Sorgliga nyheter från kyrkans värld

I går fick jag en svart kasse från Kyrkans Tidning. "Dagliga nyheter från kyrkans värld", stod det. "Sorgliga" läste jag. Det måste ha berott på iråkad torsdagsdepression. Jag fann sålunda tygkassens svarta färg passande i sammanhanget. Det är en fin kasse. Jag kan använda den just på torsdagar för att förstärka effekten jag bibringas av tidningen.

I går var det torsdag, det har jag klart för mig. Några var uppriktigt ledsna, när de funderade över vad som övergått Svenska kyrkan. MTD-religionen har infört modergudinnan, bortfört tanken på Den Heliga Skrift (som det stod på min konfirmationsbibel), homo-geniserat vigselordningen (vad säger de vanligaste brudparen när de fattar det, tror ni?), skapat språkliga förskräckligheter genom att inte våga säga "han" om Gud, kopplat loss från ett antal svenskkyrklighetsmarkörer (in kommer reformert tänkande och MTD) samt tonat ner sådant  som handlar om efterföljelse i konfirmationsgudstjänsten. Med mera.

Det var paus i röstandet så att alla samtidigt skulle kunna dricka kaffe, för det skulle inte fungera om hälften röstade medan de andra var ute, sa ordföranden. "Åjo, åjo", sa jag. Det hade naturligtvis gått mycket bättre! Vi hade ju troget suttit kvar och röstat. Men medge att det är underligt att de som tillhör ett politiskt parti plötsligt har samma uppfattning när det gäller gudstjänstteologi! Det måste bero på något, en sinkadus eller en vana att uppträda samlat oavsett vad saken gäller. Vart tar då MPA vägen: Med Personligt Ansvar? Det körde farbror Sven med och han var min konfirmationspräst. Nu är det MTD.

Man kan lura alla någon tid och några all tid men inte alla all tid. Nog kan vanliga kyrkokristna se vad som är utmönstrat och uppfatta vilka tendenser som döljer sig i denna mångfaldiga kyrkohandbok som icke var så mångfaldig att Christer Pahlmblad, Michael Isacson och Mikael Löwegren rymdes i arbetet. Alla skulle verkligen inte vara med, och när saken påtalats har förhållandet bemötts med tystnad, inte med argument varför just dessa tre inte skulle tas i anspråk. Här ljugs och döljs mycket som försiggått i Kyrkans Hus, Antjeborg.

CO2e kan man kanske skriva mer tekniskt fulländat, men under ett kyrkomöte som redovisar koldioxidekvivalenten för vad vi ätit och vilket detta jämförelsetal varit om vi fått kött till varje måltid, i ett sådant kyrkomöte är allt möjligt när det handlar om kyrkohandbok, tror jag. 23.1 kg CO2e blev alltså 10.7 eftersom vi inte åt kött....

Folk som har intresse för sådant, kan förmodas vilja ha en kyrkohandbok av det antagna slaget, men får svenska folket klart för sig hur de väljer mat, blir det knepigt. Kommandomeny kan fenomenet kallas. Men vad är det man gör? Det fattar jag inte riktigt, men så här förklaras saken:

"När man uttrycker utsläppen av en viss växthusgas i koldioxidekvivalenter anger man hur mycket koldioxid som skulle behöva släppas ut för att ge samma inverkan på klimatet." Men det var alltså inte CO2-utsläpp egentligen utan vad då? Är detta en galen värld? Och då tas inte alls den omständigheten upp, att den svenska skogen binder stora mängder koldioxid och att detta är bra för alla. Jag känner nog att miljömupparna driver med mig och det är jag känslig för. Lika känslig som när det gäller kyrkohandboksdribblande. Men skönljugeriet blir så lätt en andra natur, när det ska vara fint, fromt och progressivt. Var inte denna fina nyhet egentligen just en sorglig nyhet från kyrkans värld. Någon/några sitter i Kyrkans Hus och driver hejdlöst med oss, alternativt driver hejdlöst sin egen agenda.

I dag ska det väljas kyrkostyrelse. I går valde kyrkomötet presidium. Det blev det tidigare presidiet, Karin Perers och Levi Bergström presenterade med partipolitisk etikett. POSK:s Carina Etander Rimborg därtill. Efter mig, men som ordinarie, kommer från Frimodig kyrka Leif Nordlander. Nu får alltså KR ersättarplatsen, besatt av Kalle Svensson. Färe platser i kyrkomötet men en mer inflytelserik post i styrelsen.

Förresten. Någon hade fått för sig att saken var klar, när kyrkohandboken antagits, och nu skulle det inte längre slåss på några stränder. Det är för varje vapenför man i min ålder en fullkomligt omöjlig tanke: Varje meddelande om att motståndet skall uppgivas, är falskt. När biskop Mogren gav klartecken till Katarinamässan som huvudgudstjänst i radiodebatten eller vad det var, så begrep jag dock alls intet. Menar biskoparna att de ger dispens från bestämmelserna i och om kyrkohandboken? Det kan knappast vara korrekt uppfattat.

En klok iakttagelse gjordes: när kyrkomötet sjunger av kyrkomötet självt icke antagna psalmer, då är alternativa missalen fullt möjliga att använda. Oss emellan: Bakom mig i kyrkomötet satt en man som under 50 år icke regelbundet återfunnits i Herrens sköna gudstjänst. Han har haft viktigare ting för sig. Nu röstade mannen om vilken högmässa jag ska fira. Den auktoriteten saknar han och kunskapen/erfarenheten dessutom. Direkta heresier varsnar han inte som heresier.  Kanske, men det vet jag inte, omfattar han dem och tycker att de verkar bra.

Den som ser heresierna har ett att göra: uppträda som en kyrkokristen, som är medveten om att räkenskap ska avläggas inför Kyrkans Herre. Tillbaka till framtiden eller tillbaka till 300-talet, skit samma vilket. Men nog är det en poäng med att leva upprätt. Förbered era församlingar för frihetlighet, lekmän såväl som präster. Vi är ju svenskkyrkliga, det är det som är vår specialitet.