söndag 14 maj 2017

Sista gudstjänsten

Låt oss strunta i Eurovisionsprojektet att tävla i låtar, inte ställa frågan om rätt låt vann utan i stället konkretisera talet om den döende kyrkan. Dödsögonblicket tycks ogripbart, det ligger i en okänd framtid. Det kan vi egentligen inte tala om och därför måste vi med Wittgenstein tiga. Eller måste vi?

Ormesberga kyrka är en kyrka på landsbygden. Det var länge sedan det bodde 220 i socknen, det brukar vara ungefär 180-200 invånare sett över tid. Födslar och dödslar och lite inflyttning. Det finns ett Ordenshus, som fungerar som sockenstuga. Den gamla skolan, som Svenska kyrkan hade hand om sedan den slagit igen, är såld till en förträfflig privatperson. Det fanns affär och lokal post (Edvin hette brevbäraren. "Edvin Post" sålunda) när jag var barn. I skolan fanns skolkantorn, Stig Andersson. Jag vet mycket. Lantegendomen ligger i Ormesberga. Anfäder och anmödrar på kyrkogården.

När jag efter år 2000 bodde där, firade jag högmässa i Ormesberga och Ör om jag inte var någon annanstans. Lyx är att inte ha långt till en kyrka där man känner sig hemma. Det hände en söndag att jag i Ormesberga var den enda kyrkobesökaren. I Ör var vi fler, en Trettondedag kom förutom betjäningen tre herrar, jag yngst. Men vi kunde vara tio personer också, innan Hultgrens flyttade till pensionärsboende i Växjö och innan några andra passat på att dö. Bengt var oftast i Ormesberga kyrka. Han hade varit lantbrukare, kyrkorådsordförande och kyrkvärd. I sammanhang som handlade om hembygden var och är han självskriven.

De kyrkliga hade varit ansenligt många i Berg-Ormesberga, ett pastorat som bröts upp 1962. Då fattar ni att det susar lite historiskt. I Berg fanns prosten Ekedahl, Elin Wägners morbror och till Berg flyttade Elin och bodde på Lilla Björka. Fromheten var gammalkyrklig på det kronobergska sättet, en fromhet lika vänlig som vanlig. Utan åthävor bortsett från detta att mannen höll hatten för ansiktet när han i kyrkbänken framåtlutad bad innan gudstjänsten. Var det ett sätt att gå in i sin kammare? undrar jag nu.

Nya tider kom och med de nya tiderna stordriften. Ormesberga och Ör lades samman med Öjaby, som blev ett sjöpastorat med Helgasjön som sammanbindande. Den vägen blev omsider allt Växjö, ett resursstarkt pastorat byggt för framtid, kunde man tänka. Men då kommer äntligen poängen. I stordriften firas få gudstjänster i Ormesberga. Det beror väl på att de inte drar. Då inser ni också att det borde vara enkelt att ta reda på när t ex 5 söndagen i Påsktiden firades i Ormesberga kyrka senast, dvs när den slutade firas. Eller 5 efter Trettondedagen. Eller 5 i Fastan. Eller 5 söndagen i Trefaldighet. För några år sedan upphörde dessa söndagar att firas i Ormesberga, det är det hela. Vi är tillbaka i framtiden.

Motsvarande tankeexperiment kan göras för andra landsortskyrkor. Nog kan man fråga hur det kunde bli så här och visst kan frågan ställas vad som bör göras. En intressant omständighet är väl att denna kyrkdöd liksom smyger sig på. Ingen vill tala om problemen; min gamla moster sköt frågan på framtiden också om hon bekymrade sig, men det var inte lätt för den som blivit gammal att ta i frågorna. Hon dog 85 år gammal och Ormesberga kyrka var välfylld vid hennes begravning. Det är nu tjugo år sedan. Hon var inte glad när det var gudstjänst varannan söndag. Och nu är de flesta sön- och helgdagarna bortraderade ur det lokala kyrkolivet.

Vad säger folk? Jag vet inte. Någon tar bilen, men jag frågar inte hur ofta. Söndaglig gudstjänst praktiseras inte, om jag fattat saken rätt. Så blir det om folk förväntas köra ett par mil för att komma till kyrkan och ett par mil för att komma hem igen. Inställt gudstjänstliv är ett besked i det lokala om vikten av att fira gudstjänst. "Tillkomme ditt rike" kanske har med förhållandet att göra. Kyrkklockornas klang över nejden markerade helig tid och heligt tillfälle (också om vinden skulle ligga rätt för att just Ormesbergas klockor skulle höras vid Lantegendomen för berg och skog låg i vägen).

Det går alltså hyfsat enkelt att punkt för punkt konstatera när den sista söndagen av visst slag firades. Det går att förstå framåt också. Skynda er till kyrkan på 5 söndagen i Påsktiden för om 15 eller 20 år kommer den inte längre att firas här? Låter det otroligt? Fundera då över Ormesberga kyrka. Folk fattade inte att detta var sista 5 i Påsktiden som firades och den har firats sedan medeltid.

I går letade jag efter en text och hamnade i en helt annan av en helt annan författare dessutom.
"Plikten att gå i kyrkan är icke en plikt att stillsamt uthärda en predikan, utan det är en plikt att delta i den gemenskapshandling, i vilken församlingens liv leves, att genom bön och sång och självs närvarons vittnesbörd medverka till evangeliets förkunnelse. Mången prästerlig bana, begynt i ungdomlig hänförelse och helhjärtad iver, har slutat i missmodig slentrian, därför att den ohjälpliga ansvarslösheten i en församling, där det kanske i grund och botten fanns en hel del latent kyrksamhet, aldrig gav den hjälp och uppmuntran, den medverkan, utan vilken det icke kan bli en rätt gudstjänst. Den andliga värnplikt, som ålägges en kristen, särdeles i en tid, då det synes på allvar dra upp till strid om vårt andliga arv, då slapp passivitet blir liktydigt med fanflykt och förräderi, rymmer många och växlande uppgifter. Men i sin enklaste och ofrånkomligaste form fullgöres den andliga värnplikten i kyrkbänken."
Yngve Brilioth, Vår kyrkogång,  Svenska Dagbladet den 30 dec 1934, artikeln återfinns i Brilioth, Kyrkokristendom, Svenska Diakonistyrelsens Bokförlag. Stockholm 1935, s 124-134. Citatet s 134.
Vad skulle Yngve Brilioth sagt om Ormesberga före detta kristna församling?

Vill man läsa vidare om något som har med Ormesberga att göra så håll till godo:
http://varendsbygden.se/wp-content/uploads/2013/11/Ormesberga-kyrka-gravkor-och-kyrkogård.pdf

42 kommentarer:

  1. Ja, så har det gått, BloggarDag, efter år 2000.

    Det kan inte hjälpas, men dagens text av DS är i grunden, fast författaren förmodligen inte tänker i denna bana, en bekräftelse av kyrka-statskilsmässans effekter. Landsbygdsförsamlingarna, de små och tidigare så välfungerande och där gemenskapen var ett signum, tvingas gå ihop, deras prästgårdar och andra fastigheter avyttras på grund av den sviktande ekonomin, och utträdena ökar.
    Mönstret är detsamma överallt, församlingarna måste vidta ibland drastiska åtgärder för att på något sätt kunna leva vidare, men flera av dem är dödsdömda.
    Den som inte ser sambanden med händelsen år 2000 och erkänner den, lever i en värld för sig. Och den som vill ha en helt annan kyrka än den demokratiska folkkyrkan befinner sig inte i realiteternas värld! Här finns sannerligen inte plats för en kyrka utan förtroendemanna- och folkförankring, utan plats i den småländska eller blekingaka myllan och utan en varm, öppen och generös famn.
    Tjatigt av mig att erinra om detta? Javisst. Men det tycks vara nödvändigt, så länge som förnekarna av skilsmässans konsekvenser maniskt upprepar sin verklighetsfrämmande ordproduktion och de obegripliga attackerna mot folkkyrkan och den modell som konstituerar densamma.

    Det är äntligen dags för dem att se verkligheten, att kavla upp ärmarna och ge ett bidrag till försöken att vända utvecklingen, restaurera kyrkan, stoppa dess minussiffror och frimodigt stå upp som ljusets krafter för att åter fullt ut levandegöra Svenska kyrkan - också på landsbygden, i Moheda såväl som i Mörrum, på norra Öland såväl som i Pjätteryd!
    Inte vända vapnen bakåt för att lönnmörda den folkkyrka, som trots skilsmässan faktiskt lever och fortsätter att sätta sin prägel på land och stat.

    Välj rätt väg - framåt och inte bakåt! - ni som ägnar timmar och dagar på den här bloggen åt att kritisera Svenska kyrkan.

    Handen på hjärtat, vill ni verkligen bli fastnaglade vid epitetet "kyrkans bakblåsare", när historien en gång skrivs om skilsmässans konsekvenser?

    Och vill bloggaren ha en trupp, som gör höger och vänster om, när kommandot är "Framåt marsch"?

    Vilka segrar väntar då i kampen för Guds rike?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Segrar för Guds rike
      vinns varken hemifrån soffan eller vid sammanträdesborden, utan när gudsfolket följer sin anförare, Jesus Kristus.

      Visst fanns det pengar. Företagen fick ju som juridiska personer betala kyrkoskatt. Kyrkan kunde inrätta tjänster och anställa folk. Ibland kan man undra hurdan målsättningarna var för dessa?

      Anställde man bort - hemska tanke - sådant som gjordes i tacksamhet av gudsfolket? Tacksamheten mot Guds kärlek.

      Radera
    2. På vilket är vill du Bengt Olof framåt utifrån hur det faktiskt ser ut. Att du i likhet med SD önskar återinföra statskyrkan kan knappast ses som särskilt offensivt. /
      Markus

      Radera
    3. När herr "förtroendevalde" Dike som här blandar samman snöd vinnings genomvärldslig "kyrkopolitik" med heliga begrepp som Guds rike och Kristi kyrka då närmar det sig ren hädelse. /John

      Radera
    4. Bengt Olof! Var i skriften finner du stöd för att statsmakt ska ska leda kyrkan? Om jag förstått rätt, så var det de som tillhörde Folket i GToch gemenskapen i NT, de som höll sig till församlingen som gav tionde och heliga gåvor. Paulus periodvis försörjde sig själv.


      Jer 6: 16 Så säger Herren:
      Ställ er vid vägarna och spana,
      fråga efter de urgamla stigarna.
      Fråga efter den goda vägen
      och vandra på den,
      så ska ni finna ro för era själar✱.
      Men de svarade:
      ”Vi vill inte vandra på den.”

      Radera
    5. Till mina kritiker ovan!

      -Jag beskrev verkligheten, den ekonomiska tryggheten för kyrkan innan skilsmässan som konstituerade möjligheten att ha de flesta kyrkor öppna, kyrkoanställdam i bygderna och inte sällan då också ett levande gudstjänst- och församlingsliv.

      En kyrka utan ekonomi och personal är en kyrka bara till namnet - inte till gagnet!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. Bengt Olof Dike tror att skiljandet av kyrka och stat har orsakat landsbygdens avfokning.
      Det kan alltså inte ha något att göra med det internationella kapitalismen, som ser en större potential att flytta kapitalet till länder med lägre arbetskraftskostnad?
      Det finns troligen lika många gamla gubbar på orten som för 20 år sedan och de är lika sannolikt medlemmar i SvK. Så det kan knappast skyllas på Staten att de inte går i kyrkan. Snarare kan det skyllas på kyrkan som inte prioriterat gudstjänstfirande.

      Radera
    7. Men snälla BOD, det är ju ändå väldigt - VÄLDIGT - länge sedan ordet "folkkyrka" hade någon reell innebörd? Om man inte därmed menar en kyrka som styrs mest av helt sekulära ateister/agnostiker - om än aldrig så "demokratiskt valda" - utan kyrkfolkets stöd. "Verkligheten" är inte sådan som Du - sannolikt mot bättre vetande (om Du följt medlemsstatistiken?) - tycks tro. Världens kristna har nog - tyvärr (och jag sörjer verkligen över utvecklingen i den kyrka där min far var präst) - slutat räkna med SvK som något slags förkämpe för Guds rike. Dina hurtiga tillrop gör inte saken bättre. Vem kan missionera för en organisation som man inte längre kan tro på?/Paul

      Radera
    8. Bengt Olof kl 16.22, "kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas" (Augsburgska bekännelsen, artikel VII). Ekonomi och personal underlättar väsentligt, ren förkunnelse och rätt sakramentsförvaltning av ideella krafter på allmän plats är - enligt vår kyrkas bekännelse - mer kyrka än byggnader, personal och budget i balans om den treklövern inte också förkunnar i ord och handling.
      Kh på landet

      Radera
    9. Bengt-Olof! Levande gudstjänst och församlingsliv liksom en levande kristen tro, kan INTE köpas för pengar. Det får man genom en personlig relation Herren! Utifrån den gemenskapen firar vi Gudstjänst, ger med glatt hjärta till Herren och församlingen. Prästänka

      Radera
  2. Jag föreställer mig att Johannes döparen kommit lite då och då till Ormesberga. Han blev säkert brydd första gången. En s k kyrkobyggnad i vilken det firades något som kallades gudstjänst. En reformerad judendom tänkte han först. Men en gång var han åsyna vittne till ett dop.Nu blev han riktigt konfunderad -det var ett spädbarn som döptes. Och han tänkte att hade han fel när han talat om den som skulle komma och döpa i helig ande och eld. Mysko värre.
    Hans senaste besök var för ett par veckor sen. Nöjt kunde han konstatera att vad den där Paulus ställt till med i församlingsbygge som byggt på de Sauluska erfarenheterna äntligen börjat tyna bort. Smålänningarna döptesalltmindre i vatten och desto mer i ande och eld. Och när de träffades minst två i barndomsvännens Jesu namn var han mitt ibland dem och måltiden till minne av barndomskamraten firades.
    Och Johannes tänkte i sitt stilla sinne att revolutionen är minsann inget tea-party och en gudstjänst kräver mer än att ett huvud bärs fram på ett fat...
    I Ormesberga fann Johannes att det fanns hopp om livet...
    Ulf H Berggren i Hälleberga,inte så långt från Ormesberga.

    SvaraRadera
  3. "At flitigt gå til Herrens gårdar
    jag kallar dig, du Kristi hiord,
    kom då och bed at Herren wårdar
    din siäl ihegenom Andens ord."

    (Inskription på Ormesberga storklocka).

    SvaraRadera
  4. Det är nog snarast gudstjänstfrekvens som visar på kyrkans välmående, eller brist därpå.
    Antal medlemmar eller andel röstande säger inget om tillståndet i en kyrka. Åtminstone inte i jämförelse med antalet gudstjänster och antalet gudstjänstfirare.
    En kyrka som inte firar gudstjänst finns inte!
    För då är det inte längre någon kyrka.

    SvaraRadera
  5. Alphadeltagaren14 maj 2017 kl. 12:01

    Om denne Yngve Brilioth skrivit så här redan år 1934 kan det ju inte ha varit frid och fröjd ända fram till år 2000.

    SvaraRadera
  6. Gustaf Björck14 maj 2017 kl. 14:43

    Först kom sammanlysningarna och då sade man att det var ingen fara.Sedan kom indragningen av komministertjänster och då sade man att det var ingen fara. Sedan kom pastoratssammannslagningarna och då sade man att det var ingen fara.Sedan kom församlingssammanslagningarna och då var den lilla församlingen på landet död.

    SvaraRadera
  7. Att fåren är få kan vara situationen i många olika församlingar och kyrkor, men vilket är problemet med att köra ett par mil för att komma till högmässan? (Det är klart det är trevligare att vara så många att kyrkorna ligger tätt, men om man inte är så många då?)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om grannförsamlingen alltid firar mässa kan det kanske vara en lösning. Men om gudstjänsten snurrar runt mellan 7-8 kyrkor orkar ingen hänga med. All erfarnhet visar att då ger man upp, eller söker sig i bästa fall till en kyrka ännu längre bort för att få fira på samma plats och samma tid...

      Radera
    2. Att man saknar bil, ekonomi för en bil och körkort för en bil är oftast den främsta anledningen till att inte "köra ett par bil för att komma till högmässan". Allmänna kommunikationer som buss eller tåg ligger oftast lågt på söndagsmorgnar. Det är heller inte alls alla pastorat som har kyrkskjuts - pastoraten har måhända blivit så geografiskt stora att kyrkskjuts/taxi blir för kostsamt?! Samåkning förutsätter att det finns någon annan som har bil och vilja att också komma till nämnda högmässa.

      Jag i Halland

      Radera
  8. Kandidatnytt för FK,

    Mitt i härvarande ämne för diskussionen kan det vara värt att nämna Frimodig Kyrkas rekrytering av två mer kända namn, båda för övrigt journalister: Elisabeth Sandlund och Göran Skytte. Den förstnämnda känner jag som en duktig och kunnig skribent, därtill vass debattskicklig.
    Ett gott val av FK, som nu tar ett litet steg mot något bättre könsfördelning i sin KM-grupp.

    Den andre, Skytte, känner jag inte. Han har gjort sig känd genom orättmätiga angrepp på kyrkan, som då han skrev (Dagen i november i fjol) beskyllde den för att befinna sig i "liturgisk förflackning, idog politisering på alla plan. banalisering av lära och budskap . . ." m m. m m.

    Inte snyggt alltså mot kyrkan, den kyrka som han själv nu genom kandidaturen förbinder sig att arbeta för.

    Vi får, som jag skriver i en nyss förfärdigad artikel, se om han kan åstadkomma en förbättring av det påstådda förfallet i kyrkan.

    Men visst kan han dra en del röster, även om jag inte tror att han slår dirigentens, Dag, antal personkryss.

    Dag kan ju se fram emot doakörens röster, och att döma av kommentarerna på denna blogg tycks ju kören ännu ha en viss numerär. Åtminstone är den röststark och håller perfekt tonen, varför dirigentens jobb egentligen torde vara ganska enkelt.

    Med Elisabeth Sandlund har dirigenten också i motsats till en gång Herbert von Karajan, släppt in kvinnor i orkestern. Det båda gott, även om jag personligen var en beundrare av Berlinfilharmonikernas (världens bästa symfoniker) österrikiske mästerdirigent, den oöverträffade maestron!

    Och skall jag vara riktigt ärlig men med fortsatt bibehållen respekt för DS, var nog von Karajan något bättre dirigent än docenten från Moheda är.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självfallet. Så har jag inte heller klivit i en taxi i Wien och v chauffören fått frågan vart jag vill åka och svarat: Kör mig vart som helst. Jag behövs överallt.

      Radera
    2. Doakören här? Dem ska nog inte Dag räkna med, för flera verkar ju ha lämnat Svenska kyrkan och den flitigaste säger ju att han är katolik! Så där blir väl inga röster!

      Radera
    3. "Inte snyggt alltså mot kyrkan...". En mycket uttrycksfull replik, som tycks direkt hämtad från de dekadenta kyrkofurstar som för 500 år sedan motsatte sig reformationen. BOD tycks - just detta jubileumsår! - ha hamnat i de obotfärdigas och bakåtsträvarnas sällskap. Vad hände med "semper reformanda"? :-) /Paul

      Radera
    4. Jag blir alltmer bekymrat förvånad över Bengt Olofs syn på demokrati. Göra Skytte ställer upp i ett oppositionsparti. Men han förväntas att tycka att allt är prydligt i regimen. Om detta skall vara utgångspunkten för en oppositionspolitiker, då är det inte fråga om demokrati i västerländsk ordning längre.

      Oppositionen uppgift, vilken den för stunden råkar vara, är ju just att peka på sådant som är felaktigt eller tveksamt i regimen. Den har att påpeka att regimens idéer inte fungerar, att dess lösningar på problem bygger på felaktig ideologi och politik. I England har man funnit detta så viktigt att 'the leader of Her Majesty's opposition' är avlönad. Oppositionens uppgift är inte hålla med – inte heller i kyrkan!

      Radera
    5. När det gäller förhållanden i Svenska kyrkan tillbakavisar Bengt Olof alltid exempel från världskyrkan. Då tycker jag det är direkt olämpligt att framhålla en utländsk dirigent som ideal. Han bör hålla sig till vårt eget land. Han får försöka finna sin favorit bland t.ex. Sixten Ehrling och Sten Frykberg och Herbert Blomstedt i stället. Möjligen duger Nemi Järvi, för han har ju varit chefsdirigent i Göteborg.

      Radera
    6. Har ingen insyn i Frimodig kyrkas nomineringar, men är väl ändå inte så att Dag S bestämmer allt?
      För övrigt saknas det inte kvinnor i FK. Jag personröstade förra valet på Anna Sophia Bonde, en utmärkt präst i Svenska kyrkan som väl dessutom var deltidsarvoderad i Frimodig kyrka. Och hon är varken den enda kvinnan eller enda kvinnliga prästens på FK:s listor.
      Canutus Hshn

      Radera
    7. +Göran m fl om en annan Göran och maestron von Karajan.

      -+Göran måste ha missförstått saker och ting; jag avvisar inte exempel från inernationella kyrkor, exempelvis har jag pekat på att majoriteten av de lutherska kyrkorna välkomnar kvinnor som präster, Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan, något som jag aldrig förnekat eller ifrågasatt.

      Och visst får man nämna dirigenten framför alla andra, nämnde von Karajan! Han gillade för övrigt inte kvinnor som filharmonister, précis som Göran inte vill att kvinnor skall från predikstolen förmedla Ordet.
      Detta utan alla jämförelser i övrigt.

      Vad gäller Göran Skyttes kandidatur för FK, erinrade jag bara om hur han uttryckt sig om den kyrka, som han nu skall bli en officiell och uppsatt företrädare för. De orden var - upprepar jag - inte snygga. De var på ren svenska inkorrekta, osanna och kränkande för Svenska kyrkan.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. Göran Skytte skall inte alls bli en officiell och högt uppsatt företrädare för Svenska kyrkan. Han kandiderar för att bli ombud i kyrkomötet, företrädare för ett parti.

      Radera
    9. DU tycker att Göran Skyttes ord var osanna mm ja. Inte alla håller med dig där, vi är många som har erfarenheter som gör att vi gläds åt att G.S. vågar tala klarspråk.
      För övrigt har jag lärt det heter "filharmoniker", lärt av sådana.
      Eva H

      Radera
    10. Eva H har rätt, +Göran fel,

      -Eva har rätt i den språkliga rättningen: jag skrev i hastigheten fel ord och ber om ursäkt. Däremot har hon fel om att Göran Skyttes beskrivning av Svenska kyrkan var sann. Jag har aldrig sett liturgisk förflackning och banaliteter i lära och budskap. Är inte överlåtelsebönen, trosbekännelsen, Fader Vår och Välsignelsen alla vittnesmål som vederlägger GS påståenden?

      När GS sedan blir kyrkomötesledamot, ty han torde väl vara placerad på s k valbar plats, företräder han kyrkans högsta beslutande organ, därmed just högt uppsatt i den kyrka som han skrivit nedvärderande om.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    11. Nu suckar jag djupt.
      Nej DU har aldrig sett kanske. Men att du inte sett måste väl inte med nödvändighet betyda att det inte finns? Eller vem sätter du dig egentligen till like med BOD...?
      En kommentator här skrev för inte länge sedan om församlingen där han/hon är anställd o meddelade att trosbekännelsen där läses sällan. Jag har själv nära som rapporterat om många gdtj utan överlåtelse, faktiskt även sådana där syndabekännelse skett EFTER nattvard. Välsignelse läses i en massa annat än Gud Fader, Son o Andes namn, det vet vi alla. (Återfinns ju t.o.m. i böner från kansli.)
      Dessutom räcker det inte med det du räknar upp. När predikan söndag efter söndag efter söndag är mest minnen från prästens liv utan minsta koppling till Bibel eller kyrkoår då kallar jag det förflackning (egen erfarenhet som fick mig att byta församling).
      Men jag borde kanske falla på knä o be om förlåtelse för att jag inte genast faller till föga o inser att om BOD inte sett/hört/läst så finns det inte?
      Eva H

      Radera
  9. Alphadeltagaren14 maj 2017 kl. 17:30

    Jag kan köra långt, om jag är trygg i att sakramenten är rätt förvaltade och predikan ren och klar. Men om jag inte vet om det är Jesus eller livgiverskan som kommer att dyka upp, om prästen tror på Gud eller om jag får befria mig genom syndabekännelsen så kan jag faktiskt lika gärna spela minigolf.

    SvaraRadera
  10. Sista gudstjänsten – 1983-1998 var jag kaplan i S:t Jacob i Stockholm. Då hade vi söndaglig högmässa (75 kommunikanter en normal söndag) och daglig mässa vid lunchtid (ej lördagar) och en eftermiddagsmässa i veckan (normalt 10 kommunikanter). Sedan jag flyttades bort, kämpade man på en tid, men gav upp. I dag firas i Svenska kyrkans regi inte längre högmässa och endast en veckomässa. (Kyrkan upplåts dock till estniskspråkiga och engelskspråkliga gudstjänster.)

    S:ta Clara kyrka, med karismatisk profil, har fortfarande söndaglig högmässa, formellt som EFS-församling (med många kommunikanter). Men S:t Jacob, som hade högkyrklig profil, har i stor sett stängts. Man ville inte ha något högkyrkligt i centrala Stockholm. När det påpekades att det ju kom ganska många människor till S:t Jacob, meddelades att det var 'fel människor'. Nu är man alltså inte intresserad att få några alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir bara att lämna över till islam då.

      Sunni eller shia? Vad föredrar Eva Brunne?

      Lars-Gunnar

      Radera
    2. Jag vet en del frikyrkliga som började hänga i S:t Jacob på den tiden. Tydligen fel sorts frikyrkliga, för de f.d. frikyrkliga som dyrkar Allhelgonamässan är det ju tydligen inget fel på.

      Radera
    3. Bengt Olof Dike skyller ovan det minskadr antalet gudstjänster -och därmed minskande antalet gudstjänstbesök - på kyrkans skiljande från staten och det därmed vikande inkomstunderlaget.
      Frågan är då om SvK verkligen har förre anställda än år 2000?
      Vi vet ju alla att åtminstone kyrkokansluet svällt avsevärt sedan dess.
      Om antalet anställda är avsevärt färre så kan man kanske skylla gudstjänstfrekvensen på ekonomin och jag vill härmed ge Bengt Olof den unika möjligheten att komma med ett belägg i siffror för sitt påstående.
      Antal anställda år 2000 visavi antalet anställda 2016?
      En till synes enkel fråga att besvara för en grävande journalist.

      Radera
    4. På min tid i Svenska kyrkans mission (1970-talet) var vi inte särskilt många fler än 100 som fanns centralt i kyrkan – Centralrådet, SKM, Lutherhjälpen och Kyrkan i utlandet. Nu är det par tre gånger så många, samtidigt som antalet församlingar, kyrkomedlemmar, gudstjänster, gudstjänstbesökare blir färre.

      Radera
  11. Peter T m fl,

    Jo, det går lätt att få svar på Din fråga, men det centrala kansliets personalstorlek är knappast relevant i sammanhanget, även om antalet tjänster där bör reduceras starkt.

    Församlingarna är självstyrande och plågas av sviktande ekonomi och minussiffror i övrigt. Problemen är alltså koncentrerade till dem.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och hur många fler eller färre anställda finns i församlingarna?
      Har någon här hört talas om en enda församling med avsevärt färre anställda nu jämfört med år 2000?
      Om SvK i hela landet - inklusive kyrkokansliet - har lika många anställda som år 2000 så kan väl minskade siffror för gudstjänstfrekvens, gudstjänstdeltagare och t.o.m. medlemssiffror inte skyllas på ekonomin?
      Och kan det inte skyllas på ekonomin så kan det väl knappast skyllas på skiljandet från staten heller?
      Så fram med fakta nu Bengt Olof, det brukar ju du berömma dig själv för att vara duktig på.

      Radera
  12. Peter T,

    -jag har för ögonblicket ingen statistik tillgänglig, men naturligtvis är antalet färre än för exempelvis tjugo år sedan.

    Skilsmässan från staten innebar - det är ostridigt - sämre ekonomi (många har ju gått ur kyrkan därefter), sämre trygghet och andra problem för kyrkan.

    Kan Du inte lägga ihop två och två Peter?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hur i hela världen kan någon som kallar sig geanskande journalist hävda att någon "naturligtvis" förhåller sig på ett visst sätt innan man granskat statistiken.
      Själva vitsen var ju att få belägg för hypotesen att det är färre anställda nu än då.
      För det kan väl inte vara så att någon inte vågar leta upp statistik som möjligtvis skulle motbevisa den egna hypotesen?

      Angående att kunna lägga ihop två och två så skulle jag ställa upp i en mensa-duell med f.d. redaktör Dike vilken dag i veckan som helst. Jag har tillräckligt många matematikpoäng i min högskoleexamen för att inte tveka. Men här kanske vi istället ska vara brobyggare, som ingenjören sa.

      Radera
  13. Bengt Olof, sämre ekonomi? Det finns gott om pengar i det kyrkliga systemet. Problemet var hur alla dessa pengar, som samlas på hög, skulle hanteras budgetmässigt för det som inträffat borde inte skett. Schatzbildung var inte ärendet. Orsakar utträdena sämre kyrklig trygghet? Gå ut och gör lärjungar för att ni ska bli trygga? Knepig ekonomi är en kombination av dödsfall, folkomflyttningar och stabila kostnader som inte går att påverka. Problemet med att missionen i Sverige misslyckats är ett annat än ett ekonomiskt problem. Idén om den s k julboken, som kyrkomötet inte ville ha, skulle kostat mindre än genomlysningen av utlandskyrkan. I haven icke velat! Och dom som inte ville är dina "folkkyrko"-polare. En del dumsnåla på moderatvis. Andra bara dumma. Nej, det är inte åtgärderna i anledning av övergångsbestämmelser i grundlagen som är Svenska kyrkans problem. Det är år av vanskötsel.

    SvaraRadera