måndag 22 december 2014

Dr F fuskade

Redan i november gick dr F igenom den svenskkyrkliga julkalendern. Man får inte öppna luckorna innan, det vet alla. Men om dr F gjorde, får väl jag? Så i julfriden kollade jag också de sista.

Under adventstiden har de många maningarna nått lucköppnarna. Några har jag sparat med datum på, de andra fanns under luckor, som jag kastat och därför inte kan datumbestämma längre:
3 Rensa bort leksaker du inte leker med längre och ge till en insamling
7 Tänd det andra adventsljuset. Tänk på någon som är sjuk.
9 Du är viktig!
10 Vad är du bra på?
14 Tänd det tredje adventsljuset. Tänk på någon som är ensam.
15 Pyssla ett julkort och skicka det till någon du vill göra glad
17 Du är fantastisk!
18 Vad tycker du är jobbigt med julen?
20 Skriv en snäll lapp och lägg i någons brevlåda
21 Tänd det fjärde adventsljuset. Be. Tack Gud för att du gjorde mig så bra
24 Gud är med dig alla dagar, alltid.
25 Vad tycker du är det bästa med julen?
Därtill:
Säg hej till någon du inte känner idag
Berätta för någon att du tycker om den
Du duger som du är!
Du är bra!
Bjud hem en kompis för att leka
Vad längtar du efter?
Trösta någon som verkar ledsen
Ät upp på din tallrik så att du inte behöver slänga maten
Du behövs!
Prata med din lärare i skolan och fråga om klassen kan göra något för barn som har det svårt
När känner du dig modig?

Det var det hela. Beskäftighet och moralism. Jag känner väl igen det hela. Det måste vara en lärarutbildad - förskollärare? - som fått till visdomsorden, som både ska bekräfta något och utmana. Låt mig lugnt säga att jag i närmare 60 år genomskådat konceptet och jag tycker mig ana att en genusanalys skulle ge vid handen att detta är kvinnors verk. Vi små gossar brukar känna igen tagen. Det brister i konkretion och konkretiseras det hela blir det scouthurtigt på lägsta nivå. Pinsamt, med andra ord.

I går gick julfriden in, så det är knappast läge för kritik men kanske för kringsyn?
Skulle inte en kyrklig adventskalender vara just kyrklig och ha ett och annat att säga om Jesus, han som är the Reason for the Season? Vore inte detta till och med befriande? Då menar jag befriande på ett annat sätt än det autistiska "du är bra!" som förstås blir ett "jag är bra och duger som jag är!" Evangeliet flyttar fokus till något mer än beskäftighet.

När det begav sig och Diakonistyrelsen försåg de kyrkliga med material, var det mer spännande. Då skulle materialet för hemmen konkretisera det som sas i söndagsskolan. Det kunde ske genom material om missionen eller om samtida världskriser. I Ungernkrisen 1956 skulle pengar skickas till flyktingar, så gottepåsen vid söndagsskolans julfest drogs in. Vi tyckte inte om det, men kunde förstå poängen. Fostran till solidaritet utan beskäftighet.

Så vad handlar detta jag ser i årets kalender om?
Inget som gör skillnad i alla fall.
Jag uppfattar en vuxenhållning, som låtsas dialog men som egentligen är något annat. Inget bus heller. Det är lika trist som den där julfesten när söndagsskolfröknarna klippt hål i godispåsarna av papper för att små pojkar inte skulle kunna blåsa upp dem och smälla dem. Det kallar jag närmast ett nidingsdåd. Tristkyrklighet. Evangeliet är roligare än så. Det gäller årets kalender också.

Jag anmäler avvikande mening. Jag vill ha något som griper tag i människors hjärtan därför att det avslöjar något med mening. Så var det sagt.
Detta kunde komma att uppfattas som att jag kopplar somlig svenskkyrklighet till tristess och håller den för att vara just tristkyrklighet.  Jag borde ha förstått detta och hållit mig inom den för präster begränsade yttrandefriheten i kyrkopolitiska spörsmål. Anmäl mig!

Delade för övrigt dr F ut kalendern i församlingen eller hur gjorde han?
Jag måste fråga.

19 kommentarer:

  1. Det är inte lätt med det kyrkliga!

    Talas om Jesus, kan det bli lite mycket av den starka sardinsmaken för de ovana, så att säga. Lite lagoma inlindat får det allt va'. Lite Astrid Lindgren. Bröderna Lejonhjärta, alltså. Indirekt, tankeväckande.
    Maja skulle som vanligt ha velat ha in sin genus- och familje-dekonstruktion och antirasism, men säger eftertänksamt att sådant bör man nog också linda in:
    -Pang på rödbetan uppfattas som lite aggressivt, säger hon.

    För en gångs skull håller jag med Svanslösingen. Han tjyvöppnar inte sin adventskalender, och tycker att den nog inte är så dålig ändå.

    Bill och Bull öppnade givetvis allt på en gång och började med julafton.


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför öppnade inte B o B Juldagens lucka först?

      P

      Radera
    2. Det frågade Pelle också!

      EKM

      Radera
  2. Kalenderkrisen eskalerar. Utmaningen ligger i att fråga sig var det kan sluta. Kan det fungera för att legitimera "kyrkans" förskoleverksamhet? Dag tror sig veta att det är bland sådana kategorier som ramen satts. Utmaningen ligger bl.a. i att ta fram utbildningmaterial för kyrkans förskolefolk! Vilka biskopar ser till att det avsätts resurser för sådant?!
    Det (borde?) finnas åtminstone två eller tre avnämare:
    1. Material att användas i svensk offentlighet där Jesus namnet inte får utmana, särskilt inte offentlighetens goda institutioner.
    2. Material för de privata miljöer där man gärna följer en julkalender som kan stärka ett intresse för Jesus figuren men där man ännu inte tycker sig kunna be Herrens bön tillsammans.
    3. Material för de hus och hem som lever med den heliga familjens kamp om klarhet, Andens kraft och vägledning i den dagliga gärningen.
    Finns det fler stiftskanslier än - som jag förväntar mig - det romersk-katolska som arbetar med alla dessa tre nivåer? Jo, egentligen tror jag att de ortodoxa ligger i täten med 70 år av gudlöshet bakom sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kalendern är från svenska kyrkans sida ett utmärkt bidrag i den sekularisering av kyrkan som tog god fart under äb Hammars tid.
      Stig

      Radera
  3. Och bloggförfattaren själv har väl förstås själv aldrig hållt på med beskäftighet och moralism...?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl inget argument, Anonym?

      Radera
    2. En hel blogg som beskriver vad andra gör för fel! Inget annat! Annars kunde man ju strukit hälften av texten och gjort en egen lista så som den borde vara. Men inte - andras fel och brister är det enda som gäller. Bibelordet om grandet och bjälken är tydligen inget som gäller de redan rättfärdiga.
      /K

      Radera
    3. Jämför med politiker, K!

      Är inte det negativa utmålandet av motståndarens position normalfallet? Tillskrivs inte motståndaren ofta motiv han inte har? Det senare finner du knappast i Dags texter.

      Just här är inte uppgiften att presentera någon egen lösning i detalj. I stället att visa på hur något är och varför det blivit så. Jämför med en läroboksförfsttares uppgift eller med med nya tant lilas tankar nedan! Nog så viktig synvinkel, eller hur? Det finns många fallgropar. Sådana tål väl att lyftas fram och diskuteras? Målet är att vi skall bli bättre. Det gör man med positiva exempel, ja, men också genom att visa på det som blivit fel och ibland horribelt fel. Få präster i Svenska Kyrkan har bestått med så många föredömliga insatser och exempel som Dag Sandahl. Fråga någon av hans församlingsbor! Få präster har blivit så fördömda. Av de utomstående och negativt fördomsfyllda, alltså.

      Jag kan inte frigöra mig från misstanken att du, K, är ganska anstucken av negativism?

      Apropå bjälkar och sådant, alltså.


      Argus

      Radera
  4. https://www.youtube.com/watch?v=s5lThyD3LPw

    inte doktor i Tyska, men den kanske kan förstås med lite humor...
    God jul!


    SvaraRadera
  5. Detta måste väl vara ett skämt!?
    Om det inte är ett skämt så är det ju tydligt att den som öppnar kalendern är i suveränt överläge. Inte sjuk och inte ensam. En välgörare som alla goda, snälla människor inom kyrkan! Som ger av sitt överflöd till mindre bemedlade ekonomiskt och känslomässigt! Det är väl den attityden som retar många och får dem att lämna kyrkan!

    SvaraRadera
  6. Klockren bloggpost denna gång. Fler än DS tycker att Svenska kyrkan blivit trist i sitt moraliserande och brist på det verkligt frigörande evangeliet. - Nej, så är det inte alls, hävdas det ofta från dem som makten hava. - Jo, det är den ton som hörs. Ett annat exempel: trycksakerna från Svenska kyrkans internationella arbete. Tala om förutsägbarhet.
    Viktig aspekt som också lyfts fram i dagens blogg - fast livsfarlig att beröra: balansen manligt och kvinnligt i kyrkan. Läs gärna igen just detta avsnitt!
    /Ad metam

    SvaraRadera
  7. I en sekulär men " humanistisk" stat kan kanske en sådan kalender ha något att ge-kanske även om både tonfall och diverse uppmaningar lider av förhatlig besserwisserattityd om man nu törs använda ett sådant uttryck. Kanske man även bör tala om förmyndarmentalitet.

    Nåväl, den gör väl ingen skada så länge ingen får för sig att den har med kristendom att göra. Den humanism den vill peka på vill t ex de ateistiska humanisterna gärna hävda är även(?) deras ledstjärna och förvisso även många andra religioners även om då vissa appeler skulle förses med varningstext i stil med ... dock inte till en hedning och framför allt inte till en jude.
    Varför kan inte kyrkan i tider som våra där kristendomskunskapen framförallt hos det uppväxande släktet ofta är nära noll och där de itutas att allt handlar om sagor och myter- Varför kan då inte kyrkan åtminstone om de ansvarar för en julkalender utforma en sådan att den visar varför vi firar jul och något om vad vi förväntar oss att få höra under söndagens mässor.
    Det behöver inte vara märkvärdigt på något sätt utan kan gärna vara barnsligt . Ja, det kan tom vara eftersträvansvärt eftersom det trots allt torde vara barnen som är de ivrigaste kalenderöppnarna.

    Visst, det finns en risk att t ex de ateistiska humanisterna flyger i taket och talar om indoktrinering men då må vi väl kunna hävda utan överord att skall vi fira jul bör vi väl veta vad detta handlar om.
    Det finns många "lediga" dagar däremellan som kan ta upp traditioner , sådana som inte direkt eller bara avlägset har med själva händelserna i julevangeliet att göra men som förvisso i vår historielösa tid kan vara av intresse att ta upp.

    De som inte vill ha en sådan kalender har ju ett otal sekulära sådana att välja bland och behöver sannerligen inte klaga på bristande utbud.
    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ledsamt, minst sagt, att Svenska Kyrkan inte förstår att genom att distribuera dessa kalendrar kunde man också haft ett enastående tillfälle att MISSIONERA om Herren Jesus. I stället stämmer man in i den sekulära präktighetskören och missar totalt att tala om att kristen tro är så mycket mer.

      Själv har jag inte sett till dessa (f d SKM-)kalendrar på åratal. Vistas jag i "fel" sammanhang?

      Jag i Halland

      Radera
    2. Nä, vi har ju inte sett till vare sig SKM eller Lutherhjälpen eller ens någon rimlig motsvarighet på åratal heller!

      J

      Radera
  8. Men i himmelen en gång ska alla få påsar!
    Och ingen, ingen ska klippa hål i dom. Det ska bli ett öronbedövande dån när vi pangar påsar till Guds ära! :-)
    God Jul!

    AL

    SvaraRadera
  9. 9åriga testpersonen vet inte riktigt vad den ska göra med de dagliga rekommendationerna. Kalendern går för övrigt ut på att man ställer upp små kartongfigurer såsom en julgran, en hockeyspelare etc. (nix Maria och Josef), som sedan skräpar i hela barnrummet. Adventskalenderdesignarna har inte förstått att barn föredrar GLITTER! Det vet jag som långvarig bokbordsansvarig. Adventskalendrarna med krubbmotiv och GLITTER säljer bäst!! 6åriga testpersonen bekräftar detta.

    SvaraRadera
  10. Har också varit med om sönderklippta godispåsar. Född samma år som Dag. Vi pojkar lyckades dock överlista söndagsskolefröknarna. Med ena handen formade man hålet för inblåsningen och med den andra handen höll man i det sönderklippta hörnet på påsen. Sedan drämde man påsen i huvudet på en av kamraterna. Vi njöt av smällen och dess uppmärksamhet.
    Jack London

    SvaraRadera