tisdag 9 december 2014

Så vad med biskopar?

Ju mindre biskoparna betyder, desto mer åthävor kring dem.
Familjära blir de, biskop Ragnar, biskop Hans och allt vad de heter. Tillkämpat familjärt. Och jag påminner om att de första biskopar som fick hedern att talas om och till vid dopnamn, var biskoparna Gärtner och Giertz. Det handlade om förtroende. Sedan skulle alla plötsligt kallas så och inte längre som i den ordning för kyrkomöte vi hade, där de hette "herr biskop Lindegård".
Nu är det både familjärt tilltal samtidigt som skaror kallas in för att följa biskopsvigningar. Buss och hotell för stiftspersonal och styrelse, kungahus på plats samt efter vigningen stora uppställningsbilder av alla biskopar med kungahus och internationella gäster. Det är grandiost.

Men vad har vi biskopar för?
Ska de viga präster? Men vad är en prästvigning egentligen? Händer något? Är det en proklamation för ordningens skull och av gammal vana hör bön och handpåläggning till men år 2015 har utvecklingen gått vidare och vi hade lika väl kunnat skicka upp ballonger utanför domkyrkorna för att tillkännage faktum?

I en nyutkommen bok ser  jag författaren beskriva sig som "nyutexaminerad präst". Tonvikten ligger alltså på prästexamen inför Domkapitlet, inte på vigningen, eller?
Är det inte lika bra att vi erkänner att vi tänker helt olika om vad biskopen gör vid en prästvigning? Så vad menar ni händer?
Har Gud något med saken att göra? Är Gud den som viger prästen när allt kommer till allt eller handlar det om något annat?
Jag är gärna oense med många, när jag påstår att den som viger är Gud själv och att detta är prästvigningens allt avgörande för det händer något i vigningen..

Så vad med biskopsämbetet?
Är Gud inblandad? I urvalsprocessen? I det kyrkopolitiserade spelet? I vigningen? I gärningen? Berätta för mig hur ni i processen för biskopsval känner igen Guds väldiga gärningar!
Och är det någon särskild nådegåva biskopen tar emot i vigningen - eller inte? Vilken i så fall? Gåvan att sitta vid sammanträdesbord och gåvan att resa runt i stiftet och arbetstyngd egentligen inte hinna uträtta ett endaste dugg som är av vikt och värde på längre sikt? Men folk i församlingarna tycker det är trevligt, förstås.

Men biskopen i vardagsslag? Efter Thidevall är sin cykel det enda som en biskop på Östrabo får leda, konstaterade en av stiftets präster. Han får sitta i domkapitlet och sätta dit sina (pensionerade) präster, om detta också verkar politiskt lämpligt. Därmed markeras karaktären av biskopen som handgången, kunde man tänka. För det är ju andra som försett dem med den som ska vara pastor pastorum, inte bara de själva.

När jag ställer frågor om ämbetet, som vi är oense om, slår det mig att vi faktiskt i Svenska kyrkan i mycket ringa utsträckning tar hem de ekumeniska landvinningarna om ämbetet. Vi lever i en alltmer inte bara marginaliserad utan provinsiell kyrka där de stora frågorna inte får tränga sig in. Och så hamnar vi i problem som närmast ter sig hemmagjorda, fabricerade av fel utgångspunkter. Dessa fel hanteras lämpligen genom att de talas bort och förklaras klara sig även om, så kan man medge, det är i marginalen. Som den pensionerade kyrkoherden, han som i egentligen mening aldrig konsekrerat utan stått i kyrkan och läst innantill och sedan delat ut något till folk, där förbindelsen mellan ord och element minst sagt ter sig otydlig. Det ska kallas nattvard ändå.

Är skälet att alternativet till bortförklaringarna vore förödande, dvs det får helt enkelt inte vara så att en nattvardsgång framstår som tveksam? Inte ens om den är det. I fall som dessa är biskoparna påfallande passiva. Lärotukt saknas. Men tänk er själva reaktionen om en biskop skulle säga att pastor X i hela sitt prästliv inte firat mässor på riktigt och att endast Gud vet vad han räckt sina församlingar. Något fromt och fint är det säkert, men ingenting som Herren Jesus instiftat. Det går förstås inte. Locket på! Eller alle man på den som dristar sig att fråga.

Min poäng gick nog fram. Få är för kvinnor som präster. Få kvinnliga präster också. De är bara inte emot. Detsamma gäller biskoparna. När skulle de särskilt ha läst ämbetsteologi i sina examina? -
bortsett från Ragnar Persenius som fick vara med i ett alert seminarium där saken dök upp eftersom ämnet var ekumenik. Men de andra? Kanske Sven-Bernhard Fast. Är det någon annan man kan komma att tänka på? Jag vet en systematisk teolog som blev biskop och som rakt av medgav att det inte varit teologiska överväganden utan närmast tillfälligheter som skapat hans ja till kvinnor som präster. Så vad med biskopar och deras övertygelser, egentligen? De gör kanske vad de ska göra i en prästvigning men vet de vad de gör och varför? Fråga nästa gång ni ser en biskop. Eller fråga inte.


30 kommentarer:

  1. Utan att ett ögonblick antyda något mer om någon än det jag skriver kan jag konstatera att när en biskopskandidat kommer "nerifrån", nominerad av personer i vederbörandes närhet som sett personens gåvor och bedömt dem vara av biskopskvalitet, utan att personen på något iakttagbart sätt verkar ha planerat karriär, kan det vara ett indicium på att Gud den helige Ande ligger bakom kallelsen - som lundabiskopen Tyrberg, som inte kan hjälpa att han delar skjortfärg med sin farbror.

    SvaraRadera
  2. Givetvis har Svenska kyrkans ordinarie tretton stift sina stiftschefer. Men det är ytterst tveksamt om de har biskopar. Och då funderar jag inte över om vigningen är god eller inte. Utan jag frågar mig om de ser sig själva som biskopar, i arvet från apostlarna. De verkar inskränka sig till att bara vara just stiftschefer.

    SvaraRadera
  3. En klok person lär ha sagt, "där tron slutar börjar teatern". En kort mening som så tydligt beskriver läget i Svky!
    /Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag som trodde att biskopsvigningen var just teater, där en höghatt med handpåläggning tar ut ryggraden (symboliskt/andligt) på kandidaten.

      Så har jag sett på saken i SvK, de senaste åren...

      Radera
  4. Viktig fråga. Redan Lars Eckerdal, med 1986 års reducerade vigningsordning markerade att tanken om "apostoliskt vis" inte fick förstås som direkt bibliskt. Sedan dess överantvardas inget ämbete. Man ber och lägger händer på men mer anspråk görs inte. Därför är Missionsprovinsvigningarna starkare.
    Det finns tyvärr all anledning att profetera om att t.ex. Fredrik Modéus, ev m.fl. inte kommer att sitta ens hela sin tid ut. Hammar angav exemplet också i detta. Biskopsämbetet blir ett tjänst/jobb som vilket som helst som man ansöker till och lämnar när något bättre står för dörren eller personliga omständigheter gör det rekommendabelt. Antjés tyska förebilder bekräftar en sådan tendens. Det är i det ljuset som de tyska brödraskapsbiskopsvigningarna ska ses. De var medvetna om urvattningen redan i början av 70-talet, se t.ex. http://www.hochkirche.de. Men om den länk vi har haft skulle brytas med nuv ÄB så betyder det inte att vi förlorat all kontakt. Apostlaskaran bestod som bekant av tolv utsända, inte en enda Petrus. Det är vanskligare att förlita sig på en enda länk än att erkänna sitt beroende av fler.
    Reduktioner kan göras om. Men de nuv. vigningsordningarna lär inte kunna förnyas på ett bra tag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja,om fru Ärkebiskopen fick för sig att gå i förtid så tänker i alla fall inte jag klaga!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
    2. Tack för en intressant kommentar. Att Katoöska Kyrkan och de Ortodoxa kyrkorna inte erkänner Svkys vigningar är ett känt faktum men att alla vigningar sedan 1986 går att ifrågasätta enligt Svkys egna "lutherska" premisser var en mycket intressant nyhet.....!
      /Antony

      Radera
    3. KG Hammar gick i pension vid 63 års ålder. Att han därefter blev gästprofessor i Lund är jämförbart med att hans företrädare blev doktorand. Christopher Isaac Heurlin lämnade däremot biskopsstolen i Visby till förmån för kyrkoherdetjänsten i Fellingsbro under 1800-talets första hälft. Efter att ha varit ecklesiastikminister och kyrkoherde i Karlshamn (och dessemellan privatman) blev han Esaias efterträdare på Sankt Sigfrids stol.

      Radera
    4. Ett häftigt kneg, alltså?
      Givetvis i väntan på något bättre?
      Och dyker detta upp - minister, kyrkodiplomat, generaldirektör, professor eller en bra fallskärm, så är det väl Gud som kallar dit också?

      Eller?

      Radera
    5. Anthonys slutsats 9 des 18:02 stämmer inte. Biskop Bertil fortsatte att prästviga med ett fortsatt uttalat överantvardande av ämbetet. Svenska kyrkans, liksom alla kyrkors framtid beror av att framtida präster och biskopar följer hans exempel. Jag tror trots allt att det finns större uttrymme för sådana handlingar i SvK än i många andra kyrkor. Rom verkar iochför sig vara mer intresserad av att hålla kontakten med sina kritiker (tydligast i Pius sällskap). Moskva har redan försökt samla sina vänner i exil. Tydligast är väl Engelska kyrkans exempel. Är försöket med Olle Fs avkragning ett slut på något eller en början på något värre?

      Radera
  5. Tänk, jag har alltid under mitt vuxna liv frågat mig vad vi ska ha biskopar till. Det där med ballonger var inte så dumt. De stiger ju uppåt och det är det ju inte mycket som gör i dagens Svenska kyrka.

    SvaraRadera
  6. Nå, Hammars skäl för att avgå i förtid var MINST lika starkt som påven Franciskus´. Så ingen skugga över Hammar i just DETTA avseende!

    SvaraRadera
  7. Det har varit lite stökigt i huset under dagen tack vare våra vänner hantverkarna - men har Franciskus avgått?

    SvaraRadera
  8. -Varför ifrågasatte BloggarDag och (exempelvis) Leonardo biskopsämbetet och dess innehavare på den tiden, när den förstnämnde var i den s k karriären, gärna ville bli biskop (vilket naturligtvis hans intellektuella resurser med god marginal skulle ha räckt till) men ej av kända orsaker inte kunde vigas till?

    Utan att alls jämföra den besvikne bloggaren med det röda djuret i skogen vilket ej kunde nå rönnbären, är tankarnas riktning ditåt ändock ofrånkomliga.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  9. Intressant att red Dike vet vad jag åstundade och nu kan diagnosticera mig som att jag är sur över att jag inte blivit biskop. Så väl känner mannen inte mig och om saken har vi aldrig talat. Om jag nu åstundat biskopsämbetet, varför har jag då inte ackomoderat mig? Det är sant att jag varit på några utfrågningar. I Linköpings stift sa den avhållne komministern i DEKIS efter min insats att han kunde se vilka som ville, se vilka som var förvånade att de fick vara med och dansa och se vfem som svarade frimodigt för han visste att biskop blir han inte.
    Nej, biskopstillsättningar i Svenska kyrkan har i decennier haft något konstigt med sig. Obibliskt, kan tänka.
    Och vad med mig? Först i åratal kyrkoadjunkt sedan därefter komminister i en föraktad stadsdel och därefter i en förgäten del av stiftet. Jag fann det vara djupt meningsfullt att vara präst i båda sammanhangen.
    Och till Dike - du ska enbart vara tacksam att du inte kunnat titta In i min svarta själ. I det mörkret hade du nog haft svårt att hitta något över huvud taget.

    SvaraRadera
  10. Om jag inte är helt felunderrättad kunde man på farbror Bos tid även tala om biskop Sven i Skara och biskop Gösta i Strängnäs.

    SvaraRadera
  11. -Några djupare studier i BloggarDags efter egen beskrivning svarta själ är nog inte nödvändiga för att dra den slutsats, som jag gjorde; andra har dragit den före mig. Det räcker med att blicka tillbaka ett par decennier i tiden, erinra sig aktuella namn och diskussionerna inför utnämningarna.
    För övrigt har min ringa person aldrig intensivt traktat efter att göra djupstudier i bloggarens själ; skall jag vara en smula elak kan sägas att detta ej har varit nödvändigt för att dra vissa slutsatser om personen bakom namnet.

    Sedan skall han ju ej vara alltför säker på att man skulle kammat noll i djupstudien av själen. Känner han inte till den gamla sanningen, att varje människa har något att dölja?

    Hur som helst kan dock konstateras, att bloggarens namn är känt, personen med detta var mycket omtyckt präst på Öland (jag har personer som har omvittnat detta) och säkerligen därför är saknad på ön.

    Men varför glömde BloggarDag att i uppräkningen av sitt CV nämna att han också varit prost, ehuru titeln av för vissa kända orsaker ej blev särskild långvarig?

    -Jag kom, jag sågs men segrade ej,
    ty jag blev aldrig biskop, nej, nej, nej!

    På Öland dock jag följde mitt kall,
    på tjänsten aldrig i närheten av mitt fall.

    I centrum av förtroendevaldas engagemang,
    var det ljuvligt att höra kyrkklockans klang.

    O Gud, låt Din folkkyrka stå orubblig och stark,
    på öländsk, småländsk och all fosterländsk mark!


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  12. Tja, jag var kontraktsprost i Norra Möre i 10 år, vilket betyder att jag faktiskt just nu är prost. Anders Wejryd var på mig att jag efter det att han sparkat mig som kontraktsprost skulle använda titeln. Det gjorde jag inte. Jag ringde Verbum och såg till att prosttiteln, som stod där en årgång, ströks i matrikeln. Men vill någon titulera mig fd kontraktsprost går det bra. Ska det skrivas så på gravstenen? Eller räcker det med fd dekan och docent?

    SvaraRadera
  13. -Jag hoppas verkligen att BloggarDag har många och långa år kvar i det jordiska livet och där kan fortsätta det viktiga värvet att vinna nya själar för den Högste.

    Men om han nu - som ovan - ändock funderar på vad det skall stå för titlar på hans gravsten, är det kanske inte ur vägen att peka på en annan stor mans önskan, vilken sedan blev verklighet på dennes gravsten. Inga titlar alls nämligen utan bara detta:

    "Här vilar Charles de Gaulle". Enkelt, fint och rakt. Vad betyder titlar när vi inför vår Herre ändock bara är smålänningar?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Ici repose en Dieu NN" är en vanlig text på franska gravmonument.

      "Ici repose un soldat français mort pour la patrie", är texten på den okände soldatens grav under Arc de Triomphe de l'Étoile i Paris.

      Den praktiserande katoliken Charles de Gaulles' grav bär en ännu mera blygsam text än den BOD föreslår. Den kristna kontexten ges av gravmonumentets dominerande kors:

      http://www.google.se/imgres?imgurl=http%3A%2F%2Fwww.memorial-charlesdegaulle.fr%2FUserFiles_degaulle%2Fimage%2FDSC_4052%252520%25255B1024x768%25255D.jpg&imgrefurl=http%3A%2F%2Fwww.memorial-charlesdegaulle.fr%2Farticles-6%2F29-4-tourisme-colombey-les-deux-eglises%2F&h=1024&w=685&tbnid=8LbkRdOKgtxEpM%3A&zoom=1&docid=zd8nDfLorp-3pM&ei=HL6KVP_eIMzoUu3LgOAC&tbm=isch&ved=0CC0QMygNMA0&iact=rc&uact=3&dur=2060&page=1&start=0&ndsp=14


      Hembyns, Colombey-les-deux-églises, monument till presidentens ära i form av ett Lothringen-kors (Symbol för Frankrikes behärskande av den vänstra Rhen-stranden) kompenserar med sedvanligt franskt överdåd mer än väl för gravens blygsamhet...


      http://www.france-voyage.com/villes-villages/colombey-les-deux-eglises-18768/monument-memorial-charles-gaulle-21452.htm


      Lars Jensen

      Radera
  14. -Det är bara att tacks för Jensens kompletterade upplysning om den för generalen och presidenten ovidkommande titulaturen. En docent eller dubbeldoktor behöver ju inte per automatik vara förnuftig eller omdömesgill, liksom ej heller att en förnuftig person alltid förutsätts vara docent.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  15. BOD,
    Enkelt och rakt på sak? Tja så kan det nog tyckas men det var knappast av blygsamhet han valde texten utan för att han var just "Charles de Gaulle" . Ingen skulle ens i framtiden kunna undra över vem denne "Charles de Gaulle var. Det var nog själva andemeningen med denna skenbart "blygsamma" text. Personligen var han allt annat än blygsam och sannolikt mer stolt över sina framgångar än han kanske hade anledning till.

    Tyvärr tycks Du inte förstå sådant liksom du inget förstår i övrigt när det gäller kyrkans kräftgång och varför.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Själv jämför jag med Karl XII:s sarkofag i Karolinska Gravkoret i Riddarholmskyrkan:

      °CAROLUS°

      räcker mer än väl som presentation av "den sentide Alexander"...


      Lars Jensen

      Radera
  16. HH,

    -Förmår Du aldrig skriva något annat, än att andra ej förstår. Uppenbarligen är det endast Du som förstår allt, är ett slags orakel som tvärsäkert dömer andra, tvärsäkert förklarar kyrkans tillbakagång och som alltid har tillslutna öron för andras argument.

    Jag konstaterade fakta om generalens gravsten. Du har en annan uppfattning om andemeningen med de uteblivna titlarna. Det får Du förstås ha. Men jag väljer att hellre dra slutsatser av gravstenens text än HH:s text på Dags blogg.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  17. BOD,
    Andras argument? Vilka och för vad? Är det någon som inte framför argument och som vägrar att ta till sig vad andra skriver är det Du. Skolmästaraktigt beter Du dig men som en magister utan kunskaper om det aktuella ämnet men trots detta envisas med att undervisa i det som Du hellre borde sätta dig på skolbänken och bli undervisad i.

    //HH

    SvaraRadera
  18. HH, läs igenom vad Du satte på pränt ovan - det som är daterat 12/12 kl 23.56 - och rannsaka Dig. Anklagelsen att jag inget förstår, inget begriper om kyrkan och dess kräftgång, talar sitt klara språk: språket från den som - när sakargumenten tryter - beskyller andra för att ej förstå.

    Enkelt trick, tror Du kanske, men ack så avslöjande. Har Du då inte följt eller låtsats om alla de sakliga och dokumenterade förklaringar till Svenska kyrkans tillbakagång i antal tillhöriga som jag har satt på pränt?

    Och vem varnade redan för tjugo år sedan för utvecklingen? Inte var det Du och Dina teologiska fränder, eller hur?
    Så, HH, tänk på orden att "ta skeden i vacker hand"!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  19. BOD,

    Det enda du påvisat är statistik . En statistik Du visat dig inte kunna hantera och istället skyllt allt på avvecklingen av statskyrka. På frågan på vilket sätt en statskyrka skulle förhindra avfallet har Du medvetet varit svarslös.
    Nej, vi var många som visserligen med visst vemod såg skilsmässan från staten men samtidigt insåg att det var nödvändigt. Detta därför att det nu var klart att vårt land i grunden blivit ett sekulärt land och att man inte kan som överhuvud ha en sekulär ledning , en som inte på något sätt känner sig bunden av den kristna tron och tanken om att det handlar om "Kristi kyrka".
    Ni politiker lyckades dock kväsa vår dröm om att kunna bibehålla en kyrka med ambitionen att vara en Kristi Kyrka. (Notera att jag inte menar att kyrkan i världen någonsin helt och hållet klarat att uppfylla denna ambition- största skillnaden mellan nu och tidigare är att nu finns inte ens ambitionen.)
    Ni poltiker tog helt makten över kyrkans inre angelägenheter,(ja ,jag vet att Du förnekar detta faktum men det är inte mindre ett faktum), ni valde i god tid innan skilsmässan lydiga biskopar , anpasslingar och har fortsatt med detta . Ni har medvetet -återigen du förnekar det bara för att det inte finns skriftliga direktiv om detta vilket visar din blindhet(?) men verkligheten visar annat. Formligen jagat bort ,köpt ut,drivit till förtidspensionering "gammaltroende präster" drivit igenom okristna läror och ställt till med fotoutställningar, teatrar i heliga rum med annat budskap än det kristna för att uttrycka det milt.

    Ni har förvandlat SvK till just ett SVeK och ett näste för "tidsandan" där snart sagt vad helst kan accepteras av okristna läror men där den som talar allvarsord om vad Kristus lär direkt eller via sina apostlar blir avkragad.

    Ja, ni tog makten över SVeK och gjorde allt för att marginalisera "svartrockarna" . Ni har snart fått bort den siste vem skall Ni då skylla kräftgången på?

    Vi drömde , hoppades på en fri kyrka , fri från en sekulär makts inflytande men vad vi fick var en politikerstyrd kyrka där enda kravet var att betalat kyrkoavgiften. Något krav på att hålla sig till kyrkans tro och bekännelse finns . Resultatet blev, helt enligt politikernas ambitioner, ett SVeK med anpasslingar och karriärister som biskopar och kyrkoherdar där tron och tilliten till den apostoliska läran är obefintlig. Därför har vi också nu en kyrka ett SVeK där det som bekymrar mig mest är att det nu börjar bli många som lämnar SVeK som bekänner sig som kristna men helt enkelt inte kan se att det som är SVeK är kristet.

    Ni har bäddat .. inte vi..

    //HH

    SvaraRadera
  20. BOD,
    missade ett inte i slutet av meningen .....tro och bekännelse finns INTE.

    Övrigt kan jag tillägga att kräftgången beror inte på skiljandet av staten- inte ens statistiken vissar något bemärkansvärt vid övergången utan följer den pågående trenden dock inte linjärt.

    Vad man kan konstatera är att kräftgången följer utvecklingen i samhället i stort, något jag skrivit en del om men du varit oförmögen att ta till Dig och alls inte kunnat argumentera emot. Samma utveckling förövrigt som just ledde fram till bl.a skiljandet från staten.
    Du ser inte skillnaden mellan orsak och verkan. Kanske försöker du grunna över problemet med hönan och ägget men i såfall får Du först grunna över vadsom är höna och vad som är ägg.

    //HH

    SvaraRadera
  21. HH,

    Dina långa och av egen åsikt passionerade utläggningar om orsak och verkan faller lika platt till marken som en sten gör detta. Du vägrar acceptera den statistiska dokumentationen med hänvisning till att jag inte kunnat "hantera den".

    Hantera? Hur hanterar man exempelvis statistik över antalet kommuninvånare, män och kvinnor? Gäller inte angivna siffror och säger de inte sanningen? Eller är siffrorna inte verklighet förrän någon har "hanterat", dvs manipulerat dem?

    Siffrorna över dem som trätt ur kyrkan efter skilsmässan från staten talar alltså sitt tydliga språk. Också de ekonomiska, skall tilläggas. Nu säljs prästgårdar och andra kyrkliga fastigheter på löpande band, därför att det saknas ekonomi att underhålla dem.

    Dina konspirationsteorier mot kyrkans förtroendevalda är förstås lika groteskt fantasifulla som de tangerar dumhetens och löjets gränser: som om alla av väljarna valda och ideellt arbetande människor i kyrkan medvetet skulle vilja skada, fördärva och helt montera ned vår ärorika kyrka!

    Förstår du inte själv hur långt Du befinner Dig från verkligheten med slika slutsatser?

    Samtidigt beskriver Du biskoparna som "lydiga" och servila kyrkoföreträdare - detta för att det skall passa in i Din förvrängda bild av Svenska kyrkan.

    Den bilden i sin tur utgår blott och bart från att Du och Dina teologiska fränder - blott ni, inga andra - står för den enda, rena, oförfalskade sanna kristendomen. Alla andra är på villovägar, på sank mark. Alla andra kör kyrkan i botten. Alla andra skall alltså fördömas, misstänkliggöras, förklaras vara falska profeter, kyrkans fiender.

    Men Du och Din - dokumenterat starkt krympande - grupp, den påstådda sanningens ljusbärare, teologins hedersmän (kvinnor är ju ej för handen), finns som Svenska kyrkans räddande änglar. Ni, endast ni, kan åter lyfta kyrkan till gamla tiders starka ställning, nästan till himmelska höjder. Bara ni vet vad sann och äkta kristendom är, den som renar oss från all synd och skuld, den som predikas av högkyrklighetens återstående få prelater, vilka återfinns huvudsakligen i två stift i landet. Ni, HH, är därmed de självutnämnda höga hästarnas ryttare, som sätter sig till doms över vår mer än tusenåriga folkkyrkas alla förtroendevaldas jätteskara, dess biskopar och präster, vilka följer kyrkoordningen (KO) och gör gedigna dagsverken för Gud och kyrkans församlingar.

    Låt mig bara avsluta, HH, med följande omdöme om Din beskrivning:

    -Den är från början till slut, från den första bokstaven till den sista, från det första till det sista kommatecknet, en grotesk, rentav avskyvärd vrångbild av verkligheten, en grov provokation mot allt vad sanning och korrekt beskrivning heter, ett känslomässigt betingat uppkast mot vår kära och hedervärda kyrka. Ett uppkast som vittnar om raka motsatsen till att vilja hjälpa och stödja en kyrka med problem, vara en stöttande kugge i den gemensamhetens kedja - förtroendevalda och präster, den dubbla ansvarslinjen - som skall hålla ihop och stärka kyrkan.

    Kort sagt också detta:

    -Att Du inte skäms över Din nidbild av kyrkan, HH!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jasi det vart de grånade herrarnas uppgörelse med blanka, verbala vapen.
      En mensur i rent tysk anda!

      Argus

      Radera