Jag inser ointresset, men saken belyser jag likväl. Kring kl 4 vaknade jag. En hund var orolig och gick upp och spydde. Jag torkade och hämtade tidningarna. Jag ville förklara att torsdagsdepressionen kom innan Torsdagsdepressionen, om man så säger. Med sedvanlig entusiasm, vi deprimerade vill gärna finna en anledning att motivera depressionen som bekant, slog jag upp och läste. Där fanns Lennart Lundbergs insiktsfulla analys av biskopsvalen, men den än mer förödande och avslöjande texten om hur biskopsvalet i Luleå genomförs. Det gemena kleresiet klär av systemet. Detta gör kleresiet med skarpa argument.
Jag läste dessutom dr Bo Johanneryds sågning av Antje Jackeléns missbruk av bibelord. Sågning var ordet. Antje hamnade närmast under bordet. En ärkebiskop borde inte kunna avfärdas på detta enkla sätt, men det gick alltså utmärkt.
En sak bekymrade mig och det gällde layouten på den hårt kritiska genomgången av mkonstverket Ordet och Bordet. Ett sådant gräv eller scoop hade en normal tidning lagt ut på två sidor med stor bild och tydlig text. Men en trist layout är det enklaste sättet att inte få läsare. Vi slår vakt om de positiva nyheterna, inte de systemkritiska. Och likväl är systemkritiken genomgående i inlägg och artiklar. Men vi får väl lyfta fram fondfrågan här i srället..
Johan Meijers fond ska främja "sann kristendoms förkovran inom vårt fosterland". Ärkebiskopen utser mottagare. Om detta har den förvaltande bankens, SEB, jurister tidigare haft synpunkter:
"Vi måste generellt ställs oss frågan huruvida ärkebiskopens kansli vid utdelandet av medlen verkligen tagit hänsyn till stiftelsens ändamål och donatorns vilja eller om man betraktar medlen som allmänt tillgängliga för ändamål man själv velat gynna."
Detta skrev tidningen Barometern/OT år 2009 när det lämnats pengar bortom blandade ändamål som Anders Wejryd och hans entourage fann viktiga. Årets SLU-student t ex. Wejryd är ju hedersdoktor där...
Nu ska fonden betala konstverket som icke blev. Strax under en halv miljon. Lisa-Gun Bernerstedt håller med om att det är mycket pengar. "Därför är det viktigt att betona att det rör sig om fondmedel och inte om medlemmarnas pengar." Och det är väl precis tvärtom. Johan Meijer ville inte att hans kvarlåtenskap skulle bli en skiss över ett konstverk, som icke blev, för det som icke blev kan knappast sägas främja sann kristendoms förkovran. Då får man tänka mycket, säger mycket, metaforiskt. Det tror jag ingen av kvinna född går iland med. Vem försvarar nu Johan Meijers intressen mot kyrkokansli och ärkebiskop? Det är den precisa frågan.
Våra egna revisorer har inte det ansvaret och de verkar fullt upptagna med att revidera handboksarbetet. Interpellationsinstitutet finns inte i Kyrkomötet så besked kan inte lämnas. Återstår jurister på Länsstyrelse och bank. Om dessa slår fast, att fonden inte kan betala ett arbete som lycktar i intet - vad händer då? Transparens är grundläggande. Om det blir medlemmarnas pengar som till sist ska betala, dvs något konto med pengar över i den rikskyrkliga budgeten, blir läget annorlunda. Då frågar revisorerna om beslutsgången. Det kan bara bli intressant. Hoppet står nog till SEB:s jurister.
Bernerstedt förklarar att de interna arbetsgångarna ska ses över, men tycker också att samtalen och samarbetet med domkyrkans representanter gar varit både roligt och positivt. Fast utfallet blev begatvit, får man konstatera. Men kul att de hade kul på väg fram till haveriet. Att den mindre delen av kostnaderna var det konstnären fick medan konsulter tog merparten, förvånar ingen.
Jag är mån om att aldrig uppfattas som sur. Pigg, käck och munter är denna bloggsida. Och jag tycker att alla borde fundera över Uppsala domkyrkas tre funktioner. Den är församlingskyrka, stiftskyrka och rikskyrka. För det senare utgår särskilda pengar, trots att församlingen får sola sig i glansen av alla dignitärer som kommer och dra nytta av att domkyrkan står i fokus. Den som varit präst i en källarlokal förnimmer omedelbart plusvärdet med en katedral.
Bernerstedts påpekande, att det också handlar om "interna processer i domkyrkoförsamlingen" betyder nog på vanlig svenska: "Vi talade med domprosten, kyrkorådets ordförande och något som kallas 'församlingsherden' och trodde att då förankrades saken, men dom idioterna fick inte ihop det." Kan budskapet tolkas på annat sätt?
Jag medger att jag egentligen blir uppiggad av vad jag ser, inte torsdagsdeprimerad. Här skulle ju en ansats kunna finnas för kyrkostyrelsens ordinarie ledamöter, som ska avgå, att ställa precisa frågor hur det kunde bli så här och ställa frågor om finansiering.
Än en gång: Kyrkostyrelsen ville garantera för ett konstverk. Kyrkostyrelsen har inte garanterat för ett konstverk som inte blir av. Har vi problem eller har vi problem? Och varför kom kyrkostyrelsen in i processen bara för att konfirmera redan fattade beslut? Varför inte involvera kyrkostyrelsen från början? Transparens, liksom.
Borde jag lagt in adresser till Kyrkans Tidning? Jag blev osäker på om inte artikeln om "bordet som kostade en halv miljon men icke blev" finns att tillgå om man inte är prenumerant. Jag struntade i alltihop. Leta själva. Eller leta upp en papperstidning. 2016 fanns det 24 900 sådana spridda över landet.
Vem eller vilka som till slut betalar det uteblivna konstverket i Uppsala spelar ingen större roll. Oavsett varifrån summan på en halv miljon kronor hämtas innebär det att de samlade tillgångarna för sv”k” minskas i motsvarande grad.
SvaraRaderaGenerellt har pengarullningen till oväsentligheter och icke budgeterade poster ökat i en alarmerande takt de senaste åren. Sv"k", som saknar all logisk och naturlig grund för att existera som trossamfund, hålls samman så länge det finns medel som kan finansiera den groteskt överdimensionerade verksamheten. Tryter dessa medel börjar också organisationen med sin uppsjö av diande parasiter att krackelera och upplösas.
Denna halvmiljon i förlorade tillgångar är därför ett viktigt bidrag för att påskynda den nödvändiga avvecklingsprocessen av sv”k”. Pengarna kan därmed sägas komma väl till användning.
/John
Observera dessa rader, kära läsare!
RaderaSignaturen John, som han ibland kallar sig, har satt följande ord på pränt:
-Svenska kyrkan..."saknar all logisk och naturlig grund för att existera som trossamfund ...".
Vilken lysande och begåvad beskrivning av vår månghundraåriga kyrka med i dag cirka 6,2 miljoner tillhöriga!
Alltså det vi alla ser, har sett sedan vår barndom och som vi - med några få undantag - älskar finns inte. Signaturen tror uppenbarligen att det är möjligt att retuschera bort Svenska kyrkan från båda kartan och verkligheten. Så besviken han måste vara i sin i denna åsikt isolerade kammare!
BENGT OLOF DIKE
Herr Dike är alldeles igentäppt i förståendet av alla sina mångåriga skygglappar och medvetna lögner.
RaderaOBS! Det blir ingen kyrka av en samling arvodesgnida "förtroendevalda" som fjärtar och gäspar av sina timmar vid sammanträdesaltaret och sen sitter hemma på söndagen som om ingenting hade hänt. Definitionen av en Kyrka är något annat, herr Dike! Något helt annat! "Medlemsantalet" för sv"k" ligger vid årsskiftet på 5,9 miljoner. Tendens: STARKT sjunkande!
Vi har underbara dagar framför oss!
/John
Märker ni, kära läsare, Johns avhumanisering av kyrkans tusentals förtroendevalda?
Radera-De är alla gäspande, rapande, arvodeshungriga figurer, som släpper väder vid sammanträdesbordet, struntar i att besöka gudstjänster och mässor, saknar allt förstånd, ljuger konsekvent och är försedda med skygglappar.
Detta är signaturen Johns, vars omdömen brukar komma till uttryck också över andra signaturer, gruppstämpel på Svenska kyrkans alla, ideellt och hårt arbetande förtroendevalda.
-Kan avhumaniseringen nå djupare vatten?
BENGT OLOF DIKE
De flesta likvida fondmedel har satts och förblivit på bankbok. Av stora donationer blev snabbt - intet! Kyrklig penninghantering har mest varit att likna vid den onde och late tjänaren som grävde ned sitt pund. Så gör man om man är räddhågsen och det inte handlar om ens eget. Tydligen har i just det här fallet inte det anförtrodda meijerska pundet grävts ned, och betydande medel finns alltså fortfarande.
SvaraRaderaAlltså åtminstone en liten glädje?
Lars Jensen
En så skamlig behandling av Johan Meijer. Och han kunde förstås aldrig tänka sig ett ärkebiskopsämbete i fritt fall.
SvaraRaderaKällarlokal avgjort att föredra framför Uppsala domkyrka. Hualigen för att ha makttokarna vid den nationella nivån hängande över axeln.
SvaraRadera/TD
Ett konstverk kan aldrig vara kristen fostran, oavsett hur materialiserat det är.
SvaraRaderaEn lämplig kandidat till priset vore Fredrik Sidenvall, rektor för LM Engströms & Johan Movingers gymnasieskolor.
Kristna gymnasieskolor kan definitivt utgöra kristen fostran.
Men Fredrik kanske är olämplig om det står något i stiftelseurkunden om att man stipendiater ska ha rätt åsikt i ämbetsfrågan?
Mycket bra idé, Peter T! Då skulle ändamålet med fonden uppfyllas. ÄB fick dessutom en möjlighet att göra sig något mindre utskämd.
RaderaVilken bra idé. Kan inte Antj'e gräva ner ett pund?
SvaraRaderaStefan
Hur ser revisorerna på detta? Att slösa med donerade medel på detta sätt! Borde inte någon anmälas till t.ex. biskoparnas ansvarsnämnd? Det är ju så populärt?!
SvaraRaderaFinn Dig inte i att interpellationsmöjligheten försvann!
Radera-Jag håller med bloggaren om saknaden efter denna utmärkta frågemöjlighet, som jag med framgång utnyttjat flera gånger. Varför stoppade KM:s ledamöter inte strypningen av det?
Men bloggaren och andra KS-företrädare har länge haft andra möjligheten att söka svar på viktiga frågor: brev, skrivelser till KS, frågor till KS vid dess sammanträden, artiklar i pressen, o dyl.
Utnyttja dessa! Makthavare måste svara, skall inte under tystnad smita undan, som de exempelvis gjorde som hade att redovisa Ansgarslidens misskötsel en gång i tiden.
Klaga därför inte, DS. Agera.
Och varför inte någon gång också ett uppskattande ord om Kyrkans Tidning? Är det inte märkligt att jag inte känner någon annan än Dig som blir deprimerad av att läsa den?
BENGT OLOF DIKE
Nu har väljarna sagt sitt så det är andra som får agera. Men jag vet ju varför fråge- och interpellationsinstituten försvann. Den nakna sanningen är att Bengt Olof Dike uppfattades missbruka dem genom att driva samma frågor som han drev motionsvägen. Folk i kyrkoledningen var uppenbart rädda för Dike men kanske inte för styrkan i hans argument. Sug på den. Allihop!
RaderaBengt-Olof Dike, att DU inte känner någon annan än Dag som blir deprimerad av att läsa Kyrkans tidning, ja, vad kan det tyda på? Att du dväljs i "fel" kretsar? Att du har för lite koll på dina bekantas tidningssympatier? Att du bör bredda ditt umgänge? Att många (de flesta?) får den gratis och kanske inte ens bryr sig om att läsa i den? Osv, osv. Så, sammantaget: Nej, det enda konstiga är att man kan få intrycket av att du ställt frågan om detta till alla du känner!
RaderaOch, även jag blir deprimerad av att läsa Kyrkans Tidning, varför vi väljer att inte betala för en prenumeration på densamma.
Jag i Halland
Me too.
RaderaBOD har nog inte lyssnat på sina bekanta. Heller.
Så beskrivs lysande en självmotsägelse!
Radera-Bloggaren ber oss suga på hans - vad då? - roliga formulering, som dock är en perfekt självmotsägelse, vilken han förmodligen inte har upptäckt.
Om nu kyrkoledningen var rädd för min person men ej mina argument, kunde den ju lugnt behållit frågeinstitutet: den svarande skall ju inte granska eller karakterisera den frågande PERSONEN utan saken!
Sedan missar bloggen det faktum, att den frågande inte framför några argument; han eller hon frågar ju efter den svarandes/kyrkoledningens ARGUMENT.
Alltså finns det sannerligen mer att suga på för alla på bloggen!
Jag noterade också att "Jag i Halland" säger sig bli deprimerad av att läsa KT, vilket han först nu för till torgs efter min och andras motsatta erfarenhet.
Här tror jag dock att signaturens depression mer kan liknas vid barnets trots. Mina tankar går också till Molières pjäs "Den inbillade sjuke".
Såg ni förresten, att signaturen blir deprimerad av KT, som han inte ens prenumererar på eller läser?
BENGT OLOF DIKE
Att hänvisa till "Biskoparnas ansvarsnämnd" är nog lika meningslöst som att vädja till politrukerna att de skall låta bli och lägga sig i den kristna läran.
SvaraRaderaMan bör betänka att vad SVeK nu gör är inte bara att missbruka en enskild donation. Hela Kyrkan , notera versalen är ju att betrakta som en "donation" att förvalta dock inte fritt utan enligt "stadgarna". Dvs så som vi fått lära oss genom apostlarna.
Det SveK bedriver av synkretism för att inte säga ren sekularism är fjärran från den apostoliska läran och även från bekännelseskrifterna som SVeK storordigt fast då naturligtvis lögnaktigt påstår sig lyda under. Ord och stadgar men i praktiken grovt negligerar eller "bara" förvanskar till att betyda något annat.
SVeK låter sig förvaltas och styras av politruker varav många inte ens är kristna i någon bemärkelse och med en agenda som är fjärran från t ex Jesu missionsbefallning.
Samma grupper som tidigare avskaffat katekesen, tagit bort kristendomsundervisningen, vill stoppa allt av skolor på konfessionell grund de styr nu SVeK och alla utnämningar av högre dignitärer inom SVeK.
Ett SveK som aldrig skulle tillåta en apologet i någon högre befattning ja inte ens skulle via sina lydiga anpasslingar till biskopar aldrig överhuvudtaget låta prästviga en sådan.
//HH
Bengt Olof Dike frågar sig varför interpellationstillrälle försvunnit ur kyrkomötet.
SvaraRaderaFör mig är det uppenbart att beslut redan är fattade i partigrupperna, utskotten och kansliet. Ifrågasättanden är bara jobbiga och en arbetsbörda man gärna slipper då beslutet redan är fattat.
Skrivet av en förstagångskommentator på BloggarDag.
SvaraRaderaNu har jag också läst gårdagens Kyrkans Tidning, med artiklarna om biskopsvalet i Luleå. Den insändare som Dag hänvisar till och som belyser det pågående biskopsvalet i Luleå, har rätt i allt som står där. Dock har de som skrivit insändaren missat en graverande omständighet som gör valprocessen ännu värre: Förtidsröstningen. Det var möjligt att förtidsrösta till nomineringsvalet, röster som avlades innan alla nomineringar var gjorda och som räknades med i resultatet. Ordningen för hur nomineringsvalet i Luleå stift genomfördes, ser alltså ut så här:
1. En instans (den av Luleå stift på något, för mig okänt, sätt utsedda valberedningen) nominerar sina kandidater till biskopsvalet. Nomineringen görs i massmedia (bl.a. Kyrkans Tidning och stiftets hemsida) och kan därmed anses ha nått alla röstberättigade i biskopsvalet.
2. Dessa kandidater diskuteras under förhållandevis lång tid, dels i massmedia och dels privat bland både de röstberättigade och andra.
3. Förtidsröstningen påbörjas.
4. En och en halv månad efter punkt 1 (och för mig okänd tid efter att förtidsröstningen öppnats), tillåts även övriga röstberättigade att nominera och plädera för sina kandidater. Dessa nomineringar når bara de röstberättigade som var närvarande på samma tid och plats (Kulturens hus i Luleå den 17 oktober).
4. Efter avslutad nominering ges en kort paus med möjlighet att under stå-fikat i ca 30 minuter diskutera de nytillkomna kandidaterna. Diskussionen förs nu bara bland dem som är fysiskt närvarande i samma hus - och i praktiken bara i smågrupper. Sedan fortsätter och avslutas röstningen, alla röster räknas och resultatet offentliggörs.
Så insändarskribenterna i Kyrkans Tidning har rätt i allt de skriver – men de har missat förtidsröstningen, som gör processen ännu värre. I mina ögon är det fullständigt absurt att påbörja röstningen innan nomineringen av alla kandidater är klar. En grundläggande ordning för demokratiska val är annars att först klargöra vilka kandidater som finns och sedan rösta. Ett solklart fall av hur en instans (antagligen stiftskansliet i Luleå) försöker rigga biskopsvalet för att påverka utgången i en för dem önskad riktning. Och vi i Svenska Kyrkan låter det passera...
/KF
Om detta i detalj är sant, att röstningen med förtidsröster påbörjades innan nomineringen avslutades - är valet då riktig rent regelmässigt? Skulle det underkännas vid anmälan?
SvaraRaderaMina frågor är inte agitativa eller på annat vis retoriska utan kommer ur mitt kindkapsvakum vad gäller formaliteter.