måndag 29 maj 2017

Under radarn

Det har kommit en ny underhållningsthriller i Jack Reacher-serien av Lee Child, Under radarn. Ni som inte följer Jack Reacher behöver bara ha klart för er att han är avhoppad och dekorerad major i marinkåren, har ingen plats där han kan vila sitt huvud (självvalt), reser med lätt bagage (inget alls) så när kläderna är smutsiga, köper han nya. Hur han gör med armsvett och kalsonger, får läsarna ingen klar bild av, men framgång med det motsatta könet har han då och då. Det betyder: i varje bok. Jag uppfattar att alla som hamnar i säng med majoren har "hinntunna trosor", inte rejäla bomullsbyxor, alltså.

Ny och ny underhållningsthriller, men året är 1996 och Reacher är då fortfarande kvar i armén. Nu ska Reacher tillsammans med en FBI-agent och en CIA-analytiker in under radarn för att ta reda på  vad det är någon försöker sälja till Mellanöstern. Hela världens säkerhet står på spel. Hotet kommer från en man som tagit sig in under radarn. Hans egenintresse gör att han blir helt likgiltig för konsekvenserna för andra av sina val. Osynlig ska han genomföra sin agenda.

Två gånger förra veckan fick jag alltså ägna mig åt det som ska ske under radarn. Bertil Murray hade nämligen inte läst boken men väl ett uttalande av Olle Burell. Valrörelsen skulle bedrivas under radarn så inte folk skulle fatta vad som pågick. Inga valdebatter utan insmyg. Då finns det skäl för välidgt många i den öppna demokratiska folkkyrkan att fundera över det stora politiska partiet som agerar så i kyrkovalet. Vad är detta?

Samtidigt finns det många, många präster som ger socialdemokrater i kyrkoråd sitt erkännande. Här är dugligt folk. När Åke Svensson valdes till kyrkorådets ordförande i Två Systrars församling, protesterade han. S hade gjort ett sämre val och därför skulle han avgå. Det tyckte inte vi andra. Han var en bra ordförande. Åke satt kvar. Denna lilla interiör säger allt om en kyrklig socialdemokrat, vars kompetens tas tillvara för församlingens bästa. Men är dessa sossar på avskrivning? Smyger sig nya in under radarn?

Poängen med att något sker under radarn är att vi inte ska fatta. KAB 44 hade understöd av av trr och ksrr, tornradar och kustspaningsradar. Det var livsviktigt att se vad en eventuell fiende höll på med. Det är nämligen fiender som vill in under radarn. Den som bor i Blekinge borde meditera över möjligheten att något vill in under radarn och sedan proklamera sig ha kommit som en vän för att under en tid skydda Sverige mot främmande makt. Det är den sortens budskap talesmän för ockupanterna sänder via de radio- televisionskanaler de bemäktigat sig. Några samarbetspersoner och dolda agenter i landet har de också skaffat sig. Alla förmår inte genomskåda den verklighet som döljs bakom fagra ord, landet är ockuperat och friheten går förlorad.

Har det kyrkopolitiska livet förfallit hit, krävs det troende folkets sensorium för att avslöja vilka som är att lita på och vad som alls inte handlar om Jesus, för det är inte Han som är ärendet eller lidelsen. Och inte så få sossar borde öppet förklara, att de inte vill bedriva valrörelse under radarn. Ska Burell identifieras och läggs ut på plotten i stridsledningscentralen? Och är det anständiga socialdemokrater som nu behöver skynda fram och säga något annat?

I största allmänhet är jag av den meningen att partierna ska ur det kyrkliga beslutssystemet. De vill sannolikt, givet vad vi fått höra, alla flyga in under radarn och väl på plats ockupera utrymmet för sin egen agenda.

På väg hem från högmässan i Rydaholm avnjöt jag en del av radiogudstjänsten. Det var en orgie i det neurotiska. Lagförkunnelse. Jesus var med, men inte som Herren. Vi tog honom i hand och han var en uteliggare eller en främling i största synnerhet, men han var alltså inte Herren. Pastorn bad. Han sa att "vi ber" där e-et blev ett säreget betonat e, "tvåstavat e" om ni förstår hur jag menar. Det lät något. Fint och fromt, menar jag. Det är när jag hör allt detta, jag förståt att jag antingen är en dålig kristen eller en god kyrkokristen. Men jag beundrar dessa gudstjänstgörare för att de står ut. Jag gör det inte. Det ungefär lika illa som vanligt, har man druckit av det goda vinet, vill man ogärna ha det sämre.

Så blev det eftermiddag. Efter förkylningsveckan måste gräs nödtvunget klippas. Annars hade jag fått lägga in om EU-bidrag för att hävda ängsmark. Det var då jag fick beskedet att förre kontraktsprosten Lars Ekblad oväntat avlidit. Han var min omtänksamme vän. Inte förrän demensen slår till, kommer jag att glömma honom. Hans styrka? Folk skulle säga att han var en utmärkt fotograf och det är sant. Han såg motiv men än mer. Han hörde till dem som såg och insåg.
R.I.P.


35 kommentarer:

  1. Det vore intressant att ta del av bloggarens erfarenheter från okt-nov 1981. Sekretessen har väl upphävt, så här 35 år senare?

    SvaraRadera
  2. Kan tänka det men den 27 oktober var jag i Kalmar. Jag skulle laga mig lite lunch och lyssna på ekot. Där kom nyheten. Jag dök in i garderoben och tog fram militära sjökortet över området, brast i gapskratt när felnavigering påstods vara skälet. Var gjorde ubåten? Övade och/eller följde proven med sjörobot 15. Det ena goda behöver inte utesluta det andra. I efterhand hade alla kamraterna i något ärende varit och traskat runt på U-137 (S-363). Wikipedia har en rätt omfattande redogörelse av händelserna. Sommaren 1982 bevakades området bl a med ubåtsnät. Jag skulle ut genom en farled och vid det smalaste stället kom en soldat fram och ropade: "Vänta lite, jag ska bara sänka nätet först!"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet inte, men även det torde vara preskriberat: att U137 vid tillfälle befann sig på en till mig ganska nära släktings vatten. Denna släkting och hennes man bjöd hem alla ensamstående på den ön de bodde på, på middag och samtal, för att de inte skulle vara så oroliga.

      Några år senare, vid brofästet till sagda ö, hade jordgubbsförsäljare snickrat upp en enkel ubåtsatrapp. På den stod det U-gubbar (där U skulle uttalas på engelska). Vill jag minnas. Men kan inte...
      OJ

      Radera
    2. Tack, f Dag, för en intressant inblick i händelserna -81. Själv var jag då en ung subaltern i marktrupperna som kommenderas ut men efter de första dagarnas upphetsning mest ägnade mig åt bokläsning.

      GAF

      Radera
  3. Herr Burell m.fl. skulle kanske påminnas om det att kristna har en förväntan på sig att mena ja när man säger ja o nej när man säger nej?
    (Eller... Påminnas är kanske fel ord då det förutsätter glömd kunskap. Upplysas är kanske mer rätt ord.)
    Jag tycker ärligt synd om alla de S-ledamöter som engagerar sig i kyrkan för kyrkans skull o inte partiets.
    Själv hörde jag inte radiogdtj o det kanske jag ska vara lika glad för. Jag förstår inte varför det inte räcker med att se var människa du möter som Guds avbild o låta Gud, Fader, Son o Ande, vara just Herren.
    (Med reservation jag förstår DS referat rätt då.)
    Eva H

    SvaraRadera
  4. Förmågan att flyga under radarn är utpräglat enklare på PS-239 (AKA KSRR) är för TRR.
    Speciellt om stationen är högt placerad. Inte beroende på att radarloben inte skulle nå ner till marken, utan för att operatören gärna vill få bort sjöklottret och därmed överkompenserar närområdesdämpningen.
    Sedan underlättar det ju även att KSRR har omodulerad radarpuls och därmed saknar förmågan till MTI- moving target indicator.
    Men Socialdemokraterna rör sig inte på något sätt under radarn, de har snarare tagit kommandot över stridsledningscentralen och envisas med att markera falska mål. Man kan nästan tro att de hackat STRIKA så att det blir otroligt svårt att se vilken kustlinje som ska försvaras och mot vad.
    När man väl identifierat vilket territorium som behöver återtas, så får man snarare kalla in Amfibiebataljonen. Frågan är om det inte är Oasrörelsens och Credos ungdomsarbete som bäst kan återta förlorad mark genom att visa på den äkta varan.

    SvaraRadera
  5. Försök inte med den beskrivningen, hr bloggare och andra!

    -Nej, bäste bloggare, Svenska kyrkan är inte ockuperad av främmande makt, som Du vill att vi skall läsa ovanstående text!

    -Det är den nämligen inte. Och inte hör den hemma på historiens soptipp, som Jonas M påstod i en annan och tidigare kommentar.

    Folkkyrkans känsla och själ förstärks i stället alltmer, när man sitter i dess katedraler. I lördags, i samband med pausen i Operans Ziegfriedsföreställning gick vi in en stund i Jacobs underbara kyrka. De höga pelarna, altartavlan, atmosfären talade sitt tydliga språk. -samma språk som förnamns i Klara kyrka på söndagsgudstjänsten, den levande, varma, engagerande och - synnerligen välbesökta.
    Riva ned denna kyrka, kasta den på soptippen? -vad är detta för groteskt prat? Slå sönder hela vårt kulturarv?

    Nedrivarnas, förstörarnas torg - är det detta vi ser på DS bloggkommentarfält? Säg då ifrån, käre bloggare. Ge dem besked som går i härnad mot kyrkan! Du är KM-ledamot Tig då inte! Slå vakt om folkkyrkan!

    BENFGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. S:t Jacob, där det inte längre firas söndaglig högmässa men inte heller vardagsmässor. Som bäst kanske man ska säga att ett sådant kyrkorum uppfylls av intighet? För det där Dike fascineras av i kyrkorummet, är allt som vid världens slut är - slut! Synd förresten att jag inte visste om Dikes benägenhet att bortse från ockupanterna. Då hade jag kanske inte behövt lägga något krut på att försvara Elleholm?

      Radera
    2. Det gläder mig att du gladdes i S:ta Clara!
      Betänk då att den församlingen tillhör EFS o består till stor del av människor från andra delar av Sthlm. Människor som söker sig till Klara för att deras boendeförsamlingar inte ger vad de söker. Sådana som jag, som i letandet efter klar o rent kristen förkunnelse hamnade i Klara. (Nu är jag då i Betlehemskyrkan men de är av "samma skrot o korn" som Klara då.)
      S:ta Clara är alltså "fristående inom SvK" o styr sig själv i det mesta.
      Eva H

      Radera
    3. Jakob ligger annars bra till för att bli välbelägen innerstadsmoské. Något som en välvillig Burell välvilligt integrerande kan fixa.

      Lars-Gunnar

      Radera
    4. Nej SvK var inte ockuperat före 1920-talet.
      Men om en kyrkas uppgift är gudstjänst, mission, diakoni och undervisning (som SvK har som portalparagraf i kyrkoordningen), hur kommer det sig då att inte samtliga nomimeringsgrupper har en offensiv plan för dessa fyra områden?
      Om en enda nomineringsgrupp har någon annan baktanke med SvK än dessa fyra portalomräden, så är åtminstone några mandat ockuperade.
      Om så baktanken bara består i att bevara tradition och kyrkobyggnader. Om nu någon skulle vara så inskränkt i sin kyrkosyn.

      Radera
    5. Bengt Olof Dike!
      Jag väntar fortfarande på svar på den fråga jag ställt under inlägget (S)tackarna!. Inte måste jag väl säga oförskämda saker för att få ett rakt svar eller någon reaktion över huvud taget?
      Samtalet är väl viktigt också i din vision av kyrka?

      Leif W Östborg

      Radera
    6. Leif Östborg,

      -Nej, varför skall Du skriva oförskämda texter? Det finns ingen anledning.
      Nu till Din fråga, som dock på intet sätt kan jämföras med den som bloggarens slutsats gällde.

      Du tog fram en specifik händelse från Moseboken, medan BloggarDag dristade sig till en i ordets riktiga bemärkelse övermaga slutsats, som underförstått var ett underkännande av dem, som inte röstade på FK i det senaste valet.
      Han erkände genast att FK är en liten grupp men "balanserade" denna sanning med slutsatsen att sanningen ej räknas i antal mandat.
      Ingen må här tveka - utom möjligen Du, Östborg - om hur den slutsatsen skall tolkas;
      Så här lyder tolkningen:
      "FK är en liten nomineringsgrupp med få mandat i KM. Men vad spelar dess lilla mandatsiffra för roll, när FK står för sanningen."
      Här skall läsaren alltså bibringas åsikten att FK företräder något ANNAT än de övriga grupperna i KM, nämligen sanningen.
      I den sekulära valdebatten skulle bloggarens åsikt varit farlig - för honom själv. Väljarnas beslut på valdagen är som känt utan varje appell.

      Men det är väl känt sedan länge, att bloggaren, hans kör och FK alltid tar stöd av teologin i den tolkning av densamma, som de själva gör, för att med applikation av detta förfaringssätt kunna "hävda" sig mot exempelvis partigrupperingarna i KM, de som helt dominerar församlingen.

      Du skall komma ihåg, Östborg, att en demokratiskt vald beslutsförsamlings sammansättning är resultatet av x antal enskilda väljares ställningstaganden. Den som ens hostar om att mandatställning inte är detsamma som sanning - vilken sanning för övrigt, eftersom kyrkovalet inte gäller Bibelns innehåll, som Östborg kanske tror? - sätter sig till doms över väljarna.
      Tillspetsat uttryckt detta:
      -Vilken rätt har hr Dag Sandahl att sätta sig till doms över väljaren Högdemokrat i Moheda för att denne lägger sin röst på Borgerligt Alternativ, BA?

      Ett långt svar, sent omsider - det medges - men det behövde uppenbarligen vara omfångsrikt den här gången.

      Vänligen
      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    7. Jodå, det var mässa i Klara kyrka och en oerhört bra, levande och engagerande predikan, kan jag upplysa bloggens medverkan om!

      Låt mig sedan bara inskärpa förnimmelsen av folkkyrkan, så snart man stiger in i dess katedraler, byggda till Guds ära, känna kulturarvet in på bara skinnet och närvaron av Jesus ej blott på altartavlorna utan i hela katedralen.
      Här möts kristenheten, kulturen, historien och traditionen!

      Vad tänker väl ni, folkkyrkans fiender, som drar i härnad mot allt detta? Hur långt fram ser ni egentligen - och med vilken tillbakablick? Jag undrar och skakar på huvudet: är ni verkligen också kulturvandaler, eller överdriver jag med frågan?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. Inga statister på våra lister! Marcus

      Radera
    9. Jag håller med dig om att känna Jesu närvaro i Klara BOD!
      MEN....
      Du vet förmodligen också hur gudstjänstfirandet såg ut där innan Carl-Erik Sahlberg fick ansvar? Du kanske också vet hur CES o de andra i Klara långt ifrån alltid älskades i Domkyrkoförsamlingen när Klara var nära knuten dit.
      Jag var i Klara 4-6 dagar i veckan i ett antal år. Jag har hört SÅ många berättelser från människor som sökt sig dit för att få en klar kristen förkunnelse. Klara har av dessa sannerligen upplevts som öppen för alla o på det sättet folkkyrka, mer så än den boendeförsamling man lämnat.
      Detta gäller före men också efter att EFS-föreningen själv tog över styret av Klara o det därmed är medlemmarna i föreningen som, via årsmöten, har att ta beslut.
      Jag har "skickat dit"/rekommenderat ett antal vänner som sökt alternativ till boendeförsamlings (enligt vännernas uppfattning) bristande kristna liv. Ingen, säger ingen, har klagat över dåligt bemötande även om det väl i din mening finns en "elit" av de som är medl. i EFS där.
      (Om jag såg rätt var det Klas L som predikade i söndags. Han var tidigare präst i den förs jag nu tillhör o jag har haft honom som lärare. Han är bra ja.)
      Jag ska bara tillägga att jag personligen visserligen uppskattar kulturarvet mycket, men om jag förnimmer det när jag kliver in i en kyrka bryr mig inte. Jag vill känna Guds närvaro o det gör man verkligen i S:ta Clara!
      Eva H

      Radera
    10. Hmm Bengt Olof Dike! Tack för äntligt svar!
      Det är märkligt hur du kan med så många ord undvika att svara rakt på en enkel fråga. För egentligen är det ju så att Gudsfolket, dvs de kristna, aldrig kan göra åtskillnad mellan att vara gudsfolk och att vara kyrka. Också den organisatoriska delen är en del av teologin och teologin är en del av organisationen.
      Vad jag med exemplet från Mose ville visa på är att det inte alltid är majoriteten som har rätt i kraft av majoritet. Det finns i kyrkans sammanhang andra faktorer att ta hänsyn till och det kan visa sig att minoriteten är bärare av en profetisk sanning. Det kan vara den lilla gruppen, eller den ensamma profetiska rösten, som visar på den väg gudsfolket har att gå. Det är därför den i vårt land vanliga demokratiska modellen egentligen inte är tillämplig rakt av i kyrkans sammanhang. Det är utifrån kyrkans ursprungliga esse vi måste finna andra vägar för processerna bl.a. till beslut i kyrkan.
      Och på vägen dit: förakta inte minoriteterna - det k a n vara genom dem Herren vill tala till sin kyrka!

      Leif W. Östborg

      Radera
    11. Leif Östborg,

      -Det ena utesluter inte det andra. Ingen utesluter minoriteter, men minoriteter bör undvika att se sig som de enda sanna uttolkarna av Ordet.

      I Svenska kyrkans beslutande instanser är det, som jag tidigare betonat, medlemskapet som styr inflytandet, inte något annat. Kyrkan skall därför inte göra skillnad mellan personer. Det finna med folkkyrkan är också, att den är öppen för var och en och inte har några hierarkiska trösklar; det skall ju inte finnas några hierarkier i vår kyrka.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    12. Eva,

      Jo, det var KL som predikade och som verkligen lät oss på alla sätt känna Guds närvaro.
      För mig är det dock ingen motsättning mellan att känna den och kulturarvet. Det sistnämnda är ju en betydande del, en frukt av folkkyrkan och just närvaron av Honom.

      Och visst, om sanningen skall fram, känner nog också Du Guds närvaro, då Du går in i en tyst kyrka och ser och förnimmer kulturarvet!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    13. Om sanningen ska fram så är kulturarvet för mig sekundärt.
      Jag gläds åt de människor som före oss firat gudstjänst o glatts i Gud så att det känns i väggarna, oavsett kultur o därmed kulturarv, samfund el dyl. (I Klara en tyst o stilla morgon innan kaffekokandet sätter igång hinner man förnimma mycket sådant t.ex.)
      Om jag får uttrycka min sanning då.
      Eva H

      Radera
  6. Alphadeltagaren29 maj 2017 kl. 13:23

    Radiogudstjänsten är rätt ute. Jesus är uteliggare, svag, sjuk, flykting, eu-migrant och gay, det är viktigt att poängtera. Fysiskt är han också död, men måste inte ha uppstått, det har ingen betydelse för budskapet. Synd, jag som behövde en Herre.

    SvaraRadera
  7. Har herr Dike gjort årets kyrkobesök? Räcker det för nominering? /John

    SvaraRadera
  8. Visst är sv"k" ockuperad herr Dike! Av ett "demokratiskt" "förtroendevalt" högarvoderat patrask som gäspar och fjärtar sig igenom möte efter möte utan minsta intressen för det andliga livet i det rum där det verkliga altaret står.

    Högst notervärt i herr Dikes "kyrkobesök" under en paus i en operaföreställning på lördagskvällen: det som drog den bortkomne statisten var innanmätet, rekvisitan: "de höga pelarna, altartavlan, atmosfären talade sitt tydliga språk":

    Man påminns här en hel del om en annan ockupant och djävulens utsände: Hitlers plötsliga oannonserade morgonbesök på Parisoperan 1940. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. -Ge nu ert omdöme om Johns språkbruk!

      Läs ovanstående beskrivningar, tillvitelser, smädelser och slutsatser av John.

      Vad tycker ni? Vågar ni träda fram med svaret? Vill ni göra det? Eller är det rätt när far super?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Far är rar.
      Marcus

      Radera
    3. Inte behöver man undra över vem som avses med "en annan ockupant och djävulens utsände". En liten tröst för BENGT OLOF blir att man bara "påminns en hel del" om likheten.

      Tills likheterna förtydligas, har jag svårt att se några större sådana, utom opera- och arkitekturintresse. Så betydelsefull är ändå inte bloggens flitigaste skribent, näst Bloggaren själv vill säga. Och "djävulens utsände"? Jag tror inte BENGT OLOF behöver ta illa vid sig. Sådan retorik hör närmast hemma i talibanskolor. Eller hur John?

      Lars-Gunnar

      Radera
    4. Snälla BOD,

      Varför försöker Du tvinga fram en egen doakör? Du gillar ju inte sådana annars..?/Paul

      Radera
  9. Vad jag pratade om i den andra tråden var att den " demokratiska öppna folkkyrkan" som hör hemma på historiens soptipp. Alltså begreppen och kyrkosynen.

    Kulturarv är inte särskilt relevant i sammanhanget.

    Jonas M

    SvaraRadera
  10. Jo, synnerligen relevant!

    -Inser Du då inte, Jonas M, att just denna (vår) kyrka är ett kulturarv av magnifik dignitet och därför synnerligen relevant?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kulturarvet i SvK ÄR viktigt. För svensk identitet mera än för Svenska Kyrkan och kristen tro. En identitet vi i stor enighet nu skrotar för en global identitet/rotlöshet.

      Säga vad man vill om vår i enighet antagna migrations- och mångkultur. Denna blev det svenskas urarva undergång. Till sorg för någon icke-ekonomistisk själ. Med en gäspning noterad av dess fler.

      http://www.liberaldebatt.se/2015/06/skrota-flaggan/


      Lars Jensen

      Radera
  11. BOD,

    Nej som kulturarv är SVeK ointressant. Det förvaltas av ateister , agnostiker, svärmare och Gud vet vad. Det förskingrar och föröder vad det en gång var eller åtminstone försökte vara- En Kristi Kyrka.

    Det har, SveK, blivit en födkrok för politiker och karriärister med en agenda som inget har med en apostolisk kyrka att göra som den ännu falskeligen påstår sig vara.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Positivhalaren och hans nickedocka!

      -HH är sig lik och Marcus applåderar! Samma föreställning såväl bakåt i tiden som förmodligen också framöver!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Ja du, Bengt Olof, som man känner sig själv känner man andra. "Positivhalare", "samma föreställning" - jo jo.

      Radera
  12. Elisabeth,

    -Så bra då, kära Elisabeth, att Du känner Dig väl!

    ENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera