Inget lapidariskt resultat från Luleå

Det måste räknas ordentligt innan vi vet hur biskopsvalet utföll. I går hade Åsa 50.9% men resultatet var inte lapidariskt, hugget i sten, utan behöver kontrollräknas för det handlar om en enda röst. Besked hur det är,  kommer vid middagstimmen. Nu tror jag att man kan räkna i Luleå stift. Antalet renar i min hjord och din hjord samt ersättningsbelopp tror jag man lätt räknar ut. Man brukar också räkna ut hur mycket Sápmi plundras ut när det handlar om malm och el från vattenkraft. Utgå från att valet är klart. Då kastar vi oss över Dagens Nyheter och tror oss läsa Herbert Tingsten. Det är fredagen den 22 januari år 1960. Själv går jag i folkskolan. Och jag deltar i Sport 60 och samlar poäng. Senare kommer jag att köra en Volvo PV Sport av just årsmodell 1960.

Naturligtvis är resultatet som kyrkomötet kommit till glädjande. Den extrema kyrkliga reaktionen har tvingats dra sig ett steg tillbaka. Hade de positivt inställda biskoparna nu som tidigare givit efter för den högkyrkliga riktningens påtryckningar och därmed riksdagens och kyrkomötets beslut saboterats, skulle det ha varit en verklig skandal. Det är samtidigt anledning understryka det orimliga i den nuvarande situationen. Vi kan hysa medkänsla med kyrkan, vars helgedomar ekar allt tommare. Vi vet att den söndervittring som de gångna årens strid så övertygande demonstrerar varken uppskjuts eller förhindras därför att ett antal kvinnor får ikläda sig prästrock. Den enda lösningen är enligt vår mening att kyrkan, som propagerar för teser som strider mot förnuftet, skils från staten. Kyrkan skulle då i fred - och glömska - få lösa sina trosproblem.

Eftersom jag är på polemiskt morgonhumör, det är ju onsdag och en dygn kvar till torsdagsdepressionen, påminner jag om hur professor Tingsten  satt och grät under bordet när det åskade. Han talar om förnuft! Antagligen hade han knappgylf. Vi som har blixtlås behöver inte sitta och lipa under bordet när det åskar.

Mentaliteten noterar jag. Kyrka = oförnuft. Var lösningen att få en förnuftig kyrka? Nej, lösningen var att lämna Kyrkan åt sitt oförnuft. Det är en historisk nödvändighet att Kyrkan vittrar sönder, ingenting kan uppskjuta eller förhindra detta. Jag inser, klok som jag är, att processen tagit lite längre tid än Herbert Tingsten tänkte sig. Jag inser också att människor i vår tid längtar efter lite mer än den underhållning till döds vi får oss till livs, för den mättar inte min längtan. Och hjältarna faller, Timell, Kronér, Broomé. Om de inte dött som Herbert Tingsten, Gunnar Hultgren och Ruben Josefson. Men ändrar dessa omständigheter historiens obevekliga gång? Genmäles då att det finns ett ökat intresse för religion och Kyrka? Kanske. Och detta kanske skulle kunna bero på att vi lever i en mer oförnuftig tid nu. Pröva tanken i vart fall. Lite MTD-religion kan hjälpa?

Pröva annars den bourgeouisins hållning som DN alltid står för. Här är läsning för 1960-talets folkskollärare och folkpartister. De fick veta att det faktiskt inte spelar någon som helst roll att ett antal kvinnor får ikläda sig prästrock. Tänk om Herbert Tingsten hade rätt? Vad har då allt hojtande handlat om?

Jag talar nu inte den extrema kyrkliga reaktionen. Den visste vad den talade om och var för ett mer oförvillat öga än Tingstens måhända det radikala alternativet eftersom det gick till Kyrkans rötter. Jag noterar närmast förtjust oförståelsen sådan den möter i texten. Herbert har trott sig förstå något han alls inte förstått. Fenomenet är dock inte så ovanligt att vi särskilt behöver hänga ut Herbert Tingsten. Däremot kan vi, som gärna går i barndom, fundera över i vilket intellektuellt klimat våra folkskollärare fostrade oss. Kanske ville de stå emot men - tro mig - det krävdes kraft att stå emot när vi väl genomskådat de officiösa lögnerna i Svenska kyrkan och i det svenska samhället. När vi gjort det, var det en fröjd att leva.

Några beslöt sig för att spela med. Det kanske gick dem väl. De kom sig upp. Och kanske var detta just att det egentligen gick dem illa. Min vän docenten O ber: O Gud, låt dem inte hejda sig utan gå ett steg för långt! O är en from man. Hans bön kanske blir hörd i rikt mått nu?

När folk med bakgrund i EFS ska prästviga, tycker jag att man bör fråga vad de viger till. Det har de faktiskt inte en teologi för, dessa forna bönhusentusiaster. Glada är de ändå. Så våga fråga! I stort gäller annars att vår kunskap är ett lappverk. Eklektiskt liksom. Nu väntar vi på resultatet i Luleå. Om det kommer i dag med en rösts övervikt eller med större röstövervikt i en andra valomgång, spelar inte så stor roll.