fredag 5 december 2014

Jag tror inte detta

Jag har i min levnad läst texter av präster i Svenska kyrkan, hört utläggningar, föredrag, föreläsningar, inlägg mm mm och ibland haft anledning till invändningar eller så kallade påhak. Jag har då utgått från att vi i egentlig mening och i grunden varit överens. Jag menar det där med att Jesus är Kristus och att Kyrkan är Kristi kyrka. Jag betvivlar allt mer denna utgångspunkt. Det är kanske enklare att utgå från att präster i Svenska kyrkan alls inte är överens ens i det grundläggande?

Dagens Seglora, alltså.
Helena Myrstener hävdar att frågan om samvetsfrihet inte kan skiljas från aborträtten och då gäller det något viktigt för "rätten till fri abort ska inte ifrågasättas". Abortfrågan är en kvinnofråga. Lite mer komplicerad än så har väl Svenska kyrkan sett abortfrågan vara. Man kunde ju tänka sig att någon ville föra det ofödda barnets talan. Kyrkan i vart fall. För både Jesus och Johannes Döparen hade väl rykt på normala kriterier för abort, eller?

Jag tänkte att präster skulle se det mänskliga livet som något som ska skyddas från konceptionsögonblicket med följd att distinkta politiska krav ska resas på ett samhälle som ska se till att skydda det mänskliga livet. Nu är det inte så. Helena Myrstener argumenterar principiellt nihilistiskt och samvetsfriheten viftas bort. Den var nu i Kronobergs län inte kopplad till abortfrågan för tanken var samvetsfrihet rakt av, kanske inte minst som euthanasifrågan väntar i kulisserna.

Det kan bekymra mig när samvetsfrågor viftas bort - för sådant bortviftande hör till vardagen i totalitära samhällen, sådana som inte tål ifrågasättande. Men det dagsaktuella samtalet kanske skulle gälla ett prästerskap som inte står samman i en fråga som denna? Jag, som är präst i Svenska kyrkan, tror inte som Myrstener. Och det är inte jag som avviker från Kyrkans övertygelse eller från vad Svenska kyrkan sagt i sina remissvar åren igenom.

Dagens Seglora igen.
"Berättelsen om julen kan expanderas och bygga broar till andra religioner", skriver Helena Ekhem. Denna expansion tar emot för den som vill hålla julen "ren", menar hon. Sauberhalten-argumentet är alltid gångbart. Men berättelsen om julen kan expanderas till ungefär vad som helst, kommersiellt eller religiöst lika. Problematiken är bara den, som biskop Persenius oefterhärmligt brukar konstatera i skilda frågor där det finns något problem, problematiken är bara den att evangeliet inte riktigt kan hanteras så att det "expanderas". Det är vad det är. I mötet med rationalism och i mötet med religion. Och präster finns till för att förkunna evangeliet och inte legenderna. En teater kan konstruera sig tre abrahamitiska religioner och knåda dem lite hur som helst. Den som ska förkunna evangeliet och vigts till den uppgiften under bön och med åthävor, kan inte.

Ekhem ger exempel på en mängd traditioner och vi sägs vara bra på traditioner i Sverige som "oktoberfest" och "Halloween", "kräftpremiär" samt "gåsamiddag". Ska de tre abrahamitiska religionernas folk bjudas till kräftskiva och ska våra muslimska grannar få äta Bratwurst och dricka öl och vara som folk - eller? "Till flera av högtiderna hör sånger, danser, berättelser, mat och prydnadssaker", skriver Ekhem. Men drycker hör väl i hög grad till svenska fester. Snaps och visor med muslimer, det kan bli något. Ska glögg serveras, vill det till att hålla reda på de olika sorterna annars kan det bli lätt kaotiskt. "Samtidigt är den öppna tron ett redskap att bygga ett fredligare samhälle där nya svenskar tas emot med värme och förväntan." Skål, alltså?

Tron ses instrumentalt och konstrueras därefter. Jag tror inte detta heller. Jag tror evangeliets radikala öppenhet och jag tror att evangeliet får konsekvenser men denna min hållning ter sig vara något annat än Ekhems. Jag har väl, kan man anta, förfallit till att hålla julens berättelsen "ren". Men tron är inte en berättelse. Tron är ett svar eller en hållning till det glada budskapet och det handlar om Gud som blir människa och om hur krubba och kors hör samman. Detta är den kristna trons unika. Han som ligger i krubbhöet i stallet är Gud. Inte en profet. Ekhem vill plädera för "den möjlighet till att bygga ett varmare och fredligare samhälle som religionen innebär". Dra den om Rödluvan också!

Det kan förstås vara bra att förstå vad jag inte tror. Fast ter det sig inte lite märkligt med kyrkliga subsidier till Dagens Seglora? Inget ont om seglorianernas näringsfrång. Var fräck, var fräck så går du fram i livet, som det heter (Matt 29:36). Men skulle inte de kyrkliga pengarna användas för - evangeliet?

18 kommentarer:

  1. Dagens Seglora och Seglora Smedja är i sanning ett Djävulens påfund! Om några är falska profeter och ulvar i fårakläder så är det de människofientliga nihilisterna i SS som predikar död och förfall!
    SS är nog det tydligaste tecknet på att Svkys nomenklatura är allt annat än kristen!!
    /Antony

    SvaraRadera
  2. Kollektpengar till abortpropaganda och mot samvetsfrihet. Hallelu, f´låt håhåjaja. Och så har vi ju den där julkalendern - förvisso inte från Seglora - som våra egna barnledare vägrar fortsätta distribuera. På omslaget är Jesus "en man som berättade om Gud", och inne i luckorna finns han visst inte alls. 2 av 24 har något slags andligt innehåll, varav en är att Gud är med dej alla dagar. Lucka 24 innehåller visst en fråga om vad lucköppnaren tycker är bäst med julen. Jag tror inte alls att någon muslim skulle finna den kalendern stötande. Kan det rent av vara tanken med den att ingen utom troende kristna ska bli upprörda? "Gör om, gör rätt" sa församlingen (inte vår) som skickade kalendern i retur. Bra! För vi vill inte lägga evangelisationspengar på sådana alster - heller.

    SvaraRadera
  3. Jo, förresten, kan ingen avkraga K-G Hammar? Det gör ju inte så mycket om en filosofiskt sinnad privatperson går omkring och sprider tvivel på kristen tro, men folk med prästkragar kan ju folk, åtminstone somliga "fromma", råka ta på allvar. Karln säger ju faktiskt att det inte spelar någon roll för honom vad som hände för 2000 år sedan (jfr det famösa KT-citatet "Vad som verkligen hände kan vi lämna därhän" och helgmålsböncitatet att det enda riktigt säkra Jesusordet är "Gud är ande") och att Jesus aldrig kommer tillbaka annat än i våra hjärtan http://vimeo.com/35616571 särskilt 7 resp. 10 minuter in i programmet. Han verkar tro på Jesus ungefär som vi andra tror på Pippi Långstrump - som en inspirerande narrativ personlighet typ. Visste ni om att vi hade en sån här ÄB, Dag, men accepterade honom för att han hade snopp, typ? Eller har han blivit värre efter pensioneringen? (K-G ville de högkyrkliga att vi skulle acceptera för att han var karl - som vi tror - och Antje vill de folkkyrkliga att vi ska glädjas åt för att hon är kvinna. Men vad tror och bekänner de?).

    SvaraRadera
    Svar
    1. "...att Jesus aldrig kommer tillbaka annat än i våra hjärtan"

      Han kommer väldigt nära då. Jämför det med avståndet på 2000 år i tid och över 3000 kilometer i rum.

      En anonym en

      Radera
    2. Vilka högkyrkliga skulle det varit??!! Sant är att då den numer avsuttne Ärkebiskopen är döpt man så är hans ämbetshandlingar oomtivistligt giltiga. Men att gå från detta och säga att högkyrkligheten tyckte att "vi" (vilka det nu är?!) skulle "acceptera" (vad som nu menas med det??) pastor Hammar och hans heresier är rena dumheter! Utnämningen och vigningen av K G Hammar till ÄB av Uppsala är en vattendelare för Sv kyrkan. Det som viskades i kulisserna blev rumsrent. Otron blev välkomnad in i finrummet och det blev finare att förneka än att tro! Vi högkyrkliga sörjde, knöt näven i fickan och bad (förhoppningsvis!!). Men vägen Sv kyrkan slog in på med KG i spetsen ville eller mäktade inte hans efterträdare vika av från. Han hade fullt upp med att lyssna på sin fru och passa in i den allt för stora kostymen som han inte kunde, eller ville, säga nej till men lyckades i alla fall få till det med en kvinnlig efterträdare så vi kan komma ihåg honom för något. Sant är att vi högkyrkliga menar att Kristi nåd överskyler personlig svaghet och t o m ofromhet så att Guds folk får sina präster och diakoner vigda och sina altaren och kyrkor smorda och invigda, men jag vet inte en av oss som inte på sina knän ber och längtar efter en biskop efter HERRENS sinne!!!!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
    3. Kära anonym! "Ja, han kommer, alltid nära / stund för stund i kyrkans år. / Konungens om skyn ska bära / redan bland oss går." Ja, det är stort att Kristus genom tron vill bo i våra hjärtan. Ja, det är stort att var två eller tre är samlade i hans namn, så är han genom sin Ande och sitt ord mitt ibland dem. Men låt oss inte bluddra bort konfliktfrågan: Kommer Jesus tillbaka i makt och härlighet eller inte? Så att allas ögon ska se honom, också de som stungit honom? Till att döma levande och döda?

      Radera
    4. Arga kyrkomedlem, jag tror visst att du har rätt i stort - och den skarpa kritiken mot Hammar och Wejryd från t.ex. SPT - eller BloggarDag - gör att ni/vi med gott samvete även kan dissa Jackelén utan att behöva betraktas som misogyna, med reservation för vissa nazireferenser på sina håll (die Fahne hoch och sången om das kleine Kind!). Faktum kvarstår ändå att Hammar ansågs vara en "riktig" ärkebiskop på ett sätt som Jackelén inte anses vara. T.o.m. Fredrik Sidenvall lyckades i samband med Hammars avgång kläcka ur sej några berömmande ord (om att han hållit liv i debatten et c), men intelligens, mod, flit är ju liksom skönhet moraliskt neutrala egenskaper som skulle kunna tillskrivas fan själv. Och med all respekt för karlns vinnande väsen och ledaregenskaper (som otroende student var jag på samtalskväll i Lund som han berömvärt ledde) ligger det ju en stor tragikomik att en sådan kunde vigas till ärkebiskop i en (nb!) evangelisk-luthersk kyrka, som ska fira reformationen om bara några år. Heder åt Eskil Franck som insåg vart den ultraliberala "teologin" barkade. (Var det förresten K-G som undertecknade den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen med RKK - inte undra på i så fall att stora delar av vår kyrkas väckelserörelser underkänner den, vilka kvaliteter den än må ha? Rune Söderlund, minns jag, ville trots allt inte dissa den).

      Radera
  4. Seglorianerna håller fast vid de försök som konstruerar och dekonstruerar religioner. Jesus mötte även dessa som säger: Vi har Abraham till fader... Vi har Gud till Fader. Hur skulle det vara om seglorianer och andra "abrahamiter" lyssnade till Fadern som säger: Denne är min älskade Son, lyssna till Honom.
    Även Hans "jordiska Moder" (BVM) gör denna kristocentriska hänvisning: Gör allt det Han säger åt er. Till abrahamiterna idag skulle Jesus säga: Om Gud vore er Fader skulle ni älska mig.... (Joh 8:42ff

    SvaraRadera
  5. Tack för god förkunnelse!

    För att bara kommentera en aspekt, visst är det märkligt att så mycket kraft läggs på att normalisera aborter och så lite på att hjälpa kvinnor att föda och sedan få välja om barnets liv ska fortsätta i den miljö det fötts i eller hos någon annan. Vore inte det en uppgift för varje kyrka som tar livet på allvar?

    SvaraRadera
  6. Det borde åligga varje abortförespråkare att föra i resonemang varför nationella adoptioner skulle vara ett så förkastligt alternativ till abort.
    Internationella adoptioner är ju allmänt accepteras och den filosofiska skillnaden till nationell adoptioner år noll.
    Det är väl betydligt mindre risk för skuldbeläggning att adoptera bort sitt barn än att abortera bort det, speciellt nu när man pratar vitt och brett om "altruistiskt surrogatmödraskap".

    SvaraRadera
  7. "Vi har en helt annan kyrka, en helt annan än när jag prästvigdes", suckar och ibland myser äldre präster.
    Den senare kategorin har oftast i den nya, välbetalande kyrkan gjort välavlönad karriär. Om det nya sen var bra eller dåligt, lämnas sällan besked.
    Men en helt ny kyrka var det...

    P

    SvaraRadera
    Svar
    1. En helt ny "kyrka" är det. Ett samfund som inte längre är en den av kristenheten!
      /Antony

      Radera
  8. Svensken upplever sig som en progressiv, fördomsfri, obunden och historielös person. En som lämnat nation, historia och religion bakom sig. En generös, välkomnande och förnuftig person i världens mest moderna samhälle. En förebild för resten av världen. En humanitär stormaktsmedborgare.

    SvK speglar bara dessa stormaktsmedborgare och deras stormaktssamhälle. Inkulturisation med andra ord?

    Sedan har SvK ännu inte befriats från statskyrkans roll som folkuppfostrare och normsändare.
    Alltså säger kyrkan ett gudomligt FY! åt dem som ens dristar tänka tanken på samvetsfrihet i förgripliga frågor.
    Och ger ett handtag i kampen för integration genom flyktingboenden och genom att söka dra gaddarna ur islam och därmed göra muslimer till goda svenskar.

    S(eglora) S(medja) som en svenskhetens mjuka Schutzstaffeln?
    Jovars.

    Lars Jensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Smedjan - Kanske snarast en svensk variant av Moammar Ghadaffis libyska Jungfrugarde?

      GG

      Radera
  9. Jag finner det extremt intressant att bloggaren är beredd att ompröva en tänkt utgångspunkt och kan bara gratulera. Det verkar som bloggaren omprövar det han skyller andra för: att vara religionsvetare. Ser med spänning fram emot att ta del av texter om detta. Att inga präster på insidan ser ut som div texter från 1500/talet torde ju inte förvåna någon. Kyrkoherden Carl Ljungman i Clara i Sthlm uttryckte det så: ett snörliv av papper. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  10. "Jag har då utgått från att vi i egentlig mening och i grunden varit överens." Det var rättså naivt eller?

    SvaraRadera
  11. Ja, Ursus, det är pinsamt naivt. (Eller också vill Dag bara verka snällare än han är och därmed låtsas dummare än han är).

    Som sagt: varför skulle vi tro att Svenska kyrkans präster är överens om det grundläggande när ärkebiskopar och biskopar uppenbarligen inte är det - fast varför låtsas dom? eller är dom ve och fasa överens i alla fall? knappt hade Persenius i sitt herdabrev gett en känga åt Hammar förrän han gav en lika stor känga åt Hammars kritiker, och våran EFS-Hans Lindholm blev ju jätteupprörd när en Dagen-läsare undrade varför vi skulle kräva kristen tro av kyrkvaktmästare när vi inte kräver det av ärkebiskopen. Men Dagen-läsaren hade ju rätt och var ett får som faktiskt bräkte så det hördes!

    SvaraRadera