Revisorer

I måndags frågade jag när revisorernas rapport om kyrkohandboksarbetet kommer. Den skulle ha kommit i mitten av september och nu är det november. Jag kunde tänka mig att revisionsrapporten visat att handläggningen var om inte mönstergill så dock god. Men då var det väl högst av nöden att vi fick veta det, nu när kyrkomötets ledamöter läser och förbereder sina anföranden.

Jag kunde också tänka mig att revisionsrapporten kunde visa sig vara kritisk, kanske till och med förintande i sin kritik. Då måste vi få veta det också. I det första fallet kunde kansliet ha skäl att få ut det hugnesamma budskapet. Det skulle göra ledamöterna glada. I det senare fallet kunde det tänkas att kansliet ville vänta med att göra revisionsrapporten känd till dess att beslut fattats och beslutsprocessen inte har råddats till. Jag frågade alltså och fick svar. Revisionsrapporten skulle dras för arbetsutskottet i mitten av november. Jaså. Men nästa au är den 5 december. Och varför går det inte att helt enkelt skicka ut revisionsrapporten till styrelsen rakt av. En revisionsrapport ska näppeligen förhandlas Det tillvägagångssätt som någon valt, torde betyda att kyrkomötet intet får veta. Är kyrkomötet verkligen nöjt med detta? Eller känner sig kyrkomötet lurat? 350 papp lär granskningen ha kostat. Som det numera heter i trygg förlitan på makterna: Vad fan får vi för pengarna?

Det kanske trots allt är lite bättre i Uppsala än det är i Visby. Visby är husen som ligger runt Almedalen, som ni kanske redan vet? I roséruset kan ni ha anat dem, menar jag. Det var i blomkrukorna framför husen ni spydde, om ni minns det i alla fall. Och möjligtvis är det rosé som kyrkofullmäktige går på, när beslutet fattas att focka tre revisorer. Fullmäktige uppfattar att de varit för stränga. Nit och redlighet är inte vad som anstår revisorer för att de ska duga på Gotland.

Jag undrar vad de gotländska tidningarna sysslar med när de inte larmar. För - oss emellan - har det varit mycket uppseendeväckande turer kring pengar just i Visby. Jag tänker just nu inte på Valdemar Atterdag. Domprosten Hermansson skrev på falska intyg för att få ut bidrag, hej och hå. Byggarbeten som inte utförts förklarades utförda och pengar skulle rulla in. Länsstyrelsens flinke man fick avgå, för han befanns vara indragen i härvan. Det var nog Svenska kyrkans smala lycka den gången. På få ställen skulle det behövas sträng revision så mycket som i Visby, tänker jag.

Nu finns det folk i kyrkofullmäktige, som tror att det är fel att fatta detta beslut, men kuraget saknas. Det kostar för mycket att gå emot. Medge att det är något orwellskt över det hela. Om jag inte kommer att få utstå klander för effektsökeri och utspel, skulle jag ha tagit upp frågan på kyrkostyrelsen, men jag vill inte bli åthutad. Annars borde frågan ha bäring på nationell nivå om avsikten är att bli av med kritiker, som skulle revidera för att se till att allt är i sin ordning och det också handlar om medel från nationell nivå, dvs också statliga bidrag. Men jag har lärt mig att tas information upp, som indikerar problem, är det ovälkommet. Och vem är väl jag att vilja störa friden i styrelsen och på kansliet?

Kanske kan jag hoppas på vår vän Sofia Lilly Jönsson. Det är dock inte säkert. Hon kan, som så många andra, ha kommit på att livet är för kort och tiden alltför begränsad att ägna sig åt svenskkyrkligt skumrask. Ledarskribenterna på Gotland har alla duperats av de kyrkliga makthavarna. De jagar bara biskopen och han går snart i pension. Då lämnar han ön åt sitt öde, antar jag. Dessförinnan, men nu börjar det bli bråttom, har han og städslat mig för dubbelföreläsningen om kv*nnl*g* pr*st*r, den jag lovat hålla mot ett Koskinenarvode. Vi har underbara dagar framför oss.

Vad ska jag göra för alla pengarna? Placera dem på Malta? Jag menar, frågan "vad fan får jag för pengarna" är ju den verkligt revolutionära fråga, som kan störta systemen. För så frågar vi väl alla?Vad får jag egentligen för min kyrkoavgift? undrar jag. Förr hade prästen fri gravplats och tacksamma församlingsbor reste stenen. Inte ens detta är kvar. Kalla in revisorerna! Och tipsa journalisterna på Gotland om min kommande föreläsning. För egen del kan ni undra vad exakt det är som kyrkofullmäktige i Visby effektivt vill hindra sig från att få veta. Och får ni tid över, kan ni fundera över revisionsrapporten om kyrkohandboksarbetet. Fundera betyder än så länge att fantisera fritt.