Lyssna, lyssna, förstå!

Ni kan gå in någonstans och hitta kyrkomötet på nätet och spela upp gårdagen om ni ine njuter av denna dag live. http://svenskakyrkan.tv Ni ser kroppsspråk och del annat. Men mest kan ni lyssna.

Karin Perers, C, var utomordentligt tydlig i sitt lilla hälsningsanförande. Det var en kongressinledning med de dagsaktuella frågorna på tapeten. #metoo förstås, mänskliga rättigheter.
Bertil Persson fokuserade i sin andakt på kyrkoårstiden, sv ps 490 och Ps 139 växelläst. Inga konstigheter.

Jacob Schwarz, Svenska kyrkans unga, hälsningstalade. Han dissikerade frågan om det finns en skillnad mellan samtal och diskussioner? Nja. God ton pläderade Jacob för. Brukar inte kyrkomötet ha det? Kyrkan kommer alltid att bestå, sa han och det gemensamma är att vi tror på Jesus Kristus. Inga beslut får ha negativa konsekvenser för barn och unga. Jag känner mig nu lite som Ingmar Ström, han som påpekade att Kyrkans ungdomar var alla döpta barn och unga, inte bara de i en kyrklig organisation organiserade. Och så när jag en tanke att Svenska kyrkans unga är en liten rörelse med stora anspråk.

Det var en rörande debatt under förmiddagen. Medlemstalen sjunker och detta problem måste hanteras. Så kan man säga. Men vad ska göras? Medlemsvärvningskampanjer eller en kulturanalys? Kristen tro föses ut i marginalen i hela västvärlden och det finns ett (odefinierat) intresse av detta. Låt oss knäcka koderna och låt oss se vad som sker i det som synes ske. Kunde jag tycka.

Flyktingbarnsfrågan, där barn nu också skulle kallas unga, innehöll inga nya fakta. Kolla Kl 2017:7 Modéus II var högtstående moralisk. Han fick brev och mejl om behjärtansvärda fall och tydligen finns det många familjer som tar sig an ensamkommande. Han manade oss att se in i ett par mörka barnaögon. Därmed var tydligen migrationspolitiken avklarad. Öppna gränser? Modéus II var klart och tydligt passionerad. Jag läser Plutarchos, Om religion (Atlantis 2017)."Varje falskt omdöme är ett otyg, men om även passioner är inblandade är det särskilt illa. Varje passion är ett slags självbedrägeri som blir som en varböld, och liksom ledluxationer är svårast när de sker i samband med sårskador, så är förvridningar av själen värst när de är förenade med känslor." (s 320)

Ingen försökte förklara vilka asylregler som måste ändras. Välviljan triumferade. Jag beskrev ett faktiskt förhållande, fullastade plan med familjer (med barn) landar i Kabul. Familjerna ska på ferier eller semester. Det var en information som överraskade mig när jag fick den från Kabul. Jag hade tänkt mig folk iförda skyddsväst och hjälm på Kabuls flygplats. Verkligheten var en annan och, förstod jag, i ett klansamhälle finns det skydd i klanerna.

Hur är egentligen säkerhetsläget? Antje visste besked. Hon hade vid någon mottagning träffat en fin person i presidentens närhet när hon var i Pakistan och hade frågat om Afghanistan var ett säkert land. "Nej", hade prominensen svarat. Ja, vad hade han annars kunnat säga. Landet har plågats av krig i decennier och i provinserna finns krigsherrar.

Men vad hade prominensen sagt om Antje frågat: "Är Afghanistan ett osäkert land?" Lika självklart "nej". Antje har vi ett tillfälle frågat en person. Jag har under flera år kunnat fråga och läsa på. Jag har  fått informationer jag annars inte hade haft, alldeles bortsett från att jag har en vän som redan på 1960-talet skrev reportage från Afghanistan. Jag fick för mig att Antjes tillfälliga bekantskap i Pakistan är en som min kontakt arbetar rätt nära. Det måste jag fråga. Däremot behöver jag inte fråga om Antjes sakkunskap i Afghanistanfrågan. Den gav hon besked om, inte minst genom att visa sig oförmögen att korrekt citera det hon skulle polemisera emot. Jag beskrev hur familjer flyger till Kabul. Jag sa aldrig att Kabul eller Afghanistan är ett lämpligt semestermål. Men det finns alltså familjer som reser dit. Vad fick Antje att hitta på något ingen sagt och polemisera mot det?

Jag upprepar min enkla fråga:
Vilka särskilda informationer har vi som Svenska kyrkan som andra inte har så, att vi kan tala för alla (samtliga) våra medlemmar och säga hur det ska vara? Att det är problem för pojkar från Afghanistan i det svenska utbildningsväsendet, hade Antje inga synpunkter på. Hur nu det kan komma sig. Gymnasiefolk som ser problem och kvinnliga lärare som ogärna rör sig i korridorer där ungdomar uppehåller sig, det är en icke-fråga, förstår jag. Godheten segrar likväl.

Jag inser vilket handikapp det är att vara läkarbarn. Vi är fostrade till både empati och en hållning som sakanalyserar. Så jag vill fortfarande veta vad i sak nytt vi fått fram som inga andra vet. Det fick vi inte veta i detta godhjärtade kyrkomöte. Det behövdes liksom inte.

Efter lunch blev det underhållande. Då skulle enligt förslag idiotförklaringen gälla alla arbetsledare. TU 2017:1 Ingen, säger ingen, kunde peka på konkreta problem även om Bo Hanson, smickrad över att jag uppmärksammat hans ringa person, hade exempel, som han inte tänkte nämne. Halmgubbe, sa väl Evelina Johansson och avsåg då inte Hanson utan den konstruktion som ska bekämpas. Vilka konsekvenserna av denna kamp kommer att bli, har inte kyrkomötet fått veta. Inte heller åtvarnats när det gäller grundlagbrott, det där med att inte behöva ge religiösa eller politiska övertygelser det allmänna tillkänna. Finns det inga stridsdugliga komministrar som kan driva denna fråga i domstol? Eller skulle vi begära att idiotförklaringen anmäls till ett europeiskt sammanhang utifrån tanken att avsikten är att komma åsikter till livs. Och det får man inte.

Sara Waldenfors hämtade styrka utifrån tanken att min misstanke att beslutet som förelogs inte var särskit kloktvar ett skäl för att fatta just det beslut som föreslagits. Hon är socialdemokrat. Lasta inte socialdemokraterna för detta. De kan i normalfallet antingen argumentera bättre eller ha vett att inte gå upp i debatt i sakfrågor som de kommer att förlora. Min vän Lars Jonsson, s, praktiserade det senare.

I en annan debatt kom kyrkbolsjevismen till tals och krävde lojalitet. TU 2007:11 om ni vill bläddra er fram. Socialfascism skulle mer hårdhänta vänstermänniskor kunna säga. Och prästerna har blivit lönearbetare av vilka lojalitet krävs. Det är konsekvent vet den som läöst Kommunistiska Manifestet. Vi som vet att det finns en vänster på riktigt, en som står solidarisk och slår vakt om solidariteten. Jag fick nämna Kjerstin Norén också. Kolla själva. http://www.alba.nu/sidor/32259
Den debatten slöt med att Visk och SD fann varandra. Molotov-Ribbentrop-pakten på nytt inför våra häpna ögon.

Frimodig kyrkas representanter var uppe i talarstolen då och då. Det blir nog på samma sätt idag.