torsdag 9 november 2017

Det obegripliga eller De obegripliga

Jag hade inte tänkt att fördjupa mig i det förväntade utfallet av biskopsvalet i Göteborg, men en kommentera av en flitig kommentator på denna blogg fick mig att ompröva. Kommentatorn menade att Rappman skulle få visa vad hon går för. Han har alltså inte alls fattat vad frågeställningarna under snart 80 års tid handlat om. Det är faktiskt, om ordet tillåts, pinsamt. Kommentatorn har suttit i Kyrkomötet och haft synpunkter. Men vad ämbetsfrågan handlar om, har han inte brytt sig om att sätta sig in i. Då blir det som det blir.

Frågan gäller inte vad någon gör utan vad någon är. Kyrkan definierar varat. Det är en god skolastisk sed som avviker från det i vår tid vanliga förfaringssättet. Vi beskriver oftast vad något gör, men försummar identiteten. Uppgiften gäller alltså att övertyga kv*nn*pr*stm*st*nd*rn* att en kv*nnl*g pr*st har tagit emot det prästämbete Kyrkan uppfattat att Kristus instiftat och som innebär att i vigningen Gud själv gör en präst av någon. Martin Luther uppfattade att den Helige Ande inte tillät kvinnor i prästämbetet och detsamma var ju den slutsats S:t Johannes Paulus drog. Två gånger om, dessutom. Några har väl läst Inter Insignores.

Hur kreeras alltså en präst i Kristi Kyrka och vilket basmaterial krävs? Detta är frågan. Det handlar inte om ett särskilt ämbete i Svenska kyrkan, väl? Vi talar väl om det prästämbete Herren Kristus på något sätt gjort sig beroende av eftersom Han envisas med att ge oss en Kyrka, hans egen, vars struktur är personal. Det heter så. Gud behöver människor och bestämmer vad han behöver oss för. Dessa får en aning om vad Gud avser med deras liv och saken prövas, för den yttre kallelsen är viktig. Självfallet är det ett grundläggande problem om det är kyrkopolitik som blir vigningshinder, t ex att en kristen prästkandidat definieras som jude rasmässigt och därmed ställs utanför folk- och kyrkogemenskapen. Sådant är och ska kallas funktionell ateism.

Jonathan Bakers bok kom på svenska och heter då Kvinnor i biskopsämbetet. Ett bidrag tillk debatten om Kyrkans ämbete. Det finns några böcker kvar hos sr Gerd. 100:- plus frakt. E-posten skickas till tedeum@telia.com och först till kvarn gäller. Det svenska bokomslaget blev snyggare än det engelska originalet, sa engelsmännen, som dock bara kunde läsa Consecrated Women? 

Susanne Rappmann var glad i går, åt middag med man och vänner och förklarade att hon inte visste så mycket vad en biskop gör. Det förklarar hennes glädje. I grunden gäller det förhållandet, att det är roligt att bli biskop men inte roligt att vara det. Biskoparna Aurelius i Göteborg och Stiglund i Luleå såg/ser till att gå i förtid. Sug på den! Men bilden av glättiga biskopar följer oss.

Biskop electa ska hon kallas. "Som biskop vill hon fortsätta jobba med integrationsfrågor och socialt arbete, vilket hon tidigare gjort som bland annat kyrkoherde i Mölndal." Bloggardag läste dagens GP. Där hette det också: "Jag vill fortsätta jobba med integration, hjälp till ensamkommande och at församlingarna ska ha ett större samarbete och hjälpa samhället i större utsträckning." Detta är ord att minnas.

Susanne Rappmann ska vara biskop för alla, säger hon. Det tycker jag om och bara en niding skulle då påpeka, att just detta kan hon inte bli om inte själva ämbetsfrågan först blir löst, dvs att argumenten ges att det politiska beslut med följdverkningar som fattades år 1958 i Sveriges riksdag korrekt uttrycker vad Gud vill med Kyrkans biskops- och prästämbete. Just denna grundläggande fråga har under alla år undvikits. Bortsett från när Biskopsmötets bibelkommission skulle jobba på (1963-1970) och kom med ett slutomdöme som chockade kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*a, för de förstod att de haft rätt med sina invändningar hela tiden. Dessförinnan hade de bara sagt att samtliga svenska exegeter (Krister Stendahl också) var överens om vad bibelordet faktiskt sa. Men nu sades det för reformen värre ting.

Vill någon begå en illgärning uppsöker ni närmaste församlingspräst och preciserar frågor om Kyrkans ämbete. Då blir det svettigt. De flesta församlingspräster har undvikit att sätta sig in i frågan och nöjt sig med beskedet att den är en icke-fråga. Så fråga på. Om inte annat får ni se hur begränsat  stresståliga präster kan vara. Lyssna nog på deras svar, sök blottorna och våga fråga vidare. Begär litteraturhänvisningar som stöder vad de säger. Fråga vilken bok som är den bästa för att förstå hur vis ämbetsreformen är. Svarar de "Bibeln" så är "Bibeln" ett bibliotek. Fråga då om bibelbok och ställe. Fråga vad biskop Anders Nygrens reservation i sak betyder, dvs vad sa han?

Repetitio mater studiorum est.
Jag upprepar: Själva sakfrågan undviker Svenska kyrkan som pesten och så har det varit sedan hösten 1958, den höst när kyrkomötet var tvunget att fatta ett annat beslut än det som fattats den 2 oktober 1957. När detta blev resultatet skulle varje person med detektiva anlag eller anlag för vanlig renhållning i intellektuella sammanhang, ha begripit, att här finns något att beforska. Och, tro mig. Vad de än säger, är det så.

Vill ni köra en enklare uppsättning frågor så uppsök närmaste kyrkkaffe, slå försiktigt skeden i kaffekoppen för att äska tystnad och fråga i tystnaden:
- Det påstods att med kvinnliga präster skulle det bli väckelse och folk skulle komma tillbaka till Svenska kyrkan. Har det blivit så? Bra i så fall. Om det inte blivit så, risken är att svaret kommer att bli just negativt, haka på med frågan "varför?" Och i förvirringen fyller ni på med frågan vad Biskopsmötets bibelkommission menade när de om beslutsprocessen 1958 sa, att "så bör det inte gå till". Jag försäkrar. Det blir ett minnesvärt kyrkkaffe. Men fall inte under för emotionell utpressning. Inte tårar. Inte vrede. Fråga hela tiden efter sakskäl. Kolla bara att du vet var hjärtstartaren i församlingshemmet finns först och att någon kan hantera den. Icke-frågan kan visa sig vara en högst stimulerande fråga för hjärtverksamheten.

Då är jag framme vid en poäng. Frågan är alls inte obegriplig eller vanvettig. Den styr på grundfrågor. De obegripliga är bara de som i alla år ltrott att frågan handlar om något annat än just ämbetet.

41 kommentarer:

  1. Mycket bra blogginlägg, dr Sandahl. Det handlar förståss om vad en biskop är, och bär, utifrån vilket man får vad en biskop skall göra och hur han skall vara.
    En del av tragidin med 1958 års beslut är att det la grund för en både räddhågsen och auktoritär kultur som inte kunde eller ville tala om vad en biskop är (och för den delen även vad en präst är). Finns det överhuvudtaget någon ämbetsteologi i Svky och vad är det som händer vid dess vigningar?
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra fråga. Men motfrågan är vad beslutet 58 i princip sa? Ett undantag i lagstiftningen togs bort ungefär som den sk samkönade vigseln ändrar ett par pronomen i ett tänkt vigselritual.
      Ett svar är att båda sakerna är icke-saker, det finns helt enkelt ingen grund i Skriften. Däremot finns det av någon anledning uttryckliga varningar mot fenomenen.
      Jag tror att svagheten ffa ligger i att lutherdomen har fått för sig att man definitivt inte har något med ett tänkt katolskt ämbete att göra. Tanken är bara ihålig. Om (du har rätt i dina sylvassa spetsar OM) det finns någon kyrka utanför så måste den kyrkan stå i gemenskap med alla andra kyrkor och vad deras kärna i ämbetet är.
      Finns det något ämbete, präst och biskop i NT? Ja åtminstone begreppet biskop. Lägg ut den läran och du får svaret vad som måste vara ämbetets grund också i en förnedrad kyrka som Sveriges.
      En inte helt irrelevant fråga i ditt fall - vilka sakliga kopplingar finns mellan den läran och det anspråk biskop Anders Arborelius står under? Får/kan något tänkas oberoende av den ramen?an

      Radera
    2. an: Jag förstår inte frågan i sista stycket, kan du precisera den?
      Antony

      Radera
    3. Hur legitimerar NT Roms nuvarande exklusiva anspråk?an

      Radera
  2. Göteborgs stift har ingen biskop, inte ens en schismatisk sådan som vi haft sedan biskop Bertil lade ned sin stav. Susanne är glad över det förtroende hon fått i valet och hon kommer säkert att ”jobba” med allt möjligt. Men hon ÄR inte biskop i biblisk, apostolisk och katolsk mening, Hennes biskopliga ämbetshandlingar kommer inte att vara giltiga. Detta måste sägas tydligt och i klartext. Hon kommer att viga prästkandidater, kanske manliga sådana också, men de blir inga präster, de kommer att ha lekmannastatus även efter vigningen. Precis som det är med kv prästers gudstjänster kan en bibel- och bekännelsetrogen kristen inte deltaga i sådana. Detta tycker en del är hårt och känslomässigt kallt men sådan är situationen nu i vårt stift liksom i de andra stiften som har kvinnliga stiftschefer. En kyrka som gör anspråk på att vara apostolisk måste ha rätta biskopar. Det är absolut nödvändigt för oss präster att ha en biskop. Vi är ju hans vikarier ( eng. vicar!).
    Så vad göra? Lämna SvKy och gå till Rom, det gör en del. Må de gå! För en lekman är det inget problem annat än att man gårj till en kyrka som också har en del läromässiga defekter. Men en präst i SvKy har vid sin prästvigning avgett löftet att hålla sig till Skriften och Bekännelsen livet ut. Då kan man inte utan vidare lämna såvida man inte har bejakat den åsikten att vi inte haft riktiga biskopar på 550 år dvs att Svenska kyrkan är heretisk och att RKK är den enda sanna Kyrkan utan vilken man inte kan bli salig. Så - vad göra? Vi måste ha biskopar! Och mitt svar är: det har vi redan. Missionsprovinsens biskopar är vigda enligt apostolisk ordning med både läro- och vigningssuccession. Min vision är att alla präster som vill stå fasta på vår kyrkas bekännelse ansöker om att få ingå i Mpr:s prästkollegium och samtidigt fortsätter att verka på de platser man står i, men har sin andliga gemenskap med Mpr och dess biskopar, och samtidigt är lojala mot den svenskkyrkliga ledningen i domkapitel, stiftsstyrelse och kyrkoråd.
    Roland Kristensson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Andlig gemenskap med vissa "biskopar" och lokalitet med MTD-nomenklaturan. Se där, ett paradexempel på protestantisk "ecklesiologi", men säkerligen möjlig för gummiryggar som vill uppbära sina höga löner!
      Antony

      Radera
    2. Roland Kristensson,

      -Din text i dag är anmärkningsvärd. Mycket anmärkningsvärd. Är Du egentligen medveten om det?

      Du underkänner totalt valet av Susanne Rappman till biskop, ett val som helt har skett efter Svenska kyrkans ordning. Det är inte giltigt. Göteborgs stift har ingen biskop, fastslår Du och ber prästerna att ansluta sig till missionsprovinsen, dvs Din organisation.

      Jag har full respekt för Din teologiska ordning. Men vilken respekt har Du för Svenska kyrkans ordning, enligt vilken biskopsvalet har skett? Och med vilken rätt dömer Du ut Susanne Rappman som biskop med orden, att hennes stift nu inte har en biskop.

      Är du, Roland Kristensson, i den positionen att Du på detta anmärkningsvärda sätt kan utfärda en bannbulla mot resultatet av biskopsvalet? I så fall är det nog flera än undertecknad som undrar vilken positionen då är.

      Jag ber nu ledamoten av kyrkomötet, av stiftsfullmäktige i Växjö stift och ersättaren i kyrkostyrelsen, den mycket erfarne prästen, teologie doktorn och docenten Dag Sandahl att göra en kommentar av Din text, som totalt dömer ut biskopsvalet och därmed - det ligger ju i förlängningen - den vigning av Susanne Rappman till biskop som ärkebiskopen kommer att göra.

      Det är nog fler än jag som av Dag Sandahl vill läsa hans svar på, om han anser Susanne Rappman vara biskop eller inte.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Herr Dike! Jag har ingen position alls annat än att jag är en f d landsortspräst i SvKy, vigd av Bo Giertz för 49 år sedan och som förmedlade till oss unga prästkandidater vad som blev följden av vigning av kvinnor till präster: de blev ingenting. En vigning mot Guds vilja blir en nullitet. Därför skulle man enligt de råd som gavs i 17 punkter undvika allt samröre med kvinnliga präster i tjänstgöringen dvs i gudstjänstsammanhang. Detsamma gäller förstås kvinnliga biskopar. Susanne R har valts till biskop. Många gläds över det. Hon kommer säkert att sköta sitt ”jobb”. Hon kallar faktiskt biskopens ämbete för ”jobb”. Det säger en del! Jag gläds inte över detta eftersom det innebär slutet för det stift som för 50 år sedan var stolt över den trogna kyrkogången i många församlingar och för bibeltroheten. Roland K

      Radera
    4. "Lojalitet" med MTD-nomenklaturen!
      Antony

      Radera
    5. Roland K vill nog inte gå vidare med sin stolliga "ecklesiologi" där överbetalda ptelater ska ha "andlig gemenskap" med lutherska biskopar och samtidigt lojalt tjäna MTD-nomenklaturan?!
      Antony

      Radera
    6. Det finns hundratusentals katoliker som vill ha kv pr, samkönade äktenskap, avskaffande av celibatet, liberalisering i etiska frågor och som säkert måste vara lojala mot påven och ledningen. I SvKy är det tvärtom. Bekännelsetrogna måste vara lojala mot kyrkoordningen så länge det inte strider mot Guds ord. Roland K

      Radera
    7. Roland K,

      -Trots att Du meddelar oss, att Du ingen position har, sätter Du Dig till doms över den kyrka, där Du är prästvigd och fostrad. Du må förlåta mitt ordval, men Din förkastelsedom över biskopsvalet och Dina slutsatser om det är ej blott övermaga utan även ovärdiga en erfaren präst.

      Tänk därtill på att det finns de, som har dragit helt andra slutsatser om vilken som är Guds vilja än vad Du har gjort.

      Ändock utnämner Du Dig till den sanne uttolkaren av Hans vilja - underförstått att alla andra har fel.

      Tänk också särskilt på att denna Din dom över biskopsvalet riktar sig emot Din egen svenska kyrka, som har ställt upp för Dig och gjort Dig så mycket gott.

      Detta är Ditt tack till kyrkan!

      Slutligen kan tilläggas, att bloggaren själv avgör om han skall svara på en viktig fråga eller inte. Det är blott och bart hans val.

      Men när han ombads att kommentera Ditt
      inlägg, Roland, och utifrån sin ledande position för Svenska kyrkan svara på frågan, om han erkänner biskopsvalet i Göteborg eller inte - och att Susanne Rappman till namnet, till gagnet och till legaliteten kommer att vara biskop, när Antje Jackelén har vigt henne - bemöttes frågan med tystnad.

      Jag hoppas tystnaden är tillfällig, då det är av stor betydelse att en ledande företrädare för Svenska kyrkan tar till orda efter Roland K:s underkännande av biskopsvalet.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. Antony och Roland är överens: inga andra än deras egna biskopar är biskopar.

      Radera
    9. Du överdriver, BOD, jag underkänner inte valet. Jag konstaterar att detta inte längre är den kyrka jag känner mig hemma i längre. Och till Antonys antydan om feta löner. Jag har ingen annan lön. än vanlig folkpension. Roland

      Radera
    10. Klart att Roland K har en viktig poäng. Biskopsvalen i Svenska kyrkan är inga fria val. De är val av samma typ som Iran håller sig med, val där Stora Väktarrådet i verkligheten avgör. I Göteborgs stift har man sedan gammal kunnat skilja mellan stiftschef och stiftsledare. Det första fick man papper på att man var. Det andra visade sig i praktiken. Detta var ett svar från en ledande position i Svenska kyrkan....

      Radera
    11. BloggarDag,

      Ja, men se då här en bekräftelse på det jag tidigare skrev: om vikten av att vänta och se vad som väntade i praktiken.

      -Döm alltså inte hunden efter håren, hr bloggare och hundägare. Svaret innebär ju faktiskt en - ehuru sent upptäckt av mig - pekpinne till Roland K, som inte ens vill avvakta Susanne Rappmans praktik; det tar sig, sa mordbrännaren, förlåt hundägaren med den höga kyrkliga positionen!

      Äntligen fick också min ringa person en hjälpande hand av honom - och Roland K en tankeställare!

      Det var inte mer än rätt, som en liten påminnelse att vakta tungan i kommande biskopsval!

      Slutligen hävdar bloggaren, att biskopsvalen liknar valen i Iran. De är inte fria, anser han.

      Men är det inte precis sådana val han vill ha: att bara prästerna skall få rösta . . ?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  3. Men vilket är då det obegrpliga?

    Ja, Gud behöver människor och personal, som bloggaren skriver. Varför skulle då Gud behöva och vilja ha endast män och inte det andra könets företrädare? Har den frågan någon gång föresvävat bloggaren, fått honom att fundera ordentligt eller - för att använda hans eget ord - beforskat?

    Har han exempelvis tagit intryck av den 2015 avlidne akademiske auktoriteten, professorn i kristendomens historia, Bengt Hägglund, konstaterade den 15 maj i en artikel i Kyrkans Tidning: att Paulus ord (1 Kor, 14:33) inte är ett "entydigt argument" mot kvinnliga
    präster?

    Har professorn sagt något "obegripligt"? Samme professor, som stod i centrum vid ett symposium i Lund i mars 2011 och om vilken biskopen i Borgå, Björn Vikström, framhöll att han (alltså Hägglund) önskat förmedla det kristna arvet, INTE FÖRÄNDRA ELLER FÖRVANDLA (min betoning) det.

    Anders Jarlerts minnesord i Sydsvenskan den 7 april 2015 betonar ytterligare detta, när han slår fast Hägglunds ansvar för DET KLASSISKA TROSARVET (min betoning igen).

    Hägglund var alltså inte vem som helst: han ville förmedla den klassiska kristendomen. Som bloggaren och FK-företrädarna i KM också säger sig vilja. Inte förvandla eller förvanska det.

    Hade han fel - och bloggaren rätt?
    Nej, är mitt svar. Han såg flexibiliteten och helhetskontexten och att Paulus ord, vilka uppenbarligen är de alltigenom - men helt allena - ledstjärnorna för vissa debattörer, där ett icke här nämnt namn behöver upprepas.

    Då är vi kanske framme vid den påminnelse, som alltid i sådana här diskussioner måste göras: Paulus levde i ett helt annat samhälle, en helt annan värld, än den som är bloggarens, FK-företrädarnas och min. Har allting sedan Paulus tid varit oföränderligt?

    -Icke relevant fråga, svarar säkert bloggaren irriterat och tillägger: Guds ord är oföränderliga.
    Då returnerar jag hans svar med hänvisningen till Hägglunds besked: att de aktuella Paulusorden inte är ett entydigt argument. Läs sedan i åberopa KT-artikel vad professorn vidare skriver.

    När bönderna var många i vårt land och hästarna var den tidens traktorer hände det en eller annan gång, att en häst vägrade gå. Den stod still, flyttade inte alls på sig. Det kallades "stassa": stå still, att vara orörlig, hästen hade stannat på fläcken!

    Osökt - utan alla jämförelser i övrigt - kom jag i dag att tänka på detta vid läsningen av bloggtexten. Orubbligheten, inflexibiliteten, oviljan att se den förändrade världen och åsidosättandet av halva mänskligheten, dvs det ena könet, tycks känneteckna dem som envist och utan varje följande tanke tolkar apostelns ord som vore kvinnor för all framtid förbjudna att beträda predikstolen.

    Det finns ett annat ord, som jag här också påminner om, dvs dess betydelse: realism. Att vara realistisk i tänkandet och i praktiken, att förstå det möjliga och det omöjliga är viktigt. Jag avrundar här mjukt med (en realistisk) kortbeskrivning av hur samhällsreaktionen skulle bli, om Svenska kyrkan åter tänder rödljuset för kvinnliga präster - och biskopar.
    Då, bäste bloggare DS, skulle Du, FK-folket och de icke organiserade men teologiskt fullständigt orubbliga men allt färre till antalet, omedelbart se och känna hur vindarna blåser - och vilken styrka det är i dem.
    Motvindar förstås, betydligt värre än de som Du ibland kände under Din prästtjänstgöring på norra Öland.
    Slutligen, och med hänvisning till ovanstående. döm inte på förhand ut den nyvalda biskopen i Göteborg!
    Undvik vänligen hästens beteende!


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snälla BOD - Försök läsa på lite' (teologisk litteratur - INTE dagspress) om ämbetsfrågan! Den är mer komplicerad än Du förstår (det handlar t.ex. inte alls bara om att "predika" bra). Och - studera gärna utträdesstatistiken! Din folkkyrka blöder./Paul

      Radera
    2. Elekteringen av fru Rappman är en pseudohändelse. Hon har valts av en intellektuell fårskock på grund av sitt kön. Det är bara att räkna rubrikerna som lyfter fram detta. För en tid sen frågades här på bloggen om hur det stod till i Mölndal där hon verkat. Statistiken visar upp en helt normal bild. Minussiffror på allting som har med deltagarantal att göra, liksom för medlemsutflödet. Fru Rappman, som märkligt nog gläds över den "förändring som skett de senaste 25 åren", har inte alls lyckats vända några trender och signalerar heller inga ambitioner att göra det i sina lånta fjädrar framöver. En knappt medelmåttig karriärkvinna sällar sig till övriga elekterade i denna konstruerade roll. Något annat än hennes kön hittar inte hyllarna att lyfta fram. Det är något sjukt i ankdammen Sverige. /John

      Radera
    3. Har aldrig herr Dike funderat över möjligheten att helt enkelt hålla truten nån gång? Tänkt över om allt och inget ideligen behöver kommenteras från Mörrums alltmer verklighetsisolerade horisont?
      Vilka är egentligen de tänkta adressaterna till de meningslösa draporna? Förutom det grotesk-uppblåsta Egot? /John

      Radera
    4. Konstaterar ånyo: hr Dike är fast besluten att INTE FÖRSTÅ.

      den Lea

      Radera
    5. John,

      -Den grundlagsfästa tryckfriheten i vårt land är veterligt ej försedd med undantag, som är stipulerade av anonyma signaturers oborstade kommentar på en öppen blogg.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  4. Här kom idel nyheter för mig. Men i vart fall på en punkt ser jag dagens bloggtext bekräftas. Dike talar om att "beträda predikstolen". Bloggardag skriver om vad det är att vara präst. Skillnaden mellan att vara och göra går i dagen. Skolastiker noterar. Om folket samfällt blir uppbragt över kv*nn*pr*stm*st*nd*r* så finns ett bibelord som är helt entydigt. Apg 19:32

    SvaraRadera
  5. "Liksom en herdinna högtidsklädd...med Mollberg hon snarkar ännu". Början och slutet på epistel 80 (Bellman) ger en del associationer angående det andligt onyktra tillståndet. När G A Danell i samband med beslutet 1958 sjöng "Sion klagar med stor smärta (sv.ps 168, 1937) kan nog denna klagosång också gälla de vigda tjänare som likt "herdinnan" snarkade med tidsandans "Mollberg". Den berusade. Vigningen ger ingen säkerhet. men kanhända självsäkerhet? Vem förförde vem, vem drogs med och hur kunde tillståndet fortsätta. Kan det vara följden av förakt för väckelse och pietism av mer djupgående slag? Sånt är väl passe´? Nej, ljusstaken flyttas när tiden är inne - eller ute.
    Per G.

    SvaraRadera
  6. Bengt Olof har rätt, Paulus ord i 1 Kor. är inte entydigt. Det är flerfaldigt tydligt.

    ”Liksom i alla de heligas församlingar … som också lagen säger … det jag skriver till er är Herrens bud.”

    SvaraRadera
  7. Alphadeltagaren9 november 2017 13:21

    Hästar som förstår att det bär av hemåt, till det de känner igen, där maten, omsorgen och en pålitlig husse finns, går knappt att stoppa. De är däremot väldigt observanta på rovdjur.

    SvaraRadera
  8. "...fortsätta jobba med integrationsfrågor och socialt arbete..."!

    Svenska Kyrkan i inpressad i ett relevant nötskal. Även kyrkorna i det gamla Sovjetväldet fick gärna avlasta staten i dess uppgifter inom "ofarliga" områden som äldrevård och omhändertagande av utvecklingsstörda.

    Uppgifterna är oändliga, och till mission lär resterna av folkkyrkan inte hinna. Om man numera vet vad missionen skall leda till, vill säga. /smun

    SvaraRadera
  9. BloggarDag,

    -Gäller nämnt bibelord församlingens upprördhet över kvinnoprästfrågan?

    I övrigt ser läsarna att bloggaren med tystnad förbigår Bengt Hägglunds intressanta och belysande analys av det argument, som kvinnoprästmotståndarna ofta åberopar.

    Här tige alltså ej blott kvinnan i församlingen utan även bloggaren.

    Det hör inte till vanligheterna.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  10. BOD - Läs in Dig på ämnet! Läs de teologiska verk som beskriver ämbetet, och analyserar den aktuella frågan (Dag kan säkert tillhandahålla en litteraturlista). Du kommer då att se att frågan ingalunda handlar om något enstaka bibelcitat. Ett tips: om man vill polemisera mot någons inställning är bra att först förstå hur denne själv motiverar den. Inte är det väl någon idé att polemisera mot ett eget fantasifoster?/Paul

    SvaraRadera
    Svar
    1. Paul,

      -Det vore mig fjärran att bedriva den polemik, som Du beskriver den. Jag visade bara ett bland många, många exempel - den här gången från en verklig auktoritet i den svenska bibeltolkningen - som hade dragit en annan slutsats än vad uppenbarligen Du och flera andra på bloggen har gjort.

      Alltså precis som jag under lång tid konsekvent har påtalat: att den monopolisering av den rätta tolkningen, som vi dagligen ser här och som både förvånar och bekymrar mig storligen helt synes stänga dörren för andra tolkningar. Även av de görs av respekterade auktoriteter utan stora åthävor.

      Sensmoralen alltså denna: det är alltid klok att sänka tonläget, tala och skiva med mindre bokstäver och mindre tvärsäkerhet, samt därtill vilja förstå och inse, att det faktiskt råder skillnader mellan den verklighet och värld, som å ena sidan var aposteln Paulus och - å den andra - vårt lands och vårt folks vardag.

      Dessutom vore det inte så tokigt, om de som har skilda åsikter men förenas i tron på Gud gemensamt och med glädje kan arbeta för Hans budskap.

      Nog är detta möjligt, eller hur?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. BOD - Återigen: Kyrkans ämbete, dess natur och kvaliteter, hänger inte på ett enda bibelcitat, eller på hur div. auktoriteter värderar just detta citat. Frågan är större än så. Det är därför jag än en gång vill vädja till Dig att läsa in Dig på frågan och skaffa Dig en helhetsbild av de TEOLOGISKA motiv som ligger till grund för motståndet mot ämbetsreformen. F.ö.: Tack för rådet om att använda "mindre bokstäver och mindre tvärsäkerhet"! Kanske Du skulle ha nytta över att själv meditera över detta råd?/Paul

      Radera
  11. Bäste BOD! Redan tidigt skrev jag, som exeget, att så länge Nya Testamentet ser ur som det gör, blir det inte lugnt i ämbetsfrågan. I synnerhet inte i en kyrkotradition som bygger på Uppsala mötes beslut 1593. Det gäller även den senare införda nyordningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta faktum gör SvK, trots allt, som en av de starkare kyrkorna i världen med katolicitetsanspråken och den uttalade viljan att låta inget annat än bibelordet vara skiljetecknet. Att det endast är vår Herre som löser den ekvationen, det är kvalitetsmärket.an

      Radera
  12. Jag väntar fortfarande på att Bengt Olof Dike ska svara på frågan om när SvK beslutade i lärofrågan om kvinnor i prästämbete.
    Orsaken till frågan är att jag själv inte vet när lärofrågan avgjordes.
    Ordningsfrågan avgjordes 1958, men jag vet inte om att det skett beslut i lärofrågan. Dessutom vet jag inte vilka argument som användes vid lärobeslutet. Togs de möjligen till protokollet?

    SvaraRadera
  13. Bloggardag har alltid på fötterna, Bengt Olof Dike aldrig. Sorry, mannen./ Patrik DeMesta.

    SvaraRadera
  14. BOD,

    Lite sent men jag vill ändock citera Dig som exempel på din politrukmetod att vränga sanningen , ja göra den till ren och oförfalskad lögn.

    Citat: -På förekommen anledning upplyses Du om att Susanne Rappman inte är vald av de politiska partierna eller deras kanslier." Slut citat.

    Man skall alltså få intrycket att hon inte är vald av politruker eller PK-skäl. Sanningen är enklast tänkbara. Politrukerna hade bestämt att nästa biskop i Göteborgs stift skulle vara en kvinna. Orsaken att man ville ha bort sista stämpeln av oroshärd mot det PK:a.

    Naturligtvis skriver inte politiska partier det offentligt. Formellt har väl inget parti rösträtt inom SVeK? Vad begär du egentligen?

    Susanne var med de kriterier man utgick från det naturliga valet manliga "konkurrenter" oavsett meriter utan chans. Det är inte konstigt. Inom SveK agerar man sekulärt där man som direkt hinder ser en apologet men i övrigt precis som det blivit i den akademiska världen, ja, f.ö på många andra ställen också. Man letar inte efter den "bäste" i ngt sammanhang utan efter en som dels fyller aktuella kriterier, här att vara kvinna, dels att ha "tillräckliga" formella meriter.

    I övrigt är det bara att konstatera att alla val inom SVeK är politiska varav majoriteten är rena politruker.

    Själv har Du ju stoltserat med att vara "elektor" i ett biskopsval och nog är du en politruk om än du nu snikit dig in på en sk opolitisk lista vars program du stoltserar med att obstruera. Att inte POSK reagerar och liksom tidigare moderaterna slänger ut Dig ja det säger väl mer om POSK än dig.

    //HH
    //HH

    SvaraRadera
  15. +Biörn, Peter T och deMesta,

    -Jo, bäste biskop emeritus, det kommer att bli lugnt, då det egentligen nu bara handlar om en tidsfråga. I dag är kritiken en västanfläkt mot vad den var, när Du vigdes till biskop. Samtidigt kan inte uteslutas, att också en dold omprövningsprocess pågår här och var.

    Peter T:s bekymmer kan nog ytterst bara kyrkojuristerna lösa; såvitt bekant har inga protester eller besvär kommit som har stoppat dagens verklighet. Därför gäller ju densamma.

    Och till de Mesta:

    -Frågan är bara om skorna alltid är fotriktiga.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är BOD som påstår att ämbetsfrågan är en lärofråga, inte jag.
      Det uttalades stark 1958 och minst tre decennier till att det var en ordningsfråga.
      Så när BOD påstår att det är en lärofråga så undrar jag om kvinnoprästförespråkarna ljugit sedan 1958, om lärofrågan smugits in utan debatt eller om BOD ljuger.
      Något av de tre alternativen måste det uppenvarligen vara.

      Radera
  16. Paul och Peter T,

    -Den förstnämnde har helt rätt: vi har alla i seriösa meningsutbyten anledning att sänka rösten och vara mindre självsäkra. Tyvärr ser jag inte någon reducerad självsäkerhet hos mina kritiker vad gäller kvinnoprästfrågan, trots att teologiska auktoriteters ord manar till detta. Hur skall man kunna gå vidare, när en hart när manisk fastlåsning ligger som en blockerande sten på vägen.

    Peter T har än en gång onekligen fastnat i sin tyvärr också orubbliga inställning. Menar han verkligen på fullt allvar, att Svenska kyrkan under snart sex decennier har fattat ett beslut, som inte vilar på solid juridisk och läromässig grund (alltså inte läran, som den än i dag tolkas av en krympande marginell minoritet i direkt strid med ett stort antal andra lutherska kyrkor och inhemska teologiska experter och auktoriteter?

    Vad var det Paul vill att vi skall meditera över?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD - Inte har Du väl redan glömt vilket råd Du gav mig? Jag satte ju t.o.m. citattecken omkring det! Men det är klart - Din rådgivning är ovanligt ymnig./Paul

      Radera
  17. BOD fortsätter sin revisionistiska historieskrivning och påstår att kyrkomötet 1958 var väl medvetna om att de tog beslut i en lärofråga och inte en ordningsfråga.
    Då har man inte läst in sig på historieskrivningen speciellt mycket.
    Är BOD medveten om i viöken krets man hamnar om man ägnar sig åt historierevisionism?
    Det är inget smickrande sällskap.

    Sedan undrar jag om BOD kan förklara varför 1958 års beslut har en mycket fastare juridisk och läromässig grund än 1957 års beslut?
    Var det för att regeringen utlyste ett nytt kyrkomöte, eller för att det framkommit nya läromässig rön under året?

    Jag kan personligen tycka att ordningen med kvinnliga präster kan vara helt ok, men läromässigt är det tveksamt. Beslutprocessen för det 1957-1958 var rent av grotesk.
    Mig veterligen har den lärofrågan aldrig avgjorts i SvK.
    Till skillnad från Äktenskapsfrågan som avgjordes i lyrkomötet 2009 och där Läronämnden inte såg något läromässigt hinder för de förtroendevalda i KM att ändra läran.
    Men då BOD påstår att KM aldrig röstar om läran, så kanske han fått för sig att det rörde sig om en ordningsfråga den gången.

    SvaraRadera