fredag 19 december 2014

Tjänst och Biörntjänst

Anders Brogren har så omtänksamt lagt ut sin artikel om julen så att alla kan läsa och etablera sig i motståndsrörelsen mot myter i media kring julen. Läs.
http://brogren.nu/julens_datering.htm

Det finns mycket att veta som vi aldrig fått veta, med andra ord.

Min ungdoms assistent i Nya testamentets exegetik vid Teologiska fakulteten, Lunds universitet, assisterar fortfarande, nu med boken Människor, platser och en doft av jord. (Artos) +Biörn Fjärstedt kan. Han pekar på samband, sådana samband som de tyska bibelforskarna styrda av sin tids vetenskapliga ideal aldrig såg. +Biörn är inte den förste att påpeka dessa forskares ideologiska förförståelse, men det ändrar inte något. Här finns en hanterlig volym som styr rakt in i grundläggande viktiga frågor. Vilken roll spelar egentligen ämbetet och hur hör det samman med gudstjänstfirande och gudstjänstfirare? Hur är det med apostoliciteten? Och när boken behandlar den här sortens frågor, hålls frågorna samman till en helhet, som enklast kan sammanfattas med orden "nyttiga insikter".

Två saker uppskattar jag särskilt.
Först genomgången av insikter i Nya testamentets brev. +Biörn vet vad han talar om och hans ingång är inte det löstänkta teoretiserandet utan just människor, platser och jord.
Kristendom handlar om inkarnation. Gud blir människa och det mänskliga används för att gestalta Kyrkan.
Det andra är när +Biörn ger sig in på wrestlingens ädla konst och kastar de gamla exegeterna i mattan så det smäller om det.
Visst var de lärda, de gamla professorerna - men de var lärda i sina respektive sammanhang. De var duktiga på att ifrågasätta bibelmaterial men rätt odugliga på att ifrågasätta sig själva - och det bör en forskare ha övat sig i. Vilka är vår tids självklarheter, de som gör att jag inte riktigt ser vad som finns i mitt material? Samtidens begränsningar kontaminerar forskning lika väl som plattfotade poliser rör till det på en brottsplats om de inte har vett att hejda sig.

Svenska Bibelsällskapet ska sätta igång en bibelläsningskampanj.
Det är jag för - bara man får påpeka, att de flesta som kommer till himlen kanske aldrig läst Bibeln, än mindre ägt någon. Däremot har de firat gudstjänst och fått Bibeln läst för sig. I vår tid och i vårt land har de flesta döpta en Bibel, läser den inte men får den inte heller läst för sig.
För den delen är jag i beråd. Ska jag slå upp dagens läsningar i psalmboken eller ska jag öva ett aktivt lyssnande?

Ungefär som med min psaltarläsning, där jag inte ska nöja mig med att läsa utan också i min ensamhet i varje fall mumla orden. Det går för fort och tanklöst annars. Men innan högmässan när jag sitter med appen med tidebönerna, kan jag knappast mumla. Fast skärpa sinnena går väl oftast? Gabriel Fjellander, som ordnat appen, sänder jag vänliga tankar till. Jag tänker också på alla andra psaltarbedjare tiderna igenom och skrattar lite vid tanken på deras häpnad om de sett mig med en liten telefon i näven och i den ryms Psaltaren! Jodå. Jag har en Bibel där också.

Är detta inkarnation i vår telefonbemängda tid att Gud finns i telefonen? Också.
Detta sagt, slår det mig att forna tiders fromhetsliv, där psalmboken var ett så viktigt redskap, tycks vara borta. Det förhållandet vore värt ett studium.

För alla gratulationer på denna dag som är min dopdag men också min prästvigningsdag, ber jag att få tacka på förhand.

9 kommentarer:

  1. Grattis på dop och prästvigningsdagen! Själasörjasinnet möter vi även i det skarpaste polemiska, men det kan bara sanna lutheraner upptäcka och givetvis bibelkunniga. Vi skulle behöva mer av detta i svenska kyrkan som i mångt och mycket sitter fast i politiseringens träsk. Även de skarpa polemiska orden leder rätt när de bärs fram av en god själasörjare. Gud utför sitt sällsamma verk ( opus alienum) och driver till Kristus.

    SvaraRadera
  2. Är konflikten mellan å ena sidan de få traditionellt troende och å andra sidan den stora massan privattroende respektive icke-troende, främst en fråga om vilka referensramar man håller sig med?

    Är de traditionellt troende mera hemma i ett historiskt perspektiv, i den nytestamentliga, judiska kontexten? Medan övrigas självklarheter är mera up to date/hemmablinda?

    Språkligt brukar man anse, att tvåspråkighet oftast berikar och befrämjar läsförståelse och språklig förmåga. Erfarenhet av liv i flera kulturer ger oftast perspektiv och skärpt aspektseende, men också alienering; man är inte riktigt hemma någonstans. Något av "det andra" skaver var man än är.

    Är detta vad traditionellt kristna egentligen är; personer med dubbelt medborgarskap och för omgivningen okända erfarenheter? Med en uppenbar respektlöshet inför tidens och platsens självklarheter?

    Ser vi en konflikt mellan å ena sidan Kyrkans universalism, grundad i en nytestamentlig tankevärld och Kyrkans erfarenheter under årtusenden och i skilda kulturer, och å andra sidan de i tiden och geografin väl inkulturerade, vår tids Deutsche Christen och dess tidsbundna samhälle?


    Argus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här inlägget ger anledning att påminna om Brevet till Diognetos från början av 100-talet, en av 'De apostoliska fäderna' (Dag gör det också då och då):

      "De kristna följer landets seder i dräkt, föda och övrigt levnadssätt, men samtidigt visar de en förunderlig och erkänt ovanlig hållning i sin vandel. De bor i sina egna fädernesland men som gäster; de har del i allt som medborgare men uthärdar allt som främlingar. Varje främmande land kan bli deras fädernesland, och varje fädernesland är ett främmande land för dem."

      Radera
  3. Grattis! :-)

    Det är intressant det där med att samtidens begränsningar kontaminerar forskningen. Jag har en känsla av att det inom de flesta forskningsområden går ut på att bevisa sin tes, inte kolla om den håller. Den som är intresserad av hur det kan gå till kan med fördel läsa läkaren och docenten Ralf Sundbergs bok "Forskningsfusket". Den är lättläst och en riktig ögonöppnare.

    SvaraRadera
  4. Ber att få lyckönska Dag på dopdagen och prästvigningsdagen. Samt tacka för det vänliga omnämnandet om boken som kom för litet sedan. Jag har varit med om mindre nådiga ord från Dag så jag tar tacksamt emot och framför gärna ett tack för Dags läsestycken varje morgon. Han kan minsann han också! Och redan strax efter 05.00!

    SvaraRadera
  5. Dagens inlägg, som tackar för goda lärare, och som talar om att läsa tidegärden, ger anledning till följande citat ur dagens laudes:

    "Präster och profeter drar genom landet utan att kunna förstå." (Jer. 14:18)

    Så är det tydligt nu, och så har det uppenbarligen ofta varit.

    SvaraRadera
  6. Tidebönsappen var den absolut största orsaken till att jag valde en Androidtelefon senast jag behövde en ny telefon.
    Man slipper en väldigt massa bläddrande och kan i senaste versionen lägga in egna böner. Det blir helt enkelt fler tideböner per dag med den till hands.

    SvaraRadera
  7. Alla sitter vi fast i våra hermeneutiska cirklar.

    Jag ber att få gratulera, och konstaterar att jubilaren väl hänger med i den tekniska utvecklingen. Mobiltelefoner kan t.ex. användas för att studera läsningstexter, om man nu tycker det är mer praktiskt än psalmboken.

    Teknisk utveckling är finfint. För 20 år sedan träffade jag en gammal kvinna som hade en då nymodig typ av hörapparat - sorten finns kvar, och har både för- och nackdelar. Mikrofonen finns i en dosa som man kan lägga på bordet framför sig eller hålla i handen, och ljudet förs sedan till öronen via små nätta hörlurar av den modell som 1980/90-talet förknippade med den bärbara ljuspelaren som på svenska kallades "freestyle", en benämning helt okänd på det engelska språket. Fördelen med denna hörmanick är att man kan rikta mikrofonen åt det håll som intressant ljud kommer ifrån, t.ex. någon som pratar; har man den om halsen sköts det mer eller mindre automatiskt i och med att man vänder sig mot den talande. Alla hörapparatsbärare vet att mängden uppförstorat bakgrundsljud är irriterande och med det riktade upptaget minskas mängden något. Det är en variant på den gamla trattformade hörluren, om man så vill, lämpad för den som vill kunna höra människor prata men inte har motivation för att ständigt bära hörapparat.

    Nå. Den snart 90-åriga damen hade varit inlagd på sjukhus en vecka eller två. När hon kom hem berättade hon att hon ett par dagar tidigare bevistat gudstjänst i sjukhuskyrkan. Prästen hade kommenterat att hon nog inte borde lyssna på musik under gudstjänsten.

    SvaraRadera