fredag 19 maj 2017

Gnäll igen, bara gnäll

När kritik eller kritiska frågor avfärdas som gnäll, som i ett svar till Leif Nordlander som undrat på Facebook, väcks min nyfikenhet.

Anders Roos Det är ett beslut i kyrkostyrelsen. Rådet för Svenska kyrkan i utlandet har inte varit inblandat i det beslutet. Nog borde väl Frimodig kyrkas ersättare i KS kunna ge dig information i stället för att på sin blogg gnälla över beslut som fattades när han var närvarande!

Anders Roos är fd kontraktsprost och var kyrkoherde med en för en enkel komminister fabulös lön. Han har under lång tid och på långa resor varit engagerad i utlandsarbetet. När han blir irriterad över min undran, avfärdad på makthavarmanér som gnäll, är det onekligen intressant. Han tillhör POSK. En gång var han handplockad som ungdomssekreterare av en av Sveriges mest kända kvinnoprästmotståndare, som visste att i Roos hade han en bundsförvant. Bibeltrogna Vänner levererade. Så blev han präst och det bar uppåt, alltså. Vi är alltid vänliga mot varandra, Roos och jag. Vi möttes första gången för ungefär 50 år sedan och då är man vänlig och tänker på tidens gång. Varför blir Roos fjär mot kyrkoherde Nordlander med mig av alla som tillhygge?

Själva tanken att saker och ting inte öppet ska diskuteras är nog främmande både för Leif Nordlander och mig. Vi har båda tagit emot många förtroende vi håller käft om, men Utlandskyrkans angelägenheter hör inte till den kategorin.  Allra minst, förstås, eftersom SKUT i mig fick en svuren fiende för ungefär 15 år sedan. Jag blev inte juste behandlad när jag sökte tjänst. Det är erkänt men inte mer. Varför jag ska ge besked i en fråga om fanns på föredragninglistan vid ett sammanträde där jag var närvarande? Jag lyssnade på allt, det är sant. Men vad sades? Vem eller vilka ställde frågor? Vem eller vilka yrkade något? Ersättare har som bekant inte förslagsrätt. Och jag skvallrar inte från kyrkostyrelsens sammanträden om vad olika ledamöter sa. Men frågorna är öppna för det och somliga behöver ut som frågor, inte som skvaller.

Jag kunde tänka så här:
Det kostade 2 miljoner att reda upp situationen i Rom genom en överenskommelse med skattemyndigheterna. Den tidigare SKUT-utredningen gick lös på 2.5 miljoner i runda slängar. Då är det bara att multiplicera och hamna kring 40 miljoner. Jag ger ingen kollekt till SKUT så saken angår mig inte särskilt mycket. Jag kan inte heller skriva särskild mening så fort jag är av annan mening. Saken återkommer väl i Kyrkomötet när medel ska reserveras. Då kan Leif Nordlander tala i frågan. Budgetutskottet kan vägra. Kyrkomötet likaså.

Jag kan inte säga att jag la märke till någon större entusiasm i styrelsen över frågan, men detta är ett högst subjektivt intryck utan informationsvärde. Så fick jag frågor om saken och vad skulle jag arme då svara? Jag kunde egentligen bara svara att jag inte begriper hur det kunde bli så här. När jag sedan tänkte vidare slog det mig att många som tidigare var SKUT-ansvariga tycktes kallas in för att reda upp i härvorna. Men härvorna tycks vara tillkomna under lång tid, successivt. Invecklat. Är det något annat än skräck för media som får folk att ropa på advokatfirman Bird&Bird?

Man kunde tänkt att hållningen skulle vara en enklare, dvs ett besked till utlandsförsamlingarna att fundera över om det skulle kunna tänkas kunna komma att bli problem med något de gör i relation till myndigheter. Fanns det indikationer på detta, skulle ma ta i det. Fanns det inte, tiger hälsan still. Utgångspunkten borde väl vara att tjänstemännen och utlandsbesättningarna vet vad de sysslar med och inte ställer till med något. Ställer de till med något, ska kollekterna minska. Det gjorde de också.

Nu ska väl inte jag uppfattas att sedan barnsben vara fiende till utlandsarbetet. När Morsan tog sönerna till London, Svenska Lloyds Suecia, 1 klass och sex sorters brännvin (eller var det åtta?) i en spritkylare på buffébordet, såg hon till att vi fick åka med Sjömanskyrkans buss till samlingen för sjöfolk. Det var mitt första besök på Harcourt Road. Och Lars Carlzons böcker om sjömansprästen fick jag i julklapp. De var bra. Det sa jag något kyrkomöte till Lars, som själv då läst dem för sina barnbarn och tänkte att de höll. I grund och botten har jag varit en Sjömanskyrkans och Utlandskyrkans vän. Inte kostigt att jag frågar och alls inte konstigt att detta av de finkristna ska avfärdas som gnäll. Men klokt folk vet att förhålla sig när det blir hållningen. Jag säger er: Rosor är vackra, men de sticks om man inte ser upp. Och kastas en sten mot en flock hundar, skäller den som blir träffad. Jag tror besked därmed lämnas, besked att följa upp. Vad är det som är så känsligt och som tidigare ledningar sannerligen måste ha ansvar för?

Så vad är det som ska utredas? Det ska säkerställas att all verksamhet bedrivs i enlighet med gällande lagar och andra bestämmelser i respektive verksamhetsland. Rätt tillstånd och allt det där. Det verkar på mig, när jag ser saken förklaras, mest näringsfång för jurister.  Och detta kommer att generera arbete för personalen i respektive utlandsförsamling. Budgetutskottet får en del att fundera över. Borde inte Anders Ross rätteligen vara tacksam att problematiken uppmärksammas så att budgetutskottet får tänka igenom frågorna? Borde inte Roos också då, lika rätteligen, överräcka en blomma till ersättaren, som använde ett fungerande verktyg för att problematisera. En ros kanske. Röd eller svart spelar mindre roll.

Nu är mitt råd ett enda: Mucka inte med Nordlander men inte heller med kapten Esplund i bugetutskottet. Han vet hur ett pansarförband används. Esplund alltså. Den vapenovillige Nordlander är jag inte så säker på i detta stycke, men i budgetutskottet är han en omsorgsfull man. Han ska hanteras genom att bjudas på en finöl, en Leffe. Inte för att han ska mutas men för att hans goda humör ska bevaras också när han tänker på den här historien. Tro mig, det kan Anders Roos m fl  behöva.

23 kommentarer:

  1. Varför ska det inte vara offentligt hur kyrkostyrelsens ledamöter agerar och vad de säger och hur de röstar?
    De är väl förtroendemän som ska stå till ansvar för sitt fögderi?
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur de röstar kan vara vettigt att göra offentligt men inte själva överläggningen. Det är en styrka att kunna få lov att säga dumheter utan att det ska ligga en i fatet när man sedan låtit sig övertygas av andras goda argument. Diskussionen blir mera fri och levande så.

      Radera
    2. Alphadeltagaren19 maj 2017 kl. 18:02

      Det borde man ha praktiserat när Bruno Edgarsson sa något som inte föll stiftschefen i smaken. Det blev gatlopp istället för hans del. Gräsligt.

      Radera
  2. Jag är övertygad om att det är fler tillsättningar än den i Rom som skulle behöva granskas. Det var inte alltid den bäste som utsågs, utan den mest havlige, eller någon som man ville belöna. Hur har det t.ex. varit med tillsättningarna i London och Paris?

    SvaraRadera
  3. Jag upptäckte, till min förskräckelse erkänner jag, för lite sedan att jag "reser ragg" tjusigare än den mest misstänksamme av mina hundar gjort när någon anklagar andra för gnällande i kyrkdebatten.
    Reser ragg o spetsar öronen o vädrar nyfiket för jag har insett att när klagomål över andras gnällande kommer då är det ofta något rejält skelett man befarar ska grävas upp.
    Så tror jag i o för sig också gärna på analysdelen om att för allt i världen hålla pressen okunnig utanför. Att vara rädd för pressen verkar betydligt vanligare hos tjänstemän o andra i SvK än att vara orolig för prästen numer. (Fast Dag lyckas väl i o för sig fortfarande skrämma ibland då, om man ser till viljan om "Lex Dag". Fortsätt så!)
    Eva H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eva,

      -Det vore också trevligt om Du likt en nöjd hund också bildligt kunde vifta på svansen och sitta vackert (också på hundspråk) när Du läser något realistiskt och vackert om folkkyrkan.

      Det skulle glädja alla oss, som försöker stå stadigt i den folkkyrkliga myllan. Alla blir glada av instämmanden och bekräftelser.
      Trevlig helg!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  4. Att inte få gnälla över ett beslut fattat i en styrelse där man har närvarorätt men inte förslagsrätt skulle kräva långt mer än konsensus.
    Vid majoritetsbeslut, som jag förmodar gäller i kyrkostyrelsen, torde det vara näst intill kutym för oppositionen att gnälla över fattade beslut efter att de offentliggjorts. Kolla bara på oppositionens gnäll i riksdagen.
    Nu kanske Roos starkt propagerar för konsensusbeslut?
    Då kan han ju börja med att fundera på hur kyrkans läroreformer (jag vägrar skriva ordningsreformer) skulle sett ut 1958 och 2009. Det var knappast fråga om konsensus, i det senare fallet inte ens i läronämnden. Hade läronämnden funnits 1958 så hade en eventuell konsensus där nog snarare lutat åt 1957 års beslut än 1958 års.

    SvaraRadera
  5. Det är skillnad på finfolket och fulfolket i deras kyrka.
    Stefan

    SvaraRadera
  6. SKUT - vad i all sin dar är den till för? /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det handlar om "realpolitik inte lebensraum"!

      Antony

      Radera
    2. "Lebensraum" Ännu en tydligt nazistrelaterad kommentar från Antony

      Sandahl: Vad har sådant på denna sida att göra?
      ingår det i nån mångfald? Marcus

      Radera
  7. Tack för de vänliga orden. Ibland blir jag irriterad på sig, men det sker väl vänner emellan.
    Sven Esplund återfinns numera i kyrkorättsutskottet. (Där finns även jag.)
    Sven har i fb-flödet manat till eftertanke och inhämtande av verklig information.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Huvudsaken att du är glad. I stort sett. Och tro inte att jag i arla morgonstunden funderar över var ni utskottsplacerats men jag sörjer att kn Esplund lämnar hela ansvaret till en vapenvägrare. Men, tro mig, underskatta aldrig FK:s Nordlander. Underskatta inte heller kraften i de frågor som ställs och de undringar som framförs. Called to account, som det heter.

      Radera
    2. Jag är beredd att svara. Återkommer på POSKs blogg . Underskattar ingen eller kraften i vad de säger, men öppnar man upp så får man ta svar ....
      Förstår att du har annat att göra på morgonen än att fundera över utskottsplaceringar, men du hör kanske undersöka först! En soldat ska fara med rätt info ....

      Radera
  8. John,

    Antar Du vet att SKUT står för Svenska Kyrkan i UTlandet. Det som tidigare var sjömanskyrkan och på sin tid var både eftertraktad och eftersökt. Den tid när det ännu fanns en hel del fartyg under svensk flagg . Fartyg som dessutom hade några dygn i hamn och inte nödvändigtvis var lokaliserade till avkrokar miltals från staden och sjömanskyrkan.

    Personligen har jag en hel del erfarenhet av dessa. Kanske mest den i London som väl fortfarande är belägen vid Lower Road 120A? DS har angett en annan adress-kan det vara till den större Svenska Kyrkan som länge varit mötesplatsen för de i London bosatta svenskarna? (Har inte själv varit där och vet inte heller om den ingår i nätverket för SKUT).

    Oavsett, förr när det ännu hette "sjömanskyrka" var det en frekventerad plats med präst och assistenter som besökte fartygen och ofta också ordnade med transsporter till och från fartygen, även ordnade med sovplatser för sjömän på väg hem.


    De var också populära med sina läsrum, sina möjligheter till att ringa hem. De bjöd på fika och ordnade ofta förströelser som guidade turer i London.

    De arrangerade också gudstjänster- mången garvad sjöman kunde ibland till sin förvåning upptäcka att "ridån" drogs upp och altaret ch kyrkbänkarna kom i blickfånget. Notera att en psalmbok stacks i hans hand och att han förväntades delta.

    Det gjorde de flesta, kyrkvana eller inte.

    Idag är det annorlunda. Av Svenska handelsflottan finns just inget kvar . Det lilla som finns har dessutom just inga möjligheter att besöka kyrkan.

    Jag har noterat att de noga följer om ett svenskt / skandinaviskt fartyg ligger inne och gör det det inte drar de en lättnadens suck ty då känner de sig lediga. Riskerar inte att någon kommer och stör.

    Nu har de visserligen vidgat "kretsen" iom namnbytet men som sagt i London är det den andra kyrkan som eventuellt frekventeras av turister och bofasta. Lower Road 120A är mest -stör inte!

    I Antwerpen bara som parantes har gamla kyrkan flyttat och frekventeras mest av långtradarchaffisar. Den lever dock om än just andelen sjöfolk är dimunitiv.

    Lower Road 120A är i dag mest att se som en reträttplats för de som inte vill bli störda och samtidigt kunna glädja sig åt att bo i den stora staden London.

    Lower Road 120A är dock inte exceptionell utan samma tendens finns överallt t ex i Aten. (Pireaus) eller New York. (N.Y har dock ännu en ganska stor andel svenskättlingar och invandrade svenskar som frekventerar denna kyrka.)

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beklagar. Lower Rd har slagit igen,

      Radera
    2. Redan när jag omkr. 1980 besökte sjömanskyrkan i Pireus, med en grupp från Svenska kyrkans mission, på hemväg från en studieresa i Libanon och Israel-Palestina, fick vi veta att de flesta som besökte den var långtradarchaufförer.

      Radera
  9. Till det övergripande temat gnäll i allmänhet och penga -klirr -kvirr i synnerhet.
    Detta Lund. Vilka träffar jag på om inte biskoparna Johan och Fredrik. Och det på självaste Domkyrkoplatsen. MINA två biskopar. Jag har ju rötter I Hälleberga som omplanterats till Lund.
    Stiften har gemensamt ordnat två dagars Lärandefestival.
    Och vad kostade den undrar vänner av olika kyrkligheter.Jag frågade inte utan passade på att prata lite med några deltagare. De var eld och lågor.Jo det fanns hopp om både livet och Svenska Kyrkan. Kent Wisti var där och kunde konstatera att denna folkkyrka stängt dör för att uppstå...
    Dagarna avslutades med mässan :Inspirera lärande och samlas kring hoppet.
    Ludvig på Hälleberget
    Ps Fredriks nya mitra var var stilenligt kontentan och värd sin vikt i guldtråd...Ludde

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kontentan är att mitt pekfinger är stilenligt KONGENIAL... /L

      Radera
    2. Ludde - är Du någon annan än "Ulf H Berggren Lund Hälleberga"? Om inte - varför trixa med signaturer?/Paul

      Radera
  10. Jag är aldrig densamme...
    Anonym

    SvaraRadera
  11. Ja, det gäller att hänga med i vad som finns och inte finns längre! Ursäkta, men det var kul om London! :-)

    SvaraRadera
  12. NTL,

    Ack ja, åren går och det är förvisso ett tag sedan jag var där på Lower Rd , jag borde ha skrivit i termer är / var just med tanke på att det kunde varit nedlagt.

    Har ju sedan min egen pensionering tyvärr inte följt med i utvecklingen men kan i övrigt garantera att det jag skrev om Lower Rd är hur det utvecklade sig under åtminstone fyrtio år som jag hade viss kontakt med denna plats.

    Utvecklingen var sorglig. Allt var naturligtvis inte kyrkans och de anställdas fel -mycket handlade om detta med statistik!

    Det gällde att motivera sin existens i en tid när andelen sjöfolk kraftigt sjönk. Dels därför att de generellt sett blev färre, dels därför att de få som ännu fanns inte kunde ta sig dit detta i sin tur beroende på dels de långa avstånden-man låg inte längre i hamnar som Weat / East India Dock utan miltals därifrån och dels på att tiden för hamnliggande i de flesta fartyg nu räknas i timmar mot förr i dygn.

    Statistiken ja. Det gällde att visa sig nyttig(?) och kunde inte sjömannen komma till kyrkan fick väl prästen komma till fartyget?

    Det fungerade väl si så där en tid men det urartade som allt annat. Någon präst kom inte -han skickade en assistent och "besöket" reducerades till att slänga ombord en bunt dagstidningar- då var kvoten av "besök" uppfylld.

    Ja, som sagt. De levde en tynande tillvaro men säkert behaglig. Såg snarare varje besök som oväntat och som något som störde rutinerna.

    Kanske är de mera livskraftiga på sin nya adress. Man kan ju hoppas.

    //HH

    SvaraRadera