tisdag 4 november 2014

Kretsarna

Svenska kyrkan har fått en ny forskningschef, Cecilia Nahnfeldt. Docenten doktorerade för nuvarande kyrkosekreteraren Cristina Grenholm och Grenholm hälsar utnämningen med entusiasm. Det kan det finnas skäl att göra.

Själv funderade jag bara över hur chefsposterna i Kyrkans Hus fördelas i ett genusperspektiv. Det finns det för den som är för jämställdhet också skäl att göra. De som är maktpolitiskt intresserade - och det brukar i alla system finnas sådana - funderar förstås över kretsarna. Stärker nu Grenholm sin position med att få sin förtrogna Nahnfeldt till huset för att balansera det maktcentrum som Antje Jackelén och hennes förtrogna utgör? Inte vet jag. Jag ger nu endast en enkel modell för maktanalys. Att saken egentligen gäller ett mycket större problem - att kretsarna i Svenska kyrkan är förunderligt små - vill väl ingen ta upp? En kompiskrets som enkelt definierar var de motkristna finns - är det det hela, det som  maskeras till öppenhet och tolerans och där egen- eller gruppintresset definieras som "Svenska kyrkan" och allt annat som något - annat!

Det kom en regnskur på förmiddagen i går och försatte mig i ett ambitiöst stämningsläge. Jag bestämde mig för en snabbgenomgång av Cecilia Nahnfeldts avhandling Kallelse och kön. Schabloner i läsning av Matteusevangeliets berättelser. Karlstads Universitet 2006:25

Om jag fattat Gadamer rätt så ska den här sortens hermeneutiska studier vara intersubjektiva för att ha något vetenskapligt värde. Häpen noterade jag alltså förekomsten ordparet "jag menar" på en mängd ställen i avhandlingen. Intersubjektivt på så vis att läsaren alltid ska stampa av här, kan jag undra. Men är avhandlingen den lämpligaste former för att berätta vad jag menar? Ska inte avhandlingen höja sig något över det subjektiva till det i vart fall konstruktivt intersubjektiva, det vill säga till att leda läsaren till nya insikter.

Några nya insikter fick jag förstås. I avhandlingen blir evangeliet text, inte till ett levande ord. Texten visar sig användbar. Jag tror evangeliet kom till som något annat än text. Nahnfledt ser inte saken riktigt så: "Jag menar också att det är möjligt att i evangeliet se en ökad involvering av läsaren. Läsaren blir direkt tilltalad genom evangeliets berättelser." (aa s 112) Det kan man tycka eller hoppas - men vart tar ledet "vet" i vetenskap vägen? Hur vet vi allihop att det är så? Skrev Matteus läsarvänligt på så vis eller hade han ett ärende och var det huvudsaken - egentligen oberoende av läsaren?

Därmed inget sagt om Nahnfeldts genrebeskrivning: Matteusevangeliet är en androcentrisk text som skildrar ett patriarkalt samhälle (s 116) men trots att det är så, kan hon positionera sig:  "anser jag ändå att texten inte är bunden till dessa synsätt". Berättelsen är mer självständig än vad en text kan fånga. (aa s 117) Berättelsen om hur Josef hanterar Marias graviditet är ett exempel på hur patriarkatet utmanas, får läsaren veta. Det finns en jordisk och det finns en himmelsk far. Läsaren anar här att avhandlingsförfattarens berättelse går utöver vad en text kan fånga.

Den rike unge mannan som går sin väg är inte främst en kritik av det kapitalistiska samhället (aa s 164 Heyward, Saving Jesus from Those Who are Right, 1999) Nej, för 2000 år sedan var det ekonomiska systemet inte kapitalistiskt, kanske feodalt om ens det. Man kan sin Marx - men då blir resonemanget minst sagt förbryllande. "I ett kapitalistiskt samhälle är rikedom ett effektivt medel för förnekande. Det är också av vikt för detta samhälle att det heliga inte upptäcks eftersom detta skulle underminera det kapitalistiska samhällets bas." (aa s 164) Rikedom i ett feodalt samhälle eller i ett stamsamhälle har alltså inte denna effekt?

Jag ska inte trötta med så mycket mer material ur avhandlingen. I Uppsala fanns professor Hedenius. I Uppsala finns Kyrkans Hus, som inte ska kallas något annat än just så. Professor Hedenius är död. Det händer att jag beklagar detta faktum - om det är ett faktum eller en tolkning? Men vad hade professorn sagt om han fått läsa avhandlingen? Gud delar våra liv som en oväntad Messias (fast var han inte väntad? DS) "En Messias som kommer både till kvinnor och män" (men kom han inte till hela skapelsen, den som kommit till genom honom och till honom? DS). "Det är därför alltid oroande när kallelsen utgör grund för att kvinnor och män ska bära olika." (aa s 245) Det kan man förstås tycka, för vi lever i ett på papperet fritt land. Det oroande ska väl uppfattas som vetenskapligt fastslaget numera.

Med detta är ett egentligen sagt: Svenska kyrkan har fått en ny forskningschef.

16 kommentarer:

  1. Reviderad Marx, alltså:

    Först kommer en ny tankemässig bas, sedan följer ideologiproduktion som rättfärdigar den nya tanken i politik, vetenskap och kyrka?

    Men vänta, detta är ju snarast Hegel! Och absolut inte nytestamentligt kerygma.


    GG

    SvaraRadera
  2. Man får gratulera SvK till denna "headhunt".

    Hon blir säkert perfekt i rollen.

    SvaraRadera
  3. Jag menar att tyckanden inte är forskning.
    Forskning kan dock vara att sammanställa hur andra menar och har menat.
    Min enkla amatörforskning bevisar att Nahnfeldt inte tycker samma saker om Markusevangeliet somt.ex. Kyrillos av Alexandria.

    SvaraRadera
  4. Jag har alltid uppfattat det som en sen avklang av idealismens tider, när man frigör en text från dess författare, och behandlar den som något i sig själv. Det är också då det upplevs som naturligt att sätta den i förbindelse med kapitalism och marxism och alla möjliga andra -ismer.

    Till en text finns det alltid en författare (som kan vara en grupp, t.ex. en regering som stiftar lagar). Författaren hade en avsikt med sin text. Den kan vara att enkelt underhålla – "Låt mig berätta!" Men ofta har författaren ett budskap som han eller hon vill framföra. För att anknyta till den gamla bönen efter predikan, vill författaren att texten "tröstar, lär, förmanar och varnar". Skall man kunna tolka texten, måste man sätta den i förbindelse med författarens avsikt.

    Alla som har sysslat med predikan, information och propaganda vet att det som sägs inte alltid är det som hörs. Ibland blir inte heller det som avses att sägas vad som till slut sägs. Så det är klart att texten har en förbindelse med den som hör eller läser. Men ändå måste linjen författare - text - åhörare/läsare behållas i sin helhet.

    SvaraRadera
  5. "Headhuntad"får en helt ny mening då vederbörande uppenbarligen har huvudet under armen!
    /Antony

    SvaraRadera
  6. Var Grenholm handledare eller opponent? Inte för att det nödvändigtvis har någon betydelse vilketdera men ändå...
    /Sub versus/

    SvaraRadera
  7. Var inte professor Lars Hartman svenska kyrkans "förste" forskningschef?
    Nu har vi en docent. Om nu demokratin (den successiva uppenbarelsen) skulle få bestämma samt att vi i jämlikhetens namn alla är teologer skulle det knappast vara nödvändigt med någon som disputerat. Nu gäller tydligen det som brukar stå i begravningsannonser "I kretsen av de närmaste".

    SvaraRadera
  8. Forskningscheferna - hittillsvarande och nyutnämnd - är dessa fyra: professor Lars Hartman, professor Ingmar Brohed, docent Anne-Louise Eriksson och docent Cecilia Nahnfeldt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är skillnad på att vara professor i nytestamentlig exegetik och att vara docent i genusvetenskap inom sociologi.

      Radera
  9. Nahnfeldts avhandling föreligger alltså inom sociologi??
    /Sub versus/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Genusvetenskap är väl rätt i tiden?
      Kanske också queervetenskap och miljövetenskap?
      Kyrkan måste vara relevant. Då duger inte mossiga teologer av 1800-talstyp!

      Argus

      Radera
  10. Karlstads universitet låter religionsvetenskapen husera i den sociologiska kontexten. Nahnfeldts avhandling finns tillgänglig för nedladdning. Var och en som är intresserad kan se hur mycket "teologi" den innehåller.

    SvaraRadera
  11. Här har bloggaren en poäng: kretsarna är små i kyrkans hus i Uppsala och det ständigt återkommande pratet om att mansdominans där faller på sin egen orimlighet. Detta visade jag själv för ett antal år sedan i en genomgång av könsfördelningen. Resultatet blev cirka 60-65 procent kvinnor i huset, samtidigt som jag också - bloggaren kommer nog ihåg det - ställde en fråga om varför huvuddelen av cheferna syntes ha en politisk övervikt åt vänster.

    Det kunde inte KS ge ett bra svar på, vilket var väntat. Jag har också personliga erfarenheter av att borgerliga kyrkodebattörer och dito journalister inte tillhör de främst uppskattade i huset. Det gick en gång så långt att en sedermera till biskop vald person stoppade mig till det s k följeslagarprogrammet i Israel/Palestina, trots att jag först fått klartecken, erhållit erforderlig litteratur, fått tider för förberedande genomgångar o dyl.
    Då jag nämnde detta i en KM-debatt, kontaktades jag omedelbart därefter av KG Hammar, som uttryckte sin förvåning och irritation över det skedda. Men KG gjorde aldrig något mer för att återställa ordningen. Det var ju de facto också SKR som skötte uttagningarna.
    Då vet ni förmodligen också vad dess chef hette, vilken alltså blev biskop.
    Min inställning i Israel- Palestinafrågan avvek ju, kan man säga, en smula från deras som brukade se det förstnämnda landet som boven och den andra parten som den angripne.

    Det är ju en del som tycks ha svårt att skilja mellan demokrati och diktatur.
    Dock inte bloggaren, som här och nu föreslås i sin ledande position ta upp just de frågor, som handlar om det interna livet i Kyrkans hus.
    Då följs alltså prat och texter av handling. Det är ju knappast fel!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett föredömligt inlägg, BOD!

      Det tycker Bill och Bull oxo.


      Elaka Katten Måns

      Radera
  12. Det var ju bra att man fick en vink om på vilken nivå detta forskande och chefande ska försigå! fm

    SvaraRadera
  13. BOD. Även en blind höna...

    SvaraRadera