måndag 13 november 2017

6-4, 7-3 och 9-1

Jag tar siffrorna som de presenterats och extrapolerar. Alls vår Electa sitter till pensionen om hon inte blir ärkebiskop. Född 1965 kan det visa sig att hon är i lagom ålder att efterträda Antje, född 1955. Födelseår är en icke oviktig ingrediens vid ett biskopsval. Men om vi räknar 2030 tror jag att proportionerna är 9-1 i Göteborgs stift och det kan vara högt räknat

2003 valdes Carl Axel Aurelius. Motkandidaten var Anders Sjöberg och förhållandet 6-4. 40% ville alltså alternativet. Det är denna siffran som nu är 7-3, 30% ville alternativet Erik Johansson. Båda alternativen 2003 och 2017 måste ses som tydliga EFS och detta är vad hela den bekännelsetrogna svenskkyrkligheten numera kan luta sig emot. Extrapoleras utvecklingen, blir alltså 10% kvar år 2030.  Resten är då, såvitt jag kan förstå, MTD-religion. Det handlar inte om medkristnas bristande kristliga halt. Det handlar om vad avnämarna vill ha och är beredda att betala för. De vill inte ha kyrkokristendom. Vet vi inte det? Också i Sverige liksom i USA är det den andra religionen som omfattas och praktiseras av majoriteten. MTD. Moralistisk terapeutisk deism.

Är denna utveckling ödesbestämd? Nej, den är självvald av det kyrkliga etablissemang som tänkte sig rädda Kyrkan genom anpasslighet på för tron mindre viktiga punkter. Ämbete och äktenskap, t ex. Och då blev det plötsligt och helt naturligt mer tal om Gud än om Jesus. Det finns dock ett litet problem, bibliskt och därför kanske inte så litet. Den som vill bevara kyrkosystemets liv kommer att mista det och det betyder inte bara mista Kyrkan i systemet utan rätt raskt också kyrkosystemet. Det lilla problemet att blir kvar för att avslöja vad som sker i det som synes ske och lägga fram alternativen, har aldrig varsnats. Kanske inte av de fåtaliga heller, dvs de har inte riktigt förstått sin  viktiga funktion utan ger upp.

Präster är ovilliga att stå på barrikader. Det kanske ska vara så. De ska möjligtvis, precis som i krig, gå med en Rödakors-armbindel om armen och tala snällt till soldater, bry sig om de sårade och ta hand om de döda så att de får en hyfsat anständig begravning. Andra sköter striden. Så tänker de flesta kyrkokristna inte utan lämnar över striden till prästerna, medan prästerna lyssnar på de dystra profetiorna från befintliga profeter och tänker att "så illa ska de väl ändå inte kunna gå". De blir kanske inte ens häpna när det inte går just så illa utan blir till och med värre. Det beror i så fall på att de antingen blivit dementa eller dött.

Några omständigheter kan snabba på förloppet. När utträdessiffrorna för året 2017 blir rekordhöga och systemet inte längre riktigt kan blunda för detta, behövs väl i vanlig ordning några att avleda missnöjet på. Vilka ska det bli nu? Högerkrafterna? Biskoparna? Präster? Inte, tro mig, partipolitiseringen. Det kan hända att det till nöds går att köra med kv*nn*pr*stm*st*nd*rn* ett varv till.

Det kan också hända att några begåvade humanister/ateister/agnostiker börja nysta i trådar, kommer på vad som hänt i Svenska kyrkan de senaste årtiondena och plockar fram vad Svenska kyrkans fria synod ville. Ändamålsparagrafen kan då framstå som lockande:

Svenska kyrkans fria synod har som ändamål:
att i bön om den Helige Ande, efter Bibelns ord, på Svenska kyrkans bekännelses grund, befria, bevara och förnya Svenska kyrkan som en levande och missionerande kristen kyrka, som söker den enhet Herren bad om för att världen ska tro.

Detta är fortfarande ett gott ändamål, som kunde motivera några av oss och utmana andra. Ingen stor sak i det. Synoden blev en spillra och borde beslutsamt lagts ner 2000/2001. Men det har inte gått systemet väl och kommer inte att göra. Man ska emellertid inte alltid tro att systemföreträdare i längden klarar sig, fråga Ulbricht och Honecker. Felet? De såg inte tidens tecken.

Ser/hör ni tidens tecken nu? Jag hörde Electa i Radio Göteborg, Klartext.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/975976?programid=104

Hon är för fri abort. Detta är, säger hon, hennes grundhållning. Det betyder att hon pläderar för något som Kyrkan från det första århundradet har förklarat vara ett moraliskt ont. "Formell medverkan till abort" innebär exkommunikation. Vad Electa öppet säger - är det en sådan formell medverkan? Hon intervjuas ju som vald, electa. Kan det bli mer formellt givet att man inte är gynekolog eller barnmorska? Skulle en vald biskop eller en biskop kunna uttala sig för etnisk rensning i ett land på Balkan t ex och detta inte vore en formell medverkan i brottet? Jag frågar för tankeklarhets vinnande.

Motiveringen är uppseendeväckande. "alternativet är väldigt mycket sämre". Men alternativet till abort är väl i mitt fall t ex att leva och det har jag gjort rätt länge nu? Vad håller Electa på med och vi äro tusenden!

Samtidigt måste alla få plats, också de med funktionshinder. Det håller inte tankemässigt ihop det hon säger. Först får inte alla plats - alternativet att de skulle få plats är uppenbart mycket sämre - och sedan ska de få plats. Var hittade men detta tillskott till Göteborgs stifts biskopslängd. De som ingår i 30-styrkan kan sträcka på sig. De röstade uppenbart rätt och de stackarna som röstade på fosterfördriverskeförespråkarinnan röstade rent kristet och alldeles uppenbart fel.  Men det hindrar inte att detta barkar iväg. En alert journalist hade nu gjort precisa uppföljningar. Ska det hela stoppas genom att Antje vägrar viga eller omhon viger en majoritet av biskoparna inte ställer upp. Om de ställer upp, borde det innebära problem för deras biskopsauktoritet.

Det finns väl sådana som har sina dubier i ämbetsfrågan. I fallet med Electa behöver man knappast ge sig in på detta finlir. Det är hennes grundhållning, som Kyrkan ser som moraliskt ont och detta är en oföränderlig lära, som ni vet. Ska prästerna i Göteborgs stift låtsas som inget eller vad?

7-3 är en förkrossande seger för Electa. Just så illa är det alltså. Eller visste inte valmanskåren att hon avviker från vad som är kristen hållning? Har valmanskåren inte läst Didaché och vet att just här, precisement, avviker de kristna från hedningarna. Men alltså inte Electa. Eller är det helt enkelt numera för få kristna i Göteborgs stift och för många MTD-dyrkare? MTD-dyrkarna omfattar inte den kristna hållningen till livet.

Hur många de kyrkokristna - eller få - de än är, finns ett att göra. Begära alternativ tillsyn. Skriva till domkapitlet och säga att jag vill ha en alternativ biskop och förväntar mig att i detta läge, med en electa vars grundhållning är fri abort, att få en sådan. Alternativet är förstås att skriva till Electa och helt enkelt säga upp henne. Och det är kanske bättre än att lämna Svenska kyrkan. Om man nu inte går till kyrkoherden, begär sitt utträde och förklarar varför samt fortsättningsvis firar gudstjänst som vanligt men nu som en kvalificerad nåde-snyltare. Det går. Allt går. "Alla måste få plats", som Electa sa.

Allt detta kan lekfolk göra men också präster. Vi bråkar inte om ämbetet, det som sägs handla om en ordningsfråga. Vi slår vakt om något som otvetydigt varit Kyrkans lära där grundhållningen är livet, inte rondskålen. Detta har varit en kristenmarkör. Läs Didaché!

Några av oss har extra anledning att markera. Det är vi som undgick rondskålen men som med nuvarande abortlagstiftning kanske hamnat där. Vi är rätt många. Ska vi ta Electas ord för sanna att alternativet, att vi lever är (så sa hon, inte "kan vara") är värre. Nu blir jag uppbragt. Det enda som på ett enklare sätt irriterar mig är att jag inte bor i Göteborgs stift. Då hade jag protesterat eftertryckligt. Fast jag kanske skulle skriva till stiftschefen och mana honom att inte ara i Uppsala den 4 mars? Nu kunde jag denna morgon skriva en harmlös bloggpost för att uppmärksamma er på vad som sägs. I klartext!

Ni i stiftet, ska ni tiga och finna er? Ni betalar ju för det tjänstehjon som en biskop faktiskt i grund och botten är. Vad säger de pensionerade prästerna, de som ingen kommer åt? Ställer de sig på barrikaden? Aux barricades!


45 kommentarer:

  1. En bitande bloggtext vars innehåll är profetiskt sanningssägande rakt in i samtiden, en av de bästa på länge, tack....

    svenskkyrklig dissident

    SvaraRadera
  2. Vi befinner oss runt år 90 när den fornkyrkliga kyrkoordning som fått namnet Didaché fixeras. Skriften är alltså i ålder som Johannesevangeliet. Det är helt klart apostolisk tid. Didaché öppnar med undervisning om de två vägarna - livets väg och dödens. Om livets väg sägs bland annat (håll ut till slutet av stycket!): "Lärans andra bud är: Du skall inte dräpa, du skall inte bryta ett äktenskap, du skall inte skända pojkar, du skall inte begå tukt, du skall inte stjäla, du skall inte öva trolldom, du skall inte blanda gift, du skall inte döda ett barn genom vare sig abort eller barnamord." (Did 2:1-2)

    Går man något framåt i tiden, finner vi Diognetosbrevet, avfattat vid mitten eller slutet av andra århundradet. Den anonyme apologeten gör i det femte kapitlet en poäng av att de kristna inte utgör ett eget folk med ett eget land eller. De bor som medborgare överallt i världen och delar de seder som finns. Dock skiljer sig deras livsföring på två konkreta punkter: "De gifter sig som alla andra och föder barn, men de sätter inte ut sin avkomma. Deras bord är öppet för alla men inte deras bädd." (Diogn 5:6-7).

    Det fornkyrkliga vittnesbördet är entydigt vad gäller abort och äktenskap.

    Mikael Löwegren

    SvaraRadera
  3. Intressanta åsikter - men avslöjande!

    -Bloggaren underkänner alltså inte, som vissa andra på bloggen har gjort genom att förklara det som en icke-händelse, biskopsvalet i Göteborg. Det är legalt för honom. Men nu kommer det intressanta:
    han vill se en alternativ biskop, som delar hans och meningsfrändernas teologiska synsätt och åsikter.
    Rappman accepterar den helt fria aborten. Det gör inte bloggaren och är förstås inte ensam om den åsikten.

    Men skall då alla präster i landet, som har samma abortåsikt som biskopen och i övriga teologiska synsätt är på hennes linje också få alternativa präster, som gör entré i pastorsexpeditionerna?
    Detta är den första frågan.

    Den andra är vilka som då skall utse/välja den alternativa biskopen? det kan ju inte vara företrädare för de organ, vilka enligt kyrkoordningen väljer "huvudbiskopen", alltså den "riktiga" för att använda dessa benämningar.
    Ett svar på denna i sammanhanget ofrånkomliga fråga är av den sakliga nöden.

    Både i och mellan bloggarens rader läser vi protesten mot valutgången och den nyvalda biskopens åsikter. Och - här skriver jag klarspråk! - oviljan att acceptera dem. Och just detta är faktiskt uppseendeväckande och allvarligt i vår kyrka. Alla - inklusive bloggaren - vet det ogörliga i att skapa ett alternativt kyrkosystem bredvid det officiella, demokratiska och legala. Jag kan ogilla, och gör det också, sekulära valutslag. Den jag röstade på förlorade, hade kanske inte alls någon rimlig chans.
    Men jag måste ju som alla andra acceptera utslaget. Annars är det galet.
    Men bloggaren accepterar faktiskt inte här valutgången i Göteborgsstiftet. Han retoriska fråga, som inleder sista stycket, är det skriftliga beviset på detta. Han kräver strid på barrikaderna, uppror mot det val, som helt och fullt har gjort enligt kyrkans ordning men som inte har fallit honom i smaken.

    Det hade kanske inte varit så mycket att orda om, därest "upprorsmakaren" inte hade varit den han är (och har varit under alla sina år som vigd präst i Svenska kyrkan). Här kan jag inte låta bli att leende smyga in frågan, om han själv skulle ha accepterat en "alternativpräst" på norra Öland, där han tidigare tjänstgjorde? En präst som alltså inte delar hans teologiska syn?

    Hur många vill se en splittrad och trasig kyrka, en legal och en "alternativ" kyrka?

    Tror vi månne inte på en helig, allmännelig kyrka längre?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. För kännedom: BOD har åsiktsföreträde på bloggen och är alltid garanterad obegränsat med plats. Oavsett om innehåller är relevant eller inte.
      Berit

      Radera
    2. Intressanta åsikter, intressant val, verkligen ingen ickehändelse.
      Det fanns efter 1:a valomgången ingen "gråzon" varifrån de båda kandidaterna hämtar sitt stöd och kraft. (Folkviljan- Bibeln)

      Vattendelaren blev tydlig vid utfrågningen av kandidaterna, det gällde äktenskapssynen, uttryckt i HBT-Q frågor, konsekvenser av genderfrågor och lärjungaskap. Utfrågningarna finns på Gbg-stifts hemsida.

      Mellan 1:a och 2:dra valomgången fanns två FB-grupper: progressiv biskop och samtalsforum f Jesuscentrerad biskop. Grävande journalister kan ju säkert i efterskott komma in och gräva efter argumentation. En anmälan mot den ena kandidaten till ansvarsnämnd och motkandidaten hade tre timmar att svara.

      Varje ansvarskännande kristen måste väl med den stora räkenskapsdagen för ögonen fråga i de företeelser vi ser både i Kyrka och samhälle: Varifrån kommer denna ideologi och vad leder den till? Vilket är ytterst målet? Vart leder Kyrkan sin flock?
      Varifrån kommer livet? Rätten till livet? Rätten att välja kön? Rätten att avsluta liv?
      Vart leder de olika valen? Vilka konsekvenser får valen för framtiden? Individen? Kyrkan ? Samhället, i nästa steg? Vilket ansvar har jag?

      Bent Olof, du tar fram oviljan att underordna sig, frågan är inte ny, men vem vill jag underordna mig, var finns mitt beskydd. Man måste kanske gå ut sin konfortzon, göra det man vet är rätt, även om man blir ensam, missförstådd.
      Viktigare är kanske frågan, var finns det nåd, förlåtelse och frid att få om jag/någon annan gått vilse i moralens träskmarker, än att leva ut alla sina behov, flytta gamla "Råmärken", rätt och fel. Välj livet! Prästänka

      Radera
    3. Jag tycker synd om BOD, som inte kan förstå, att Kristi Kyrka inte är underkastad "demokratiska" principer. Vår allra heligaste tro kan inte vara föremål för demokratiska "beslut", eftersom den är oss given en gång för alla. Jag uppmanar läsare av Bloggardag att innesluta BOD i sina böner.

      Hans Cedergren

      Radera
    4. Hans Cedergren,

      -Tron är inte föremål för beslut i kyrkomötet, något som annars ofta påstås på dessa spalter. Det är kyrkliga, administrativa, ekonomiska, organisatoriska strukturella och liknande frågor som avgörs där.

      Guds ord röstar man således inte om. En av FK:s kandidater i kyrkomötesvalet, en kändis från TV-världen, som kom in i KM sedan den valde högre upp på listan plötsligt hoppat av, har haft påståendet som ett litet mantra, vilket tyvärr inte FK-ledningen reagerade emot. Jag beklagar detta.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. BOD - Visst tror jag på en, helig och allmännelig (och apostolisk) Kyrka. Men INTE på att denna skulle vara identisk med dagens SvK./Paul

      Radera
    6. Bengt Olof Dike ljuger och minns inte vad han själv skrivit. För det är med tanke på ordkunskapen inte intelligens som saknas.
      För några dagar sedan var ämbetsfrågan en lärofråga, nu är tron och Guds ord inget man röstar om i kyrkomötet.
      Har kyrkomötet röstat om kvinnliga präster och samkönade äktenskap utan att det var frågor som påverkade läran och tron?
      Tror SvK att det är Guds vilja med samkönade äktenskap?
      Om så är fallet - vilket det till synes är - så har man åtminstone beslutat om att Guds ord är skilt ifrån lära och ordning i SvK.
      För inte ens BOD kan väl med bästa vilja i världen peka på bibelställen som uppmuntrar till homosexuella relationer?
      Oavsett hur monogama och livslånga de än må vara.

      Radera
    7. Paul,

      -Då återstår bara Ditt svar på vilken kyrka som har önskad identitet?

      BNGT OLOF DIKE

      Radera
    8. BOD, det är den sanna Katolska och Apostoliska Kyrkan i full kommunion med Petri Stol!
      Antony

      Radera
  4. A la lanterne les évéques et les prêtres qui ne feront pas leurs devoirs chrétiennes!

    Une citoyenne

    SvaraRadera
  5. Det går inte att ha en ordning som inte ger utrymme för betänketid och en instans för övergripande bedömning före en utnämning.

    SvaraRadera
  6. Och återigen märker man att det som det för inte så länge sedan rådde konsensus om, både inom Sv kyrkan och i förhållande till andra kristna, i detta fall abortfrågan nu ändras när den ena biskopen efter den andra svävar på målet och/eller menar att det är fritt fram med abort! Det passar tydligen in i den feministiska framtoningen att vara motvalls på den punkten så då offras de ofödda! Det är en varningsklocka, för euthanasi och barmhärtighetsmord lurar runt hörnet och har man sagt ja till det ena brukar man vara medgörlig till det andra. Huvudvärk kan komma plötsligt....
    F Pierre

    SvaraRadera
    Svar
    1. "F Pierre" du är intressant, och enligt mina källor ett typiskt exempel på de "högkyrkligas" gummiryggade hyckleri, då mina källor hävdar att du lät dig "vigas" av en "biskop" som med entusiasm "veg" kvinnor och var i full kommunion med både
      manliga och kvinnliga MTD-"biskopar". Men du njuter väl av den höga lönen?!
      Antony

      Radera
  7. Intressant läsning: https://detgodasamhallet.com/2017/11/13/vad-ar-sekularism/#more-10256

    SvaraRadera
  8. Jag minns klart när ärebiskop Ruben Josefsson med återhållet raseri i Rapport eller Aktuellt fick tillfälle att kommentera den kommande abortlagen 1974. Första generationen biskopar efter 1958 var fortfarande oanfrätta vad gällde etiken. Vilken biskop har i dag rest sig upp mot så kallad fri abort?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Biskop Anders gör det hela tiden!
      Antony

      Radera
    2. Ruben Josefsson dog 1972.

      Radera
  9. Tack för en extra bra post! Intressant sätt att se det, om 60-40, 70-30 och så vidare. Det torde vara en av de bättre mätarna vi har för att se hur läget är. 30 i Göteborg, hur ska det då inte vara i resten av Sverige? Och även om, säg, Luleå ligger en vända efter, så är det fortfarande bara ~40 och tillräckligt för att steamrolla in vad som helst.

    Innan i sommar var jag i en studentstad, där folk pluggar till präster. Nästan alla är skönt folk, men 60% kommer att ta positioner motsatta de kristna, 30% är till synes progressiva men kan potentiellt stå upp för en kristen lärosats om det kniper och förutsättningarna är rätt, de sista 10% procenten är helt med på tåget. In alles, den kommande generationen kommer ge 80-20 eller så skulle jag tro, överlag. Men det är klart, det har hunnit gå ett tåg till innan 2030, troligen samvetsklausul II och Gud vet vad.

    Hursomhelst, sedan kom jag ut till skyttegravarna. Här är förutsättningarna annorlunda. Säg vad man vill om Lund, Uppsala och sådär, men de flesta är intresserade och vill något. Det är där som förutsättningarna finns för förändring, för jag kan förutse att 5-10 år in i en sk. pastoral verklighet så är det rätt kört.

    Till sakens försvar, närhelst människor gör något så är det en liten skara som tar initiativet, resten hänger på. Svenska kyrkan har sållat fram följare, och just nu följer de vadhelst i en prästskjorta som hörs i Radio och syns på bokmässan och så vidare, helt enkelt de som tar initiativet till att ta plats och säga hur saker ska se ut.

    Jag skulle tro att ~20% av de mest intelligenta i SvK redan fattar att det inte går att köra rådande koncept så många gånger till. Tagga till för Bokmässan 2018, med att slå in öppna dörrar om NRK, ekologisk mat och alla är lika mycket värda. Tvåfaldigt omgifta kvinnopräster i tighta prästskjortor, moralistiska tygkassar och klyschor om att döda gudsbilder, som alla passivt-aggressivt slåss om olika positioner och uppskattning och cred inom den egna bubblan. "Jag har skrivit en bok om min strikta pappa och hur killar tafsade på mig när jag var 14 och min kamp med Gud, för att våga tro att Gud är en mystisk kraft i mitt hjärta som är för allas lika värde och det är svårt att skilja från mina politiska ställningstaganden". "N.N kämpade för att bli hörd som kvinna, mot stela, vita män, och nu är hon BISKOP, kan ni tro?!" Tell us more. Jag tror att själva meta-narrativet håller en vända till, men sen måste de hitta på något nytt innan även de trögaste ser att vi har nån sorts inflation på gång här.

    Jag tror att den här berättelsen vinner mera anhängare än en kritisk röst, men att de som "byter sida" och överväger möjligheten att lägga sina ägg i en annan röst är de mera begåvade och kapabla. Det är heller inte längre en fråga om kön. Varje år som det här fortsätter är som hur Esaus får alltmer delas i två grupper, de mera kapabla åt ett håll och de andra åt ett annat.

    Jag tror att vi alla ser att det är en del energi i görningen. Misslyckas man att samla ihop den energin så kommer den långsamt eroderas. Ta Edlunds story, vet inte vad hon gör nu exakt i förhållande till kyrkan, men det skapas nya Edlunds, Borgs, Anderssons, varannan dag i den här takten och finns det ingen plattform för dem i SvK börjar de investa sitt tänkande och kreativa-kritiska förmåga i ett sammanhang som vet att värdera den.

    Det vore bra att samlas. Jag är själv osäker, men jag antar att antingen så bangar man SvK helt eller också så tycker jag att man bestämmer sig för att koordinera ett "last stance", om inte annat för våra andliga fäders och mödrars skull. Innan man ger sig in på något sånt får man dock fundera på om det är moraliskt att försöka blåsa liv i SvK. De som skulle göra ett sånt projekt, särskilt unga, kommer att vara i oerhörd minoritet och aldrig få se något annat än uppförsbacke. Menar inte att vara bekväm, men det är viktigt att tro att det nånstans finns en chans att nå fram.

    SvaraRadera
  10. Att förespråka rätten att döda de ofödda barnen, hedonistiska "äktenskap" samt ohämmad seriemonogami är ett måste för att göra karriär i det postkristna samfundet!
    Antony

    SvaraRadera
  11. Jag glömde att tacka dr Sandahl för en mycket bra och träffsäker bloggtext!
    Antony

    SvaraRadera
  12. Vad vi ser är 68-väckelsens efterdyningar. Den ekonomiska socialismen är relativt död. Istället är kulturen och tanken utlämnad åt progressivismen, så även kyrkan. Kanske kommer ett post-68? Läs gärna lite dansk debatt!

    http://jyllands-posten.dk/debat/blogs/mikaeljalving/ECE10000036/danmarkshistoriens-sidste-vaekkelse/

    Boende på Limhamn

    SvaraRadera
  13. Re Rappman och hennes försvar för fria aborter.

    Jag delar helt synen på att hela abortsynen är okristlig och att det handlar om att ta liv. Fstermord som man sa förr och att det i mycket handlar om grymt hyckleri när man förnekar att det handlar om just mord.

    I vissa delstater i USA är det t ex så att för att kunna dömas till döden måste man ha begått minst två mord. Detta "krav" anses uppfyllt om mördaren dödar en gravid kvinna- alltså erkänner man där att det handlar om mord.

    Nu vill jag inte vara så "elak" att jag tror att Rappman menar att det är bättre att döda än att låta leva oönskade barn. Jag föreställer mig det snarare som resignation och att alternativen inte är abort -icke abort utan abort under kontrollerade former eller abort hos kvacksalvare.

    Att hon knappast har rätt därvidlag är en annan sak. Jag påminner mig diskussionerna innan dagens abortlagstiftning tog fart och man hänvisade till alla "snyfthistorier" som riske för moderns liv, offer för våldtäkt och annat man kunde ursäkta sig med. Därefter blev tongångarna tuffare och respekten för ett liv i vardande blev noll. Idag aborteras foster -för all del undantagsvis i sådan ålder att de skulle kunnat räddas till liv utanför kvinnokroppen om detta tillåtits.

    Seda vad gäller BOD´s ständiga tjat om valresultat och demokrati hit och dit. Han glömmer att som kristen är det inte vår uppgift att fråga om ett val eller en åtgärd är demokratisk eller inte. Framförallt gäller detta inom en organisation som menar sig vara apostolisk. Där är huvudfrågan är detta i enlighet med Kyrkans tro och lära. Notera "Kyrkans" vilket sannerligen inte är detsamma som det genompolitiserade SVek´s tro och lära.

    Vi som underkänner SVeK´s nuvarande styre och dess "biskopar" varav alltså ingen är apologet men alla politiska anpasslingar med PK-anpassad MTD-religion. Ja vi har bara alternativen att om möjligt försöka likt en gång Luther reformera eller om vi inser vår oförmåga dra oss ur för att inte bli medskyldiga till all denna sekularisering parad med viss gnostisism och synkretism.

    Det är ett svårt beslut. Ännu finns som skrivet öar kvar av rättrogna präster och församlingar som försöker agera I Kristi Kyrka´s anda. De blir färre och färre, dels därför att dessa präster med få undantag är gamla och skröpliga , dels därför att vi kan förvänta oss att med den nya biskopen kommer dessa att än hårdare motarbetas- de och de församlingar som ännu inte bejakar alla okristliga propåer från SveK´s styre.

    Mänskligt att döma har SVeK ingen framtid även om de länge än kan försörja alla sina till tidsandan anpassade prelater och politruker. Dock , om framtiden vet ingen och varje man eller kvinna måste själv ta sitt beslut förhoppningsvis under bön och rannsakan av skrifterna.

    //HH

    SvaraRadera
  14. Aborten har ju inte blivit en bekännelsefråga i Sverige på samma sätt som i USA och delvis i Norge.

    SvaraRadera
  15. Jag anser att det är dags för en motion till kyrkomötet om att skriva in i kyrkoordningen att Svenska Kyrkan ska verka mot fosterfördrivning.
    Läronämnden får brottas med frågan som sedan avgörs i kyrkomötet.
    Likaledes önskas en motion om att Svk ska verka för lagstiftning som legaliserar eutanasi.
    Läronämnden får återigen bekänna färg och frågan avgörs i plenum.
    Polygami är en lämplig tredje fråga för samma behandling och då ska vi kanske komma ihåg att polygami är bra mycket mer bibliskt än fosterfördrivning.

    Skulle det inte vara bra att dylika frågor förtydligas av KM redan nu?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den där Peter T är en klurig en.

      Bara att ta uppmaningen ad notam då. Vågar Frimodig kyrka väcka motioner som förespråkar eutanasi och polygami? Är risken för missförstånd alltför stor?

      Lars-Gunnar

      Radera
    2. En fjärde fråga blir så klart om kvinnor kan inneha ett "prästämbete", även ett bristfälligt lutherskt dito.
      En femte fråga blir om hedonistiska äktenskap strider mot den kristna antropologin och Guds skapelseordning (vilket påve Franciskus menar, och kallar dessa "äktenskap" för ett djävulens påfund!).
      Antony

      Radera
  16. När jag var prästkandidat för Göteborgs stift fick jag ibland höra uttrycket "Jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal". Det var i vissa situationer uppmuntrande och i andra situationer inte uppmuntrande. - Det passar dock in på det faktum, att 30 % av elektorerna i Göteborg röstade på en biskop som ville stå upp för det bibliskt grundade lärjungaskapet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "bibliskt grundade "lärljungaskapet"? Erik Johansson har väl inga problem med att "viga" kvinnor till "präster"?!
      Antony

      Radera
  17. Nu måste jag ändå ställa en fråga till bloggaren. Måste man vara emot omgifte efter skilsmässa om man vill bli Electus? Eller får man, trots kyrkans lära genom historien där, resonera så att "alternativet är värre" dvs man är "för att göra fel" fast man anser det vara fel men att det ändå är det bästa i en situation som redan är dålig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant fråga! Undrar bara vad du menar är "kyrkans lära genom historien"? Är det att omgifte efter skilsmässa under alla omständigheter är fel?
      /Per H

      Radera
    2. Anna, det är så att en äkta biskop lever i celibat, och det förhåller sig även så att seriemonogami är en svår synd, ifall det inte finns goda grunder att annulera det första äktenskapet (vilket bara kan göras en gång).
      Antony

      Radera
    3. Per H: Det skrev jag ju. Omgifte efter skilsmässa.

      Antony: Men där går det knappast att skriva "genom hela historien" även om du och andra katoliker menar att en biskop ska leva i celibat.

      Radera
  18. Anna,

    Du får väl invänta bloggarens svar själv vill jag bara påpeka några fundamenta.

    1, Om skilsmässan är helt OK enligt Kyrkans lära finns inga hinder för omgifte. ( Att jag personligen kan garantera att jag själv skulle vara ytterst tveksam till att gifta om mig om det ursprungliga oavsett anledning gått i kras är bara min egen personliga åsikt).

    2, Vi lyder alla under borgerlig lag och får enligt kristen tro och lära endast under högst speciella skäl bryta mot denna. Då med anspelning på : Lyda Gud mer än människor.

    Punkt 2 innebär att ingen person kan neka den andre skilsmässa. Det betyder att vem som helst kan hamna i situationen att bli skild otrohet eller inte.

    Därför tycker jag men det är en helt personlig tanke att skilsmässa i sig inte nödvändigtvis diskvalificerar någon att verka som prelat- ja tom biskop. Det måste här till syvende och sist bli en fråga för den enskilde prelaten och hans samvete. Ja till något som han måste vara beredd att inför vår Herre på domens dag stå till svars för hur han agerade.

    Det hade varit önskvärt med biskopar som man kunnat se som andliga ledare och som kunnat hjälpa den enskilde prelaten där men det är praktiskt omöjligt ty åtminstone inom SVeK finns ingen sådan biskop.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH: 1) Ja men nu är det nog inte så att de flesta skilsmässor sker "helt enligt kyrkans lära": Skulle tro att "varaktig söndring", "vi har vuxit ifrån varandra" "vi har tappat gnistan" "vi bara grälar" skulle dominera som orsak, ej otukt. Tror jag.

      2) Vad har borgerlig lag med detta att göra? Bloggaren kritserar en vald biskop för att inte följa kyrkans lära. Då frågade jag om han kan ha överseende med en biskop som inte följer kyrkans lära när det gäller omgifte.

      Radera
  19. Anna,

    Det har inte så stor betydelse vad Du tror om silsmäsans orsak. En kristen har att så långt det bara är möjligt följa borgerlig lag. (Överheten bär inte sitt svärd förgäves...)

    Har den ena parten begärt skilsmässa är den andre parten oförmögen att förhindra skilsmässa. Det finns heller inga skilsmässogrunder heller rent juridiskt även om sådant kan dras upp men då mest i samband med eventuella vårdnadstvister.

    Mao kan en part vara helt oskyldig till skilsmässa och kan då rimligtvis inte ens enligt Kyrkans lära anses ha gjort något fel och därmed heller inget som skulle diskvalificera för tjänst som exempelsevis Biskop.

    Allt är här en sak om ifall den som skiljer sig är i Kyrkans mening oskyldig eller inte och om detta kan vi ju inte veta om den "ofrivilligt" skilde påstår sig vara utan skuld och något annat inte kan bevisas. Det blir i sämsta fall ord mot ord.

    Det är därför jag talar om att det i slutänden bara kan handla om det egna samvetet och beredskapen att inför vår Herre svara för sitt agerande. Då hjälper inga undanflykter men det är då.

    Vi människor kan inte veta bara på sin höjd misstänka.

    Helt klart är att det varit enklare om en prelat alltid varit ogift men nu är det inte så hos oss och inget krav ur Kyrkans lära.

    Hur rigid man än må vara och jag själv betraktar mig nog som rigid i mycket kan jag ändock inte anse att t ex en kyrkoherde som står inför ett biskopsval skall obehörighetsförklaras bara för att den andre parten trumfar igenom en skilsmässa och vi inget kan veta om orsaken. Det vore en omöjlig situation som om inte annat öppnar upp för ren utpressning inom äktenskapet.

    -Gör som jag vill eller också ser jag till att Du aldrig kan bli biskop..?

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH: Ok, då tillämpar vi ditt resonemang på andra frågor: "En kristen har att så långt det bara är möjligt följa borgerlig lag." Det är borgerlig lag att tillåta abort. Electan ifråga följer den borgerliga lagen om hon vill att abort ska vara lagligt. Hon kan inte beskyllas för något.

      När det gäller omgiften så är din ståndpunkt att "eftersom man inte kan veta orsaken till skilsmässan" så behöver en biskop inte följa kyrkans lära, Men om man faktiskt vet orsaken? Eller, om vi inte talar om person, får en biskop överhuvudtaget säga att det är okej att gifta om sig av annan orsak än otukt, även om han/hon inte tänker kontrollera enskilda individer?

      Jag talar om ett sätt att förhålla sig till läran, inte hur man ska handla i enskilda fall. Således - en biskop ska fördöma handlingen abort. Ska biskopen också fördöma omgifte om man själv tagit initiativ till skilsmässa p g a djup och varaktig söndring?

      Radera
  20. Anna,

    I fallet abort finns inget krav som tvingar Dig till abort. Inte hos oss men fanns / finns t ex i Kina. Därför finns heller hos oss ingen anledning att hos oss tala om beslutsångest mellan borgerlig lag och Guds lag.

    Ja, har man själv tagit initiativ till skilsmässa och efterföljande omgifte får det nog vara väldigt grava missförhållanden.Nu finns ju inte längre något som i juridisk mening heter skilsmässoorsak. Enbart kravet att om det finns barn i äktenskapet upplöses det efter sex månader efter ansökan så referera till skilsmässoorsak är idag stort sett meningslöst.

    Dock återigen. Har ena parten begärt skilsmässa och det kan visas at det beror på att den andre parten varit en knöl är åtminstone den andre parten olämplig som exempelsevis biskopskandidat.

    Nu vet vi sällan orsaker och kan än mera sällan lita på vad den frånskilde säger- framförallt inte om de ligger i vårdnadstvist.

    Det är därför jag talar om samvetet och inte generellt vill acceptera att bara för att man är skild och ingen orsak kan fastställas till skilsmässan någon skulle vara olämplig som biskop.

    Visst det hade varit enklare om alla prelater hade kravet att leva i celibat men det är varken Guds krav eller något annat även om RKK tillämpar detta.

    //HH

    SvaraRadera
  21. HH: Jag ger upp nu. Du svarar inte på frågan. Den har handlat om hur en biskopskandidat ska förhålla sig till kyrkans lära. Inte om han eller hon själv skilt sig. Frågan gällde som du ser inte heller om Electan själv gjort abort utan hon kritiserades för hur hon förhöll sig till "Kyrkans lära".

    SvaraRadera
  22. Anna,

    Du slingrar Dig. Rappman kritiseras för sina uttalanden som går emot Kyrkans lära. Och som sagt. Abort är inget staten kräver utan något den tillåter Den kristne kan därför utan ens konsekvenser strunta i att abortera och är han kristen så får det vara oerhört ömmande fall för att vara försvarbart. Till syvende och sist blir det en samvetsfråga och den som begår abort offrar ett liv. Det bör åtminstone erkännas eller...

    Vad gäller omgifte är saken så styrd av den borgerliga lagen att även den "bäste" kan bli oförskyllt skild. Eftersom vi i normalfallet omöjligt kan veta vems "skulden" är blir det omöjligt att rättvist döma.

    Om inte kandidaten själv erkänner t ex otro eller annat som gör hen olämplig då är hen enligt Kyrkans lära icke valbar.

    Tyvärr är det så att det knappast är de olämpliga som erkänner sina felsteg utan de mera lämpade som kanske tar på sig skulden.

    Risken idag är dock liten rent generellt ty de mest lämpade har sannolikt om vi talar om SVeK av andra anledningar redan obehörighetsförklarats.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH: I morgon kommer det att vara några plusgrader här i Stockholmsområdet.

      Så relevant var ditt svar. Du förstår helt enkelt inte frågan men det hindrar dig inte från att varje gång svara lika mångordigt.

      Antagligen blir det mulet också, med risk för halka.

      Radera
    2. Jo en sak till, ett svar i din egen anda. Eftersom det inte går att bevisa om en kvinna gjort abort eller fått missfall så kan inte kyrkan uttala sig om vad som är kyrkans lära där. Förstod du den?

      Nej, inte jag heller.

      Radera