onsdag 15 november 2017

Inget lapidariskt resultat från Luleå

Det måste räknas ordentligt innan vi vet hur biskopsvalet utföll. I går hade Åsa 50.9% men resultatet var inte lapidariskt, hugget i sten, utan behöver kontrollräknas för det handlar om en enda röst. Besked hur det är,  kommer vid middagstimmen. Nu tror jag att man kan räkna i Luleå stift. Antalet renar i min hjord och din hjord samt ersättningsbelopp tror jag man lätt räknar ut. Man brukar också räkna ut hur mycket Sápmi plundras ut när det handlar om malm och el från vattenkraft. Utgå från att valet är klart. Då kastar vi oss över Dagens Nyheter och tror oss läsa Herbert Tingsten. Det är fredagen den 22 januari år 1960. Själv går jag i folkskolan. Och jag deltar i Sport 60 och samlar poäng. Senare kommer jag att köra en Volvo PV Sport av just årsmodell 1960.

Naturligtvis är resultatet som kyrkomötet kommit till glädjande. Den extrema kyrkliga reaktionen har tvingats dra sig ett steg tillbaka. Hade de positivt inställda biskoparna nu som tidigare givit efter för den högkyrkliga riktningens påtryckningar och därmed riksdagens och kyrkomötets beslut saboterats, skulle det ha varit en verklig skandal. Det är samtidigt anledning understryka det orimliga i den nuvarande situationen. Vi kan hysa medkänsla med kyrkan, vars helgedomar ekar allt tommare. Vi vet att den söndervittring som de gångna årens strid så övertygande demonstrerar varken uppskjuts eller förhindras därför att ett antal kvinnor får ikläda sig prästrock. Den enda lösningen är enligt vår mening att kyrkan, som propagerar för teser som strider mot förnuftet, skils från staten. Kyrkan skulle då i fred - och glömska - få lösa sina trosproblem.

Eftersom jag är på polemiskt morgonhumör, det är ju onsdag och en dygn kvar till torsdagsdepressionen, påminner jag om hur professor Tingsten  satt och grät under bordet när det åskade. Han talar om förnuft! Antagligen hade han knappgylf. Vi som har blixtlås behöver inte sitta och lipa under bordet när det åskar.

Mentaliteten noterar jag. Kyrka = oförnuft. Var lösningen att få en förnuftig kyrka? Nej, lösningen var att lämna Kyrkan åt sitt oförnuft. Det är en historisk nödvändighet att Kyrkan vittrar sönder, ingenting kan uppskjuta eller förhindra detta. Jag inser, klok som jag är, att processen tagit lite längre tid än Herbert Tingsten tänkte sig. Jag inser också att människor i vår tid längtar efter lite mer än den underhållning till döds vi får oss till livs, för den mättar inte min längtan. Och hjältarna faller, Timell, Kronér, Broomé. Om de inte dött som Herbert Tingsten, Gunnar Hultgren och Ruben Josefson. Men ändrar dessa omständigheter historiens obevekliga gång? Genmäles då att det finns ett ökat intresse för religion och Kyrka? Kanske. Och detta kanske skulle kunna bero på att vi lever i en mer oförnuftig tid nu. Pröva tanken i vart fall. Lite MTD-religion kan hjälpa?

Pröva annars den bourgeouisins hållning som DN alltid står för. Här är läsning för 1960-talets folkskollärare och folkpartister. De fick veta att det faktiskt inte spelar någon som helst roll att ett antal kvinnor får ikläda sig prästrock. Tänk om Herbert Tingsten hade rätt? Vad har då allt hojtande handlat om?

Jag talar nu inte den extrema kyrkliga reaktionen. Den visste vad den talade om och var för ett mer oförvillat öga än Tingstens måhända det radikala alternativet eftersom det gick till Kyrkans rötter. Jag noterar närmast förtjust oförståelsen sådan den möter i texten. Herbert har trott sig förstå något han alls inte förstått. Fenomenet är dock inte så ovanligt att vi särskilt behöver hänga ut Herbert Tingsten. Däremot kan vi, som gärna går i barndom, fundera över i vilket intellektuellt klimat våra folkskollärare fostrade oss. Kanske ville de stå emot men - tro mig - det krävdes kraft att stå emot när vi väl genomskådat de officiösa lögnerna i Svenska kyrkan och i det svenska samhället. När vi gjort det, var det en fröjd att leva.

Några beslöt sig för att spela med. Det kanske gick dem väl. De kom sig upp. Och kanske var detta just att det egentligen gick dem illa. Min vän docenten O ber: O Gud, låt dem inte hejda sig utan gå ett steg för långt! O är en from man. Hans bön kanske blir hörd i rikt mått nu?

När folk med bakgrund i EFS ska prästviga, tycker jag att man bör fråga vad de viger till. Det har de faktiskt inte en teologi för, dessa forna bönhusentusiaster. Glada är de ändå. Så våga fråga! I stort gäller annars att vår kunskap är ett lappverk. Eklektiskt liksom. Nu väntar vi på resultatet i Luleå. Om det kommer i dag med en rösts övervikt eller med större röstövervikt i en andra valomgång, spelar inte så stor roll.


38 kommentarer:

  1. Läsvärd bloggtext i dag!

    Att blicka tillbaka på Herbert Tingstens tid som mäktig DN-chef är alltid intressant - för såväl en präst som för en journalist. Det jag bäst gillade hos honom var hans tydlighet i utrikespolitiska frågor, där han klart såg vem som var den stora boven i världen men vars ideologi ändock hade fått många människor att falla till föga.

    Elegant och effektiv i debatten var han också: som den gången när han och den unge FPU-rabulisten och sexliberalen Per Gahrton möttes i en radioduell.

    Gahrton gick på i känd och fräck stil och sa naturligtvis du till Tingsten, varpå denne hela tiden konsekvent kontrade med att säga "Ni, hr Gahrton". Både genom tilltalet och i sakfrågan vann förstås Tingsten debatten.

    Apropå docentens väns - också docent - bön, hoppas jag givetvis att den inte skall vinna gehör hos vår Herre. Då är den här bättre:

    O, Gud hjälp oss alla att lägga det oviktiga och marginella åt sidan och tillsammans som Dina troende barn se helhetens utmaningar i och för världen, människors frälsning, frid och fred.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Lägga det oviktiga och marginella åt sidan".
      Som de förtroendevalda utan regelbunden kyrkogång då eller?
      För de har ju visat sig vara synnerlugen oviktiga för spridandet av tron på Gud.

      Radera
    2. BOD 2017 är lika förtappat blind för verkligheten som kärnvapensvinet Tingsten var för 60 år sedan. Ner med gubbväldet! USA = Satan.
      Berit

      Radera
    3. Peter T,

      -Ja, matematik via kalkylatorn för kyrkogången är inte central för helheten. Ej heller är tolkningstvister om blott ett eller annat bibelord av tusentals centrala.

      Det allt överordnade, helheten, är ju allas tro på Gud och vilja att ta Missionsbefallningen på allvar, dvs att aktivt, offensivt och med glädje göra alla folk till lärjungar!

      Låt för all del inte den lilla, lilla tuvan stjälpa det stora, gemensamma lasset, Peter!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Saker som till synes är små kan ha en ofantlig betydelse. Betänk det, hr Dike!

      den Lea

      Radera
    5. Somliga kan tycka ett det är en liten sak att många förtroendevalda inte personligen vittnar om uppståndelsen och livet i Jesus Kristus.
      Jag anser att det är huvudsaken för kyrkan och att de (förtroendevalda, anställda och medlemmar) som inte bidrar till detta missar målet.
      Det är synd i mina ögon.
      Vilken är det stora lasset om inte att vinna fler människor till lärjungaskap?
      Enligt mig så innebär lärjungaskap gudstjänstmedverkan, inte bara medlemskap på skattsedeln.
      Sen undrar jag bara stilla om de förtroendevalda som inte har nattvardsgång som livsstil, är den lilla tuvan eller det stora lasset av entiteten förtroendevalda i SvK?

      Radera
    6. Peter T,

      -Nej, att den personliga tron får gro och förstärkas är det viktigaste, inte att A eller B deltar x gånger per månad eller år i kyrkan.
      Tror Du kanske inte, att det finns personer som återfinns i kyrkbänkarna utan att för den skull vara djupt troende? Eller, tvärtom, att många människor är övertygat troende utan att besöka några eller många gudstjänster.

      Sensmoralen är, som vanligt, att inte döma hunden efter håren!

      BENT OLOF DIKE

      Radera
    7. Dike menar att bekräfta den nuvarande utrensingen.an

      Radera
    8. Jag menar att alla de valda till kyrkomötet som påstår att de inte delar tron eller gudstjänstgemenskapen - enligt deras egen utsaga - borde ha integritet nog att inte kandidera till en kyrkligt förtroendemannapost.
      För någon vecka sedan var BOD och jag överens om att utan gudstjänster så är det ingen kyrka.
      Den logiska följden av det konstaterande blir att associera förtroendemannaposter i en Kyrka med kyrkans huvudsyfte Gudstjänst.
      Om man ser SvKs huvudsyfte att vara en kulturbärande medlemsorganisation så har drar man givetvis en annan slutsats.

      Radera
  2. Lule stift är det sjätte att normaliseras. Nu återstår sju (+ bitr. biskopstjänsten i Uppsala).

    Det är intressant med ’biskop’ som titel. Titlar behöver ju inte betyda detsamma överallt. I USA betyder som bekant ’secretary of state’ inte statssekreterare utan utrikesminister. Biskop är en titel som kan användas för en biskop i apostolisk mening, för en stiftsadministratör, för en ordförande för en kyrkostyrelse och kanske en del annat.

    Jag har i och för sig inget problem med att två stift nu har fått ny ’biskop’, men man kan fråga sig vad de menar med den titeln.

    SvaraRadera
    Svar
    1. +Göran, kan du förklara Svkys ämbetsteologi och vad är det som händer vid en vigning?
      Antony

      Radera
    2. Vad som händer idag vet jag inte. Tills för 40-50 år sedan betydde en vigning detsamma som i romersk-katolska kyrkan. Skillnaden är att vigningen inte sker i gemenskap med biskopen och patriarken av Rom. Om det är nödvändigt att så sker, bedömer vi olika..

      Man kan ju minnas vad Hans Brask av Linköping, den siste påvetrogne biskopen, sade om vigningen av Laurentius Petri som ärkebiskop av Uppsala: Giltig, men schismatisk.

      Radera
    3. Bäste +Göran, att Svkys vigning fram till 40-50 år sedan betydde detsamma som i Katolska kyrkan måste vara ett önsketänkande från din sida?!
      Mig veterligen har Svky aldrig lärt att vigningen är ett sakrament eller att vigningen innebär en character indelebilis för den vigda personen (eftersom att lutherska, och MTD-, prelater kan tas av sitt "ämbete/vigning").

      Försök igen, jag är verkligen intresserad av Svkys ämbetsteologi, i historia och nutid.

      Antony

      Radera
    4. Biskop Bertil och dpr Per-Olof i Göteborg, sade sig på sin tid vara övertygade om bibringande av en character indelebilis till ordinanden vid prästvigning. Meningarna har i övrigt varit delade.

      Lars-Gunnar

      Radera
    5. Reformationen hamnade i ett läge, där man definierade ett sakrament, som en handling instiftad av Jesus (vilket i sig kan tyckas märkligt med betoningen på hela Skriftens auktoritet). Men i Augsburgska bekännelsens apologi noteras att man i och för sig skulle kunna kalla bl.a. prästvigningen för ett sakrament.

      Ordningen i Svenska kyrkan har, möjligen med något udda undantag, varit att en biskop skall prästviga.

      Svenska kyrkan har alltid menat att man blir prästvigd för hela livet. Präster och biskopar förblir i sitt ämbete med bibehållna rättigheter, även om de är emeritus eller har ett annat arbete.

      Skall man var noga, så tas ämbetet inte ifrån dem som 'avkragas' – de blir förklarade obehöriga att utöva sitt ämbete. (Även Rom menar att man måste ha både vigning och behörighet/licens.)

      Har tveksamhet om vigning i god ordning förelegat, har ny vigning skett. Det gällde tidigare t.ex. metodistpastorer som övergick till tjänst i Svenska kyrkan.

      Svenska kyrkan hade en katolsk ordning, som dock numera är tveksam. Inte alla kyrkor i den lutherska traditionen har denna goda ordning.

      Den avgörande frågan har inte varit teologi, utan den om gemenskap med påven. Anses detta vara ett absolut krav, får man dock den knepiga frågan om hur det är med de ortodoxa kyrkornas ämbete.

      Radera
    6. Sakramentalt händer absolut ingenting i svkys "vigningar". De är ett spel för galleriet. En lek med ord. Med applåder efteråt från publiken. Berit

      Radera
    7. Hur vet Berit det? Har hon (?) en särskild insyn i Guds rådslut?

      Radera
    8. Lars-Gunnar, vad en biskop och en domprost menar är av mindre betydelse, jag frågar efter Svkys lärodokument.

      +Göran, jag tycker att du gör en höna av den Augsburgska fjädern. Var finns lärodokumenten och ordningarna som tydligt visar att Svkys "präster" har tagit emot vigningens sakrament och en character indelebilis? Vad det gäller avkragning så har jag från andra "präster" i Svky (t.o.m. en stiftchef) fått höra att den avkragade inte är präst längre....
      Antony

      Radera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Tycker att det är frustrerande med 30-minutersutfrågningar av biskopskandidater, utfrågningar ledda av några välanpassade journalister. Var är rostningen? Grillingen? Var är prästers och kyrkfolks chanser att under åtminstone ett par timmars tid per kandidat (två dagar) ställa de frågor och följdfrågor som krävs? T.ex. om varför kyrkan "måste" ställa upp och välsigna när två personer älskar varandra (1 Kor. 5 då?), om inte även påven kan välsigna två karlars kärlek till varandra (men nu snackar vi sex och sängledning) och vad som menas med "vi är inte där" i fråga om varje prästkandidats plikt att viga även karlar med varandra till ett kristet äktenskap.

    SvaraRadera
  5. Det krävs en hel del ordvrängeri, signaturen +Göran, för att få in er filosofi här om biskopar i olika meningar. Att kunna vara underställd en "biskop1" för lönen och sedan en "biskop2" för den andliga spisen.
    Det är förstås inte så det är ordnat. Låt oss acceptera.

    Om Luleå, vi visste det. Två kvinnor på några få dagar. Jag är ledsen men jag vet inte hur jag ska ta det här på allvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. +Göran är ett bra exempel på hur "schizofren" den lutherska ecklesiologin har blivit!
      Antony

      Radera
    2. Tvärtom, han redogör sakligt för att kyrkans praktik har haft olika förutsättningar. Att framställa en kyrkohistorisk linje som rak förutsätter ohälsosamt kraftiga skygglappar.an

      Radera
    3. an: det är knappast katolsk ordning och teologi att både vara lojal med en heretisk "biskop" och samtidigt med en "ortodox" dito?!
      Antony

      Radera
    4. Principen är klar men bevisad ohållbar. Tack de katolska biskopar som bekänner tro framför tystnad. Det är fen katolska praktiken som hjälper kyrkans folk.an

      Radera
  6. BOD,

    Det är nog bättre att Du koncentrerar Dig på att läsa Fader vår och begrunda vad det där Du ber om och försöka föla detta.

    Bättre än dina egenkonstruerade fantasier där Du tycks vara helt ovetande om vad som är viktigt eller marginellt. Tillägg gärna en bön om den Helige Ande får vägleda Dig om Du nödvändigtvis vill försöka begripa vad som är viktigt respektive oviktigt.

    Tänk på gamla tiders KM där man talade om att "Vi och den Helige Ande har beslutat".

    SVeK´s så kallade KM har knappast frågat efter och alls inte refererat till den Helige Ande i sina PK-beslut. Den ande de lyssnat till är enbart tidsandan och vad den än är eller vems talan den för. Den Helige Ande är det inte.

    Tyvärr lär Du som vanligt inte förstå detta utan fortsätta ditt tjafs om folkkyrka och demokratiska beslut. Detta trots att de som beslutar i mycket str utsträckning inte ens kan kallas kristna i vart fall inte apostoliskt kristna trots att SVeK ,visserligen lögnaktigt men dock hävdar sig vara apostolisk.

    //HH

    SvaraRadera
  7. Man ser allt tydligare, att vägvalet att stanna kvar i statens kyrkoorganisation efter -58 var ett felaktigt vägval. En ynklig, utträdd skara om säg 300.000 personer då, hade lämnat SvK med svåra personalproblem, och snabbt sammanrasande. De 250.000 hade i så fall kanske endast varit marginellt fler idag, men varit bärare av den svenskkyrkliga identiteten. Vad som främst hindrade, var omsorgen om lönekuvert, pension och tillgången till hävdvunna kyrkobyggnader. Dessutom kunde få föreställa sig vidden av kyrkans sekulära omvandling och kristendomens implosion i Västvärlden. Missionsprovinsen tillkom i ett läge, där det mesta framstår som för sent.

    Tingstens rekommendation att lämna kyrkan ifred var klok.

    Skallagrim

    SvaraRadera
  8. +Göran,

    -Kanske samma sak som en kyrklig miniorganisations trio som bär samma titel menar.

    BENGT OLOF DIKE

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  9. Det är väl helt rimligt att ett samfund där 7 av 10 tjänstgörande "präster" är kvinnor, så småningom också får en majoritet kvinnor som "biskopar".
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hittar inga aktuella siffror, men andelen kvinnor bör ligga tydligt under 60%. På pastoralinstituten är 70% kvinnor. Män förblir i mindre omfattning i tjänst än kvinnor. Inga aktuella siffror här heller. Vad pysslar de talrika avhopparna med? Varför sökte de nya karriärer? Hur många går från långtidssjukskrivning till sjukbidrag/förtidspension? En intressant uppgift för den vetgirige att sammanställa och publicera. Går vi mot en ren kvinnokyrka? Vad får det för konsekvenser?

      PP

      Radera
    2. En god vän till mig, som är prelat i Svky, har roat sig med att räkna på de senaste 5 årens "prästvigningar" och kom fram till att det var närmare 75% kvinnor. Ajöss, hejdå, den kristna resten i Svky!
      Antony

      Radera
  10. Inte 50,9 utan 50,09 till norrländska segrarinnan.

    Torbjörn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gud har humor och vill få en snabb avveckling av MTD-samfundet!
      Antony

      Radera

  11. Bed för kyrkans nyvalda biskopar!


    -Ännu en ny biskop är utsedd och klar,
    ordning och reda i valet det var;
    Majoritet redan första gång hon fick,
    vi gratulerar med ljus och glädjefylld blick.

    Erfaren hon är, omtyckt måste hon vara,
    ty vem kommer annars så snabbt i biskopars skara?
    Nu väntar vardagens glädje och bekymmer,
    en biskops arbete så oerhört mycket rymmer.

    Ge henne nu helhjärtat stöd, kära vänner,
    bed för henne, en bön som även Rappman omspänner;
    en bön för vår kyrka, ord från hjärta och själ,
    O Gud, var med dem var dag och låt det gå dem väl!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  12. Precis, men nu är resultatet i varje fall lapidariskt. Och det var trots promillena i realiteten en seger med stor marginal (större än i nomineringsvalet!). Vinsten i en andra omgång hade med stor sannolikhet varit rent förkrossande, om ingen skandal trätt emellan. I varje fall hade knappast ALLA övriga röster gått till den ende manlige motkandidaten! (SÅ högkyrkliga är dom inte i Lule stift).

    Åsa Nyström undvek frågan om äktenskapet genom att säga sej vara beredd att välsigna två människors kärlek, oavsett vilka. Men det är väl påven också beredd att göra? Nu pratar vi sex och Äktenskap (ni vet det där som förr ingicks med sängledning o.s.v.). Jag noterade också hur skickligt Leif Nordenstorm lyckades undvika frågan om den egna synen på äktenskapet. Det förefaller som om Åsa blir väl så god biskop som någon annan - en nyteolog med snopp är inte mer biskop än en utan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Påven är väl villig att välsigna två individers kärlek, men aldrig ett homosexuellt pars sexuella samliv och har varit mycket tydlig gällande homosexuella "äktenskap" som han kallat ett djävulens påfund!
      Antony

      Radera
    2. Tror faktiskt att snopptiden är över vare sig den tänks hänga under midjan eller sitta i mössan.
      Mer sakligt är poängen att med både män o kvinnor i läroämbetet försvagas NTs och Jesu undervisning om Gud Fader, det som andra tror är viktigt. I barmhärtighets tjänandet är det väl motiverat med både män och kvinnor som diakoner men som princip leder det fel.
      Med ett förändrat ämbete i traditionell tro blev det ett Noaförbund kvar. Numera blir det knappt ens det.an

      Radera
  13. När vi nu pratar om vigningen får man inte glömma bort att prästämbetet i Svenska kyrkan är Ordets ämbete och inte att framföra det heliga mässoffret.

    I fråga om detta är det ingen skillnad nu jämfört med 1958.

    Jonas M

    SvaraRadera