lördag 8 november 2014

Gummi

Rubriken skulle kunna åsyfta mycket. Rättsskipningen i Svenska kyrkan med gummiparagrafer, kanske. Eller den kondomutdelande domprosten i Luleå, som jag numera kallar Kondomprosten. Men saken är enklare: Gummiband!

Min vän pastor P lär sig mycket för han talar med sin fru. Hon är bibliotekarie och dväljes dagligen i den intellektuella miljö som ger henne något att berätta för sin man. Inte nog med det. Pastor P är omtänksam och berättar ibland vilka pärlor hans fru har kastat. Som om den där boken om judendom hon läste för ett kvartssekel sedan eller så.

Ni vet att det finns ortodoxa och liberala judar med spänningar dem emellan.
Med denna spänning är det som med ett gummiband som spänts mellan två punkter.
Skulle gummibandet hakas av från den ena, skulle det bara hänga och spänningen vara borta.
Bilden är lysande.
Motsatserna är verkliga men de hindras genom gummibandet från att bli motsättningar. Motsatserna hålls samman.

Så går vi till det svenskkyrkliga.
Vad har hänt?
Gummibandet hakades av. När de motkristna var definierade och marginaliserade i syfte att de skulle elimineras så fanns det inget gummiband som garanterade spänningen. Det bara hänger där. Och det vet många som känner uppgivenheten. Många - inte bara de högkyrkliga utan många i kategorin insiktsfulla- Uppgivenheten kan synliggöras. Häng upp ett gummiband på väggen  framför dig, så ser du hur det är och vad som saknas. TVÅ fästpunkter - och ett samspel.

Bilder är bilder, det vet jag. Verkligheten kan kompliceras mer än så. Behövs det för att förstå vårt svenskkyrkliga fall? En kyrka är en organism där allt hör samman. När en del i denna organism gör sig kvitt andra delar, skadas organismen, kroppen. Det är det vi ser i det kyrkligt självförstörande.

Kommentatorn Olsson profeterar att Jesus inte kommer tillbaka år 2015 "heller" för han har inte kommit ännu. Inte? Jag mötte honom i högmässan senast. Olsson kanske vill möta honom på något annat sätt. Det kan plötsligt bli så att Olsson får träda fram inför sin Frälsare. Det annonseras återkommande i dagspressen om många som fått göra det och några är i min ålder, andra yngre och ett gäng faktiskt också äldre. Om Olsson inte tror att den här världens tid kommer att ta slut, är det något han missförstått för det hela tickar på och för varje dag är världen ett steg närmare. Då verkar det lite obegåvat att inte ta vara på tiden, den som är en tid av nåd. Lika obegåvat som att inte veta att Sbvenska kyrkan inte är en idorttsförening.

13 kommentarer:

  1. Begåvning är inte samma sak som omdöme. Javisst kommer världen förstöras. Också jag kommer förstöras. Jesus kommer förstås inte tillbaka. Då menar jag med dunder o brak, andra återkomsten eller vad det heter. Ni kanske slutat prata om det? För övrigt hoppas jag någon svarar på min fråga om det hålls rättegångar i er förening.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hålls kanske inte rättegångar i ordets egentliga bemärkelse, men kyrkans offentligrättsliga ställning medför att samma regler som gäller för myndighetsbeslut även skall tillämpas i kyrkan. Alltså får föreningslivets eller företagens varierande beslutsordningar inte tillämpas. Tydligen har domkapitlena och dess jurister ofta inte fattat detta.

      Vad beträffar huruvida det fortfarande talas om eskatologi kan OO lämpligen undersöka vid någon passande gudstjänst på de snarast infallande Sö f Domssöndagen och Domssöndagen och alltså själv undersöka saken? Intressant att höra vad han finner(, faktiskt)!

      Lars Jensen

      Radera
    2. Tack Lars J för svar. Är glad att falla utanför svenska kyrkans "jurisdiktion". Dags bruk av termen rättegångsfel är oegentligt. Dags kyrka accepterar att styras av sekulär lagstiftning, specifik lagstiftning för SvK.
      I stället för att svara på frågan ifrågasätter han mina profetior.

      Dag borde sluta läsa in saker som jag inte skrivit. När den viktiga sanningsfrågan tas upp försöker han skrämmas med döden. Så kan man göra när ilska och maktbegär tar över, eller om man tror på damm och stoft. Det fungerar inte på de som vet vad som väntar. Sedan kommer beskyllningar om obegåvning. Har Dag gjort högskoleprovet är han välkommen att jämföra sitt resultat med mitt, för jag sänker mig gärna till Dags nivå om det krävs. Omdöme och förmåga till kärlek är ändå oändligt mer värdefullt.

      Profeten Muhammed flög förstås inte till himlen på en bevingad häst. Varför skulle det övernaturliga styras av aerodynamikens lagar och behöva lyftplan, vingyta? Jesus gick inte på vatten. En riktig gud håller inte på med tramsigheter.

      Nej, Lars, det blir inget besök i templet för min del. Vill inte förbättra besöksstatistiken.

      Radera
  2. En kyrkogemenskap som bara håller sig med "kon-domprostar" och "so-domprostar" har ackomoderat sig till döds. Även Romerska Kyrkan har blivit hårt drabbad vilket turbulensen kring familjesynoden visar. Dock visar turbulensen att det fortfarande finns ett liv. Det gick inte så enkelt att få igenom det undermåliga dokumentet "relatio synodi". Hos oss där korrelationsstrategin med dess ackomodation och assimilation har blivit en dygd uppnås den spänningsfria men ack så livlösa och intetsägande friden som bara världen kan ge. Därför lyser fortfarande de dåvarande biskoparnas brev om en folkets livsfråga från tidigt 50-tal tydligt även idag och som avslutas med den aopostoliska förmaningen: anpassa er inte efter denna tidsålders väsende.

    SvaraRadera
  3. Kanske behövs, när vi nu ändå är inne i den kyrkliga gummibranschen, bilden 'gummiballong'? En som riskerar spricka av inflation?

    En där ingen vill vara i botten, - "arbetare i Herrens vingård"? En där alla ser sig som och strävar efter att bli ledare, visionärer, strateger, informatörer, terapeuter, livsstils-coacher och annat trevligt? Alltså en spegling av medelklassamhället i övrigt?

    En trevligt rund, huvudlös, fotlös trängas-i-mitten-figur. En tillvaro, där knappast någon producerar något värdefullt längre. Vare sig för Guds Rike eller för samhället i stort.

    Organisationsforskaren Mats Alvesson i Lund skriver:


    http://www.dn.se/debatt/vi-lever-i-ballongsamhallet-och-det-riskerar-spricka/


    Lars Jensen

    SvaraRadera
  4. Det,är,väl inte konstigt att det är spänniningar inom kyrkan. En del tex BoD lever i övertygelsen att kyrkan är en organisation med vällovlig agenda.
    Andra tror att kyrkan är en organism som har liv och är villiga att oavsett kostnad leva det livet! Valet är fritt!

    SvaraRadera
  5. Nej de flesta vet nog att Svenska kyrkan inte är någon idrottsförening. Men ibland undrar man.
    I det trevliga frågeprogrammet "Vem vet mest" fick en av deltagarna frågan om vem av lärjungarna som anses vara den förste påven. Efter mycket pannrynkande kom svaret: "Pontius Pilatus".
    Det var inte "Vi i femman" utan ett program för vuxna allvetare, som säkert fått kvalificera sig.

    LG

    SvaraRadera
    Svar
    1. En erfaren italiensk turguide (MA i medeltida konst och i arkeologi) ondgjorde sig härförleden i Vatikanmuséet:

      -Jag har ett härligt jobb. Men ibland blir man mer än trött, när man här i Vatikanen får frågor från besökarna om till exempel vem Petrus var. Kineserna vet det oftast, men européer!!

      Argus

      Radera
    2. Japp, ett dussintal kvalificeringsfrågor via telefonintervju.
      Det krävdes dock inte speciellt många rätt för att få vara med.
      Dock inte helt enkelt att ta sig till veckofinal och vinnarveckan.

      Radera
  6. Det finns 2 st sorters kristna: teoretiskt kristna och i praktiken kristna.
    De som ber om, och räknar med Guds välsignelse över sig själva,
    familjen, arbetet, etc. och de som bara räknar med egen och andras
    förmåga. Detta märks vid inledningen av varje sammanträde, möte
    och samlingar. Förr märktes det vid varje måltids bordsbön också.
    Hur är det vid kyrkomötena? I Kyrkans hus? Är Frimodig Kyrka
    enda nomineringsgruppen, som använder minst halva tiden till bön,
    andakt, bibelstudier, etc., när man samlar sina medlemmar? Det
    praktiska och taktiska hinner man ändå.
    Hur är jag? Hur är du såsom kristen? TEORETIKER eller PRAKTIKER?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vissa saker verkar fastna för alltid (tills seniliteten tar över) i ens minne. Några sådana ord kommer jag ihåg från en predikan där prästen sade
      -Kyrkan är inte ett mausoleum över en död Gud!
      Klokt, tyckte jag då, mycket klokt, tycker jag nu!

      Radera
  7. Jag tror att det stora felet är att många har placerat Kristus i kyrkan som om kyrkan vore en förvaringsplats för Gud/Kristus.
    Detta koncentrerar man sig på så mycket att man glömmer att Gud verkar i våra liv! Som blinda hönor och tockar (!) far vi runt med siktet inställt på kyrkan och vad som är fel - eller bra - där och missar kanske både Guds tilltal och att göra våra medmänniskor gott!
    För egentligen kvittar det vad som beslutas inom kyrkan och vad som händer där. Gud finns trots detta- levande! Guds vägar är kanske inte våra vägar, men de borde vara de rätta!

    SvaraRadera