onsdag 7 oktober 2015

Hemlighetsmakaren?

Biskopen Anders Arborelius var ångerfull i tidningen Dagen. Han är beredd att ta sitt ansvar för den uppkomna förtroendekrisen. Hans egen skuld är att han inte i förväg upplyst ledningen i Svenska kyrkan om vad som var i görningen med kommuniteten på Berget.

Det är sympatiskt skrivet av en sympatisk person - men var det verkligen biskopens sak att komma med den informationen? Ska inte den som vill konvertera i så fall själv berätta vad som är i görningen?

Biskopen skriver dock några andra mer uppseendeväckande ting. Det värsta kommer sist. Den ekumeniska dialogen med Svenska kyrkan ligger nere sedan flera år. Tack KG. Tack Anders Wejryd. Tack Antje. Och ett särskilt tack till lektor Kerstin Bergman, som inte visste hur man för redliga samtal i den ekumeniska grupp som hon fått förtroende att sitta i. I sista stund skulle hon särskriva sig. Där tappade Svenska kyrkan ett stort stycke förtroende. Och ärkebiskop Werkström och dåvarande kyrkostyrelsen kunde bara betrakta eländet. De romerska katolikerna blev arga. Vad skulle de annars ha blivit?

Anders Arborelius ser att utgångspunkten för dialog inte är så lysande nu. När det gäller Berget kunde det vara bra att tillsätta en ekumenisk referensgrupp från de fyra kyrkofamiljerna i Sveriges Kristna Råd. Det är välment - men är det något mer? Besvikelsen i Svenska kyrkan lägger sig nog inte så lätt. Och den romersk-katolska kyrkan får leva med en svår förtroendekris med misstanken att den vill lägga beslag på en egendom och ta ett fast tag om rorkulten. Så har det blivit därför att många hanterat saken fel.

Så vad är det som spricker upp nu?
Mest att den härskande klassen i Svenska kyrkan inte tycks byxad för allvarligheter. Om kommuniteten frågar, är det inte den teknik Thomas Söderberg lärt sig som ombudsman i Centerpartiet som är den möjliga utan i stället ansvaret som biskop att ta i andliga utmaningar. Thomas bar sina frågor till Biskopsmötet och resultatet blev inte så mycket. Varför skulle det? Alla biskoparna där har egna problem att engagera sig i så det som var problem i Rättvik, kunde de lugnt låta vara kvar hos biskopen Söderberg.

Så var det antagligen fel folk saken gällde. Här var de som inte utan vidare ville svära på 1958 års riksdagsbeslut och därmed var de automatisk bortdefinierade. Det var kanske i denna fråga som Anders Arborelius borde upplyst ledningen för Svenska kyrkan om en organiserad okristlighet som gestaltar sig i den marginalisering som syftar till eliminering. Och eliminering blev det. Jag säger bara - Berget!

På ett sätt kan ledningen i Svenska kyrkan få äta sin egen soppa. Och den soppan får alltmer underliga ingredienser. De romerska katolikerna har under decennier sett vad som är å färde. Somliga har glatt sig, för ingen glädje slår skadeglädjen. En uppsättning präster har konverterat, vilket i sak betyder deserterat. Få katoliker har trätt upp med öppen kritik mot det som vederfares Svenska kyrkan när hon steg för steg förvandlas till något hon efter sin bekännelse inte är.

Den blide biskopen Arborelius vill arbeta för att hitta ett tillvägagångssätt vid konversioner, så att de inte uppfattas som stötande eller smärtsamma för någon.
Anders, nu är du dum på riktigt! Eller dumsnäll!
Konversioner är smärtsamma. Något vinns, men mycket förloras. Och mycket förblir oklart. Fast informationen att mångdubbelt fler katoliker "går över" (inte konverterar) till något protestantiskt samfund varje år än de 50-100 som blir romerska katoliker, återställer en del för dem som tänkt att det är Stockholms katolska stift som är framtiden för de kristna i Sverige.

Jag hör till dem som gärna vill lätta den katolske biskopens syndabörda. Hans skuld är inte att han inget sa om konversionsplanerna till ledningen i Svenska kyrkan. Hans egentliga skuld är att han inte i klartext sagt  vad har ser hända med Svenska kyrkan. Det konstaterandet kanske skulle tynga mer?

Med start den 31 oktober 2016 ska vi börja hantera ett 500-årsjubileum. Vad det blir av det, är svårt att riktigt förstå. Är det i tagen kring detta splittringsjubileum dialogen ska nystarta? Och då skulle den kunna nystarta med några grundläggande frågor om hur de kyrkliga systemen hanterar sina missförhållanden och de visselblåsare som påpekar missförhållandena. Det skulle bli svettigt för alla parter, kan jag tänka.

Och i Svenska kyrkan?
Tid för syndabekännelsen, den som uttrycker hur ledsen ledningen i Svenska kyrkan är för hur den behandlat dem som marginaliserats för att elimineras. Ledningen kunde bekänna ren och skär okristlighet, kanske?

Peder Bergquist då?
Han fick uppleva den goda katolska gemenskapen i tron, den han längtat efter, när han i Dagen läste inlägget av Iréne Nordgren och Gert Gelotte.
Katolska kyrkans famn öppen för ”rätt” kristna - dagen.se http://www.dagen.se/debatt/katolska-kyrkans-famn-öppen-för-rätt-kristna-1.414620
Katolsk tro i praktiken. Och självfallet lite äktluthersk burlesk glädje också. Sånt här gillar lutheraner.
Hur kul är det att vara katolik om man med kul menar något roligare än Svenska kyrkan och tänker på Nordgren och Gelotte?

Jag antar att Daniel Braws krönika i Barometern/OT denna dag också finns på nätet. Berget som gick sin väg. Där tas inte bara Berget upp utan en del annat uppseendeväckande med slutsatsen att Svenska kyrkan i sämsta mening visar sig vara svensk: "med nedlåtande välvilja, orubblig övertygelse om den egna förträffligheten, ointresse för andras historiska erfarenheter och en stark benägenhet för överdrifter." Där satt den!

36 kommentarer:

  1. Är månne biskop Anders utsatt för ngt slags hot från SvKy:ns ledning? Skriv detta - annars! Är min undran befogad?/RK

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han är utsatt för hotet att svenskar i gemen och särskilt svenskkyrkliga om inte det här får en någorlunda snygg upplösning lätt kan komma att betrakta katoliker som moderna varianter av pater Hieronymus. Han inser att det skulle drabba Katolska kyrkan i Sverige.

      Jag tror inte att det är någon katolsk dygd att göra sig till ovän med folk i onödan.

      Radera
  2. http://www.barometern.se/ledare/berget-som-gick-sin-vag/

    SvaraRadera
  3. Var det inte någon som sade att :" om ni har tro stor som ett senapskorn skall ni kunna säga till berget att flytta sig och det skall göra det "

    L/B

    SvaraRadera
  4. Dags skarpa ord om deserterande präster kräver en kommentar! Jag undrar: Vem har övergivit vad? Den som blir kristen ger sin tro, sin lojalitet till Fadern och Sonen och den Helige Ande. Så står det i kyrkans gamla dopordningar. I Trosbekännelsen finns Kyrkan med, i samband med den Helige Ande. Men inte som en fjärde Person/hypostas i Gudomen: kyrkan är kroppen för den Andra Personen i Gudomen, uppfylld av honom som uppfyller allt, Fylld av Den Tredje Personens närvaro. (Ef. 1:23)
    Men någon "den Heliga Fyrenigheten" finns inte. Saken har sin betydelse, när Svenska kyrkan och Gud går åt olika håll. Oppositionen mot denna har varit förvånansvärt lågmäld. Lojaliteten mot samfundet har vägt mycket tungt, så tung att flera än jag upplevt att samfundet verkade vara viktigare än Tron.
    Att med arbete och pengar understödja, att det som borde vara en frälsande gemenskap, men istället gång på gång, på punkt efter punkt förnekar sin Gud och förnedrar sina medlemmar förefaller mig likt det tragiska slag av äktenskap, där kärleken sedan länge övergått i misshandel, men där den misshandlade ändå envist hänger kvar, i fåfängt hopp om bättring. fm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dr Sandahl är en charmig hycklare, som både avslöjar att Svky är en gnostisk sekt men samtidigt vill värna sin egna "katolska" identitet. Charmigt men intellektuellt ohållbart.
      Antony

      Radera
    2. Den präst som går till ett samfund som underkänner den sakramentsförvaltning han tidigare utfört sviker den flock han tidigare lett på ett sätt som fullständigt saknar motstycke. Förstår man inte detta tar man inte sin vigning på allvar. Förstår man inte detta är det högkyrkliga talet om ämbete bara ett vackert namn på egotrippen.

      Desertera är det vackraste man kan kalla det.

      Radera
    3. Käre Populisten! Till blogginlägget 24 sept. hade Mikael Lijeström (som övergått till Ortodoxa kyrkan, där han nu är präst) ett inlägg (som jag instämde i) som ger helt andra perspektiv på frågan än dem du här framför. Leta upp och läs!

      Radera
    4. Jaha, populisten. Så vad göra? Stanna kvar och hyckla?/Paul

      Radera
    5. Onekligen är det svårt att föra fram "en annan religion" inom Svenska Kyrkan. Den kyrka som gått före och kanske längst i att modernisera och anpassa kristendomen till vår tid och dess människor.

      Man betraktas som ond och suspekt illojal och aggressiv, om man går emot denna anpassning. En "ballademager", som danskarna säger. Den som försöker med klassisk kristendom blir den som anses föra fram en annan, främmande religion. Att kyrkoapparaten följer folket för att behålla detta, är inte att förvåna.

      Apparatfolket hycklar sällan medvetet. De tror som folket, eller åtminstone som dess elit. . De läser in det i tiden korrekta i Jesusberättelsen och lyfter fram det som stöder deras tankar ur kyrkohistorien. Relevans kallas det visst. Eller tolkning.

      Att tro, att de västliga katolikerna i gemen skulle skilja sig så mycket från svenska kyrkomedlemmar, är önskedrömmar från konvertiter in spe. Nio av tio par som gifter sig katolskt i Tyskland har levat tillsammans före äktenskapet. Prästerna tiger och välsignar i tysthet både andraäktenskap och samkönade förhållanden, om man får tro Die Zeit. Den katolska ståndaktigheten mot tidsandan är ett minoritetsfenomen med stöd i Rom. Ännu så länge håller Rom emot, men hur länge?

      Vox populi est vox Dei, sägs det ju.

      För den som behärskar tyska, är Die Zeit Online utmärkt, även för kyrklig bevakning:

      http://www.zeit.de/autoren/F/Christiane_Florin


      Argus


      Radera
    6. Paul, stanna kvar och fortsätt predika ordet rent och klart samt förvalta sakramenten rätt tills du blir utkastad. Måste du gå någon annanstans så gå dit där ditt nuvarande ämbete inte ifrågasätts.

      Radera
    7. Populisten - Om nu detta inte går? Därför att den samvetsklausul som var kopplad till 1958 års ämbetsreform sedan länge är upphävd, eller när den samvetsklausul som kopplats till den nya äktenskapsordningen så småningom - sannolikt - blir upphävd? Om prästen har förlorat tron på att SvK:s sakramentsförvaltning går rätt till? Det finns väl ändå gränser för hur mycket och hur länge man kan låtsas "hänga med", trots att ens samvete säger något annat?/Paul

      Radera
  5. Daniel Braws observationer om svenskheten är slående.
    Käftsmäll kan man säga.
    SvK är måhändare "svenskare" än mycket annat i det avseendet.

    SvaraRadera
  6. Till BloggarDag och de bloggläsare, vilka alltid har samma åsikt,

    -Bör inte uttryck som "den härskande klassen", "ledningen" i kyrkan och "ledningen" som skall bekänna "okristlighet" försvinna från de inlägg som på denna blogg görs av en person som själv är en del av denna ledning och klass? Eller ersättas med "vi".

    Sedan blir man innerligt trött på detta ständiga upprepande av att marginalisering och eliminering. Har bloggaren marginaliserat sig själv? I syfte att eliminera sig?

    Visa mig, den som kan, något bevis för att Svenska kyrkan har som syfte att stöta ut, avkraga bloggaren och andra som tillhör högkyrkligheten! Ett konkret, handfast bevis genom exempelvis protokollsbeslut, texter från nomineringsgrupper eller annat.

    Skall det vara nödvändigt att i dessa spalter gång efter annan upprepa det obestridliga faktum att bloggaren är en gång prästvigd med alla de rättigheter och skyldigheter som vigningen innebär? Offerkoftan vill måhända bloggaren gärna ta på sig i tid och otid. Men den passar honom sällsynt illa. Han, om någon i Svenska kyrkan, kan nämligen göra sin röst hörd, tala, protestera, skriva, anmäla, kritisera.
    Dag Sandahl eliminerad??? Bort det, bort också ens tanken på eliminering.
    Sedan är det förstås en helt annan sak att Svenska kyrkan är och förblir en demokratisk folkkyrka där kvinnor välkomnas som präster. Att bloggaren och de, som alltid nyser då bloggaren hostar inte accepterar den ordningen, vet vi mycket väl. Vi vet också att de inte kan, inte bör och aldrig heller kommer att lyckas, stoppa dem från att bli predikstolens välkomna förmedlare av Guds ord och sanningar.

    Man måste som bekant acceptera det som är utan återvändo och som - vad gäller kyrkan - är en gång för alla fastslaget.
    Högkyrkligheten borde en gång för alla inse detta och därför inte längre älta - ja, ordet passar faktiskt - kvinnoprästfrågan. I stället bör dess erkända resurser i form av kunniga, erfarna, teologiskt väl bevandrade företrädare, predikanter av, kan man kanske också tillfoga, Guds nåde, med glädje och uppriktighet ställa alla denna rikedom till Svenska kyrkans förfogande. Bli dem i kyrkans hägn som kyrkan och vi alla behöver. Ta kvinnor i hand och säga "Välkommen, kära syster", låta allmänheten få höra och läsa om vad evangeliet ger oss.

    Högkyrkligheten bör betänka att det är mycket saligare att ge än att ta. Ge av allt som finns men inte ta från kvinnor och den demokratriska folkkyrkoordningen.

    Och jag är faktiskt av den uppfattningen att många högkyrkliga företrädare då skulle känna sig själv bättre till mods och få frid i själen.
    Bitterhet och destruktivt tillbakablickande gagnar nämligen ingen.

    BENGT OLOF DIKE

    PS, Jo, jag har också läst vad den begåvade högkyrkliga prästen Braws begåvade son skriver i sin ledare i Barometern. Jag delar också en del av det som satts på pränt.DS

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exempel på elimineringsförsök - domkapitelsärende mot Olle Fogelqvist.
      Exempel på marginalisering - påbudet från Malmö församling att ev. deltagande på fortbildning där Dag Sandahl medverkar får inte ske på arbetstid.

      Så några exempel finns det allt.
      Så även en blind höna kan stundom hitta ett korn.

      Radera
    2. Bengt Olof Dike,

      Läs din egen text så ser du att den i sak handlar om att marginalisera för att eliminera.

      Eller menar du att den som inte är övertygad om ämbetsreformen från 1958 har en plats i Svenska kyrkan och i den kunna göra tjänst och fira gudstjänst med bevarad integritet? Om du menar det, säg det och driv den frågan!

      Med vänliga hälsningar,
      Rolf Pettersson

      Radera
    3. Farligt BOD! För ditt resonemang, alltså ...

      "Man måste som bekant acceptera det som är utan återvändo och som - vad gäller kyrkan - är en gång för alla fastslaget."

      Men det en gång för alla fastslagna kanske börjar räknas först anno domini 1958 och då rent provinsiellt?

      Argus

      Radera
    4. Det går väl inte att säga det klarare än vad Bengt Olof här gör, att den som inte kan acceptera kvinnor som präster, inte har i den Svenska folkkyrkan att göra. Att fastslå detta skulle många mena är liktydigt med att vilja eliminera.

      Radera
    5. BOD efterlyser bevis för att "ledningen" eller nomineringsgrupper vill stöta ut högkyrkligheten (och det gäller väl också oss lågkyrkliga mer konservativa kristna).
      Ett konkret exempel är ju Socialdemokraternas partiprogram för Kyrkovalet 2013: Punkt 4
      4. Visa att kvinnoprästmotstånd och homofobi
      inte hör hemma i folkkyrkan!

      Om vi bortser från homofobi i texten, så KAN man inte gärna få mer konkret bevis för att vissa åsikter ska " elimineras och stötas ut". Vad mer behöver BOD få för bevis för att acceptera att eliminering pågår?
      BOD borde acceptera fakta och bli mer trött på de som har eliminering inskrivet i sitt partiprogram, än de som tar upp detta eliminerande och klagar på det.

      /Per-Eric

      Radera
    6. Men bäste BOD, som ju själv utsattes för marginalisering och eliminering. Inte stod väl sådant i protokoll?

      Radera
  7. http://www.barometern.se/ledare/berget-som-gick-sin-vag/

    J

    SvaraRadera
  8. Förtroendekrisen visavi Romersk-katolska kyrkan tror jag har funnits där hela tiden. Den är en del av den svenskkyrkliga identiteten. Peder Bergqvist, som inte har svenskkyrkliga bakgrund, hör nog inte dånet av röster när Svenska kyrkan på något sätt är ifrågasatt: Fädernas kyrka! Gustaf Wasa! Martin Luther! Olaus Petri! Laurentius Petri & kyrkoordningen! Gustav II Adolf! Lützen! Det är ett rejält komplex som vaknar till liv, och fastän jag själv är befriad från sammanhanget, hör jag kören i mitt inre (-som ättling till Mäster Jakob Boethius i Mora och prästsläkt i fyra århundraden!)
    Men det var då, och de nyligen uppräknade stämmorna från fordom hade inte haft mycket gott att säga om sina nutida efterföljare. Men reflexen finns kvar...

    SvaraRadera
  9. Bengt Olof skriver: "Man måste som bekant acceptera det som är utan återvändo och som - vad gäller kyrkan - är en gång för alla fastslaget." Mycket bra, Bengt Olof! Låter nästan som Judas brev med dess förmaning att stå fast vid den tro som "en gång för alla överlämnats åt de heliga."

    Vi har ju t.ex. läran om Ämbetet och Äktenskapet. Varför skulle den ändras? Och varför skulle 1958 och 2009 års kyrkomötesbeslut om ändringar vara Guds Evigt Nya Och Alltid Oföränderliga Ord - om 1957 och 2008 års ordningar inte var det?

    Asch, precis som beträffande borttagandet av Annandag Pingst och andra högst godtyckliga beslut, exempelvis de könsneutrala könsbegreppen från 1 juli 2013 går det så klart att ändra tillbaka! Allt annat är ju bara defaitism. Eller sekulära Gustav Vasa-diktat: "Det rätter och packer eder efter". (Eller om det nu var Karl IX som i sin faders auktoritära anda skrev så).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karl IX var det som ibland avslutade brev till sina befallningsmän på detta bryska sätt.

      GG

      Radera
  10. Med tanke på ordspråket skall vi nog vara glada att de inte gick till Muhammed.

    SvaraRadera
  11. "Det är vår svenska svaghet, det inre tvånget att vid strider om bibelordets mening söka sig in på det spår som leder till en beslutsprocess och ett protokoll" (s 149 ur Bibelsyn och Bibelbruk). Denna "svenska svaghet" blir nu övertydlig i den så kallade förtroendekrisen gentemot den Katolska Kyrkan. Från episkopalt håll hotas det med tillsynsärende. I Göteborg är man "duktiga" på sådant när det gäller präster som leder gudstjänster i Missionsprovinsen. Svenska Kyrkans biskopar står dock inte över Bekännelsen, vilket betyder att några beslut eller klubbslag aldrig kan upphäva eller strida mot något som är den heliga Skrift eller den allmänneliga (katolska) Kyrkan. Dock är det lätt att ge sig på enskilda av kött och blod som man då menar bryta mot fattade beslut. Den svenska svagheten eller politiseringen har genom detta blivit överordnad i stället för att bli bekänd och framlagd i syndabekännelsen. På grundval av denna förnekelse plockas krucifixet bort.

    SvaraRadera
  12. Till alla, som ej förmår inse kyrkans realiteter,

    -Nej, nej och åter nej: ingen kan lägga fram bevis för att det pågår en uppifrån styrd utstötning av högkyrkliga präster. Varför skulle det vara en sådan? Och vem eller vilka har i så fall iscensatt den?

    Socialdemokratisk politisering känner jag väl till, vilket inte är detsamma som utstötning av dem som tänker annorlunda.

    Det jag vill slå fast är enkelt och glasklart: lagt kvinnoprästkort ligger och kan och kommer inte att plockas upp igen. Eller menar mina kritiker på fullt allvar att deras åsikt i frågan skall gälla? Antingen accepteras kvinnliga präster - eller så gör kyrkan inte detta!
    Skall det vara så svårt att förstå?
    Högkyrkligheten måste acceptera nuvarande ordning och inte hävda att den innebär att de ej accepteras i kyrkan.
    Den logiken är ingen logik, Det är en subjektiv vrångbild, som inte leder framåt utan bara ställer till problem.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det kan väl alla vettiga människor begripa att om kyrkostyrelsens vice ordförande, med den klart största nomineringsgruppen i KM - tillika största partiet i riksdagen - tydligt uttrycker sig att det är nolltolerans för kvinnoprästmotståndare och homofober (styr på person, inte sak), så inte är det en utstötningsmekanisk som pågår, inte då.
      Nolltolerans mot individer med vissa teologiska åsikter kan ju aldrig vara utstötningsmekanismer som är marginaliserande.

      Begrips?

      Det finns tydliga tendenser på att kvinnliga ämbetskandidater med en traditionell äktenskapssyn gallras bort innan vigning. Men detta kan väl inte vara det somo menas med eliminering?

      På 1700-talet slängde man pietister i fängelse på livstid. Baptister blev landförvisade i mitten av 1800-talet Det var väl inte eliminering eller marginalisering det heller, eller?

      Radera
  13. Då menar således BOD att några hundra präster i SvKy bör lämna in sin avskedsansökan med omedelbar verkan. Eller skulle de kunna få ett avgångsvederlag eftersom det en gång lovades dem att man skulle kunna vara präst och tjänstgöra även om man inte delade uppfattningen att kvinnor kan vara präster, den s.k. samvetsklausulen, som skulle gälla för all framtid. /RK

    SvaraRadera
  14. Det händer mycket i "folkkyrkan". Den utfästelse - "samvetsklausulen" - som gavs vid ämbetsreformen, troddes skola gälla utan slut, men den avskaffades för flera år sedan. Jag blev glatt överraskad över att kyrkomötet nyligen vägrade frångå motsvarande utfästelse i fråga om äktenskapsreformen, men - vad händer vid nästa eller nästnästa kyrkomöte? Och - om nu dessa två reformer är historia och inte kommer att orsaka fler utträden än vad som redan skett, så kan man undra vad som kommer härnäst.

    Jag är redan nu fundersam när det gäller dopet. Alltfler församlingar i SvK erbjuder s.k. drop-indop. Det räcker tydligen att vårdnadshavarna har papperen i ordning (och att åtminstone en av dem tillhör SvK), så erbjuds man "instant baptism" (ofta inkl. dopklädsel och tårta) efter att - tillsammans med ett okänt antal andra okända personer - ha deltagit i (åhört?) ett "dopsamtal" på 20 minuter. Är detta teologiskt genomtänkt och en ansvarsfull pastoral praxis? I fornkyrkan föregicks dopet av en lång tid av undervisning och förberedelser (katekumenat) - då dopkandidaterna ännu inte fick delta i eller ens närvara vid hela nattvardsgudstjänsten. Vuxendop var "det normala" (vilket fortfarande syns mycket tydligt i de äldre samfundens dopritual, även när det används vid barndop), och barndop kunde bara ske när barnet tillhörde en kristen familj som - tillsammans med faddrar - kunde ta ansvar för barnets kristna fostran. I SvK kunde man ännu på 1950-talet räkna med en ganska utbredd kyrksamhet och skolans kristendomsundervisning, varefter barnet förväntades ta ansvar för sin tro vid konfirmationen i tonåren. Kyrksamheten är numera starkt försvagad, någon kristendomsundervisning sker inte längre i skolan, och seden att "gå och läsa" för att sedan konfirmeras tycks vara på utdöende. Hur kan man i detta läge erbjuda "drop-indop" - eller för den delen barndop överhuvudtaget? Det tycks dessutom kunna förekomma "alternativa" uttryck för den Treenighet i vars namn barnet döps. Hur kommer andra samfund, typ RKK, att reagera när de på allvar blir varse denna praxis? Eller annorlunda uttryckt - när blir detta ännu en fråga som skapar splittring? Detta samtidigt som SvK högtidligt säger sig slå vakt om "ekumeniken"! Kanske ett lämpligt tema för nästa blogginlägg från f. Dag?/Paul

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dock ska sägas att när det kommit till biskoparnas kännedom att treenighetsformeln förvanskats har man med stor tydlighet satt ned foten - bl a av ekumeniska skäl.

      Kh på landet

      Radera
    2. Kh på landet: Tack, det gläder mig. Alltid något. Det är dock inte alltför länge sedan som jag mötte den "alternativa" formuleringen vid ett barnbarns konfirmation, och (den kvinnliga) prästen hade tydligt förklarat för konfirmanderna att "så här kan man också säga"./Paul

      Radera
  15. Till Anonym ovan och andra,

    -Nej, det ju det, som jag INTE menar, dvs avskedsansökan. Varför skulle de lämna in en sådan?

    Det som jag betonar är att högkyrkligheten måste finna sig i den nu flera decennier gamla ordningen med kvinnliga präster. Precis detta, och inget annat, har jag gång efter annan försökt inskärpa.

    Den ordningen är ju en realitet, som kyrkan ej kan backa från. Den kloka delen av högkyrkligheten begriper innerst inne detta. Den mindre kloka vill lägga i backen och återgå till den gamla ordningen, dvs säga stopp till kvinnor i prästämbetet.

    Valet borde vara enkelt; högkyrkligheten har helt enkelt inget öppet eller dolt trumfkort på hand i förhandlingarna. Men det har Svenska folkkyrkan: just realiteterna och folkets åsikt.
    Frågan kan därför ställas också så här:
    -Vill högkyrkligheten ha en kyrka, vars åsikt om kvinnliga präster INTE accepteras av vid pass 97 eller 98 procent av de kyrkotillhöriga?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Högkyrkligheten - eller vilken bibeltrogen kyrklighet som helst - vill ha en kyrka som rättar sig mer efter bibelordet än efter majoritetsåsikten bland medlemmarna.

      Detta faktum torde inte vara okänt eller förvånande för någon.

      Radera
  16. Varför tänker Arborelius att han hade ansvar för att informera? När ska sådan info ges?
    Det sägs att det är enskilda ur kommuniteten som konverterar till Rom. Jag trodde att de flesta konvertiter får rådet/anvisningen att inget säga förrän den obligatiska faste/reningsperioden inträder. Man kan väl ändra sig in i det sista??
    Leo m.fl. är väl undantag? Däremot är det rimligt att präster som förbereder sig för konvertering i god tid slutar sin tjänst.
    Det väcker frågan vad får Bergets vänner får av Peder Bergquist efter att han inte längre kan/får betjäna med sakramentet?
    Bäst hade kanske varit att börjat med att skaffa en annan inkomst för att kunna bo kvar i kommuniteten och betjäna de romerska-katolikerna alt få sin lön av dem?
    Intressant tanke om Arborelius gått ut med avsikten om att ta över föreståndarens lön, det hade givit klara signaler vartåt det lutade.an.

    SvaraRadera