Antje tackar alla och talar om smärtsamma påhopp och fake news. Men vi vet bättre än de som ljuger ihop något. Vi har en handbok som inte har allt. Och detta gör Antje till en fråga om "darlings". Ännu ser vi som en gåtfull spegelbild. Och detta säger ärkebiskopen om ett lärodokument. Men rätt har hon, det liturgiska arbetet kommer att fortsätta. Vi ska visa "världen" att vi kan bära mångfald. Jo, och denna mångfald behöver vi inte så mycket visa världen för den är just världens mångfald, skriver jag. Och så säger Antje att vi ska sjunga sv ps 477. Då bröt jag samman av förtjusning. Verkligheten överträffar dikten. Läs vers 1. Så här är det alltså. Vi sjöng att den Laglöse står fram uppenbart. Då vet vi villkoren. Av kyrkomötet 2017 utsjungna. Hittar ni också gravarnas slumrare i psalmen?
Jag snickrade ihop detta:
Reservation
När ”det nya kyrkomötet” infördes år 1982 gjordes en tydlig markering. Den gäller fortsatt.
Sven-Erik Pernler:
Herr ärkebiskop! Det beslut som nu har fattats innebär att förhållandet mellan stat och kyrka på ett avgörande sätt har förändrats och att kyrkans hittillsvarande relativ frihet väsentligt inskränkts. En sådan utveckling är ytterst olycklig i ett pluralistiskt samhälle och helt oförenlig med de senaste årtiondenas strävanden att ge kyrkan större självständighet. Det måste djupt beklagas att man nu slår in på rakt motsatt väg.
Ett kyrkomöte med den nu beslutade sammansättningen saknar auktoritet i frågor som avser lära och lärotolkning, förkunnelse och sakramentsförvaltning, och det kan befaras att dess beslut i sådana frågor inte kommer att åtnjuta respekt.
Med hänvisning till vad jag nu anfört får jag anmäla reservation mot det fattade beslutet.
Jag konstaterar att det nu fattade beslutet om kyrkohandbok avviker från en handboksrevision i allmänkyrklig riktning, det vill säga den grundhållning som gällt i Svenska kyrkan sedan arbetet med Kyrkohandbok 1942.
Vi har en förpliktelse till och ett ekumeniskt ansvar utifrån Kyrkornas Världsråds portalparagraf:
The World Council of Churches is a fellowship of churches which confess the Lord Jesus Christ as God and Saviour according to the scriptures and therefore seek to fulfil together their common calling to the glory of the one God, Father, Son and Holy Spirit.
Den faktiska samsyn, som föreligger ekumeniskt och de teologiska insikter som blivit allmänna, har nonchalerats i kyrkohandboksarbetet. BEM-dokumentet angav en gemensam struktur från vilken nu Svenska kyrkan distanserar sig sakligt och språkligt. Detta är uppenbart när det gäller det för Kyrkan konstituerande som kristologi och trinitetslära, men också när det handlar om nattvardens förhållande till Kristi offer.
Vad gäller kyrkomusiken har kritik framförts under lång tid, men i alltför liten utsträckning påverkat kyrkohandboksarbetet. Om detta finns, såvitt jag förstår, en rätt bred samsyn.
Kyrkomötets revisorer riktar en uppseendeväckande kritik mot kyrkohandboksprocessen. Det är självklart så, att denna kritiserade process återverkat på kyrkohandbokens innehåll. Jag menar att detta förhållande borde innebära, att en kyrkohandbok inte antagits nu.
Min bedömning är att receptionsprocessen kommer att visa vilket svagt stöd kyrkohandboksarbetet fått och får. Jag beklagar detta faktum. Ett mer transparent och inkluderande arbetssätt hade kunnat förhindra det misslyckande vi nu ser och fortsatt kommer att se.
Min förhoppning är att musiker och teologer i andra former fortsatt kommer att arbeta för att ge oss liturgiskt och musikaliskt material som håller högsta kvalitet. Den kyrkliga förnyelsens utmaningar upphör inte på grund av ett klubbslag i ett kyrkomöte med en sammansättning som Svenska kyrkans. Som det uppropats under set senaste året är Kyrkan semper reformanda. Också nu.
Jag reserverar mig mot det fattade beslutet.
Dag Sandahl
I överförd mening gäller nu detta som hållning i församlingarna som ord till en kyrka som är sjuklig, Chrchill:
We shall fight on the beaches, we shall fight on the landing grounds, we shall fight in the fields and in the streets, we shall fight in the hills; we shall never surrender, and even if, which I do not for a moment believe, this island or a large part of it were subjugated and starving, then our Empire beyond the seas, armed and guarded by the British fleet, would carry on the struggle, until, in God's good time, the New World, with all its power and might, steps forth to the rescue and the liberation of the old.
Kyrkokampen som många trott bestå i en varaktig fred eller åtminstone i ett vapenstillestånd, är nu tillbaka i full kraft. Så: upp till kamp igen mot ockupationsmakten!! Fram med vapnen igen! Nu råder ett kompromisslöst krigstillstånd!
SvaraRaderaSv ps 477 var en nöjsam läsning. Man förstår att ÄB har noll självinsikt.
SvaraRaderaJo, nog undrar man hur ärkebiskopen tänkte. Tänkte hon möjligen att "en psalm av Luther - det blir bra år 2017" och glömde att läsa genom texten i förväg? Man baxnar - och småfnittrar!
RaderaJag i Halland
Jag fann det särskilt passande med raden ”ty makt går före rätt”.
Radera2 Tim 1:12
SvaraRaderaMan kan inte agera i ett s.k. kyrkomöte, för att sedan - när beslutet går en emot - hävda att detsamma saknar auktoritet. Beklagar.
SvaraRaderaJag håller till dels med. I många frågor skulle man ha lämnat mötet.
RaderaI frågan om handboken menar jag att Frimodig kyrka skulle ha handlat enl. följande. I debattens början skulle en representant för gruppen ha gått upp och sagt: Efter revisionsrapporten är det under vår värdighet att delta i handläggningen av detta ärende. Vi kommer inte att delta i debatten, och vi kommer att vara frånvarande vid omröstningen.
Men jag var bland dem som sa just detta år 1982. Under denna fana har vi agerat contra!
SvaraRaderaEn sorti med påtaglig briljans!
SvaraRadera-Det är bara att erkänna att bloggarens reservation har en intellektuell briljans och en avslutning, som ger kraft åt innehållet.
Men så citeras också Churchill, en av de största i den moderna konservativa historien, den kvicktänkte statsmannen som lekte med orden och alltid med humor och glimten i ögat replikerade sina kritiker och drog ned skrattsalvor.
Jag kan med viss kännedom om bloggaren ha förståelse för att han gärna i detta ögonblick vill jämföra sig med sir Winston och därför avslutar sin reservation med att utlova fort kamp i frågan.
Men när Churchill höll sitt tal, var kampen inte över. Det är den dock i handboksfrågan - i varje fall så långt man nu kan se. En dag till och bloggaren återvänder inte till KM, snöpligt utkryssad som han blev av Håkan Sunnliden. Men visst kan han driva kampen vidare på andra sätt. Det behövs; handboksförslaget är helt enkelt inte bra. Så enkelt, eller så allvarligt, är det.
Sedan finns det förstås en annan uppfattning om kyrkans frihet innan och efter 1982. Min ringa persons åsikt är som bekant att kyrkans frihet var i det närmaste total under äktenskapet med staten. Det tyckte uppenbarligen Pernler också 1982.
Nu är den inte det, enligt bloggaren och andra. Men varför ville de då slå sönder äktenskapet?
Ja, detta ligger liten vid sidan av dagens fråga men bör trots detta betonas.
Nu kan vi bara konstatera att bloggaren lämnar KM med högburet huvud utåt sett men med sorg i hjärtat, är jag säker på.
Det gjorde jag, när jag inte fick vara med längre efter en på falska grunder iscensatt partiuteslutning.
Därmed inte skrivet att jag jämför mig med bloggaren.
Det hade han garanterat heller inte gillat.
Nu går min kamp vidare - om Gud vill och jag får vara friskt - för an andlig och kyrkliga renässans genom vår över hela landet företrädda svenska folkkyrka. I den kampen är bloggaren förstås välkommen att delta - om inte annat via det talade och skrivna ordet. Så att vi andra får tillfälle att säga emot honom . . .
BENGT OLOF DIKE
Bengt Olof! Kamp? Det är väl bara att glädjas med dem som är glada, välsigna kyrkan som äntligen har fått en handbok som bättre svara mot religionen i tiden. Den är demokratiskt beslutad, håller testet: kommer från folket, till folket = folkkyrkan. Välsigna i dag dom som är glada! Om det nu är så att var och en blir salig på sin tro.
RaderaSedan finns det en liten minoritet som ber Hiskias bön iklädd säcktyg, och profeten Jermia svarar ".. de som blivit kvar skall på nytt skjuta rot nertill och bära frukt upptill" Men den striden är inte vår, den är Herrens! Prästänka
Pernler? Blev han inte katolsk präst? På Gotland? Minns honom som gymnasist i Uppsala./Paul
RaderaMen BOD - "kyrkans frihet" "i det närmaste total"??? När statens beslöt i ämbetsfrågan trots att kyrkomötet inte hade enats därom? Du minns väl fel?/Paul
RaderaPrästänka och Paul,
Radera-Jag citerade den röst, som bloggaren i sin tur citerade. Min slutsats var då logisk och given. Den citerade slog vakt om kyrkans frihet. Det var den frihet, som sedan skulle uppnås med skilsmässan, menade bland andra bloggaren och missionsförbundarna.
Alltså ur askan i elden!
Sedan är det typiskt att det ni båda tar fram är martyrskapet (prästänka) och kvinnoprästfrågan (Paul).
Snälla kritiker: de är för länge sedan överspelade. Hur många gånger skall det behöva sägas, att det inte finns någon återgång till hur det var innan 1958 i ämbetsfrågan?
BRNGT OLOF DIKE
Bengt Olof! Jag tänkte inte på martyrskap, min tanke var snarare "vetekornets lag". Det finns en öppen fråga: vad vill Gud lära oss i detta.? Min erfarenhet är att Herren griper in när vi är rådvilla och inte ser en lösning genom mänsklig ambition. Det är viktigt att välsigna, att inte bli bitter utan förtrösta på Honom som kan göra mer än vi kan be eller tänka. Det handlar om Andligt liv, inte verksamhet. Hab 3:17-18 Prästänka.
RaderaJovisst, BOD, kvinnoprästfrågan är "överspelad" sedan länge. Dock främst inom SvK - i de flesta andra kyrkor är den "överspelad" på ett annat sätt, nämligen avförd från dagordningen. "Non possumus", som påven sade. Inte ens inom SvK tycks ju frågan överspelad: ännu efter sextio år finns motståndet kvar, eftersom det grundas på både Bibeln och den allmänkyrkliga - "katolska" - traditionen. Risken är väl snarare att det är SvK som blir "överspelad"? Gudstjänstdeltagandet sjunker kontinuerligt och markant; medlemstalet likaså. "Återgången" tycks ske genom att SvK marginaliseras intill utplåningens gräns, medan andra kyrkor tar över. Att SvK i fortsatt hörsamhet mot staten/det sekulära samhället förändrar äktenskapet, överger bibliskt språkbruk, öppnar dörren för "andra profeter" etc. etc.. lär inte förbättra läget. Du och jag är i den åldern att vi inte hinner se slutet på detta, men "det går åt helvete, förstår Du väl"?/Paul (P.S. Citatet är hämtat ur en av Dags böcker).
RaderaBäste dr Sandahl, din anologi till Churchill fäster inte på något "motstånd" i Svky....då alla utom du är överbetalda quislingar!
SvaraRaderaOm du implicerar din analogi på den sanna Katolska och Apostoliska Kyrkan så för vi striden dagligen och kommer med stor sannolikhet att se dig i skärselden - håll ölen kall! :;
Antonty