torsdag 11 maj 2017

Svenska kyrkans aura

Torsdag och glad blev jag inte när depressionen kom, men jag tog mig igenom. Och så var det Sofia Lilly Jönsson i Svenska Dagbladet. Kan det verkligen stämma att kommunikatörerna inte twittrar ut texter som problematiserar bilden av den politiskt engagerade kyrkan, inte ens om de är skrivna av andra präster? Här får man fundera. Jag funderar i andra banor, lite new age-inspirerat, det medges. Men någonstans ska man hämta mod. Först kanske ni vill ha referensen till SvD, även om artikeln  inte ligger ute för fritt bruk.
https://www.svd.se/det-finns-inget-lutherskt-med-ett-kyrkligt-timbro/om/kultur

Nu till min uppiggande fundering: Vilken är den aura människor förnimmer kring Svenska kyrkan? Jag satt på ett X2 tåg i förrgår. Först kom vi väg en halvtimme för sent. Sedan blev det fel på tåget strax före Linköping, i höjd med Arenan och Arenaskolan. Koloniområdet fanns att beskåda på tågets babordsida. Inte konstigt om det där med aura kom för mig. Tänktes mest onda eller goda tankar på tåget, var stressnivån hög eller hade den sjunkit till letargi inför ödets makter? Jag funderade. Och då kom jag som alltid att tänka på Svenska kyrkan. Det tog en timme innan besked kom att tåget skulle evakueras. Sedan blev det ståplats i bistron från Linköping till Alvesta. När jag kom för att handla middagsmat på ICA Grytan i Moheda var det snabb expediering i kassorna. "Effektivt", menade jag. "Det går som tåget", svarade ICA-mannen Niclas. Jag förklarade det olämpliga i just den repliken just denna dag...

Vad med auran? Känns det liksom lysande kring Svenska kyrkan, lockande att vara med, entusiastiskt, privilegierat? Så har det känts för många och länge. Men hur uppfattas auran nu? Konsekreringen av biskopar gör att de ska uppfattas som normsättare och moraliska föredömen, de visar oss hur vi ska tänka och handla. Detta leder till att biskopar ses stå för en högre excellens. Ni känner igen resonemanget från Chester Barnards bok The Functions of the Executive, 1938. Fast då kommer Max Weber och förtrollar det hela. Den formella makten måste bli socialt legitim och därmed, tror jag, inflytelserik. Annars går det inte. Weber har talat. Så hur är det? Uppfattas en helig nimbus eller aura kring biskoparna nuförtiden? Det knepiga uppstår väl om legitimiteten ifrågasätts och biskoparna närmast bli vanliga, gemena.

Det fanns en aura-tid, tror jag. Ungkyrkorörelsen och den kyrkoväckelse den stod för kunde se auran kring Svenska kyrkan och sjöng trosvisst om att koralers jubelsvall skulle stiga under kyrkvalven. Inte för att det var så, det var ovisst mummel man kunde höra, men det skulle bli så. Där stod viktigt ledarskap fram; Billing, Eklund, Björkquist, Lutteman, Sundelin och många fler. Olle Nystedt, Erland Björck och Hjalmar Lundgren är exempel på präster som tog denna aura med sig ut i församlingslivet, Sam Gabrielsson och Mats Åman också, andra att inte dra igenom nu, jo Gunnar  Dahlquist, förstås. Ur detta kom inte bara en ekumenisk väckelse utan i denna också den kyrkliga förnyelsen, Gunnar Rosendal med flera. Detta var bärande element i kyrkolivet in mot mitten av 1950-talet. Och därefter? Socialetikerna förväntades göra stordådet. Resultatet av deras insatser blev en ideologi för partipolitisering och något som kallades "demokratisering". Var det ett koncept som det står en lockande aura kring? Vem minns Karl Manfred Olsson eller ens Gustaf Wingren, han som stod för en annan hållning men ändå?

Jag prästvigdes 1971. Visst såg jag auran, den som hör ihop med ungkyrklighet och högkyrklighet. Jag inser i efterhand hur mycket av ungkyrklighet som jag fått med mig, det bar till sin egen konsekvens, dvs den kyrkliga förnyelsen. Nog såg vi något som hade livskraft. Det dödades, mördades, effektivt när Svenska kyrkan domesticerades för att bli civilreligion. Vem ser en aura kring civilreligionen, denna upphöjda lagiskhet som ingen Frälsare behöver. Det är denna civilreligion som ställer upp genom de politiska partierna i kyrkovalet. Följden? Frälsaren säger "Må det ske dig som du tror" och så blir det så. Illa alltså. Och ingen aura.

Jag har funderat över det svenskkyrkliga i mer än 50 år. Några alternativ har jag formulerat, jag och andra, så pass att vi utan effektsökeri kan säga att samtiden är onödig. Andra har i oförstånd eller helt illvilligt valt olycksvägarna för Svenska kyrkan medan de flesta har hållit inne med sina protester och anpassat sig. Inte så konstigt om ni inte ser auran.

Nu dyker nya kyrkokritiker upp. En liten skillnad går att förnimma. De är inte så pålästa som vi var i deras ålder, inte ens så pålästa vi var när vi var hälften så gamla som Kyrkokritikern nr 1, han i den malligaste morgontidningen, är. Förhäver vi oss nu? Nä. Det hoppas jag verkligen inte. Avsikten var att återställa en objektivt insedd sanning. Till det temat finns det anledning återkomma.

34 kommentarer:

  1. "En objektiv sanning", snacka om ett omodernt begrepp i den samtida svenskkyrkliga exegesen.
    Hoppsan, det sista ordet i förra meningen kan ju vara en ännu mer främmande företeelse i SvK. Jag kanske inte är så modern sett med svenskkyrkliga ögon, trots att jag knappt är äldre än Dags prästgärning.

    SvaraRadera
  2. Vilken är min främste partipolitiska förebild? :Kristus Jesus..
    Vilka inspirerar mig mest i min syn på praktiskt liv? De första kristna så som de skildras i Apg.
    För mig är ett kristet partipolitiskt engagemang en livsnödvändigt;ett partipolitiskt engagemang på kristen grund.Den lutherska tvåregementsläran i nutidskontext är en inspirationskälla.
    Folkhemspionjären Natan Söderblom inspirerar också där vi befinner oss i skärningspunkten mellan personlighets -och oändlighetsmystik.
    Här står vi partipolitiskt i kamp mot världens furste.Den furste som vi är satta att befria. Draken är nedkastad :Upp till kamp...
    Ulf H Berggren Lund Hälleberga

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är Per Albin som är folkhemspionjären. Moberg

      Radera
    2. Konologin, Moberg. Konologin!
      Berggren

      Radera
    3. Det var Kronos jag försökte stava till...
      B

      Radera
  3. Thorsten Schütte11 maj 2017 kl. 09:29

    Gamla ordstäv son "det går som tåget" och "som ett brev på posten" har fått en helt ny laddning i dagens Sverige...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren11 maj 2017 kl. 13:02

      Inte "säkert som amen i kyrkan" heller.

      Radera
  4. II
    Hög(er)kyrkligheten här misslyckats med sina försök till att föra Svenska Kyrkan mot avgrunden högerut. Jag förstår att Dagbloggaren med proselyter kallsvettas och blir alltmer desperata. I dödsryckningarna hörs det desperata kvinnoprästmotståndropet.
    UHB

    SvaraRadera
  5. Går Svenska kyrkan som tåget?
    Har man eld i pannan? Växlar man in på rätt spår? Vill alla passagerare verkligen fram till sitt bestämmelsemål? Är lokföraren kompetent i sitt jobb? Finns bagagevagnen med? Får man rätt mat i restaurangvagnen? Följer man tidtabellen?

    LG

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har man kopplat från strömavtagaren, eller får man fortfarande kraft från höjden?

      Radera
    2. Svky går verkligen som tåget, mot slutstationen Gehenna C!

      Antony

      Radera
  6. Vilken kyrka då?

    Det finns hos Sofia Jönsson, liksom hos flera andra kritiker vilka ifrågasätter folkkyrkan, en uppenbar brist: vilket alternativ har de? Vilket slags kyrka vill de se?
    Svenskans artikel i dag upprepar den påstådda politiseringen, fast Sofia bör veta eller i alla fall har fått besked om att de politiska partiernas närvaro är många decennier lång. Vi har berört detta förr. Jag har påpekat att inga skrek i högan sky då, att kyrkofullmäktigeförsamlingarna bara bestod av företrädare, som partierna nominerat.
    Det nya kyrkomötet kom 1982, men fram till de senaste fem, sex åren har inga haft invändningar mot partinomineringen där heller.

    Vad har skett; politisering, hävdar kritikerna. På vilket sätt exakt? Och varför vinner alltid partierna kyrkovalen och inte de fristående grupperna? Svara på den frågan också!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs på bättre! Kyrkomötesprotokoll eller SPT, det kvittar lika för invändningarna finns där. Kyrkligt Magasin kompletterar. Liksom Yngve Brilioth, Vården om kyrkan, 1956. Och detta har sagt tidigare. Hur kommer det sig att de politiska partierna dominerar? Herr Omnes är alltid i numerär majoritet, läs dr Luther! Och nu vore det på sin plats att Dike läser också sådant han inte tillgodgjort sig. CA Hesslers bok Statskyrkodebatten kanske kan rådda till verklighetsförståelsen. Den kom 1964.

      Radera
    2. 5-6 åren? Jag är yngre än herrena, men även jag minns tillbaka 30 år då alla lokalavdelningar av Kyrkans Ungdom arbetade med ett upprop mot partipolitiseringen.

      Redan då kom vi till slutsatsen att så länge Svenska kyrkan hanterar ansenliga summor kommer politikerfingrar att vilja vara inne och peta.

      Det är klart att partilistorna var ett mindre problem förr i tiden. Då var i alla fall lejonparten av namnen på listorna kyrkfolk. Allt eftersom sekulariseringen ökar blir det mer och mer absurt.

      /Laikos

      Radera
    3. Dessvärre kommer aldrig BOD att läsa det som DS föreslår. Han skulle genom att läsa det, kanske bli tvungen att fundera en del. Men han vill inte ryckas ur sina drömmar.

      Som någorlunda högkyrkligt orienterad kan man säga så enkelt, som att vi skiljer på Kyrka och kyrka.

      Kyrkan fanns i Guds tanke, redan när Han skapade den här världen. "Allt är skapat genom Honom och till Honom". Han är Alfa och Omega, begynnelsen och änden. Alltså Kristus. Och då blir det viktigt att söka lyssna in vad Han har att säga.

      kyrkan (med litet "k") har blivit en tummelplats för bl a partipolitiker och partiernas uppfattningar.

      Radera
    4. Så sent som denna vecka undrade den relativt nyligen kyrkligt intresserade bloggaren Rebellas Andra varför SvK aldrig övervägt trekammarsystem som i Church of England.
      Men den gamle högermannen Dike kan inte läsa in att detta skulle kunna vara ett alternativ för SvK, ty för honom duger bara ett alternativ, statens.
      Är det någon mer än jag som ser ambivalensen i förhållandet till staten hos BOD?

      Radera
  7. BloggarDag,

    Det var inte svar på huvudfrågan. Den löd ju så här: vilket alternativ till dagens demokratiska folkkyrka vill kritikerna se? Vem eller vilka skall styra kyrkan, vara i ledningen för den? Och skall det hållas fria och allmänna val till beslutsinstanserna, eller vad? Frågorna hopar sig.

    För övrigt är bloggarens hänvisningar till litteraturen enkla vindpustar (litteraturen alltså) som överhuvud inte kan jämföras med de senaste årens högljudda skall mot "politiseringen". Själv har jag varit med ett tag men under förra seklet aldrig hört någon kritik (bortsett ifrån den berättigade att de s k samlingslistorna var alldeles för många; jag reagerade en gång starkt emot att dåvarande vpk-företrädare fick plats på en lista).

    "Politiseringen" är således inget nytt, men dess vedersakare försöker slå mynt av den så att de alltså försummar det viktigaste av allt: att låta oss få veta vilken kyrka de vill ha i stället.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan ju också vara så att man ser ett problem - nämligen att det kräver personkännedom större än de flesta väljares för att veta om en kandidats lojalitet ligger hos kyrkan, så som kandidaten uppfattar kyrkan, eller hos partikansliet - utan att därför se lösningen. Den som ser problemet ska inte bara för det åläggas tystnad.
      Kh på landet

      Radera
    2. Bengt Olof Dike, kan du med din tankeförmåga, som ett provtänk, eller som en övning, på egen hand komma på två, eller kanske till och med tre olika system att välja folk till en beslutande församling som kyrkomötet? Om du inte klarar uppgiften kan jag glädja dig med att den redan är löst. Det finns flera alternativ som fungerar och praktiseras.

      Radera
  8. Och just dessa frågor har besvarats. Återkommande! Nu bjöd jag på litteraturtips och just dessa, förstår, exmerades inte. Nå då så. Problemet med åldrande är att vi tror att vi minns rätt, men det är inte säkert. Därför behöver vi gå till läggen och överraskas. Detta som en rent allmän utsaga, självfallet.

    SvaraRadera
  9. Jag skulle, i all enkelhet, önska en "aura" i form av gudsrikesdoft.
    Senaste dagarna har jag gått o grunnat en del på det Peter T här (o andra på andra ställen) undrat om ifall det är så att vi fått lite (mycket?) av en "konsumentkyrka". Jag har funderat tillbaka till mitt eget tidigare arbete med begravningar o med en närståendes arbete i kyrka o tänkt på alla gånger vi stött på med människor som ser det just så.
    Kyrkan ska ställa upp med det konsumenten vill ha som vilken annan serviceutövare som helst. Många är de som inte haft en tanke på vad kyrkan kan ge utan bara på vad de vill ha. O förfärande många gånger har kyrkans företrädare sagt ja även till det väldigt tveksamma.
    Hur hamnade vi där?
    Nu hör jag till de som kanske inte alltid är så insatt bakåt (tackar denna blogg, skribent o kommentatorer, för allt jag "googlar" o lär!) men en slutsats som jag tänker man kan dra är ändå att det arbetats länge mot detta. Från S tankar i 1900-talet (läs M. Zaremba t.ex.) o framåt. Jag förstår att människor väntar sig att det ska kunna vara lite som var o en vill i en kyrka som själv inte helt vågar stå för sin tro. En för överheten rätt ofarlig kyrka, just som det önskades då av dem som tänkte om det närmast statliga verket kyrkan.
    Lysande, entusiastiskt, privilegierat, Ande-drivet o doftande av Guds rike upplevde jag själv nog inte förrän jag hamnade i S:ta Clara. Nu även i nuv. förs. Betlehemskyrkan också EFS. Församlingar som båda är väldigt levande, med goda predikningar o som jag tänker måste ha en aura som fler känner. Men jag tvekar om de är vad en del politiker drömde om där i forna dagar.
    Eva H

    SvaraRadera
  10. BOD får hela tiden svar - som han inte förstår alt. inte vill låtsas om att han fått. Kanske har denna kvinnliga präst (Kristin Molander­, präst i Svenska kyrkan, handläggare för ekumenik på kyrkokansliet i Uppsala) lättare att bli förstådd? Jag citerar nedan hennes inlägg i tidningen Dagen./Paul

    "Vi behöver prata om demokrati.
    Vi behöver prata om att det inte finns en enda demokratisk metod.
    Vi behöver prata om att den demokratiska metod Svenska kyrkan i dag använder för att komma fram till beslut inte är den enda demokratiska metod som finns. Kanske inte ens – för en kyrka – den bäst lämpade.
    Vi behöver prata om att känslan av samhörighet och tillit är en förutsättning för demokratins funktionalitet.
    Svenska kyrkan är en kyrka där ett flertal av de förtroendevalda kandiderar utifrån sina politiska ideologiska preferenser, där det majoriteten anser vara rätt röstas igenom och blir allas beslut, där ökad profilering av det egna i opposition mot den andra är det ”språk” som förordas.
    En sådan kyrka får svårt med Enheten. Den får svårt med det gemensamma vi:et, får svårt att härbärgera de kristna syskonens olika teologiska, politiska, ideologiska och liturgiska åsikter. Jag menar att den demokratiska metod Svenska kyrkan just nu använder på många sätt arbetar emot kyrkans uppdrag och identitet snarare än stödjer den."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja se det var klokt av Molander!

      Lars-Gunnar

      Radera
  11. Alphadeltagaren11 maj 2017 kl. 22:28

    Nej, det känns verkligen varken lockande, entusiastiskt eller privilegierat att vara med. Sammanhållningen verkar vara noll, med illasinnade okynnesanmälningar mot varandra. Vem vill in där?

    Man får inte skoja med ord (tänk Lindahl) man får inte på en privat blogg skriva kritiskt mot sådana som luckrar upp budskapet (tänk Sunnliden) och stödet när själavårdssamtal riggas och trampas på är noll (tänk Artman). Som icke-präst kan man få löpa gatlopp i pressen när man skrivit något "olämpligt" på en post it (tänk Edgarsson).

    Det finns ingen glädje eller knappt identitet i organisationen. Man har ju som nytillkommen inte ens hunnit skaffa sig en regnbågsnyckel och än mindre barnkonsekvensanalysera den förrän man måste ta hänsyn till FBHO, "en mångreligiös (?!) och mångkulturell rörelse i Svenska kyrkan". De arbetar mot vithetsnormen i SvK:s kommunikation så att den ska återspegla det inkluderarande välkomnande bemötande som är verkligheten eller något liknande, jag läste det i ett obegripligt inlägg på Kyrkans tidnings hemsida.

    Världen brinner och kristna lider, och vi sitter och kvoterar bilder. Blir inte Gud hiskeligt arg? Är det ingen som oroar sig för det?



    SvaraRadera
    Svar
    1. "Blir inte Gud hiskeligt arg?"

      Jo. Han sänder sin tjänare, konungen i Babel (nuv Irak) för att föröda landet och dess folk eftersom det vänt bort från honom (Jer 25:8-9).

      PP

      Radera
    2. Alphadeltagaren12 maj 2017 kl. 12:52

      Så det är inte första gången, då ..?
      Men vill kyrkan vända sig och visa oss? Eller har den fixerat blicken på något annat? Target locked, liksom?

      Radera
  12. Nej, det är inget svar på frågan vad alternativet är!

    Bloggaren hävdar att jag fått svar, andra gör det också. Men inget kyrkoalternativ till vår folkkyrka har presenterats. Handläggarens på Kyrkokansliet artikel gick ju bara ut på att vi skall "prata" om andra former av demokrati. Prata på bara, men ett handfast alternativ måste bli resultatet.

    Jag vill se ett, som omfattar alla drygt sex miljoner medlemmars möjligheter att påverka, styra kyrkan. Varje medlem har ju en röst, eller hur, hr bloggare m fl?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nåjo, BOD - varför tala till någon som ändå aldrig lyssnar?/Paul

      Radera
    2. Snälla BOD, nu låtsas Du väl ändå vara dummare än Du faktiskt är? Vi har i vårt land en gammal, väl etablerad och omfattande demokratisk folkrörelsetradition. Och här finns mängder av modeller för demokratiskt inflytande och demokratisk uppbyggnad, alltifrån politiska partier och fackföreningar till traditionella frikyrko- och nykterhetsrörelser samt mer nutida folkrörelser, intresseorganisationer och ideella föreningar (t.ex. på miljöområdet). I allmänhet bygger de på det faktiska lokala engagemanget i lokalföreningen/församlingen, som sedan bygger upp de "högre" nivåerna (med olika slag av kontrollstationer så att organisationen inte förlorar sin ursprungliga identitet; typ att en nykterhetsförening inte plötsligt förvandlas till en vinprovarklubb). Gemensamt för dem är att "varje medlem har en röst", men också att den som inte tar sitt demokratiska ansvar och alltså inte utnyttjar sin rätt/möjlighet att rösta (dvs. - i fallet SvK - ca 87 procent av medlemmarna) antas finna sig i besluten. Vill Du kanske föreskriva en plikt - närmast av gammal öststatsmodell - för alla "folkkyrkans" medlemmar att rösta? Hur ser Ditt alternativ ut? Att dagens modell inte fungerar måste väl vara uppenbart även för Dig?/Paul

      Radera
    3. Bara för att förtydliga: Även i folkrörelser - med annan, men dock demokratisk, uppbyggnad (än SvK) - finns alltså gränser för demokratin: nykterhetsföreningen kan inte i strid mot sina grundvalar och stadgar bli en vinprovarklubb. Och på samma sätt kan kyrkopolitiker inte - ens med mycket mer än 13 procents väljarstöd - ändra Kyrkans "fundamentala stadgar" (t.ex. Bibelns lära om ämbetet eller äktenskapet) utan att kyrkan slutar vara Kyrka./Paul

      Radera
  13. Absolut har varje medlem en röst (men varför okonfirmerade sjuttonåringar får rösta när inte konfirmerade femtonåringar får det övergår mitt förstånd) i vissa frågor. I andra behövs bara Kristi röst.
    Kh på landet

    SvaraRadera
  14. Vad vill ni göra då?

    -Här klagas över det låga valdeltaqandet, samtidigt som det uppenbarligen bereder bekymmer att varje medlem har en röst och därmed kan påverka kyrkostyret.

    Hellre 13 procents röstande (cirka 700.000 väljare)än att en eller en handfull personer skall bestämma styret.
    Den som vill slopa demokratin har att förklara hur sex miljoner kyrkotillhöriga skall ställas utan in flytande.

    Får vi läsa receptet?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snälla du - vem o var har skrivit o fört fram att inte alla medlemmar skulle få rösta? Jag vill ha källa på det för det är jag inte alls med på.
      Eller är det så att det är du som tror/förutsätter att om de sekulära partierna inte längre fick ställa upp så skulle medlemmar stå utan alternativ? Jag tro då mer om folk i allmänhet än så.
      Eva H

      Radera
  15. Eva H,

    Nu utbrister också jag detta:

    -Snälla Eva H, ge oss då vänligen ett alternativ och orda ej blott att det finns. Hur ser alltså i praktiken Ditt kyrkoalternativ till vårt nuvarande ut och som innebär, att varje medlem ges inflytande?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera