måndag 6 november 2017

Efter helgens helgondyrkan

Jag kollade i sakristian i Vittaryd innan minnesgudstjänsten. Där fanns Dagboken med kyrkoalmanacka 2016-2017. En vän hade manat mig läsa. Somligt som skrevs i anledning av Alla helgons dag fick mig att haja till.

Helgondyrkan var en av de saker som fick Luther att vända sin kyrka ryggen, hette det. Var det inte egentligen tvärtom. Påven vände Luther ryggen, för det är rimligtvis vad en bannlysning innebär. Skulle vi fråga dr Luther själv, torde han säga att han närmast inte vände ryggen till utan stack in hela huvudet i ett getingbo. Mer än han först fattade. Somliga akademiker är sådana. De tror att alla sammanhang är som tillvaron i ett seminarierum, där man vrider och vänder på frågeställningarna innan postseminariet vidtar. De fattar inte politiska sammanhang och förstår sig inte på sin roll vid domstolsförhandlingar, när de inkallats som expertvittnen. Då utbryter stor oreda under himmelen som de minnesgoda vet. I varje fall de i Uppsala. Och de i Wittenberg, förstås. Men maktapparater är känsliga tingestar. De fattar när kritik kan bli farlig och de fattar snabbare än kritikerna själva. Det är en del av maktapparatens väsen att fungera så. Luther vände inte sin kyrka ryggen. Inför förhållanden i kyrkosystemet ställde han upp teser för att pröva hur långt täcket räcker. Det var hans jobb som professor.

Att relikutställningar var inkomstbringande vet vi. Det betyder väl inte att vi rakt av är emot reliker? De flesta av oss håller oss med sådana om än inte heliga. Dyrbara minnen. Den där vasen fick jag av den och den eller där är nallen jag fick som barn och den har jag sparat. Några har kvar sina först skor. Gamla bilar väcker minnen och somliga har stora samlingar av reliker kring bilar just. Reliker är en del av vårt mänskliga minne, antar jag. Det får det vara. Bara alla våra reliker inte fördunklar frälsningen. Det är då det blir farligt. Styrkan i de heliga relikerna är förstås att de uttrycker det stora sammanhanget. Gud blev människan och tog sin boning ibland oss, inte som en luftig idé utan som erfaren verklighet. Detsamma gäller lärjungar tiderna igenom. Om heliga minnen uttrycks genom reliker är ingen skada skedd.

"Tänk om Martin Luther fått uppleva den kyrka som blev till genom reformationen och de kyrkor som ständigt omformas." Hon skriver så, Eva Brunne. Vi vet svaret. Luther hade gått till storms. Inte bara mot de kyrkor som bär hans namn (bara sekterna har sådana namn, menade Luther, Kyrkan är Kristi Kyrka och därmed nog). Han hade granskat förkunnelse och liturgier. Han hade sagt att den Helige Ande intetillåter somligt i kyrkosystemen. Han hade protesterat mot att herr Omnes ska besluta i frågor om tron. Han hade ställt frågor om bibelbruket och jagat alla dem som inte tydligt bekänner att nattvardens bröd är Kristus själv och Bibeln Guds Ord. Han hade förstås påpekat att reformation alls inte är det samma som att en kyrka ständigt omformas.

Exemplifieringen av samtida helgon hade Martin Luther läst med intresse. Ahmed öppnar sitt hem för flyktingar. Luther hade undrat över muslimens tro. Hade Wien fallit till sist? Stina ger språkundervisning till afghanska unga män, Karl ger juridisk hjälp åt asylsökande och Anna styr upp ungas liv iskalla kvällar. Luther hade väl om allt detta sagt att det som görs kan vara bra men innebär det att människor får helgonstatus är det verks-helgon de blivit och det är det värsta av allt. "Helgonen är många i vår samtid", heter det i Eva Brunnes text. Är det verkligen så? Skulle verkligen Luther "vara nöjd med vad vi gör i förändrade kyrkor"?  Beskrivningen av förändringen får mig att fundera länge: "Inga pengar, ingen relikdyrkan, men Gud Ord i verksamhet bland människor som behöver stöd och förebilder." Är det jag som inte fattar, men har inte "Guds Ord" fått en, säg, förändrad eller omformad betydelse? Här blir "Guds Ord" själva gärningen vi gör. Inte Guds tilltal till oss.

Fromma ord och fraser kan enkelt dölja vad som egentligen sägs när de fromma orden får en omformad eller förändrad betydelse.

31 kommentarer:

  1. Visserligen en för mig okänd person, men av det som förekommer i nyheterna att döma så får den som ska sammanfoga "Brunne" och "teologi" i en mening anstränga sig.

    86:an

    SvaraRadera
    Svar
    1. I månader har man på många håll förberett det s k Lutherjubiléet. Konserter, sångkörer, föredrag m m.
      Varför då? PÅ TV och i radio har man haft program om Luther och hans betydelse.
      Men jag tror som Bloggaren, att reformatorn skulle gått till storms mot mycket i dagens kyrka.
      Så varför fira något som bara utgör kulisser på många håll?

      Radera
    2. Ja, Stig Walldin, jag har frågat mig detsamma. Det finns inte mycket lutherskt kvar (om ens något) i Svenska kyrkan och påven företräder en kyrkosplittrande och bannlysande kyrka, så vad har de att fira?

      Och om Luther läst Eva Brunnes alster hade hon helt säkert fått höra - genom bägge öronen...

      Radera
    3. https://nyheteridag.se/wp-content/uploads/2017/07/brunne_hyllar_lofven_650.jpg

      The internet never forgets

      Radera
    4. Det finns, Elisabet, dock öar där det Lutherska arvet lever.

      Radera
    5. Jo, jag vet Stig, men jag tänkte på Svenska kyrkan officiellt. I övrigt kan man undra hur länge dessa öar av kristen kyrka finns kvar. Många av de prästerna är nu pensionsmässiga och någon återväxt finns inte.

      Radera
    6. Elisabeth, jag rekommenderar ett studiebesök på UngdomsOas(Varberg i juli) eller Credos nyårsläger (Örkeljunga).
      En del yngre präster och mängder med lovsjungande tonåringar.

      Radera
    7. Men, Peter T, hur har dessa yngre präster blivit prästvigda? Kan en rätt lärare tala sanning OCH bli prästvigd i dag? Jag vet inte, och vill inte "dissa" någon, men utifrån vad jag hört blir jag misstänksam.

      Radera
    8. Elisabeth,

      -Varför snälla Du, fortsätter du att reducera Svenska kyrkans kristna nerv, när Du mycket väl vet att den är lika levande i dag som den var i går? Att nämna en biskops ord vid ett enda tillfälle betyder väl inte att hela kyrkan präglas av dessa ord?

      Att påstå att Luther ej finns med längre i vår kyrka och att där blott finns enstaka kristna öar kvar, är faktiskt lika häpnadsväckande som det är osant.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    9. Den vedervärdige ärkehycklaren D har vi fått för våra synders skull. Endast så blir hans försåtliga terror någorlunda uthärdlig.
      Berit

      Radera
    10. Nu verkar f ö tron på de goda gärningarnas förtjänster ha återvänt. Och detta i en kyrka som påstår sig vara byggd på reformationens och Luthers grund!!! Och så undrar biskopen vad Luther skulle ha sagt??!! Jo du....det lämpar sig nog inte i tryck!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
  2. Nu vet jag ju inte så mycket om Jean Calvin, men ligger inte Brunnes fokus på gärningar närmare Calvins syn än Luthers?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Typ....
      Arg kyrkomedlem

      Radera
  3. Intressant med förändringen av begreppet reformation:

    Ursprungligen en del av renässansens "Ad fontes!" Till källorna! Avskalande av sentida, skadliga och avvikande tillägg. Numera en ständig förändringsprocess, allt oftare bort från källorna.

    Särskilt roliga blir de ofta framförda kraven på en muslimsk reformation. IS är just reformerad islam i ordets ursprungliga betydelse.

    Lars Jensen

    SvaraRadera
  4. Lutherjubiléet 2017! Ha ha ha haa! Skönt att spektaklet är över! Nu får vi garanterat inte höra ett ord om Luther mer! /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du verkligen i ditt katolska liv blivit så negativt utsatt av jubileet att denna föraktfulla kommentar var av nöden?

      Också jag tar avstånd från en hel del av vad som förevarit under året, så det är din otrevliga attityd som förbryllar mig - inte dina åsikter i sig om jubileet. Man måste inte vara föraktfull mot allt "främmande" om man är trygg i sitt eget!

      Jag i Halland

      Radera
    2. John, du har både rätt och fel. Vi kommer fortfarande att höra om Luther, oftast om en Luther som aldrig existerat, en hbtq-Luther som det postkristna samfundets hedonistiska nomenklatura skapat för sina egna syften. Den hostoriske Luther, som verkligen förtjänade sin bannbulla och som splittrade kyrkan är på många sätt redan bortglömd men hans fördärvliga eftermäle har lett till en postkristen protestantism där Svky är en "föregångare" mot undergången!
      Antony

      Radera
    3. Får jag föreslå, lite Luther-läsning? Rimligen kan Bordssamtal och Luthers Postilla beställas på närmsta bibliotek, om de inte rent av på större bibliotek finns hemma. Uppfriskande läsning! Få skrifter av sådan ålder kan idag läsas med behållning. I synnerhet inte predikosamlingar.

      Dessutom var Luther framgångsrik stilist, filolog, pedagog, tonsättare, poet och översättare. Luther är den moderna tyskans fader. Lilla Katekesen formade generationer och Lutherpsalmerna är fortfarande levande. Tio av dem ingår f ö även i Stockholms Katolska Stifts psalm- och gudstjänstbok Cecilia. Lex orandi, lex credendi är en god katolsk princip. Alltså kan professor Luther idag sägas vara en katolsk lärofader, en doctor ecclesiae, vare sig våra romarvänner vill det eller inte;-)

      Skallagrim

      Radera
  5. Andligt högmod är ett elände. Ser fram emot Jesus återkomst och alla till fågelholkar förvandlade ansikten./ Patrik DeMesta.
    🤗

    SvaraRadera
  6. Stockholms biskop ja....
    Jag har egentligen inget alls emot en biskop med valspråket "Gör inte skillnad på människor", de orden kan det ligga mycken Kristus-likhet i, men... Det gäller då att nämnde biskop verkligen menar vad h'n säger o inte bara vill ha något som låter fint som valspråk.
    Så är inte fallet med Eva Brunne. För att travestera vissa riksdagsledamöter: "Hon är inte min biskop!".
    Dock vill jag gärna berätta för Elisabeth m.fl. att vad jag vet så vigs, än, iaf motstridiga i äktenskapsfrågan även i Sthlm då ju KO inte ger möjlighet vägra (än). Jag vet/känner personligen flera. Men jag vet också flera unga studeranden som söker efter stift att vigas i då hemstiftet Sthlm inte känns möjligt. (Utan att de för den saken är ngr bakåtsträvande svartrockar som en del vill se dem, bara mer troende på Bibeln som Guds oföränderliga ord o det passar ju inte en biskop som uttrycker sig som DS citerar precis.)
    Eva H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har Eva Brunne vigt prästkandidater som öppet redovisat att de inte ämnar viga homosexuella par? Det finner jag osannolikt.

      /Laikos

      Radera
    2. Vilken "biskop"?!
      Antony

      Radera
    3. Vilken "vigning"?!
      Antony

      Radera
    4. Lika tröttsamt som jag finner glorifierandet av den forna statskyrkosystemet här finner jag de romerska katoliker som sprider sin icke-konstruktiva galla på den här bloggen.
      Jag blir glad när jag läser 2:a Vatikankonciliets dokument, för där förnimmer jag den helige Andes röst som manar till kärlek, öppenhet och ekumenik. Jag blir mindre glad när jag här möter Romerska katoliker som inte kan stava till den ödmjukhet och öppenhet som var konciliets, och inte visar någon som helst vilja att leva upp till dess maning om ekumenik.
      Hur vore det att lägga all energi som läggs på sårande inlägg här på sin egen kyrka och församling, då vi svenskkyrkliga här ändå är bortom all räddning??!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
    5. Du arge medlem, på vilket sätt strider mina kommentarer mot Andra Vatikankonciliets dokument? Svkys "biskopar" och "vigningar" är lika ogiltiga före som efter Andra Vatikankonciliet!
      Antony

      Radera
    6. Kloka ord, Arg kyrkomedlem. Romersk-katolikernas högmodiga hävdande av att deras kyrka är alltings mått är tröttsamt. Dessvärre tror jag att de är ganska representativa. Ekumenik för Rom brukar vara att alla ska omfatta Roms läror, inte att Rom ska ta itu med sina egna villoläror.

      Radera
    7. Också självpresentation, Elisabeth?

      -Jag noterar att Du hävdar att Romkatolikernas ståndpunkt, att deras kyrka är alltings mått.

      Men exakt detsamma gör Du ju själv i kvinnoprästfrågan: att Ditt avvisande av kvinnliga präster är allts mått.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. Bengt Olof,
      din jämförelse haltar betänkligt men i alla fall:
      OM det vore så att införandet av kvinnliga präster hade motiverats teologiskt och i enlighet med den apostoliska tron hade jag inte haft några invändningar mot företeelsen. Nu har detta inte skett; några försök har såvitt jag vet inte ens gjorts. Dessutom förskräcker frukterna av "reformen".

      För övrigt kan jag erinra om att frågan om kvinnliga präster eller inte ska besvaras utifrån vad Gud säger i sitt Ord, inte utifrån vad folket anser. Detta verkar behöva understrykas ideligen...

      Radera
  7. Jag känner, nära, en präst som prästvigts av Sthlms biskop trots att h'n inte sammanviger enkönade par.
    Eva H

    SvaraRadera
    Svar
    1. En "präst" som "vigts" av Sthlms "biskop" (kag förmodar att det inte handlar om biskop Anders) sammanviger(?) inte enkönade par. Finns det många flerkönade medlemmar i Svky, och hur många sådana par "sammanvigs" i Stockholm?
      Antony

      Radera
    2. Så där dum är du inte Antony. Alltså förutsätter jag att du bara försöker med vanliga elakheterna.
      Biter inte på mig kan jag då tala om, jag tycker bara att du gör dig löjlig med den kommentaren.
      Men det är då ditt val.
      Eva H

      Radera