onsdag 10 december 2014

"Kyrkorna djupt bekymrade"

I söndags skulle det bes med anledning av den s k regeringskrisen. Kyrkorna var nämligen, sa biskop Modéus I till Corren, "djupt bekymrade". Jag undrar vilka "kyrkorna" är. Jag hör dit, kan jag tänka. Jag är inte bekymrad. Jag är mer förvånad över att den politiska klassen inte klarar jobbet - men kanske ändå inte förvånad, om ni förstår. Grundregeln är att denna värld styrs med ringa insikt. Det har jag lärt mig av Axel Oxenstierna och han borde veta.

Varför behöver kyrkorna vara djupt bekymrade då?
Därför att regeringen fått en budget av riksdagen? Men den makten har riksdagen. Att folk röstar SD? - men det är själva innebörden i begreppet demokrati. Att statsministern förväxlar politiskt och fackligt arbete och tror sig kunna använda fackets metoder i det politiska livet genom att stranda förhandlingar och så går vi vidare därefter? Är kyrkorna djupt bekymrade över den informationsmakt som journalistskrået nu öppet och oblygt praktiserar, där vi möts inte av problemformuleringar utan av ukaser. Uppifrån. Det irriterar mg - men är detta kyrkornas djupa bekymmer. Jag vet inte.

Nu skulle problemet enkelt kunna avfärdas: Kyrkor kan inte vara bekymrade. Inte husen, inte de historiskt framvuxna storheterna, inte ens de som i kyrkhusen i gudstjänst gestaltar Kyrkan. Diverse kyrkoledningar kan. Om bekymret är att medlemmar i Svenska kyrkan röstat på sverigedemokraterna, får väl biskoparna samfällt uttala den saken. Men sverigedemokrater är i demokratisk ordning invalda i kyrkomötet så då kan de väl inte, per definition, vara något som kyrkorna just är djupt bekymrade över. Eller är det kristdemokraternas låga siffror i opinionsundersökningar som oroar eller insikten att S inte levererar så som det var tänkt? Vill "kyrkorna" att det bara ska vara majoritetsregeringar eller är det miljöpartisternas engagemang med förbifart Stockholm (4 miljoner per dygn i extrakostnader för vad då?) eller Bromma, saken gäller?

Är kanske problemet en insikt om att de kristna ber uselt och nu ska det låtsas kris och lador som är tomma, budgetkris och överbelåning så att de kristna lär sig att i ångest bestorma Det Högsta Väsendet om assistans? Inte vet jag. Fattar ni? För man kunde ju tänka sig att de kristna ber, var och en för sin stad som de alltid gör och så är det bra med det förutom att några tar sitt kallelseansvar och arbetar i partipolitiskt.

Fast ber ni så mycket? Tycker ni inte att det är rätt underhållande att se de politiska eliterna i beråd? Vem var det som hade som enda arbetsplatsmerit att hon skött kaffeserveringen vid någon partistämma och i övrigt valt politik som yrke? De av fraktionsstrider ärrade - får de vår sympati när de ska fatta våra beslut och kreera vår framtid? Ibland kanske litanian ter sig allra mest lockande som böneform.

Inte nog med detta. Helena Myrstener på Dagens Seglora upprördes och meddelade att hon och många med henne uppenbarligen klarade sig utan "unkna fredsböner". Tänk om den heliga Treenigheten skulle säga så som fått höra så mycket i böneväg åren igenom. I Kyrkans sammanhang ber vi dock till Fadern genom Sonen i Anden. Men inte Myrstener. En så utformad bön är just unken. Unken var ordet, sa Bill."Det är kört när Sveriges kristna råd inte kunnat värna kvinnors värdighet i bönens Gudsbild." Den "gud" rådet ber till är "en otvivelaktigt manlig Gud och i konsekvensens namn ger detta en överordnad ställning åt mannen." Myrsteners bedömning är klar: "Detta är trist, tråkigt och fegt."

Jag vill inte uppröra. "Trist, tråkigt och fegt" att be med Kyrkan? Jag känner bara ett behov av att påpeka att Myrsteners teologi inte är Kyrkans. Gud uppenbarar sig som vår Fader och utan Sonen kan vi, fortfarande efter uppenbarelsens ord, inget göra. Därför ber Kyrkan genom Sonen och Anden vet vad vi rätteligen  ska be så där har vi vår hjälp. Ungefär så.

Tänka sig att jag blir alltmer glad för att inte säga upprymd varje gång jag ser att jag inte tänker som en del andra präster eller ens som Mary Daly (som inspirerat det feministteologiska och uppenbarligen Myrstener). Var schismen i Svenska kyrkan alltså just så allvarlig som det sagts? Har orden som jag ibland tänkt vara avpassning för att leda läsare och lyssnare den precisa beskrivningen av en annan tro, en tro som närmast ter sig som otro när det handlar om vad Kyrkan lärt. Ni vet det där med Judas vers 3. Men kanske alla versarna i det lilla brevet, som bär aposteln Judas namn, ska läsas nu?

Tills vidare ber jag inte över den parlamentariska krisen. Gud har nog med bekymmer, tänker jag, utan att jag ska besvära med den saken. På många sätt unnar jag riksdagspolitikerna att få göra skäl för sina löner. Men vad hade jag gjort om Myrstener varit präst i församlingen och min kyrkoavgift alltså uppenbart gått till att stötta en annan tro än Kyrkans? Om detta kan inte kyrkorna bli djupt bekymrade. Men jag kan.

11 kommentarer:

  1. Postkristna stiftchefer, som Modéus I, är inte mycket att bry sig om men de falska profeterna i SS är riktiga ormar!
    Jag har skrivit det förr och det behövs upprepas - all "Seglorianism" är ett Djävulens påfund!
    /Antony

    SvaraRadera
  2. Tack för ett härligt blogginlägg som ger lite perspektiv på saker och ting i dessa s.k. kristider!

    Apropå Myrstener och fjantig feminism så slog det mig häromdagen att jag aldrig, aldrig, aldrig blivit illa behandlad eller sedd över axeln av någon kristen man. Det har jag däremot blivit av sekulära män, för att inte tala om män som tillhör en helt annan religion. Myrstener kanske borde byta sällskap.

    SvaraRadera
  3. Det finns många anledningar till bekymmer, men kyrkor kan inte och får inte fastna i bekymrens träsk. Vem förkunnar då: Gör er inga bekymmer!, kasta alla era bekymmer på Honom? Det djupa bekymmer som biskop Modeus talar om måste få omslutas av en större glädje som vet på vem Tron och bönen riktar sig. Salige Paul VI skriver i sin apostoliska förmaning från 1975: Är kyrkan rotad i världens mitt och tillräckligt fri och oberoende för att tala till världen? (nr 76). Salig Paul VI uppmuntrar till att bära fram evangeliets budskap som "tillåter varken likgiltighet, sammanblandning med andra religioners grundsatser eller något slag av anpassning, ty människans frälsning beror av detta budskap som innehåller Guds uppenbarelse (nr5)

    SvaraRadera
  4. Som Helena Myrstener brukar säga:

    -Svenska kyrkan kan behöva fittaktivism!

    Den kvinnan blir biskop.

    Säkert som amen i kyrkan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Biskop kan hon aldrig bli, men däremot en mycket destruktiv och farlig stiftschef!
      /Antony

      Radera
  5. "Bekymrade"?

    Om Myrstener hasplar ur sig sin ångest om "unkna förböner", ja, då är det väl kört för henne och hennes fränders förvrängda weltanschauung och gudsbild. Hon har själv blottat sin klena nacke på slaktblocket och nu kommer damoklessvärden neddundrande och vips, en Myrstener mindre vid middagsbordet. Det verkar som, för henne, den Treenige Gud är något unket.
    Stackars lilla människa...Hon backar iväg från Gud och Hans nåd och kärlek.

    O mensch, bewein dein sünde groß!


    Mikael Gyllenswärd

    SvaraRadera
  6. Maja tycker inte om det myckna gnället på kyrkans toppar:

    -Är man i godhetsbranschen och opinionsbranschen, måste man vara relevant! säger hon bestämt.

    -Där något rör sig, måste man vara med! tillägger hon lika bestämt.

    Men så läser hon ju på genusvetarlinjen och är intlektell.


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  7. Jag får krupp när präster lägger huvudet på sned och med ett inkännande terapeutiskt tonfall säger sig vara "djupt bekymrade". Nyval är inget konstigt ur ett europeiskt perspektiv och naturligt eftersom Löfvén inte lyckades få majoritet för sin budget.

    Nu återstår att se hur smutsig valrörelsen blir. Om jag var SD:are skulle jag lyfta fram sossarnas skitiga historia, med tvångssteriliseringar och rashygien. Gamle ecklesiastikministern Arthur Engberg (S) var ju även antisemit i sina yngre dagar. Värt att minnas är också förra SSU-basen Anna Sjödins hatattack (obs! kvällstidningsspråk) mot en dörrvakt med invandrarbakgrund.

    /Robert

    SvaraRadera
  8. -Låt mig - till den verkan det hava kan - trösta doakören med att jag också starkt reagerade mot Helena Myrsteners inlägg, vilket jag visade i en kommentar på Seglorafältet.
    Vilka kvinnor företräder hon? Vilka kvinnor har protesterat? Och vad är det för fel på våra nuvarande böner?
    Frågorna hopar sig. Då gäller det att alla vi andra, som ej delar hennes åsikter, reagerar.
    Men - en uppmaning till kören! - gör det inte med våldsamma överdrifter, tillmälen och annat som bara blir bumeranger. Låt klokheten gå före känsloutbrotten!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kompisen BOD är en pålitlig prisse när det gäller.

      Det har jag alltid sagt.

      Bill och Bull doar instämmande.


      Elaka Katten Måns

      Radera
  9. Biskop Modéus I - du menar alltså biskop Martin III av Linköping? F.ö. undrar jag vem den där Gyllenswärd är med sitt - visserligen metaforiska men icke desto mindre otäcka - tal om slaktblock och klena nackar är. Nog binder han åtminstone ris åt egen rygg. Usch!

    SvaraRadera