lördag 18 november 2017

Stiftsfullmäktige

I går var det stiftsfullmäktige. Det ställde mig inför ett moraliskt problem. Har jag rätt att hantera mina återstående dagar på detta vis? Nu blir detta icke en existentiell fråga, för det var mitt sista fullmäktigesammanträde och det präglades av gängse meningslösheter. Jag fattar, också jag, att budget måste fastställas och frågor behöver kanske ställas. Exercisreglementen ska inte föraktas. Men, men men...

Det sista jag gjorde var att reservera mig. Skriftligen. Socialdemokraterna vill fördubbla antalet sammanträdesdagar och ta bort en seminariedag, för den har inte lockat. Detta kanske inte är ledamöternas fel eller fel på arbetsformen utan helt enkel fel på ämnesvalet? I våras var det t ex HBT, fast folk envisas med att säga HBTQ också i det kyrkliga. Jag satt där snällt och lyssnade. Sossarna motiverar utbyggnaden med att "den politiska organisationen inte kostar så mycket som budgeterats".  Så tänker dom. "Den politiska organisationen!" Vi andra talar Kyrka. Förse kommunpolitiker med mer än pengar än som behövs, kan de i vart fall se till att de behövs för sammanträden.

Jag höll tyst när budgeten presenterades utifrån devisen "Arbetet är långsiktigt, det har bara påbörjats och kommer att påverka en lång tid framöver." Så tänker Modéus II. Hur vet han detta? Tänk om Jesus kommer tillbaka snart? Är inte Kyrkans perspektiv påfallande kort och provisoriskt när vi ser framåt? Paroikia, namnet för församling, betyder ju bokstavligen "tillfällig boning" (parish!). Vi k skulle öva oss att tänka att denna värld med allt vad den har (också av kyrkostruktur och sammanträden) är på väg att försvinna. För detta är väl inte bara ett perspektiv några söndagar på hösten?

I budgetarbetet undrade jag lite försynt om medlemstappet. Hur många av de närvarande tänkte sig vara kvar som medlemmar år 2030. Det var en hel del. Tarvligt av mig, för det är bara smasha in med repliken: -Ni tänker bli så gamla. Folk fattar inte att man lämnar Svenska kyrkan fegvägen också, genom att dö. Inte bara modigt genom att utträda.

Sverigedemokraterna ville omfördela 167 000 till svenskar som har det svårt och ta bort pengar till satsningen på Regnbågsnyckeln. Populismen är förutsägbar. SD trädde fram som bibeltrohetens försvarare. I våras sa SD föga vid det seminarium vi hade. Inte trovärdigt. Saken handlar inte om pengar. Nu var socialdemokraten Härder framme och försvarade och centerns Backenius spelade indignerad. Sådant imponerar inte på mig. Härder ville ha det hela till en fråga om bemötandet av de annorlunda i församlingarna, det skulle vi bli bättre på. Jag övervägde att fråga om denna nya insikt också skulle gälla kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*a men avhöll mig. Backenius var passande upprörd över att sverigedemokraten ifrågasatt.

Dagens mest kryptiska var en kompromiss om stiftsgården Tallnäs, som ligger bortom all ära och redlighet. Motargumentet mot läget är beskedet att 60% av stiftets befolkning bor just där (eller i nejden kanske). På Tallnäs har jag inte varit på mycket länge. Första gången var jag där på söndagsskolutfärd med buss och några körde egen bil, dvs de som hade. Året bör ha varit 1955. Bussen körde i diket och vi kom i vår svarta PV 444 strax efteråt. Jag nämner inga namn, men det var lite uppjagat. Ingen blev väl skadad. Det var första gången jag såg chockade människor. Vägrenen var svag så bussen stod snett mot ett träd. Jag minns detta dramatiska mer än stiftsgården. Så minns jag att blivande präster var där flera år senare, jag minns kursdagar för konfirmandlärare och minns att jag var där och höll föredrag år 1999 samt sparkades som kontraktsprost för denna min insats. Wejryd, den stackarn, behövde visa dådkraft. Jag fruktar att detta numera präglar min syn på Tallnäs. Vid detta fullmäktigesammanträde skulle Tallnäs sålunda ha pengar och det hade kompromissats fram något. Undertonerna var öronbedövande men symfonin obegriplig. Jag fick en minnesbild av hur det var när stiftsgården Kastlösa skulle läggas ner. Det blir så för de visionslösa. Utan visioner läggs gårdar ner.

I början av sammanträdet var det frågestund. SD undrade vilka regler som gällde när det handlade om asylsökande i de kyrkliga lokalerna och vem som kollade vilka som vistades där olagligt. Modéus II hänvisade till lokalplanet och menade att lagen skulle följas. Min Fb-vän Emma, S, frågade om den blankett som användes inför vigsel, där det fortfarande stod man/kvinna. Modéus II hänvisade till lokalplanet igen. Så steppade jag, glad i hågen, upp och tog lite siffror. Vad tänkte stiftsstyrelsen när utträdena i stiftet under mandatperioden fördubblats, antalet huvudgudstjänster minskat med över 700 och vi tappar kanske 50 000 besök. Jag sparade frågan om dopen, men vi hamnar nog i år under 50% döpta av födda.  Modéus II svarade att arbete pågår. ÖKA-kvinnan, som tidigare var Visk och stiftsbolsjevik, tänkte tydligen att det var allmän debatt och inte bara frågestund och kom dragande med HBTQ. Intresseklubben noterade.

Modéus II tog i sin genomgång lite om framtiden och berättade hur församlingarna ska göras mer diakonalt medvetna, jojo, och så var det fyra konkreta gudstjänstprogram, två handlade om lekmän som skulle predika respektive ta ansvar för bön, jojo igen, och så var dagar för kyrkoråd och församlingsråd och kyrkoråd och kyrkoherdar. Samt rekryteringssatsning. Då slog molokenheten till för min del. Till Modei II-kyrkan skulle en sådan som jag aldrig prästrekryteras.

För övrigt vet jag hur uselt stiftet fungerar. En fd komminister fick ett chefsjobb inom detaljhandeln (och det kan vara en nyttig erfarenhet och kyrkligt användbar), men stiftet eller "Kyrkan" har inte sett till att mentalt hålla kvar den prästen så att det skulle vara en lockande tanke att efter några år komma tillbaka till en prästtjänst. 12 års erfarenhet, studier och insatser tar det faktiskt 12 år att kompensera om man ska rekrytera nytt! Och vilka kan man rekrytera? De som tröttnat i skol- eller vårdsvängen, förstås. Folk som är 45-50. Unga gymnasister med svart basker försedda och med intresse för teologiska böcker lyser naturligtvis nu som då. Men numera med sin frånvaro.

Jag hör till dem som menar att Olov Hartman med profetisk gåva betraktade vad som komma skulle och vad som alltså blivit vår tid. "Det går åt helvete, begriper du väl", sa /han skriver så.../ den upprörde Hartman till Ingmar Ström. Och Hartman  var from. Han menade bokstavligen detta. (Hartman, Fågelsträck, Rabén & Sjögren, Stockholm 1982, s 174) Helvetet är meningslösheter. Ett stiftsfullmäktige, som aldrig gör skillnad, är just en sådan andlig storhet. Det hade kunnat vara annorlunda. Alla dessa "göra skillnad-förslag" jag har gett, har avvisats. "I haven icke velat", som vi brukar säga, Jesus och jag.

Här hade jag gärna lagt in en bild på stiftsfullmäktiges presidium, men det förbjöds jag att göra. Detta torde vara en frukt av läsning av Roos nyutgivna andaktsbok, där första betraktelsen handlar om barmhärtighet. Mer om detta i morgon!

I morgon möts också Kyrkostyrelsen. Vågar den då konstatera, att det är läge att återkalla handboksförslaget efter den kritik som effektivt omöjliggjort en glad och tacksam receptionsprocess? Projektet är torpederat. Jag antar att det finns en majoritet som vägrar inse det. Sönderfallande system fungerar så.

Har jag inget uppmuntrande att säga? Huset har fått en ny kaffebryggare.


29 kommentarer:

  1. Håller visioner kvar stiftsgårdar?

    -Utan visioner läggs stiftsgårdar ned, hävdar bloggaren som en gång slogs lika intensivt för stiftsgården Kastlösa på Öland som - ännu tidigare - för Ansgarsliden.

    -Och jag som trodde att de nämnda lades ned, därför att det inte fanns pengar. Kan jag så totalt ha missuppfattat verkligheten?

    -Växjö stift fungerar uselt, summerar bloggaren också sin tid där och nämner som ett exempel att en fd komminister fick chefsjobb inom detaljhandeln och inte mentalt har tagits omhand av stiftet.

    -Menar han möjligen det för några år sedan medialt uppmärksammade fallet med komministern, som från en tjänst på stiftskansliet giok till att bli chef för en affär - också i stiftsstaden Växjö - som säljer såväl fyrbenta varelser som tilltugg för desamma?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Olof!
      Utan uppenbarelsEN går folket vilse, lycklig är den som tar vara på Guds undervisning Ordspråksboken 29:18.

      Utan vision dör andligt liv ut - verksamhet kan hållas igång med pengar, så länge någon vill betala. Marknaden styr, det är demokratiskt.
      Prästänka

      Radera
    2. Ja, Bengt Olof, du har missuppfattat verkligheten!

      Om det saknades pengar till stiftsgårdarna berodde det i sin tur på att det saknades visioner. Pengar utan visioner kan för en tid fungera palliativt men fungerar inte i längden. Om visionen finns och delas av och sprids till flera genererar det de pengar som behövs. Det är min övertygelse baserad på personlig erfarenhet.
      /Per H

      Radera
    3. Prästänka,

      -Visst, en vision kan bli verklig, men för att s a s förverkliga verkligheten krävs ekonomiska resurser.
      Tyvärr finns i kyrkan många exempel på ekonomisk naivism, orealistiska idéer och - om man så vill - visioner.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Per H,

      -Nej, det har jag nog inte. Den visionäre måste ha ekonomiskt på fötter, om hans - eller hennes - vision skall kunna förverkligas.

      -Känslor, drömmar och vyer kan förvisso vara intressanta att höra, nicka eller instämma i. Men det finns alltid en kall och realistisk verklighet att underbygga för att de skall kunna realiseras och det är just ekonomin.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Hur är det med innantillläsningen?

      Bengt Olof har uppenbarligen inte läst min näst sista mening.

      Idéburna organisationer talas det om, men hur ofta hör man om "ekonomiburna"? Idé/vision är något betydligt mer än "intressanta att höra, nicka eller instämma i".
      /Per H

      Radera
    6. BOD har aldrig hört talas om pansarskeppet Sverige.
      Bara ett exempel där visionen fanns före pengarna.

      Radera
    7. Bengt Olof! Läs gärna Cunningham: "Daring to live on the edge" och "Hörde jag rätt" så förstår du vad jag menar. Det är bara exempel.Prästänka

      Radera
  2. Kära nån, vilken historia!
    Jag håller sedan många år mig så långt ifrån stifts- och riksplanet som jag kan. På lokalpanet står man ut och kan jobba på utan alltför många störande moment. /M

    SvaraRadera
  3. Alphadeltagaren18 november 2017 09:41

    Varför är det ett så viktigt att byta ut prästen mot vanligt folk? Jag förstår inte vad som vinns?! Ringer jag tandläkaren eller optikern så förväntar jag mig att de är just det, tandläkare eller optiker. Tar jag bussen dit förväntar jag mig att chauffören har rätt körkort.

    Men går jag till kyrkan kan jag få vad som helst och ska nöja mig med det. Varför gör man så? Och vad ska prästerna göra den tiden som de vinner när de slipper (?) predika och dela ut nattvard?



    SvaraRadera
  4. En sak är säker: Växjö stiftsfullmäktige är inget för duvungar eller unga känsliga plantor.
    Vad ska man då säga om andra stift??
    Arbetet får göras någon annanstans, där msk kristnas, prövas, växer och gläds. an

    SvaraRadera
  5. Så trevligt! Då ser jag fram emot nybryggt kaffe när jag sveper förbi med MC till sommaren.

    /T

    SvaraRadera
  6. BOD,

    Ja det gäller att prioritera. Ansgarsstiftelsen kunde t ex fått fortleva och göra nytta med spridandet av Guds ord.

    Det hade lätt finansierats genom att t ex slopa ett av alla dessa nu årliga, rent sekulär-och gnostisismframkallande sk Kyrkomöten som vad de än gör-inte främjar de spridandet av Guds ord.

    Ett enda sådant möte skulle kunna bekosta åtskilliga stiftelsers framtid men det är klart-ni politruker skulle gå miste om "budgeterade arvoden" och det vore ju hemskt?

    //HH

    SvaraRadera
  7. Ja, visioner förändrar verkligheten. De ritar om historien och får öknen att blomstra. Det visste redan Jesaja. Men vi kan ta ett betydligt modernare exempel. En österrikisk journalist av judisk börd var en av huvudtalarna vid en sionistisk kongress i Europa för drygt hundra år sedan. Han talade sig varm för återupprättandet av ett judiskt hemland på sin ursprungliga plats i en utkant av det dåvarande ottomanska imperiet. Han mötte mer tvivel än tilltro. men framhöll att om vi verkligen vill det, kan det bli verklighet. I slutänden ville tillräckligt många det för att undret skulle ske och vi har det inför våra ögon. En oväntad möjlighet dök plötsligt upp och dessa som ville undret av hela sitt hjärta, med hela sin själ och med all sin kraft, med ofta bokstavligen hela sitt liv, fattade undret i vingen och lät det landa i vår verklighet. Visionen gör skillnaden. Utan den förvandlas organisationen till en makt- och propagandaapparat, en karikatyr på sig själv, ett sminkat lik. I vårt fall stavas visionen Guds Ord.
    J U B

    SvaraRadera
  8. Ja, visioner förändrar verkligheten. De ritar om historien och får öknen att blomstra. Det visste redan Jesaja. Men vi kan ta ett betydligt modernare exempel. En österrikisk journalist av judisk börd var en av huvudtalarna vid en sionistisk kongress i Europa för drygt hundra år sedan. Han talade sig
    varm för återupprättandet av ett judiskt hemland på sin ursprungliga plats i en utkant av det dåvarande ottomanska imperiet. Han mötte mer tvivel än tilltro. men framhöll att om vi verkligen vill det, kan det bli verklighet. I slutänden ville tillräckligt många det för att undret skulle ske och vi har det inför våra ögon. En oväntad möjlighet dök plötsligt upp och dessa som ville undret av hela sitt hjärta, med hela sin själ och med all sin kraft, med ofta bokstavligen hela sitt liv, fattade undret i vingen och lät det landa i vår verklighet. Visionen gör skillnaden. Utan den förvandlas organisationen till en makt- och propagandaapparat, en karikatyr på sig själv, ett sminkat lik. I vårt fall stavas visionen Guds Ord.
    J U B

    SvaraRadera
  9. Jag som fått för mig att hustrun inte ville förekomma på bloggen?
    Men visst finns det menigslösheter i en hel del sammanträden.
    Själv ska jag åka på fullmäktige imorgon och få ta del av seminarer. Inget utskottsarbete i år, men väl allmän frågestund och inga generella inskränkningar i antal anföranden om man håller sig inom tre minuter per gång. Så generösa och välvilliga att höra de medlemsvaldas åsikter kan man vara i det fackliga, men tydligen inte i det kyrkliga.
    Vi får väl hoppas att Dag slutas sejouren i kyrkostyrelsen med flaggan i topp och ett rejält särskilt yttrande i handboksfrågan :)

    SvaraRadera
  10. I öknen frågar vi oss varför bloggaren sitter där han sitter, när han kan var apräst med Alexander Bard och visa unga män till rätta:

    http://katerinamagasin.se/den-nya-mansrollen-del-2-alexander-bard-genusaktenskap-ar-rena-helvetet/

    "Jag kallar mi egalitarian – jag är för jämlikhet. Jämlikhet fast med olikhet. Än en gång, det är krigsbristens fel att svenska män tappat instinkten att försvara sin stam, vi har den längsta fredsperioden som någonsin förekommit i ett samhälle…. Titta på unga killar, de har ingen mening med sitt liv. De tar ut det på sig själva, de knarkar, super, tar antidepressiva, missbrukar tevespel, klart tjejerna tröttnar. Sen blir det terapisamtal. Men män talar inte lika mycket om känslor som kvinnor, kvinnorna pratar med sina väninnor och ältar oförrätter. Män är väldigt ovana vid det som kallas gnat. De förstår inte, de har inte det behovet. De behöver snarare en smäll på käften. Jag brukar säga, jag är inte din kung, men jag är din präst/trollkarl/schaman. Det är prästerna som bygger mansrörelsen. Det är alltid prästerskapet som griper in när det är kris."

    Tja, själv ska jag väl inte klaga på mitt öde i alla fall...

    //Ruhollah K

    SvaraRadera
  11. Bäste Dike! Hur okunnig om stiftetets stiftsgårdar får man vara. Kastlösa avyttrades efter att en visionslös stiftsstyrelse och stiftsfullmäktige hade gett till känna att man ville satsa på Tallnäs och i ett slag halverade bidraget till Kastlösa och gav den förlorade miljonen till Tallnäs i stället. Ingen eller ytterst få ville se att just Kastlösa är kyrkans ansikte ut mot allmänheten. Inte en kotte hittar till Tallnäs! Det visionslösa stiftet avyttrade sedan Kastlösa för en spottstyvel. Så gick det till på Wejryds och Johanssons tid! Att flera utträdde ur SvK därefter är ett känt faktum men vem bryr sig. Okunnigheten om de verkliga sakförhållandena är monumental, så Dike borde höra med dem som verkligen är insatt i frågan, dvs inte en handfull kyrkopolitiker som kör med falsk information. Men det ska också sägas: inte minst prästernas loja engagemang på Öland och i Kalmarbygden var obefintlig när det begav sig. Kalmar pastorat inte minst har anledning art skämmas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Perax,

      -Det första som slår mig i Ditt inlägg är avsaknaden av ekonomiska fakta och argument i detta. Det är som kunde stiftsgårdar drivas enbart med visioner.

      Det andra är Din tystnad om avståndet mellan Växjö, stiftsstaden, och Kastlösa - i jämförelse med detsamma Växjö-Tallnäs. Sådant måste naturligtvis också vägas in i bedömningarna.

      Det tredje är Din uppenbarliga utgångspunkt att stiftet till varje (ekonomiskt) pris skulle ha kvar båda gårdarna i tider av krympande kyrklig ekonomi. Sådant håller förstås inte, vilket andra stift har fått erfara.

      Alltså, in summa: ekonomin, det långa avståndet och nödvändigheten av att koncentrera resurserna till en gård.

      När kyrkan sedan tvingas sälja fastigheter skall naturligtvis inga "spottstyversummor" gälla utan marknadspris! Samtidigt efterlyses alltså större ekonomisk realism hos särskilt prästerskapet. Kyrkans ekonomi är långt ifrån oändlig. Den får därför inte försämras ytterligare, så att den blir skändlig!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  12. I svaga stunder frågar jag mig:

    -Hur ordna en anständig avveckling av SvK?

    Dela ut pengar till medlemmarna, d v s det som blir kvar efter personalavveckling?

    /Vad får jag för min kyrkoavg?ift

    SvaraRadera
  13. Ekonomin, mitt herrskap, är kärnfrågan!

    -Visioner i all ära. Ofta sammanfaller de med ljuva drömmar, overkliga i sin naivitet. Det är ett känt faktum att det ekonomiska tänkandet ibland är svagt i Svenska kyrkan. Själv såg jag detta med all oönskad tydlighet i fallet Ansgarsliden, den största ekonomiska skandalen i kyrkans moderna historia. Ännu har, kan jag upplysa om, inte den för länge sedan utlovade slutredovisningen presenterats.
    Också skandalöst!

    Sedan kan konstateras, att antalet stiftsgårdar i landet - hur tilltalande de än är och ter sig - är för stort för att kunna bära sig ekonomiskt.

    Jag vädjar därför till er, som försvarar underskottsobjekten men sätter tummen i ögat på den som påvisar fakta, att se den krassa ekonomiska verkligheten i vitögat och inse att kyrkans pengar inte räcker till allt.
    Särskilt inte efter skilsmässan från staten som berövade kyrkan ekonomisk trygghet och stabilitet.

    Lev i nuet och verkligheten - inte i de ljuva drömmarnas värld!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har en Herre som med fem bröd och två fiskar mättade 5000 män förutom kvinnor och barn och det blev tolv korgar brödstycken över. Menar hr Dike att det inte är verklighet?

      den Lea

      Radera
  14. men som sagt. Minska på antalet onödiga helt profana kyrkomöten med biskopar utan rösträtt och snart helt utan prelater. Då frigörs miljoner och stiftsgårdar som berikar kyrkolivet kan fortleva. Dagens kyrkomöten gör det inte. Det BOD är ett faktum!

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Olof! Du har så rätt - ändå fel väg som jag ser det.
      Det finns mycket verksamhet i kyrkan som en gång startade "rätt", med rena motiv, kallelse och vision, ledda av Anden men som när åren går slutar "köttet". Många saker har gjort sin tjänst, då måste man tacka för den tid som varit och lägga ner. Herren välsignar inte våra egon och ovilja att erkänna något som blev fel.

      Vi lever i en annan tid, men Gud har inte förändrats -hans Ord och nåd är densamma. Om nu andra normer gäller, så är det inte Herren som förändrats utan vi. Ska därför sex (gender) pengar, makt då genom demokratiska processer styra Kristi kropp, Kyrkan? Vi såg det svart/vitt i biskopsvalet i Gbg där gender - äktenskapsfrågan ställdes på sin spets. Många skulle besparas på djupa sår, som orsakas av "oönskat livmoderinnehåll" och lånade livmoder i annat land. Samtidigt får vi inte glömma att det finns oändlig nåd och förlåtelse att få, för den som söker helande och läkedom. Vad händer om Kyrkan öppnar tystnaden för en "Metoo#" kampanj?

      Du oroas mycket för ekonomin i Kyrkan. Är det Herrens tilltal att verksamheten lite längre ärar Herren utan människors ego mera?
      "paradispengar" och kyrkliga spenderbyxor, finns det öppenhet och ansvar i hur vi förvaltar det Herren ger? Pengar är makt - vilka intressen styr ekonomin och marknaden, även i kyrkan?

      Naivt eller inte, min personliga erfarenhet är att "He guide He provide" När vi enskilt eller kollektivt, helhjärtat söker Guds vilja inte bara leder Han oss, utan också förser oss med de medel, mänskliga resurser som behövs. Ofta på oväntade sätt, men alltid till Hans ära, människor till tjänst och läkedom. Det finns ett spännande kristenliv att leva, undrens tid är inte förbi.

      Nycken ligger i: Sök först Guds rike och hans Rättfärdighet, så skall det andra tillfalla er. Låt oss med allvar i bön söka vägledning genom den Helige Ande för stora och små beslut. Prästänka

      Radera
    2. Prästänka,

      Tack för Dina fina rader, som vittnar om ett i grunden genuint intresse för Svenska kyrkan.

      Låt mig först slå fast, att det absolut inte finns någon motsättning mellan att ära Herren och god ekonomisk hushållning, dvs vara ekonomiskt realistisk. Jag brukar uttrycka saken så, att med en god ekonomisk grund och med resurser, som fördelas rättvist, har kyrkan verkliga resurser att missionera och därmed göra Herren (mera) känd.

      Utan pengar till personal, församlingshem och annat materiellt, förminskas ju möjligheterna starkt att kunna åstadkomma något.

      Sedan, kära prästänka, är det absolut inget fel på visioner och framtidsförhoppningar. Men de måste alltså kunna finansieras för att förverkligas. En dröm förblir en dröm - behaglig för den som har den - men som stannar vid detta, om det inte finns medel att göra den verklig. Det är faktiskt inte konstigare än gamla mor Agdas länge närda dröm att få resa till systern i USA, som hon inte sett på trettio år. Men utan pengar till flygbiljetten får hon sorgligt nog stanna hemma.

      Eller den nyblivne körkortsinnehavarens längtan efter en viss sportbil, som kostar 400.000 kronor.

      Men pojken har bara 100.000 på banken.
      Längtan fortsätter och förutsätter som bekant att pojkens plånbok börjar växa kraftigt.

      God avslutning på söndagen och Guds välsignelse önskar jag Dig!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Om moster Agda eller pojken drivs av en vision att nå målet kommer man förstås att omedelbart sätta igång att arbeta mot att så småningom få fram de ekonomiska medel som behövs. Några garantier för att man når målet finns givetvis icke. Om visionen saknas är det ju däremot 100 % säkert att målet inte nås. Hur svårt kan det vara att inse detta?
      /Per H

      Radera
    4. Bengt Olof!
      Se !6/11 10.27. Länk. Mitt syfte är inte att bryta ner Kyrkan som Kristi Kropp. Det finns ett annat sätt att leva än det sekulära. Gud är ordningens Gud, om var och en använder de gåvor man fått. Om alla Svk: medlemmar gav tionde och "heliga gåvor" hade nog någon sett Agdas längtan och lagt ett anonymt kuvert i hennes brevlåda inna hon blev för gammal.
      Har vi behov i livet som vi själva klarar i egen kraft, så växer inte vår tro. Tron växer när vi använder den, när vi inte har några andra resurser än Gud. Samtidigt är Biblisk tro vare sig blind eller lam, det är en vandring i tro och ljus.
      "He lead, He feed, guide - provide" Under några år var vi volontärer ,utan lön i en kristen organisation. Jag vet att även ekonomi fungerar, av nåd, men man man måste vara beredd att både finna sig i att avstå och att bli välsignad. det är ett spännande liv, rikt på erfarenheter. Somliga har uppgiften att ha vanliga arbeten, bär upp ekonomi och delar med sig, andra sänds till mission eller tjänst i församling.
      Ingen vet något om framtiden, kanske får en "tältmakarkyrka". I vilket fall ska vi inte oroa oss: Herren är i kontroll. Det finns mycket att berätta. Välsignelse tillönskas!

      Radera
  15. Avslöjande läsning men sorgliga åsikter!

    -Vi ser det ofta på detta kommentarsforum: obegripliga, ofattbara, ogrundade kaskader mot Kristi svenska folkkyrka; senast i ett stycka ovan där den anonyme (ty producenterna av slika texter vågar inte framträda med namn)skribenten önskar att Kristi kyrka skall avvecklas. Andra har satt i system att aldrig under några förhållanden ge Svenska kyrkan kredit men väl fördömanden under sina stövlar.

    -Så erbarmligt, tragiskt, sorgligt, så groteskt: som om lanthandlaren plötsligt en dag får för sig att förstöra sin egen butik eller lantbrukaren som skickar sina kor till slakt, bilmekanikern som slänger sina verktyg på soptippen. Ingen butik, lantgård eller bilverkstad längre! Att binda ris åt egen rygg! Och - vad värre är - förmena sina medmänniskor hjälp och råd, tröst och trygghet!
    -Ropen skalla, ned med kyrkan, den behövs inte, den stjälper i stället för hjälper!

    Och alla ideellt arbetande krafter är per definition arvodeshungriga, maktfullkomliga och oönskade figurer, som struntar i den Högste och Hans bud!

    Så går alltså valserna; positivhalaren kan inte upprepa dem bättre och oftare. Och bakom valserna, de som önskar Kristi svenska kyrkas död, står de som själva utger sig för att vara verklig och äkta troende, de som i varje, eller vartannat, stycke hänvisar till Guds ord och dömer dem som inte går deras väg!

    Den omöjliga ekvationen? Javisst, den går inte alls ihop. Som att försöka tända en brasa genom att först hälla på vatten!

    Varje människa har rätt till sin åsikt, sin yttrandefrihet - att deklarera den öppet, om hon så vill. Eller, som det brukar kallas, blir salig på sin tro.

    Men varför skall vårt lands enda heltäckande och mer än tusenåriga kyrka, den heliga kyrkan, skändas i ord och ton, marginaliseras och utplånas, om några får som de upprepar här? Vad har Svenska kyrkan gjort oss för ont?

    Naturligtvis inget alls! Den har stått för motsatsen, det goda, det alltigenom goda, varit och är en vägvisare på vår ibland vådliga färd, öppnat sina portar när vi sörjt och gråtit eller i glädje tackat Gud för allt Han gjort för oss! Kyrkan har alltid varit en välkomnande famn, hjälpt oss i nödens stund, stått på vår sida i alla väder, aldrig någon gång svikit oss, aldrig, aldrig, aldrig!

    Skall vi göra så mot den som släpper in oss i värmen, förmedlar Ordet till oss och låter oss få känna och uppleva Guds närvaro närvaro i kyrkan? Belönar man den generöse värden av alla med att kasta smuts på honom och önska, att han hus skall avvecklas snarast möjligt?

    Jag tillhör som bekant inget annan samfund än Svenska kyrkan men skulle aldrig drömma om att smutskasta andra kristna samfund. Tvärtom är jag bara glad, att alla går åt samma håll: följer Frälsaren, förmedlar Hans ord, förlitar oss på Honom och blir tryggare i tron.

    Nej, jag förstår inte dem, som får något mörkt i blicken och sätter något plumpt på pränt, när Svenska kyrkan kommer på tal! Med vilken rätt ägnar de sig åt sådant?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  16. BOD är tyvärr förblindad och mot dylika personer går det inte att föra resonemang om fakta. Det handlar om prioriteringar i kyrkan och i fallet Tallnäs-Kastlösa valde man den visionslösa vägen. Båda stiftsgårdsrna behövde bidrag från stiftet, men beslutade att köra ”svälta räv” mot Tallnäs för.att i stället göda Tallnäs! Det är ynkedom som saknar vanlig anständighet! Ser stiftets ledande kyrkopolitiker inte att det behövs ett attraktivt gemensamt församlingshem - inte minst nu när konfirmandeuktlknjerns föreskriver åtminstone 3-4 lägerdagar under lästiden? Nej, vi har fått en kongregationalistisk kyrka där varje församling/pastorat hänvisas till sig själv. Var har t ex de gemensamma barn- ich ungdomslägren tagit vägen? Nu hänvisas kontrakten att utforma dessa själv, men vilken präst/församlingspedagog har detta i sin befattningsbeskrivning. Sedan är det faktiskt så BOD att Växjö stift inte förlade särskilt mycket av sitt s k utbud till Kastlösa. När t o m biskop Wejryd uteblir till 4 kontrakts kyrkorådsdagar (som Kastlösa inbjöd till och utformade) för att i st delta i ett sekulärt möte på hemmaplan säger det allt. Han var på ett tidigt stadium kontrakterad men meddelade inte ens själv att han i sista minuten fått (som han sade) ”fått förhinder”. Ack ja, det står illa till i SvK! Dag har rätt inte mycket av analyserna om tillståndet i vår politiserade kyrka! Men BOD kan inte hålla med om särskilt mycket av den eftersom hans verklighetsbild tillhör (i allra bästa fall) en förgången tid. Wake up!

    SvaraRadera