tisdag 11 november 2014

Nå ut

I novembermörkret uppsöker jag min postlåda som i den arla morgonen är en tidningslåda som tidningsbudet laddat. Smålandspostens uppföljning om Östers debacle och frågan om arenan där kommunen gått in med stora åtaganden men som nu är i ett par nummer för stor kostym, kunde vi följa denna morgon. Men det var sidan A12 som var värd att spara. Rubriken löd Hur ska kyrkan nå ut till fler? Reportaget var från Vislanda och Blädinge församlingar, där 83% är medlemmar ... Frågan skulle möjligtvis ställas annorlunda: Hur ska kyrkan nå in till fler?

Frågorna tidningen får fram är: "Hur kan bilden av kyrkan förändras så att den upplevs som angelägen? Hur ska kyrkan nå ut till fler församlingsbor?" Artikeln illustreras av en bild på tio församlingsanställda, några i jackor med Svenska kyrkans logga. Kyrkoherden har en sådan jacka. Och så får vi veta att någon timarvoderats för att sköta hemsida och annan information men nu ska det bli en tjänst. Facebook finns församlingen också på. "Vi märker att arbetet ger en väldig respons och det blir resultat. Fler vet vad som är på gång. Vi tror att bilden av kyrkan förändras när man märker att mycket är på gång i församlingarna. Folk kanske inte kommer, men de vet att vi gör mycket."

Tänk om ICA Grytan i Moheda skulle tänka så. Vi annonserar och skriver "träffas och trivs" i butiken (vilket man skriver!!), folk kanske inte kommer men vet att det finns en ICA-hall i samhället.

Bilden på de anställda säger mer än ord,  men bildtexten säger likväl rätt mycket: "Församlingsanställda vill ha mer kontakt med församlingsborna."
Och hur värderar man kyrkoherdens berömmande ord om att "våra förtroendevalda har varit förstående" för satsningen på information? Vad är subjekt, vad är objekt och var är egentligen församlingen?

I Vislanda ligger kyrkobyggnaden ett par kilometer utanför stationssamhället. Det har diskuterats att skaffa lokal i "centrala" Vislanda. Nu tycks de planerna skrinlagda. Taxi och hjälp med transporter samt hästskjuts kan församlingen erbjuda. Dessutom erbjuds enskilda samtal på Björkliden, som är äldreboendet, dvs ålderdomshemmet, får vi veta. "Med vår linje i dialog flyttar vi centrum till kyrkan", utbrister kyrkoherden. Han är uppenbarligen av jovialisk typ. Inför frågan "Finns det hinder för att nå ut med det kristna budskapet?" (som journalisten sammanfattar som "kyrkans kärnbudskap kärlek, barmhärtighet och hopp") svarar kyrkoherden: "Nej, det finns en landningsbana hos alla människor. Vi måste tro på att det finns en längtan hos varje människa. Hindret för att föra fram ett budskap beror på hur man gör det."

Det var en rolig bild, den där med landningsbana. Det finns en sådan i Öjaby. Ibland är den oanvändbar på grund av dimma eller oväder. Men den finns där. Det går bara inte att landa på den. Kan en kultur svepa in landningsbanorna så effektivt att evangeliet verkligen inte kan landa? Det kan man fundera över. Fast inte i Vislanda. Där finns det hästskjuts till kyrkan och centrum flyttas till kyrkan.
Riktigt hur det är med Blädinge, framgår inte.

Men hur eller hur - vi har fått en bild av läget i Svenska kyrkan.
Min förtroendevalde vän, som är C-märkt, menar att det är bra i Vislanda.
De anställda på Vida Timber är säkert glada över erbjudandet om enskilda samtal. De behöver bara kvista iväg till äldreboendet. Och den slogan som finns på en del trycksaker - "Öppenhet, dialog och handling"-  inspirerar säkert. Kan man träffas och trivas på ICA Grytan i Moheda så ...

Medge nu att det är lite spännande. Somliga uppfattar dagens reportage från Vislanda som lyckosamt medan andra ser det vara en patetisk katastrof. Med en linje i dialog kanske det skulle vara värt att fundera över de skilda bilderna.

15 kommentarer:

  1. Själv störs jag inte av Vislandaherdens yttranden och jacka. Kanske är det hela realistiskt i dagens situation? Här görs något.

    De politiska partiernas företrädare och utspel är f ö knappast mindre patetiska.

    J

    SvaraRadera
  2. Så typiskt att anställa en informatör!
    En nisch - en anställd.

    Föralldel. Jag är anställd för att hålla efter möss.


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  3. Det är ju bara såååååååå typiskt att Kyrkan illustreras med de anställda.
    Kan man inte ens i texten få någon referens till den gudstjänstfirande församlingen, eller är det begreppet helt utdött?
    Nej, de förtroendevalda och de anställda räcker ju fullt ut för att illustrera kyrkan.

    SvaraRadera
  4. Återigen illustrerar bloggaren vad den reformerta bristen på tillit innebär. Denna akilleshäl som högkyrkligheten bär tillsammans med reformert lågkyrklighet. Sådant är läget i en kontext där evangelisk luthersk tro ställs i skamvrån. Att ur det kommer en struktur som styrs av makt eller brist på makt, förvånar inte, utan klargör vad som saknas. Gunnar Rosendal fick rätt, så som han förutsade vid kyrkodagarna i Uppsala 1970. /Magnus Olsson

    SvaraRadera
  5. Om människorna inte kommer till kyrkan, då skall kyrkan komma till människorna genom att :"gå ut på vägar och stigar och uppmana människor att komma in, så att mitt hus blir fullt." Luk. 14:23

    Eric








    SvaraRadera
  6. Magnus, du har en poäng med vad du säger! Men jag tycker att du brister i insikt att kyrkan måste ha en jordisk organisation. Det är inkarnationens fortsättning. Även den Kristi kropp, som hans kyrka utgör, måste ta gestalt och form i världen och tiden. Hur så sker, eller inte sker, är också något att fundera över och ha synpunkter på.

    Det som utmärker de reformerta är att de saknar ecklesiologi, eller i varje fall har en ecklesiologi, som skiljer sig från den allmänkyrkliga/katolska. I detta avseende är högkyrkligheten knappast reformert!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart menar jag liksom biskopen att kyrkan behöver en organisation, men den måste rymma en rejäl portion av skam för att trovärdigt kunna tala om skuld, och detta saknas mycket riktigt i mycket reformert teologi men också i högkyrkligheten som likt ärkebiskopen Nathan Söderblom blommat ut i söder men dessvärre tappat både i norr och öster sedan hon sålde sig västerut. Det är beklagligt men förståeligt. Högkyrkligheten är och förblir numer ytlig. Det är därför den är död. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Magnus Olsson, om du anser att den högkyrkliga väckelsen är död så skulle det hedra dig om du anger vilka inomkyrkliga väckelser som lever.
      Gärna påvisat med statistik.

      Lågkyrklighet torde ligga statistisk bättre till än gammalkyrkligheten. Finns det en liberalteologisk väckelse?
      Vilket fack stoppar man "Allhelgonamässans väckelse" i?
      Den karismatiska väckelsen kan var svårare att mäta, med visst sprattlar den. Åtminstone i TV-gudstjänsterna 19 okt - 2 nov.

      Radera
    3. Heder eftersträvar jag inte, det får de syssla med som talar om skuld men döljer skam. Vad gäller mitt påstående om högkyrkligheten som död så innebär det inte att jag menar att den inte lever. / Magnus Olsson

      Radera
  7. DS har utifrån en tidningsartikel gjort flera riktiga iakttagelser. Man kan tillägga att under väl ordnade kyrkliga former kan man dölja betydande förändringar av ett slag som de gammal- och lågkyrkliga läsarna hade stått som frågetecken inför - och flytt/flyr ifrån i den mån de är vakna. De högkyrkliga likaså utifrån sina ideal. Det som i hög grad är närvarande, med viss kyrklig ordning, är en kyrklighet som stämmer väl med det som aposteln beskriver som (mångfaldig) anpassning efter denna tidsålders väsende (Rom12:2). Den som har ögon att se med må se både på och under ytan innan blindheten tar över, och höra innan öronen trillar av. Kyrkan är ett blint ting, som Luther sa, och det finns två. I det ena fallet är skalet det viktiga, i det andra fallet är innehållet A och O. Vi kan tillägga: bäst är om skalet är färgat i många färger. Det lockar alltid nån som gillar yta.
    PG, Vislanda

    SvaraRadera
  8. Magnus Olsson,
    Ibland är det roligt att leka med ord, att utveckla skenbara eller verkliga paradoxer men jag betvivlar att de fyller någon funktion här och än mindre i en predikan. Detta var orsaken till att jag en gång uttryckte min förhoppning att du inte predikade lika dunkelt som Du skriver. I en predikan kan det vara katastrofalt (?) ,dvs om vi tar Kyrkan på allvar och inser att det handlar om allas vår frälsning. I en blogg eller i en roman av t ex Chesterton kan det vara roande framförallt därför att då förklaras "paradoxen" . Nu till citatet:

    "Heder eftersträvar jag inte, det får de syssla med som talar om skuld men döljer skam. Vad gäller mitt påstående om högkyrkligheten som död så innebär det inte att jag menar att den inte lever. / Magnus Olsson "

    Rent krasst , förklarar man något som dött och samtidigt hävdar att det inte innebär att den är död utan lever-eller som Du skriver "...så innebär det inte att jag inte menar att den lever".(?)" Ja, det kräver verkligen en förklaring även om jag är rädd att de flesta inte ids kommentera påståendet utan istället med en axelryckning konstaterar att nu har Magnus Olsson varit framme igen och skrivit något obegripligt.

    Själv undrar jag om Du leker filosof och alluderar på Schrödinger´s katt ,om så, minns att det där handlar om något annat och att tankeexperimentet togs upp som ett argument för att visa det "orimliga(?)" i en del slutsatser som man menade / menar kvantfysiken ger upphov till.

    Oavsett borde Du nog förklara Dig bättre-har Du månne använt begreppen död och levande på något "egendefinierat sätt". T ex menar att högkyrkligheten är "död" i betydelsen av att inte längre influera SVeK på något sätt och samtidigt "levande" i betydelsen av att det fortfarande finns många som omfattar högkyrklighetens principer?

    Missförstå mig inte. Jag är inte ute efter att motsäga Dig eller gå i polemik rent allmänt mot Dig något som jag annars ofta har eller känner mig ha anledning göra med allas vår bekanting BOD vars kyrkosyn eller brist på sådan är mig helt främmande och direkt förkastlig.
    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH , som jag inte definierar som Hans Högvördighet, tackas för flera intressanta frågor. Dessvärre blandas i slutet en annan människa in, vilket hindrar mig att besvara frågorna utöver att om visheten har sagts att hon leker, och om hon är filosof känner jag inte till, emedan det inte tillkommer mig att fråga den eviga naturen om det som Skriften förbehåller den skapade naturen att förtälja om såväl himmelsk som evig natur, dessa tre som samspelar, eller om man så vill, leker. Frågan om "mina" predikningar, återkommer HH till och även om jag inte tilltror dem något större värde så mailar jag gärna några om HH antingen mailar mig eller på annat sätt tar kontakt. Annars får vi nöja oss med umgänget i skapelsens krona: Kol 3:3 fött ur Gal 2:19-20. Det sista sagt som ett uttryck för uppskattning av det mål, HH sätter upp. / Magnus Olsson

      Radera
  9. Vare det oss fjärran med dunkelt tal, särskilt i svåra frågor, som vi städse
    åträffar å dessa så eminenta och i alla andra avseenden klarsynta inlägg, bortsett ifrån dem någon mångordig, "folkkyrklig", politruk meddelas oss!

    SvaraRadera
  10. Till alla kommentatorer rörande HH:s kyrkosyn!

    -Läs hans sista mening ovan, där han slår fast att min kyrkosyn, "eller brist på sådan", är honom helt främmande och direkt förkastlig.

    Således förkastas den kyrkliga demokrati, de kyrkotillhörigas möjligheter att välja sina styresmän i organisationen, kyrkomöten, stiftsfullmäktigediton och andra beslutsförsamlingar.

    Främmande kyrkosyn. Förkastlig kyrkosyn. Alltså främmande att ge tillhöriga valmöjligheter. Förkastligt med demokrati.

    Kommentarer överflödiga!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera