Först ska han till Lund och uppträda förbindligt. Alla små dispyter bakom kulisserna skulle döljas men det var uppenbart att de romerska katolikerna inte ville missa ett gyllene tillfälle som detta när Frasse var i stan för att samla ihop skarorna. Så skedde. Att fokus flyttades från det ekumeniska till det romersk-katolska var uppenbart. Ska man likväl inte glädja sig med de glada?
De mer teologsikt anlagda fann under det gångna jubileumsåret att egentligen alla teologiska kontroverspunkter hölls undan. Enheten gällde social och politiskt ansvar i världen. Det är alls inte oviktigt. Men hur ska den fortsatta dialogen hanteras och vad med att all lutherdom inte är riktigt densamma? I Sverige ska det då och då påpekas, tydligen med ogillande, att Svenska kyrkan inte i sitt fina namn bär Luthers. Det skulle Luther gillat. Bara sektmakare lägger ett namn till sin identitet och de stinkande Mavesack som Luther är ska ingen åberopa. Kristus gäller och räcker. Kyrkans är Hans. Jag kan inte förstå att Söderblom hade rätt. Svenska kyrkans anspråk på Söderbloms tid var evangelisk katolicitet. Det är ett arv att förvalta och föra vidare.
Detta tycker inte alla. I Kristus Konungens katolska församling i Göteborg firades mässan den 1 nov "som gottgörelse för den kyrkoplittring reformationen ledde till". Men hallå! Är inte ansvaret för att det blev som det blev i första hand Leo X:s. Professor Luther skötte bara jobbet när han skrev ner disputationsteser. Det är gottgörelse för "allt ont som följde därpå - som hädelser mot sakramenten, vanvördandet av helgonen och deras reliker, upplösningen av klostren och universitet." Här finns väl en del att diskutera. Hur är det med det sönderfallande feodala samhället och framväxt av både nationalstat, furstemakt och kapitalism?
"I det andliga och kulturella tomrum som därefter följde, for såväl den enskilda troende som vårt land illa." Men ute i socknarna fortsatte ett kristet liv om än med mindre för ögat och näsan och mer för örat och i begränsad mening intellektet.
"Med omsorg om alla kristna, och i botfärdighet, uppoffrar vi denna mässa för att dessa så må läkas och en synlig enhet bli möjlig." Nå, lite intressant är det väl ändå i denna ekumenikens tid att just detta sät att se på mässan lockar alla gammalkyrkliga i Göteborg till motsägelse. Och jag kan inte finna annat än att motsägelsen har en del goda skäl för sig. Vad säger Frasse själv? Riktigt som de göteborgska katolikerna tänker kanske inte påven?
Och då flyttar jag fokus till fader Thomas Weinandy, som jag tycker om. Han fick avgå. Han skrev brev till Frasse för att berätta om problem av läromässigt slag som han och folk han talade med hade. Han publicerade brevet så att de som talat med honom skulle veta att han gjort vad han sagt eller lovat atta göra. Då small det. Han fick gå som generalsekretrerare för USCCB sekretariat för trosfrågor. Fader Weinandy närde hoppet att genom att ta fram det problematiska (mörka) skulle Kyrkan ödmjukt förstå vad som behövde göras för att hon ska växa till i helighet. Jag tror ni har läst om denna slags egentligen naiva förhoppningar tidigare.
Fader Weinandy är en aktad teolog, det betygas. Okomplicerad och allvarlig är han en man som älskar Herren och Hans Kyrka. Han var liksom mån om Sanningens ande och uppfattade att Herren Jesus ville att han inte skulle tiga utan skriva brevet till Frasse. Det är något troskyldigt över hela hållningen: "In recognizing this darkness, the Church will humbly need to renew itself, and so continue to grow in holiness." Reformatorer brukar tänka så och kyrkosystem brukar inte förstå dem, har jag förstått.
Tänk om fader Weinandy faktiskt alldeles riktigt uppfattade vad Jesus ville att han skulle skriva och menade, att detta kunde gott det troende folket och inte bara Frasse (eller hans kansli) få läsa och fundera över. Hur tänker Jesus nu då? Och vad ska en romersk katolik säga? "Det verkar som om ett reformationens spöke går genom världen?" Vems fel är i så fall det?
Till allt annat kommer att fader Weinandy skrev till jesuiten Frasse den 31 juli, Ignatius av Loyolas dag. Det tycker en evangelisk katolik är påpassligt. Fyndigt rentav. Fader Weinandys sista mening i brevet kan gärna citeras:
"May the Holy Spirit lead you to the light of truth and the life of love so that you can dispel the darkness thar now hides the beauty of Jesus' Church."
Nog är detta en vacker och viktig hälsning inte bara till en påve.
Men hur kul har Frasse det egentligen, när det är så svårt att hantera kritik att kritikern måste väck?
Det var inte Luther som orsakade kyrkans splittring. Den fanns redan före honom.
SvaraRaderaLögn och förbannad dikt!
RaderaDen anonyme som påstår att GBP ljuger har att bevisa att Jan Huus, Nestorius och Arius aldrig existerat och att årtalet 1054 inte finns i historieboken.
RaderaMitt problem med Rom är inte i första hand det läromässiga. Där är jag övertygad om att det är möjligt att mötas och göra klart för varandra hur man förstår, och inse hur man missförstår, saker och ting.
SvaraRaderaProblemet menar jag är just Roms anspråk på att alltid ha rätt, och på den grunden avvisa all kritik. Den enda ekumenik som därmed blir tänkbar är att alla skall komma till Rom.
Men nu är det ju så att även det mest upproriska barn för med sig arvet från sina föräldrar. Så ’äkta’ lutheraner har precis samma hållning som Rom – Vi har rätt i allt, det tjänar ingenting till att samtala, den ’lutherska’ tolkningen av Bibelns budskap är den enda rätta.
Så har man slagit läger på var sin kulle och skriker till varandra. Nere i dalen blir folk mest irriterade, förlorar förtroendet för de kristna och finner det vara vettigast att leva utan kristen tro.
Jag delar Bp Görans syn om förhållandet till RKK. Jag har alltid haft stor kärlek till RKK och gick redan som teol. stud. med i dåvarande svensk-kyrkliga, sedermera romersk-katolska FKE. Jag tror fortfarande på den korporativa återföreningen med biskopen av Rom med bibehållande av all den rikedom som jag finner i den reformatoriska teologin och vår svenskkyrkliga tradition. Jag kallar detta en ekumenisk inriktad evangelisk/katolsk syn. Jag känner inte den jublande glädje som många tycks känna över vår kardinals samröre med vår officiella kyrkoledning, särskilt Antje. Det blir helt fel när vi som i flera kända frågor står på kardinalens sida. Då hamnar vi i en annan dal än den som bp Göran talar om.
RaderaGlömde som vanligt underteckna med mitt namnsom är Roland Kristensson
RaderaMen Göran, Roms anspråk på att alltid ha rätt ÄR ju just läromässig (sedan 1870 åtminstone) och därmed "omöjlig" att möta - så länge inte påven själv ex cathedra förklarar att ultramontanismen och ofelbarhetsdogmen "ex cathedra" var fel. Då skulle väl även ultramontanisterna vara tvungna att ändra sej? (Om de inte skulle se påven som tillfälligt(?) otillräknelig förstås).
Radera"Äkta" lutheraners övertygelse om att ha rätt är möjligen lika stor som påvens (alla tycker vi väl att vi har rätt, annars skulle vi byta åsikt), men I PRINCIP måste en äkta lutheran böja sej för bibelargument. (Jag vet att praktiken kan lämna mycket övrigt att önska).
Det finns en enda dogm som påven har fastställt i sin ofelbarhet – Jungfru Marie obefläckade avlelse (vilken har det problemet att kyrkan binder sin lära vid en speciell filosofi). Allt annat är konciliebeslut, och kan därför ändras eller åtminstone nytolkas (som skedde med en hel del vid Andra Vatikankonciliet).
RaderaMotsvarande problem har naturligtvis vi lutheraner, som är bundna av Konkordieboken. Det går inte att förklara bort det som där sägs med bibelargument, för Konkordieboken gör ju anspråk på att ange den bibeltolkning som skall gälla.
Lärodokument är utformade i en viss tid, med den läroproblematik som då gällde. Sedan har denna tolkning av läran fått sin egen tolkningstradition. Denna tolkningstradition skall skiljas från det ursprungliga beslutet. I en ny tid, med förändrad kontroverssituation, är det möjligt att gå tillbaka till de ursprungliga dokumenten och se vad som egentligen fastställdes. Om detta görs gemensamt, med fördomsfritt lyssnande till frågor och svar från motparten, kan det komma att visa sig att många motsättningar inte längre gäller.
Ett sådant försök gjordes med frågan om rättfärdiggörelsen. Det avvisades av somliga på vardera sidan, i båda fallen med argumentet: Ett dokument som inte ger oss rätt i alla avseenden kan inte godkännas.
Göran, du visar här att vi är eniga om hur det är med Konkordiebokens ställning inom SvK. Vi är eniga, men vi använder olika uttryckssätt. Vi är eniga om att man kan tro i strid med Konkordieboken i SvK (och i MPr) utan att ha svikit sina prästlöften.
RaderaDu påstår att man vid prästvigningen i SvK lovar att följa Konkordieboken och är bunden av dess innehåll, medan jag påstår att man inte är det. Märkligt nog visar det sig att vi menar samma sak. Du menar dig vara bunden av Konkordieboken men tror inte på den. Principiellt fungerar det precis så i SvK och uppenbarligen i MPr också.
(Detta är förvirrande. Jag beklagar förvirringen, men är tacksam att du här visat vad du menar.)
Dr Sandahl blir riktigt lustig då han tar i för att kritisera Katolska kyrkan.
SvaraRaderaFr Weinandy slutade som generalsekreterare för USCCB:s sekretariat för trosfrågor redan 2013 och blev 2014 medlem av Vatikanens internationella teologikommission, den rådgivande församlingen åt Troskongregationen. Weinandys brev till påven (som dr Sandahl pubertalt kallar för Frasse) är ett bra exempel på hur högt i tak det är i Katolska kyrkan.
Detta är nog svårbegripligt för de som lever i Svkys "kryputrymmen", särskilt för många "högkyrkliga" som utvecklat en utrerad syltryggsmentalitet (dr Sandahl undantagen).
F.ö. tycker jag att Kristus Konungen åmindes "reformationen" på ett mycket bra sätt!
Antony
Tja, är det kärvänliga Frasse värre än det prestigelösa Antje? Jag förmodar att Frasse skulle gilla och rent av känna sig hedrad av det förtroliga omtalet. Lärare och präster med auktoritet och popularitet skämtas det kärvänligt med. Impopulära och odugliga bemöts däremot med surmulen och korrekt tystnad. /smun
RaderaInstämmer.
RaderaJag tycker inte Franciskus ska kallas Frasse.
Lika lite som jag tycker Bloggaren ska kallas Dagge.
Detta är ett sätt att förminska andra - och det ska vi inte göra!
LG
Nja, Antony, jag tycker nog inte att Göteborgsförsamlingen (det är väl den som heter Kristus Konungen?) verkar ha skött detta bra. En mässa "som gottgörelse" påminner alltför mycket om gamla tiders avlatslära: alltså just det som utlöste reformationen. Är det fortfarande så i den katolska Kyrkan, att förlåtna synder ändå måste få sitt "timliga straff" i form av en botgöring, som kan "växlas in" mot annat, t.ex. ett speciellt mässfirande (som väl skulle ha skett i alla fall)? I så fall har nog "aggiornamento" och Vaticanum II ännu inte nått ända fram./Paul
RaderaKristus Konungen hade en ännu värre formulering tidigare. Kh blev tillrättavisad uppifrån och korrigerade (till ngt lite mindre illa).
RaderaNog var det onödigt att ironisera över att "de romerska katolikerna inte ville missa ett gyllene tillfälle som detta när Frasse var i stan för att samla ihop skarorna"? Ekumenik handlar väl inte om att förtiga/förtränga/förvränga sin historia, utan om att lära känna den ännu bättre, för till sist upptäcka vad det är som ändå förenar?/Paul
SvaraRaderaSmun,
SvaraRaderaTja jag vet inte om tilltalet "Frasse" här skall ses som något kärvänligt smeknamn? Rent principiellt menar jag nog att eventuella förvanskningar av namn , smeknamn eller inte kan man tillåta sig om man är speciellt vän elle bekant med personen ifråga annars inte.
Jag talar t ex inte om Janne eller Kalle om personer jag bara vet råkar heta Jan eller Karl och i övrigt inget vet hur de reagerar på att omnämnas som Janne respektive Kalle.
(Just "Kalle" är f.ö lite speciellt här ty har personen finskt påbrå kan det ju tänkas att han faktiskt heter Kalle och inte Karl.)
Rent generellt bör man nog inte förvanska namn om man inte vet hur personen vill tilltalas och vad namn han lystrar till.
Det är t.ex fullt möjligt att han lystrar till ett smeknamn av sina nära och kära men tycker det är respektlöst eller bara dumt när utomstående gör detsamma.
Personligen har jag svårt att tro att Dag avser att med sitt Frasse ge uttryck för smeknamn och närmare bekantskap med nuvarande påve. Jag ser det nog mera som ett sett att i onödan förringa honom.
F.ö är det svårt(?) att även som närstående alltid använda "smeknamn". Det kan ses som i onödan generande. T ex har jag sedan mina barn varit små smeknamn på dem. Smeknamn som jag ibland använder inom den egna kretsen men knappast skulle använda i andra sammanhang. Det är bara vanlig hänsyn och hyfs som jag förstår det.
//HH
Mmm ... Kanske.
RaderaVi får väl fråga Hans Helighet, biskopen av Rom, Jesu Kristi ställföreträdare, överhuvud för den universella Kyrkan, Italiens primas, den romerska kyrkoprovinsens ärkebiskop och metropolit, Vatikanstatens suverän, Guds tjänares tjänare, Pontifex Maximus Romanum i egen fryntlig och hjärtlig person.
Hade f ö någon, ens den muntre Bloggaren, fått för sig att kalla den distanserade Benedictus XVI för exempelvis Benne? /smun
HH: Det handlar helt klart om ett ohyfs från dr Sandahl, som ofta blir pubertal då han försöker kritisera Katolska kyrkan!
RaderaAntony
smun,
Raderaom jag inte missminner mig kallade Dag honom för Bengan.
Den muntre Bloggaren kallade Benedictus XVI för Bengan ...
RaderaBenedictus var nog i sin stringenta intellektualism betydligt mindre distanserad än han ofta hölls för.
Lars Jensen
Trist inlägg av BloggarDag. Vittnar om stor bitterhet efter fullbordat yrkesvärv. Som i så många fall: den fasta månadslönen värderades mer än det andliga välbefinnandet. /John
SvaraRaderaJohn, kag tror inte att du kan beskylla dr Sandahl för att ha stannat kvar i Svky pga den höga lönen. Det finns många "högkyrkliga" överbetalda syltryggar som konverterar så fort de blir pensionärer, vilka ofta förvånas över att vi andra katoliker knappast blir imponerade!
RaderaAntony
Det är klart att det var Luthers fel, inte Leo X, även om han säkert kunde ha varit smidigare. Ett faktum är att Luther inte nöjde sig med att kritisera missbruk av i och för sig riktiga läror utan gick vidare och då valde han att ställa sig utanför Kyrkan.
SvaraRaderaKatolska kyrkan har anspråk på att äga den fulla sannheten - men det gäller inte frågor som när man trodde att jorden var platt och liknande.
Om man går till Lutherska bekännelsekyrkan gör de nog samma anspråk.
Jonas M