Bortom kompetensen

Det finns all anledning att notera att flera ledamöter av kyrkomötet berättar att de inte riktigt hängt med i alla svåra teologiska frågor när de röstat för kyrkohandboken. Det är hederligt. De inser att de inte har egen kompetens på sakområdet, men förlitar sig till vad nomineringsgruppens ledning bestämt och röstar därefter. Men stämmer det som sägs, att kyrkomötet beslutat benämna Anden som femininum? Det vill säga har det smugits in en ny trinitetsteologi utan att just denna sak debatterats? Är det så att bekännelsens insikt att Treenigheten är det högsta mysteriet bleknar och ersätts av ett påhittigt konstruerande där den feminina principen ska inrymmas? Jag tycker mig höra ett stycke mystik i det inslag som lagts ut.
https://www.youtube.com/watch?v=RPzjj6KKSsw

Receptionsprocessen avgör hur det ska bli i fortsättningen. Det betyder att det avgörs på plats. Kyrkoherdarna ska avgöra förstås men kanske det egentligen är gudstjänstfirarna, kyrkfolket som får sista ordet. Vägran är ett vapen. Vi är ju inte bara betalande gudstjänstkonsumenter utan ansvariga subjekt i Svenska kyrkans gudstjänst.

POSK ville som vanligt kompromissa. "Vi röstar för den kyrkomusik som finns med och handboken, som den föreslagits (struntar i alla reservationer), mot att arbetet med musik får fortsätta." Tanken att de politiska partierna skulle rösta bort musikarbetet skrämde. Varför det? Det finns lägen när det är bättre att eländet blir uppenbart. Så tänker inte de duktiga POSK-arna. Det är numera nomineringsgruppens svaghet. Vad vann de? Ingenting. Musikarbetet hade fritt kunnat pågå hur mycket som helst utan denna kompromiss och då hade kyrkohandboken framstått som så svag som den egentligen är. Reservationerna styrde ju inte på trams utan på substantiella invändningar. Det pågår ett religionsskifte. Inte bara så att Bibeln inte är Guds Ord /ett tema jag tänker återkomma till/ utan så att modergudinnan införts. Detta förhållande att vi inte enkelt köpte detta, gjorde att Wanja Lundy-Wedin avfärdade oss som "patriarkala". Motsättningen spricker upp. Nu gör företrädarna för en modern, öppen och demokratisk folkkyrka reda för hur de tänker.

Margareta Winberg, s, bör försvaras mot påhopp. Hon har klart deklarerat vad hon tror och inte tror och blivit invald i kyrkomöte och kyrkostyrelse. Bara den kan bli uppröd som inte fattat, att hon på en kyrkokongress företräder medlemmar. Det är dessa medlemmar som betalat kyrkoskatt/kyrkoavgift i alla år och försett oss med resurser. Nu vill de ha något tillbaka för pengarna och då måste talet om Jesus och tron och annat sådant tonas ner och det som är folkligt gångbart hållas fram; det moralistiska, det terapeutiska och den allmänna tron på en gud, deism. MTD. Denna tas om hand av det statsbärande partiet. Hur kunde det gå så? Därför att i en folkkyrka är begreppet kyrka underställt folket. Vem bestämmer i folkkyrkan? Kan man egentligen kalla detta folk för ockupanter? Ska inte de som betalar, säga vart kusken ska köra? Har de inte rätt att få den religion de faktiskt betalat för och är nöjda med?

De kyrkokristna varsnar problemet, som är verkligt. Effekten av detta är ju att själva grunden fö en kristen kyrka sopas bort. Den vilar inte längre på Uppenbarelsen utan på ett konsumentintresse. Det var roligt sagt. Evighetssymbolen blir Konsums/Coops. Och poängen är förstås att detta sker konsekvent. Det bara inte happar sig. Medvetet har de som kunnat tala om svenskkyrklighetsmarkörer och katolicitetsmarkörer i god ordning fösts undan. Det märks inte om man inte ser efter noga. Korset som målas upp är väldigt likt Röda Korset.

Naturligtvis blir resultatet en kram till döds för det som har med Kristi Kyrka att göra. Vedersakaren kan vara nöjd. Och jag funderar över de kyrkokristna som lät utstötningarna fortgå. Dessa byggde på en lögn, men i den kyrkliga tystnadskulturen var det ingen som steg fram och försvarade de beljugna. Det är en försummelse som har sitt pris för hela Svenska kyrkan. En uppsättning präster av nyare modell har inte pejl på vad Svenska kyrkan i sin identitet är och vilka de svenskkyrkliga markörerna är. Några av dem har sin bakgrund i frikyrkor med reformert teologi. Andra har ingen egentlig kyrklig bakgrund. Och hur en präst formas, the Formation of a Priest, kunde de gamla kyrkomedvetna församlingarna ha en aning om och ett ansvar för, men nu?

Peter Bexell har gett ut en bok om biskopsporträtten i Kalmar. Så tänker Kyrkan - tillbaka för att tänka framåt. Jag fick för mig att ingen av dessa biskopar skulle kunna känna igen allt i den nya kyrkohandboken som autentisk kristendom. Borde detta vara ett bekymmer?

Det frågades om kyrkostyrelsens nya sammansättning. Besked kan ges. Den är kompetent för det som väntas av den, menar jag. Observera att Frimodig kyrka nu har en ordinarie plats för första gången i svensk kyrkohistoria.
https://www.svenskakyrkan.se/press#/pressreleases/ny-kyrkostyrelse-vald-foer-2018-2021-2297820?utm_campaign=send_list