söndag 28 december 2014

Håll fast vid julglädjen

Innan mitt idoga drickande i juletid satte in i går, gick jag igenom en del tidningar. Ni läser inte Magasinet, tidningen som kommer med Smålandsposten tack vare det idoga tidningsbudet.
Där mötte jag domkyrkokaplan Leif Adolfsson i Växjö.

Temat var "julfirande för de ensamma". Viktigt nog. Vad fick jag veta. Adolfsson har "hjärta för de behövande". Han har "själv varit med många år och firat jul med sin familj och de ensamma på julafton." Det var ädelt och värt att uppmärksamma. Om det inte kommit en fortsättning: "I år kommer han dock att fira jul hemma med sina nära då familjen börjar bli stor." Det betyder att barn och barnbarn kommer hem: "Vi får trängas ihop, trampa på leksaker, se väskor stå här och där, precis som det ska vara, säger Leif och skrattar." Men var det inte hjärta för behövande, som var precis det som skulle vara? Vart tog nu julfirandet för de ensamma vägen? Och ändå säger texten till bilden av den leende prästen att han "har ett stort hjärta för de behövande och har under sina 35 år som präst arbetat med att skapa mötesplatser för ensamma." Blev inte det här riktigt roligt till sist?

Jul med de ensamma i Växjö blev det likväl. Fast då var de väl inte ensamma längre?

I samma blad återfinns Växjös nye biskop. Han får berätta om hur han firar jul. Det är de olika högmässorna han lever med i och han är glad över kända psalmer och bibeltexter. "Jag vilar i traditionerna" för han vet att många av oss lever i ett överflödssamhälle. "Men konsumtionen fyller bara ett behov för stunden och efterlämnar oftast en känsla av tomhet." För Fredrik Modéus är det viktigt att vara ett föredöme, säger han. Och familjen har "sedan länge en tradition att varje jul bjuda in människor som av olika anledningar inte har någon att fira julen tillsammans med." I år har han väckt tanken att bjuda in fattiga EU-migranter. Familjen funderar.

Den valde biskopen får också frågan hur man förbereder sig inför uppdraget som biskop. "Jag ber. Sedan pratar jag med människor och tar intryck av vad folk säger." Det var fint sagt, så fint att jag grips av en lätt olust. Han har väl de senaste veckorna haft ett heltidsjobb i en intensiv arbetsperiod att sköta? Varför sa han inte helt enkelt att allt han sysslat med som präst uppenbarligen har varit en förberedelse? Och vad ber han om? Det angår oss kanske inte, men medge att det vore kul att få veta.

Till den valde biskopens analys av det så kallade läget hör att det finns ett stort intresse för andlighet och tro i dagens samhälle samtidigt som det också märks en viss skepsis mot den organiserade andligheten. "Skepsisen är nog en kvardröjande effekt av den tidigare statskyrkans maktställning." Eller kanske troligare en effekt av en framväxande bourgoisie med en annan livshållning än Kyrkans - och då skriver vi 17- och 1800-tal? En nation där religionskunskapen i skolväsendet inte skapar särskild förståelse om kristen tro är väl en fortsatt utmärkt grogrund just för skepsis - eller sekularisering, det som var syftet med skolreformen.

Nog är det dock glädjande att vi får en biskop som ber, talar med människor och vill vara ett föredöme.

Härnösands stift har fått julhälsning från sin biskop Eva Nordung Byström. "Återigen ska vi fira jul i en värld utan julefrid", heter det. Det är träffsäkert. Julfriden är Kyrkans, inte världens. Jesus föddes i ett ockuperat land där soldater och våld var vardagsmat, religions- och yttrandefrihet okända begrepp och kvinnor och barn betraktades som boskap." Att de friheter som kom till under 1700-talet inte fanns i Palestina, det fattar jag. Men det där med vardagsmaten kan väl knappast vara riktigt? Pax Augustana gav en tid av fred och välstånd under kung Herodes tid, har jag fått lära mig. Efter Herodes död blev den militära administrationen mer hårdhänt. Men betraktades kvinnor som boskap?

Jag läser Joachim Jeremis, Jerusalem in the Time of Jesus (Jerusalem zur Zeit Jesu i original - 3 uppl 1962 - men det är den engelska översättningen av boken med författarens reviderade text år 1967 jag har, inköpt i Jerusalem för 40 år sedan).

Jeremias var den förste att skriva några sidor om kvinnans ställning. Vad lärde jag mig? Flickor var omyndiga till 12½ års ålder, dvs fadern bestämde. Hennes egendom och allt hon kunde hitta, var faderns. När hon blivit 12½ år gammal var hon oberoende och kunde inte bortförlovas mot sin vilja. När hon gift sig, hade mannen skyldighet att sörja för sin henne och hon kunde gå till domstol om han inte skötte sina plikter som innefattade mat, kläder, medicin, husrum och andra vanliga äktenskapliga plikter samt - om hon dog - hennes begravning med åtminstone två flöjtspelare och en kvinnlig gråterska. Detta var en plikt också för den fattigaste. Betraktad som boskap?

Kvinnor fick inte studera vid torahskolorna - men i högreståndskretsar gavs de en sekulär utbildning, som innefattade undervisning i grekiska. Kunskaper i grekiskan var en prydnad för en flicka. Att Johannes Döparen döpte kvinnor och att kvinnor följde Jesus samt att Timotheos undervisades i skrifterna av morsan och mormor, kanske något jävar boskapsbilden. Nej, den vackra utläggningen om dåtidens förskräckligheter avsedd att bygga upp allmogen i Härnösands stift, stämde inte. Det tycker jag också var roligt. Men var får biskopar allt ifrån? Eller - varifrån får vi biskoparna, de som ska vaka över läran?

Håll fast vid julglädjen!

16 kommentarer:

  1. Den avsuttne läraren skakar på huvudet åt skolans lama, oftast dödsdömda försök till uppryckning.
    Den emeriterade prästen över kyrkans tomma försäljarsnack.
    Den pensionerade politikern över sina efterträdares brist på klarsyn.
    Den i avtalspensionerade, konsultande civilingenjören över improduktiva idéer i företagsvärlden.

    Hur tar man tillvara klokskap hos en erfaren, äldre generation? Ett frivilligt betalt eller obetalt mentorskap för de yngre? Eller hotar sådant befintliga ledningsstrukturer?

    P

    SvaraRadera
  2. Den nya religionens företrädare måste, med en dåres envishet, alltid hävda att det var värre förr! Om de inte predikade denna falska historieskrivning så skulle hela det postkristna projektet kollapsa!
    /Antony

    SvaraRadera
  3. Jag förmodade att många biskopar hade bostäderna fulla av EU-migranter på julen (ja, även annars) inte minst Skara stifts biskop som alltid har så många fina ord som applåderas. Och troligen är väl också husen fulla hos alla dem som gurglar förtjust på hans blogg och talar om hur fint han skriver och hur orden värmer. Eller? För vad är ord utan handling?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skaras stiftchef har väl råd med att rädda en större klan från Syrien, men gör han det?!
      /Antony

      Radera
    2. Han har nog råd med åtminstone en medelstor syrisk stad.

      J

      Radera
    3. En viss stil inom Sv.kyrkan får mig att rysa- och det är inte av välbehag!

      Radera
    4. Jag tänker på den välbetalde och GODE kyrklige chefen, som alltid har de RÄTTA orden på läpparna (men alltid ser till sitt i det fördolda) och alltid ställer sig i spetsen för insamlingar och aktioner för utsatta grupper, särskilt i pressreleaser och på bild i uppskattande reportage. Huruvida han gör eller ger något utom sin obestridliga administrativa och persuasiva kompetens, är däremot höljt i dunkel.

      GG

      Radera
    5. Ja, jag vet inga arbetsplatser, där det förekommer så mycket dubbelspelande och påklistrad godhet som inom Svenska kyrkan.
      Ibland i någon sorts hjältedräkt mot demokratiskt fattade beslut, som till exempel detta att vi har en reglerad invandring och att de som inte uppfyller kraven ska utvisas. Man spelar hjältar. Medan man privat fyller på sina kassor med numera mycket höga löner sett i samhället i stort och ett privat liv som ter sig allt annat än anspråkslöst! Är det så kristendomen ska växa?

      Radera
  4. Har för mig att jag tidigare frågat om Eva Nordung-Byström har skrivit något? Själv har jag inte funnit något. Men ska i ärlighetens namn inte påstå att jag letat ihjäl mig efter det heller.
    Men frågan kvarstår, har hon skrivit något som det är (var?) brukligt att en biskop skulle ha gjort för att komma ifråga som en kyrkans ledare?
    Har jag fel här, kanske det inte alls är nödvändigt att doktorera i något teologiskt ämne innan en utnämning?

    L/B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Av de nu sittande biskoparna har fem avlagt doktorsexamen: Jackelén, Persenius, Modéus, Nordin och Eckerdal (Nordin i Uppsala, övriga i Lund). Den till Växjö nyvalde Modéus disputerar i Lund i maj. Det är upp mot ett halvsekel sedan som någon enstaka biskop (t ex Bo Giertz, dock hedersdoktor 1974) kunde vara odisputerad i ett i övrigt doktorsfyllt biskopskollegium.

      Radera
    2. Det är nog skillnad på gammal doktorsgrad och modern doktorsexamen, dock. Liksom på teologisk och religionsvetenskaplig utbildning.

      Som en yngre akademiker i farten uttrycker det:

      -Allt som slutar på -vetenskap, ska' man va' lite misstänksam mot.

      Argus

      Radera
    3. Visst är det skillnad på en doktorsgrad, som dock icke längre kan vinnas, och den doktorsexamen som nu står till buds. Den yngste biskopen med grad är KG Hammar.

      Radera
  5. Det var inte bättre förr, men det är sämre nu. Skulle man kunna uttrycka sig så utan att få smisk på fingrarna av Pred. 7:11?

    SvaraRadera
  6. Eva Nordung-Byström är en öppen, fin och bra biskop. Personligen tycker jag inte om den förra biskopen i Härnösands stift. Vet ej varför men jag har alltid upplevt henne som en svår person.
    Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nåja, nu är ju varken Nordung-Byström eller hennes föregångare biskopar, inte ens "präster" i sina protestantiska samfund, utan administratörer fäbless för att klä ut sig!
      /Antony

      Radera
  7. Hur var det: har Modéus disputerat eller lagt fram en avhandling ännu?

    SvaraRadera