söndag 28 maj 2017

Trons människor

Söndag och därmed får kyrkopolitiskt betingad dysterhet vika eller i vart fall ställas i vänteläge. Jag gläder mig över människor i stället.

Trons människor vill något av det uppenbara skälet att de drivs, har ett ärende eller kanske bättre: en mission. Ofta får de något gjort också.
Jag kan ta fram citatet som Thomas Ehde, sparat:

En helig präst skapar en brinnande församling
En brinnande präst skapar en from församling
En from präst skapar en hygglig församling
En hygglig präst skapar en gudlös församling
Dom Chautard

Till prästerlig spiritualitet hör att tänka över sånt här. Mirum est, si sacerdos salvetur. Tänk om prästen alls inte har ett ärende mer än att använda det kyrkliga i eget intresse och ha sin vigning med tillbehör att klä upp sig i för sin egen skull, inte i tjänst? Det fanns en tid när jag tänkte att vi har och kommer att få problem med den sortens präster, men diakonissorna är av annan kvalitet. Det berodde på en uppsättning högst kompetenta diakonissor som jag mötte.

Syster Inga Bengtzson (1920-2017) hörde till dem. Jag efterträdde henne i dåvarande kyrkostyrelsens au. Hon var en trons människa där tron satt i händer och huvud, hon insåg vad som behövde göras och såg till att det blev gjort. Hon förde sig med en självklar auktoritet, som kom till nytta i många sammanhang, också internationellt. Det blir nog så för den som är diakoniboss. Och det är kanske ett diakonalt drag att bestämma? Inte så att s Inga körde över folk, men hon hade inte bara synpunkter utan insikter och visioner. Hon hörde till dem som gjorde skillnad. När tron inkarneras och blir till kallelse, resulterar den i sådana människor som på olika sätt gör skillnad. De gör det med ett leende.
R.I.P.

2000 år av storasyskon heter Markus Leandersssons nya bok (GAudete). Partiellt är boken en helgonbiografi, men bara partiellt. Det finns vanliga ovanliga kristna i boken också, trons människor alltså. Eva Spångberg och Margit Sahlin liksom Lina Sandell och Ida Granqvist samsas med Gunnar Rosendal, Bo Giertz, Anders Frostenson och PP Waldenström för att begränsa sig svenskt (det är snart 6 juni!). En sida om varje person med ett bibelord och ett särdrag redovisat. Jag tänker inte räkna upp alla storasyskon som myllrar runt i boken. Fick jag bestämma, skulle församlingen ta hem en massa böcker och dela ut för enskild sommarläsning med ett par tillfällen att prata om dem man läst om. Mässa och en timmes samtal ett par gånger under sommaren? Inte så organiserat så att allt ska redovisas men så att de som läst styr  samtalet med insikter och reflektioner. Det är fortsatt konstigt att personal och byggnader får kosta så mycket men att det verkliga arbetet ska vara så billoigt att tanken att boksprida gratis blir en utmaning.

50 personer hör pastorn predika 12 minuter.
50 personer läser en bok och det tar 120 minuter.
Jag ställer inte frågan om utfallet men jag ger en tanketråd. Och de matematiskt eller ekonomiskt begåvade kan fundera över antalet manminutrar och kostnadsrelatera.
Nej, jag ställer inte det ena mot det andra. Jag funderar bara över vart kolportörerna tagit vägen och om det goda och stimulerade samtalet i församlingarna försvann med dem.

Nu är det söndag, solen skiner och det kan bli högmässofärd!



6 kommentarer:

  1. En släktings faster var Ersta-diakonissa. Född neråt i landet med kom hit som ung o stannade sedan här i sta'n, t.o.m. på söder.
    Tyvärr kom hon in i släkte (via ingifte) när hon redan var uppåt 80 o jag bara 10, jag hade velat känna henne när jag själv var lite vuxnare o klokare att ställa frågorna.
    Jag minns en rätt smal/tunn vithårig liten tant som ändå utstrålade en styrka. En mycket vänlig kvinna som rent ut sagt utstrålade omsorg. Samtidigt en nog rätt så bestämd personlighet.
    O så minns jag respekten när jag fick se Ersta-hättan.
    Böcker är alltid klokt att ge! Jag funderar över hur vanligt det är med bokbord i SvK numer? Mycket hoppas jag som är van vid det från de kyrkor jag besöker. Sådana kan ge både förkovran o samtal.
    God söndag! Förhoppningsvis med en präst som agerar för församlingens o inte bara egna vinningen. (Hos oss gästpredikant vilket nyfiket ses fram emot.)
    Eva H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är underbart med gamla diakonissor med alla sina olika gåvor.

      Jag brukar påminna om att alla kristna skall visa barmhärtighet. Dock verkar det enligt Rom.br 12 som barmhärtighet är en gåva, och det brukar diakoner ha dubbelt upp av i jämförelse med oss andra kristna!

      Vad gäller böcker, har någon sagt, att visa mig vad du läser, så skall säga vem du är.
      Så kan man också säga om de bokbord som fortfarande finns i en del kyrkor. De säger väldigt mycket om vad det är för en kyrka.man kommer in i.

      Radera
    2. Grabben sa att gästpredikanten var bra idag likväl som i fredags.
      Kul med besök ibland.

      Radera
  2. Här är det kallt och regnigt och ruggit. Ett studiebesök i katolska kyrkan blir det kl 11 för gudstjänsten i egna kyrkan är kl 18.

    SvaraRadera
  3. Och här längst uppe i norr snöar det men några tappra hade hitta till kyrkan trots dåligt väglag och nyss ditsatta sommardäck på bilarna./Sven-Åke Nilsson

    SvaraRadera