl kan bli ett helgon. Jag tänker självfallet nu på Den heliga Birgitta.

I går kom en bloggkommentar till en bloggpost den 24 september, kommentar nr 43 noga taget. Den kunde kanske också fungera som födelsedagshälsning till Caroline? Jag återger den delvis och bearbetad - men den är något att bita i:

Till Eder alla för begrundande:

Ihågkommer mycket klart mitt möte med Margit Sahlin vid Docenten Mereth Lindgrens begravning i S:t Jacobs kyrka innan Margit själv avled 2003. (Mereth dog väl hösten 2000, tror jag DS) och hennes skarpa ord till de då samlade journalisterna från Kyrkans Tidning, DN samt SR. Hon frågades om den till bristningsgränsen fyllda kyrkan om just Mereth L. och dennas högkyrklighet med tanke på att Margit S. var den första svenska kvinnliga prästen.
Margit Sahlin blev vass på rösten och stadig i blicken och sade med skarp emfas följande:
"Om jag då hade vetat hur förföljelsen mot manliga präster av idag skulle bli, så skulle jag ALDRIG någonsin låtit mig prästvigas, ALDRIG"
Margit återupprepade, varpå samtliga journalister såg häpna ut.

DN:s reporter sade till sin fotograf "näe vi tar inga fler bilder hörrö, vi kan inte använda detta" (varpå dom började plocka ihop sina saker för att gå.
Sveriges Radio journalisten stängde av sin "mikrofon" och stoppade ned den.
Den närvarande från Kyrkans Tidning gick bara sin väg...

Margit Sahlin var riktigt arg. Hon tittade på mig och ursäktade sig med och sade: "Du får ursäkta mig men nu är det nog". "

"Jag håller helt med dig" sade jag och vi tog varandra i hand och gick in till begravningskaffet, dit jag hade kört henne i min bil.

Så långt kommentaren här - men det finns mer att läsa om ni vill gå tillbaka och det är nog viktigt för cineaster - och mest för cineaster som är biskopsföraktare.

Reflektionerna göra sig själva - men låt dem bli gjorda på olika teman: kyrkopolitik i Svenska kyrkan, ämnet kvinnor i prästämbetet och självfallet ämnet journalistik. En förförståelse hindrade därvarande murvlar att uppfatta ett scoop! Ni får det här i stället. Några år senare.

Om ni ändå beställer Långström kanske ni också skulle beställa min bok Inget för någon. Jag upprepar mig, jag vet, men den har kommit i sin andra upplaga. Det är uppseendeväckande för såvitt jag kan se är den bara recenserad/anmäld i tidningen Östra Småland.

Ska jag gå vidare i pärmarna och se hur det var när Eva Brunne predikade i Kalmar domkyrka för att ha något att berätta i morgon, kanske? Och ska jag avslöja vad vi inte gjorde då, fast det rätt enkelt kunnat göras?

21 kommentarer:

  1. Caroline Krook är en intressant personlighet. Ni tror mig kanske inte, men hon var länge förespråkare för samlevnad i Svenska kyrkan.

    När jag var i S:t Jacob, som då hade blivit en del av Stockholms domkyrkoförsamling, kom hon som domprost. Jag meddelade henne omedelbart att jag, som hon ju visste, inte kunde samarbeta "in sacris" med henne. I övrigt skulle jag dock respektera henne som min chef.

    Det respekterade hon å sin sida! Hon lät mig ha stort eget ansvar för S:t Jacob. Jag upptäckte att hon och jag hade samma bakgrund. Vi hade som unga präster, under förståndiga kyrkoherdar, getts stort ansvar i ett småkyrkodistrikt, hon i Lunds Allhelgona, jag i Visby domkyrko. Hon ville nu leva upp till detsamma, med mig som 'distriktspräst' i S:t Jakob. Jag har fått höra att hon vid flera tillfällen tog mig i försvar mot uppretade kvinnliga präster.

    Det hela ändrade sig, när biskopsvalet i Stockholm närmade sig. I och för sig hade jag lagt upp bollen för henne. När Henrik Svenungsson deltog i vigningen av Christina Odenberg, meddelade jag honom i ett officiellt brev, att jag inte längre kunde se honom som min biskop i andligt avseende, bara i legalt. ("You are no longer my father in God, only my father in law.") Caroline insåg att hon inte skulle få de kvinnliga prästernas röster, om hon inte nöp till mot mig. Med brevet till Svenungsson som anledning, tillät hon mig inte längre att ha högmässor i S:t Jacob. (Veckomässor däremot gick av någon anledning bra.)

    Jag anmälde saken till domkapitlet och frågade om en kyrkoherde, mot bakgrund av gällande tjänstgöringsföreskrifter, hade rätt att göra så. Det högst intressanta beslutet blev att den rätten har en kyrkoherde inte – men Caroline Krook hade inte gjort något fel!

    Vad jag alltså vill notera är att Caroline länge verkade för samlevnad i Svenska kyrkan, men av de tongivande kvinnliga prästerna tvingades överge den hållningen. Som stiftschef verkade hon sedan på annat sätt, anpassade sig efter majoritetens önskningar.

    Som ett tecken på hennes förändring kan också noteras, att hon som domprost i ett yttrande till domkapitlet var ytterst kritisk till 'Sofiamässorna', men sedan som biskop understödde Jesusutställningen (vad den nu hette), det som fick Hakon Långström att avgå som domprost.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack +Göran!

      Varje gång jag passerar St Jakob, funderar jag på hur det kunde gå som det gick.

      Argus

      Radera
    2. Caroline Krook åberopade väl den nya religionens fjärde trosartikel: "Vi tror på den absoluta nödvändigheten med kvinnliga präster och deras profetiska funktion i vår föregångs-kyrka".
      Sedan dess har också en femte trosartikel antagits: "Vi tror på hbtq-livets frälsande föredömen, så som de uppenbarar sig på Pride-festivaler".
      /Antony

      Radera
    3. Men varför skrev du på engelska till Henrik S?

      Radera
  2. En mycket bra artikel som så tydligt belyser både Svenska kyrkans och svensk medias moraliska förfall!
    /Antony

    SvaraRadera
  3. Det kyrkliga framstår ju som ett hemtrevligt ställe.

    För såna som jag!


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  4. Tack för det här.Bra gjort av Margit Sahlin ,man skall inte förfölja manliga präster och inte dom kvinnliga heller för den del.

    Kan DS och hans vapendragare vara lika generös som Margit Sahlin?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det inte just så generösa de oftast är, de präster som menar att ämbetet är för män? Skiljer på sak och person och förföljer inte. Det är i vart fall min erfarenhet.

      den Lea

      Radera
  5. Det är journalisterna som styr i vårt samhälle...

    Det är det politiskt korrekta som skall gälla, annars kan det kvitta. Det gäller både i politiska sammanhang som i det kyrkliga. PK = politiskt korrekt skall det vara. Så måste alla tycka annars får man på tafsen. Att Margit Sahlin skulle ha kunnat yttra sig så och även tänkte så förvånar mej inte. Men att just denna tankegång skall behöva komma fram tio år senare sedan det blev sagt visar hur falskt och förljuget hela samhället har blivit genom journalisternas s.k. "omsorg" om oss, att det är bäst att allmänheten endast får veta vad som är bäst för oss. "Vi tänker för er" skulle man kunna säga. Rätta in er i ledet bara så blir allt bra.
    Massmedias välvilja ses särskilt tydligt i deras hantering av Sverigedemokraterna, där man kan tala om ren förföljelse. Struntsaker rotas fram åtskilliga år efter att de har hänt, något som väl inte alls är av betydelse för dagens politiska samhälle. Men kan man svärta ner, så gör man det med glädje. När tretton procent idag delar SD:s politik kan det väl fortfarande gå an, men hur hanterar massmedia detta om SD:s politik delas av 20 procent och kanske mer? Det är frågan. Det går kanske inte i längden att massmedia tror de kan tänka och välja vad människor skall ha för åsikter. Det kommer att slå tillbaka en vacker dag. Vi har ju enligt lagen åsiktsfrihet. Låt oss få ha den både vad gäller politiskt som i kyrkliga sammanhang.

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om de etablerade partierna inte förändrar migrationspolitiken, kommer SD nästa val att få sina 20%.

      Med tanke på kandidatbristen en skrämmande situation?
      Kanske lika intressant som en fortsatt generös migrationspolitik?

      GG

      Radera
  6. Tant Margits bredsida var ju riktigt upplyftande!! Den borde spridas mer så många kan läsa, inte minst hetlevrade feminister,fundamentalister i ämbetsfrågan och den manliga duakören som brukar stå för batongerna mot sina förtryckande manliga kollegor när det ska diskuteras ämbetsteologi i praktiken.
    Caroline Krook är en grötmyndig prelat som gärna vill framstå som den lutherska renlärighetens apostel, även när det skorrar falskt. Och det gör det nu och då. Att komma dragandes med Olaus Petris äktenskap som argument för Pridefestivalen och den kyrkliga närvaron där får nog snällt betecknas som svenskkyrkligt önsketänkande. I Strängnäs stift dök hon upp i domkyrkan som svenskt svar på anglikansk högkyrklig ritualism när en grupp anfäktade av detta gästade katedralen. Egot lär väl knappast bli mindre av allt det sockersöta som kommer att skrivas. Det hade väl varit betydligt intressantare att höra hennes kommentar till tant Margits lilla utbrott.
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
  7. Berättelsen om Margit Sahlin ingår i en anonym kommentar. Jag antar att Du, Dag, vet vem skribenten är. Kan Du garantera hans/hennes trovärdighet?

    Paul

    SvaraRadera
  8. Jag hörde inte repliken, förstås, men den stämmer med den suckan jag hört av Margit och med den hållning jag mött i hennes brev. Det är en trovärdig replik. Margit ville inte vara den hund som svansen viftade med. Och hon blev efterhand alltmer bekymrad över vad hon såg ske i Svenska kyrkan. Jag citerar kommentaren eftersom jag uppfattar sagespersonen just som trovärdig.

    SvaraRadera
  9. En vän till mig berättade för tjugo år sedan om ett samtal han haft med dåvarande domprost Krook i ekumenska sammanhang.
    Samtalet handlade om demonisk påverkan då domprosten avbröt med ett:
    "Det befattar jag mig inte med!"

    Vän av ordning undrar stilla om detta var ömsesidigt från demonernas sida?

    SvaraRadera
  10. Jag har själv hört Margit Sahlin säga med emfas (till mig) med sitt lite läspiga
    snabba sätt att tala, att....".hade hon vetat... att det skulle bli så här," var inte avsikten med hennes prästvigning. Detta hade hon inte väntat sig". -- "Jag vill ta en del av mina ämbetssystrar i hampan," sa hon.
    Detta var vid en gudstjänst i Hedvig Eleonora, när Bertil Gärtner predikade. Hon satt alltid längst ner i kyrkan, när han predikade där!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad Margit Sahlin gjorde var att hon gav uttryck för det som Engelska kyrkan nu tagit som sina riktlinjer. I den meningen var hon före sin tid.

      Radera
  11. Du är snart den ende som kallar på mej.....

    Ungefär så föll orden, om inte minnet sviker mej, från Bertil Gärtner som då och då blev kallad av Margit Sahlin att medverka på Katarinastiftelsen. Detta borde ha utspelat sig på 1990-talet. Detta visar på den uppriktighet som fanns hos Margit Sahlin, men också på den tveksamhet hon borde känt inför allt det som hon upplevt och sett i vår kyrka. Hennes store motståndare i ämbetsfrågan kallade hon gärna, och även gick och lyssnade på enligt en bloggare här ovan. Kanske såg hon inte Gärtner som någon motståndare längre, utan som den person som valt rätt väg i synen på kvinnligt prästämbete och där hon insåg att hon själv valt fel väg. Margit Sahlin var en ärlig människa med en uppriktig Gudstro. Frid över hennes minne!

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
  12. DS återpublicerar, utan uttryckligt medgivande, en helt anonym kommentar, som presenterar citat av Margit Sahlin och av en DN-reporter. Citaten har den ovanliga egenheten att ha vissa ord betonade med versaler. Den anonyma kommentatorn inleder sitt inlägg med "OBSERVANDUM !", med mellanslag till utropstecknet, och "Till Eder alla för begrundande". Detta noterat i största allmänhet, för att citera DS. På Pauls fråga om kommentatorns trovärdighet svarar DS att han uppfattar sagespersonen som trovärdig. Hur uppfattar DS exaktheten i citaten från sin anonyma källa? Trovärdigheten skulle förstärkas om DS kunde hänvisa till personer som kan stå för vad de påstår andra sagt.

    Har nu varken sagt bu eller bä till trovärdigheten hos Dags källa. Funderar bara på det här med frimodighet. I min familj har jag vant mig vid att man står för vad man säger och tar konsekvenserna. Jag har inte varit den modigaste. För de individer som har förmåga att överleva även utanför svenska kyrkan är konsekvenserna ganska lindriga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anekdoten är inte osannolik, men skulle onekligen må väl av åtminstone icke-anonym källa. Till dess bör den knappast ges spridning.

      En oönskad händelse existerar knappast.
      En önskad ges spridning.

      I media som i politik och kyrka.

      P

      Radera
    2. Berättelsens inslag om hur journalisterna agerade är i högsta grad trovärdig.

      Radera
  13. Glömmer inte tågresan där Ulla Carin Holm och Marianne Witting med fackrepresentant från norr förklarade varför de inte skulle beklaga Lisa Tegby, hon hade varit för bekant med Rune Klingert i domkapitlet. Christina Odenberg var självklart Margit Sahlins "kyckling". UCH förklarade att CO fick stolen pga hennes far som varit socialdemokrat. CO var fö på tok för bekant med Dag. Därför var rapporten Kyrka-Ämbete-Enhet dömd från början. Både DS och CO satt ju med där. Tyvärr var det då bl.a. en Johanna som sänkte den i debattprogram. Märkligt nog skulle det varit dåv direktorn för Katarinastiftelsen som skulle ha gett anvisningarna till rapportens dödförklaring (personligt svar på direkt fråga i offentligt rum). Ofattbara perspektiv med tanke på Engelska kyrkans beslut.

    SvaraRadera