Båda påvarna döende nu!

Det förnekas förstås. Bengans egen sekreterare var ut senast. Men jag vet från säker källa, att både Bengan och Frasse är döende. Det skakar kanske om de romerska katolikerna, men borde likväl inte komma som någon överraskning. Vi ska dö allihop om inte Kristus kommer tillbaka dessförinnan.

Innan Frasse dör, kan vi konstatera att kritiken mot honom tilltar. Det beror på att kritikerna inte läst Marx och Engels. De förstår inte att i vår typ av samhälle så förflyktigas allt fast. Senast läste jag  Vittorio Messori. Han menade att Kyrkan nu blir en spegel av världen och roade sig med att redovisa Zygmunt Baumans tal om "liquid modernity". Kyrkan blir en "Liquid Society Church" och i den är det enda säkra att ingenting är säkert. Jag tror Vittori Messori, min vän, har rätt. Han är skum på jesuiterna när det där med "urskiljandets gåva" blir gåvan att tolka också dogmat efter situationen. Jag försökte ringa Vittorio i går eftermiddag, men lyckades inte komma fram. Jag hade annars tänkt säga honom att man i Sverige förfar på samma sätt med begreppet "reformation". Det ordet betyder nu helt enkelt "förändring" och så tycks alla nöjda. De ser inte att de blivit fångar under omständigheter där allt flyter. Så har de inte heller läst och förstått den lilla skriften från år 1848, Kommunistiska Manifestet.

Karthusianernas motto borde hållas fram. Stat crux dum volvitur orbis. Korset står fast när världen vänder sig. Karthusianernas hållning är en annan än kurtisanernas med andra ord. Allt fast förflyktigas. I världen! Kyrkan förlitar sig på uppenbarelsen, Guds eviga Ord. I en förvärldsligad kyrka blir det fart på gungor och karuseller.

Poängen är att varken historien eller majoriteten är magistra vitae, livets lärare eller lärare för livet. Den som fattar denna begränsning vad gäller gamla, samtida och nya opinioner, kan bli Jesusfrom. Vägen, Sanningen och Livet ni vet. Och därmed fri.

Jag läste, som ni förstår, kommentarerna i går. Jag funderade på om alla skulle godkännas, men hur människor tänker är väl viktigt att få kunskap om och om en biskop electa blir avhånad så ingår det i jobbet. Saliga är ni o s v. Jag läset en del annat och mötte i olika texter tanken att det är folket eller majoriteten som en folkkyrka måste hålla sig väl med. Jag såg problem, dels Kyrkans, dels majoritetskyrkans problem.

Kyrkans problem är förstås att majoriteter tolkar tron. Folkkyrka = folkstyre. Och folkstyret röstar om uppenbarelsen.
Majoritetskyrkans problem är också uppenbart. En folkkyrka måste hålla sig väl med alla dem som ställer den östlingska frågan, numera nästan världsberöm: Vad fan får jag för pengarna? Om medlemmarna inte ser att det de vill ha levereras, drar de in på apanaget. Det kommer de förresten att göra när räntekostnaderna går upp eller kommunalskatten höjs på grund av flyktingströmmarna, som nu kommunerna ska ta hand om. Gör er inga illusioner. Ska kommunalskattehöjningen kosta dubbelt mot vad kyrkoavgiften går på, betyder det att kloka människor reducerar sina kostnader på det sätt de kan. Och vad kan Svenska kyrkan leverera för att motivera folk att vara kvar?

Ni tror att detta var en elak fråga. Om det vore så väl. Svenska kyrkan har klarat sig genom att avleda allt missnöje på en minoritet, de s k kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn*. Mot denna mörka bakgrund har också de gråsjaskiga kunnat träda fram som ljusgestalter. Nu får de stå fram utan denna mörka bakgrund och tala om ensamkommande flyktingbarn och integration, värden de själva håller högt. De fattar inte att särskilt folkligt är dock icke detta. Om unga män ljuger sig in i landet eller om ett utanförskapssamhälle växer fram så ogillas detta. Hör människor att 100 skjutningar rapporterats i Stockholm, blir de bekymrade. De har nämligen inte hållit räkning på de små notiserna... De vill inte se att allt fast förflyktigas nämligen, inte se ett samhälle brytas upp i små enklaver.

Själv var jag på Bolmsö i går kväll. Trevliga människor, smörgåstårta, jag sa några intressanta ting om Luther på kvällen innan hans födelsedag och så körde jag hem. Två rådjur på vägen, en skogsmus och en räv. Ingen körde jag på. I bilen tänkte jag mycket på Dikes kritik av Roland Kristensson. Vad är väl en pensionerad präst som sätter sig upp mot systemet? Exakt detta var den romerska kritiken mot Luther! En obetydlighet mot systemet.

Jag funderade på om det inte är läge att hänvisa till en enkel traktat. Min blygsamhet borde förbjuda mig, men kör i vind, sa Kalle Blomster! Läs och tänk. Vi far inte illa av lite enkla komplikationer, tror jag.
http://www.kyrkligsamling.se/traktat.pdf

Båda påvarna döende. Lever Luther? Födelsedag har han i alla fall i dag. Ja, må han leva, den gamle dissiderande katoliken. I morgon har han dopdag.