Så här illa är det!

Svenska kyrkan och Rädda Barnen vill att utvisningarna till Afghanistan ska stoppas. I ett pressmeddelande heter det att "organisationerna" vill träffa ministern för att diskutera de ensamkommandes situation i Sverige.

Att ungdomar på gymnasiet får påbörja en undervisning där de på ett år ska klara tre års studier utan att kunna svenska språket är så besynnerligt eller rent ut sagt korkat att man skulle vilja se ett porträtt av den som bestämt detta. Att situationen är akut och allvarlig kan de flesta fatta. Säkerhetsläget i Afghanistan är svårbedömt. Jag fick t ex ett upprop till förbön för 22 missionärer, som dagen efter skulle avrättas. När jag frågade en kontakt jag har i Kabul var detta okänt och vidare efterforskningar i provinserna gav beskedet att detta inte alls stämde.

I brevet belyses det egendomliga att ungdomarna utvisas till Afghanistan, fast de inte bott i landet utan växt upp i ett grannland. Fast de sa de väl inte när de kom? Och åldersbestämningarna var oklara, alternativt osanna. Nu kräver Svenska kyrkan och Rädda Barnen skyndsamma insatser från Sveriges regering och Migrationsverket för att ge dessa unga människor möjlighet att stanna i vårt land.

Jag menar att asylrätten måste värnas. Flyktingen har en ovillkorlig rätt till skydd. Ekonomiska migranter har inte det. Och hur ska vi göra med de afghanska unga män som uppträder så, att några kvinnliga lärare på en svensk gymnasieskola ogärna rör sig i korridorerna för att det är obehagligt och uppfattas som kränkande och hotfullt? Är det för Svenska kyrkan viktigt att dessa unga män ska stanna i landet? Det tror jag inte Svenska kyrkans medlemmar tycker. Återstår att börja sortera bland ungdomarna: "Du är trevlig och ambitiös, du får stanna.  Du är en afghansk strulpelle, du får åka. Du ägnar dig åt brottslighet som vi inte riktigt kommit åt ännu, stick. Du har svenska vänner och är alltmer integrerad. Välkommen! Vi fattar att din enda möjlighet att försörja dig är på bidragsfusk och kriminalitet, så vad tycker du vi ska göra nu?" Inte blir den sorteringen rolig. Och var avsikten att de ensamkommande skulle komma först och deras familjer genom anhöriginvandring ansluta?

 När det sades att de amerikanska trupperna skulle lämna landet år 2014 och Afghanistan skötas av inhemsk militär och polis, förutsades landets sönderfall. Jag såg framför mig flyktingströmmar till Pakistan och vad mer? Jag tänkte att det inte kunde angå oss så mycket för hur skulle dessa arma människor kunna ta sig till Europa? Det kunde en del av dem. Vilket Afghanistan ska nu byggas när viktiga människor lämnar? Jag vet inte. Hur kunde Afghanistan falla sönder så? Kulturers korsväg såg vi som något intressant och så blev korsvägen en lidandesvandring. Killarna kom iväg fast somliga kom alltså i väg från andra länder än just Afghanistan. Man behöver inte vara feminist för att fatta att flickorna blev kvar. Vilka lösningar skulle hjälpa Afghanistan på sikt?

Om allt detta kan vi tala, dvs resonera förnuftigt. Det betyder läsa böcker och artiklar samt fråga sakkunniga i skolvärlden hur regelsystemet slår och slår ut. Detta behöver man inte vara kristen för att göra. Medborgare kan utan vidare kräva att regering och myndigheter levererar och uppträder anständigt. Medborgare kan också kräva att få sakliga besked om de problem som föreligger, också om problem som tycks olösliga. Vi behöver få veta för att det demokratiska samtalet ska fungera.
Detta är en sak. Värre blir det när det skrivs skrivelser.

Kyrkostyrelsen har inte fattat något beslut där Svenska kyrkan kräver att samtliga utvisningar till Afganistan ska stoppas till dess en uppföljning av genomförda utvisningar sker. Kyrkostyrelsen har alls inte haft denna fråga uppe och alltså inte fattat beslut om någon skrivelse till regeringen. Att de som bedöms vara mellan 18 och 25 men sagt sig vara under 18 likväl ska få uppehållstillstånd för gymnasiestudier, har kyrkostyrelsen inte heller diskuterat. Så vilken är den storhet som kallas "Svenska kyrkan" som agerar? Generalsekreteraren har skrivit under brevet till regeringen. Men hon fick inte ens för sig att skicka besked till styrelsen om skrivelsen. Den fick styrelseledamöterna kännedom om via media.

Jag har beskrivit en kyrkostyrelse som alltmer förpassas ut i marginalen. Ni kanske misstrott mig. Tror ni mig nu? Inser ni faran att en "organisation" (Svenska kyrkan kallas så!) kan kapas uppifrån? Och om detta kan i kyrkomötet inga frågor ställas. Utskottsarbetet är avklarat och något interpellationssystem finns, som bekant, inte längre. Styrelsen saammaträder inte särskilt ofta, senast inför kyrkomötet och det blev det några timmar. Nästa gång söndag 19 nov, några timmar igen men heldagsssammanträde var det i juni (ordföranden var inte med) och heldag (sista sammanträdet för mandatperioden) blir det i december. Vem har egentligen hand om den egentliga beslutsmakten? Kansliet förstås. Till kansliet rekryteras medarbetare, men det är processer som förtroendemannaorganisationen inte särskilt mycket kan lägga sig i. När chefer rekryteras får styrelsen veta det samtidigt som allmänheten. Ni ser mönstret.

Jag ska alls inte uppfattas som kritisk mot detta förhållande. Jag är bara klinisk. Så här går det till. Bloggposten rubrik då? "Så här illa är det!" Den skrev jag bara för att locka till läsning. Jag kunde lika gärna ha skrivit "Så här vist fungerar det!" eller kanske "Här fattas visa beslut!" Jag såg mest ett behov att teckna ner en situation jag funderar över och därför behöver sätta ord på. Vaddå, jag dyster?