måndag 7 maj 2018

Ett ihåligt rör

Låt oss vara tydliga. Det spelar ingen roll om det är en diktator eller en folkmajoritet som ställer sig över Uppenbarelsen och bestämmer vad som är kristen tro. Bekännelsekyrkan hade rätt. Den  formulerade sig reformatoriskt: Bibel och bekännelse. I senare ekumeniska överläggningar har begreppet "bekännnelse" också kunnat förstås som "Tradition", men det betyder inte att de evangeliska slirar på ordningen. Kristen tro är "uppenbarelsereligion" om man nu ska tala som en professor i teologiska prenotationer. Demokratin är i övrigt värd att ställa grundfrågor om. Det vet den som denna morgon läst Carl Rudbecks understreckare i ämnet, Konsten att lära folket hur det borde rösta.
https://www.svd.se/konsten-att-lara-folket-hur-det-borde-rosta

Går man till Gunther Mais bok Die Weimarer Republik, C.H. Beck 2009, beskrivs den revolutionära situationen i Tyskland. Först har vi revolutionen uppifrån; statsbyråkratins, militärens, kyrkornas, skolornas och universitetens. Den fungerade inte när matroserna gjorde uppror i Kiel och provisoriska revolutionsregeringar upprättades. I maj månad för 99 år sedan slogs revolutionen i München ner. Över 1000 döda och 1200 döda i motsvarande uppgörelse i Berlin, då Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht mördades. Landwehr Kanal, ni minns. Återstod att genomföra en författningsrevolution. Arma tyska folk. Först fyra års krig, som följdes av sex år av kvalificerad efterkrigstid.

Den nya ordningen var ingen parlamentsdiktatur, Parlamentet stod på flera sätt under presidenten. Till presidenten återfördes makten. Presidenten var starkare än riksdagen, som Mai påpekar. (aa s 29). Det resulterade i att parlamentet misstroddes. Folkviljan uppfattades företrädas på andra eller i vart fall fler sätt än via parlamentet. Det är kanske inte så överraskande. Politisk instablitet rådde i Europa, också i England, Schweiz och Sverige, påpekar Mai.

Folkfront som i Frankrike? Motsättningarna mellan socialdemokrater och kommunister var för djupa i Tyskland. Skulle Franz von Papen, Alfred Hugenberg eller Adolf Hitler då ta över? von Papen och Hugenberg var agrarpolitiskt orienterade, minns att riksdagsdebatten i januari 1933 handlade om import från Sverige och Nederländerna av vitkål, tomater och ost. Det gällde att värna det tyska jordbruket. Adolf Hitler stod för industrialisering och framsteg. Nu går det att förstå storfinansens stöd för Hitler. 30 januari 1933 var Hitler kansler, von Papen vicekansler och Hugenberg näringsminister. I juli 1933 fick Hugenberg gå och i juli 1934 von Papen. Resten är, som man säger, historia.

Varför denna utläggning? Mest för att peka på att styresformen i Tyskland inte uppfattades som så avvikande. Tänk Mussolinis korporativa stat och fundera på demokratins genombrott, kvinnlig rösträtt i Sverige (som för första gången kunde utövas i ett kyrkoval, vilket vi ska minnas när reformen firas nästa år). Det är inte på grund av demokrati eller parlamentarism som Kyrkan bestått tusen år i Sverige. Kyrkan är något i sig själv, sui generis, och det betyder att Kyrkan i egentligen mening inte är något i sig själv utan något genom Anden. Petar någon i styresformen och nonchalerar den kyrkliga identiteten, också om en sådan nonchalans skulle kodifieras i en kyrkolag eller kyrkoordning, har den ytterligt begränsat värde kyrkligt sett. Ingendera kyrkosystemet i Tyskland var demokratiskt. Några andra identitetsmarkörer fanns. De kyrkliga!

Det var detta som markerades genom Bekännelsekyrkan i Tyskland. Det var denna markering som ledde till att präster avsattes eller hölls tillbaka. Deutsche Christen tog hand om kyrkostyret. Några andra skulle inte finnas med i det framgångskoncept för tusen år framåt i Tyskland som nu lagades till. Vi sitter med facit i hand och vet hur det gick. Det visste de inte då.

De som kunde stå emot och komma ut i ljuset efter 1945 var de som haft den inre kompassen, som inte spelat med. En del medspelare kom då också ut och förklarade att de modigt gjort motstånd fast i tysthet. Men modigt! Det som gjorde att somliga kunde stå emot kanske handlar om psykologiska faktorer, en böjelse att inte böja sig, men än mer tror Bloggardag på att de hade sin trygghet utanför sig själva. De hade levt Kyrkans liv med nådemedel och allt och formats av det.

Jag avnjöt en prästerlig diskussion om vad som kännetecknar en regelbunden gudstjänstdeltagare. Det religionssociologiska svaret var en gång i månaden. Ett annat svar styrde på känslan: den som upplever sig vara en regelbunden gudstjänstbesökare är det. Tänkvärt. Ingendera alternativet håller om det blir förföljelsetider. Då är det regelbundna söndag efter söndag som är det avgörande, det som skapat identitet och medvetenhet. Om Jesus nu kommer i sockenkyrkan för att möta mig, vill jag väl vara där? Söndagen är för en kyrkokristen gudstjänstdag och det enkla kravet är att den kristna gudstjänsten firas: högmässan. Då krävs rätt lite, Ordet, sakramentet. Och för att sakramentsfirandet inte ska kunna ifrågasättas krävs lite präst, lite bröd och lite vin. Äkta alltihop! Go for Security!

Denna långa utläggning bara för att demonstrera ett ihåligt rör. "Men, lektorn, är inte alla rör ihåliga?" Svaret kännen I: "I denne klassen kan en inte vara tydlig nock."

Annars tar jag ut satsdelar i Antjes i går hållna predikan i Warszawa.
https://www.svenskakyrkan.se/nyheter/pedikan-i-the-holy-trinity-church-i-warszawa
"What a privilege to participate in this powerful stream of prayers that, for thousands of years, has given som much light and life to the world!"

Subjekt och predikat? Subjektet är böneflödet. Vad gör det? Predikatet, alltså? Ger ljus och liv till världen. Är det inte, tänker Bloggardag i lutherskt nit, något annat som ger ljus och liv, nämligen evangeliet, och bönen är att svara på detta? Det Antje säger verkar alltför religiöst för Bloggardag. Bön är ju inte bara en judisk och kristen livshållning. Många ber. Men allt detta bedjande ger inte ljus och liv. Så är inte Bloggardag religiös heller.

Detta var en knepighet. Värre blir det när Antje, doktor i systematisk teologi, förfaller till ren heresi, kätteri. Hon sa – och Bloggardag läser innantill som han lärt sig redan i småskolan: "No longer incarnated in a human body". Det är Jesus hon talar om. Kyrkan bekänner ett: inkarnationen består. Jordiskt stoft sitter på Faderns högra sida. Bloggardag måste nog ringa docenten O för att få ett namn på själva kätteriet. Vi har en heretiker på ärkebiskopsstolen, klockrent! Är det dags för lärostrid? Vi är grundläggande oeniga, heretikerna och vi andra. Athanasius och den athanasianska trosbekännelsen mot arianer och marcioniter, hur låter det?

Allt detta som en insikt om ett ihåligt rör och andra ihåligheter. "Fatta, morfar!" som barnbarnet Alma säger.

41 kommentarer:

  1. Den där meningen ur Antjes predikan är helt taget ur sitt sammanhang.
    Det framgår tydligt att hon menar att efter Kristi himmelsfärd dag är den inkarnerade Jesus inte längre synlig i köttet.
    Är BloggarDag av en annan mening? Kyrkofäderna är det inte.
    Så anklagelsen om heresi är i det här fallet minst lika ihåligt som röret i rubriken.

    Vad som däremot förbluffad i Antje predikan är glädjen över att vi över kyrkogränserna kan känna igen oss i liturgin även om vi inte kan språket. Det är nog inte helt sant efter pingst då en av huvudpunkterna i kritiken mot nya handboken är just att flera av serierna har för lite gemensamt liturgiskt med övriga kyrkor.
    Sörjer Antje att man kommer att få svårare att känna igen sig i liturgin i SvK med nya handboken, eller slirar hon på hur glad hon säger sig vara över igenkänningsfaktorn i sin predikan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi läser innantill: "Jesus needs to leave behind all physical and material restraints once and for all". Syftet är fromt förstår vi men denna fromhet är inte kyrkokristen. De två naturerna kan inte skiljas från varandra. Hymnen vid läsningsgudstjänsten på torsdag uttrycker saken väl: "Stoft som av jorden kommet var i himmelen sin boning tar. Heja, heja, heja." Med detta konstaterande upprepas: Jag ifrågasätter inte att Antje är from. Det är själva fromheten jag funderar över eftersom jag lyssnar och läser.

      Radera
  2. Det är inte många "bekännelsekristna" kvar Svky, särskilt inte bland de "yngre" prelaterna, de som efter 1994 medvetet låtit sig "vigas" och verkar, med sanslöst höga löner, i ett nygnostiskt samfund!

    Det måste vara tragiskt för gamla kämpar som dr Sandahl att betrakta dessa vitknogade skruvryggar och inse att de satt Mammon i förarsätet och struntar i ruinhögen som de lämnar efter sig!

    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du missar helt att vigningen i sig inte är avgörande för vad celebranten gör i högmässan och sin av tjänst.
      Din anklagelse om brödprästeri uppfanns inte 1994, den har alltid funnits.
      Man kan t.o.m. fråga sig vilken kyrkogemenskap som procentuellt sett är värst i kategorin: ju fler positioner att kapa, vare sig lönen syns på konto eller i befogenheter.an

      Radera
    2. an. Du har missförstått mig då jag är väl medveten om hur dagens 36-timmars prelater, med OB-tillägg, är arvtagare till de tidigare statstjänstemännen. Min poäng med 1994 är att det är srdan dess som alla Svkys stiftchefer är gnostiker.
      Jag förstår inte riktigt vad du menar med att "vigningen i sig inte är avgörande för vad celebranten gör i högmässan"? Var arianernas vigningar giltiga? Går det bra med lekmannacelebration?

      Antony

      Radera
    3. Även om du inte har det bästa vigningssammanhanget - huvudsuccessionslinjen - kan ditt celebrerande vara skarpare än den med de tillsynes perfekta anlagen men svävar på målet om mässans syfte.
      Ja, Mpr prästerna har de flesta av de säkra tecknen, likväl är var mässa ett under.
      Vilket avtal de arbetar under är helt ointressant för mig.
      Arianerna må ha haft "godkända" linjer men deras bekännelse gjorde mässan till något annat.
      Kompletterande vigningar har alltid tillämpats.
      Mässan beror såväl av sändning, prövning, genomförande och mottagning.
      Det är inte årtalet som avgör.
      Det kan vara så att de som vigts efter 1994 är skarpare än de som då la ner, om inte annat kan de prästerna bli det.
      Guds fråga till den nya generationen är alltid aktuell.
      Även den som får nya handboken att följa kan lika lätt som den censurerats, skärpa formuleringarna.an

      Radera
    4. an. Jag har svårt att följa dity resonemang, betänk att även Svky, likt arianerna, har gått bort från kristenheten då dess "biskopar" gjorde kvinnliga "präster" till en lärofråga och då dess kyrkomöte infört en hedonistiskt äktenskapsordning......
      Det är som sagt svårt för en katolik att förstå en argumentation som är något helt annat än katolsk.

      Antony

      Radera
    5. Arbetstid präster SvK:

      https://www.svenskakyrkan.se/arbetsgivare/nyheter/nytt-avtal-om-sarskilda-bestammelser-for-prast

      38,25 h vid helgtjänstgöring. 40 h utan. Kyrkoherdar/chefer oreglerad arbetstid. Detta motsvarar övrig arbetsmarknad.

      Radera
    6. Ojdå, jag har räknat fel på 2,25 timmar. Vilket "kall" det måste vara att verka som en nygnostisk prelat, med 700-tusen i lön, och 38,25 timmars arbetsveckan i Mammons tjänst!

      Antony

      Radera
  3. Varför skulle Jesus komma till sockenkyrkan? Där finns ju dom som redan tror på honom efter att han har inkarnerat sig i deras hjärta och dom möter honom i bröd och vin .

    Skulle gissa, att flyktingläger i Syrien och motsvarande ställen finner honom sökande dom kristna vilka borde vara där för att lindra nöden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De kristna är redan i lägren. Som flyktingar. /smun

      Radera
    2. Markku, jag känner kristna som i åratal hjälpt till i flyktingläger i Jordanien och kan vittna om att kristna är överrepresentaterade bland volontärer och hjälparbetare.

      Radera
    3. Och våran Herre är alltså med dom där och förstärker dom eller hur? Men dom , numera miljoner kristna i Sverige, vilka vill kasta ut dom som har kommit hit för att slippa att dela av sitt välmående. Om han kommer hit , skall han säga något i still med "Tolle Lege".

      Radera
  4. Vi får inte släppa varken inkarnationen eller försoningen. I övrigt får vi vara både vargar och lamm. Vill man ha sol idag är Malmö platsen att ta sig till. Som vanligt. God jul och glad påsk önskas.

    SvaraRadera
  5. Nå, socialisterna fick ju sin hämnd, med sisådär 60 miljoner döda bara i Sovjet. De varvade Hitlers judemord x 10. Så kommer alla satellitstater till, Nordkorea! Vietnam! Folkrepubliken Kina! Fin ideologi, detdär...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Herr Liljeström glömde här omsorgsfullt folkmordet på den amerikanska urbefolkningen indianerna (21 milj) samt alla andra folkmord som världsmördarnationen USA utfört och utför. Stort hyckleri! /John

      Radera
    2. 21 miljoner indianer dödade i ett folkmord, hur har hittepåkatoliken och stalinisten John ljugit ihop den siffran.
      Notera, John är ingen katolik utan en totalitär stalinistisk rättshaverist som blivit en stalker vis-a-vis tokstollen Dike.
      Gud har humor så dessa patologiska lögnare och narcissister förtjänar varandra.

      Antony

      Radera
    3. Tänk, Antony, jag har ibland fått en känsla av att John, Dike och Du är något slags själsfränder. Men jag försöker förstås ständigt intala mig att det inte rimligen kan förhålla sig så./Paul

      Radera
    4. Paul, vad än du ägnar don tid åt så hoppas jag innerligt att det inte är psykologi, för då hade du verkligen varit i fel "fack"!

      Antony

      Radera
    5. Var lugn, Antony! Psykolog är nog något jag verkligen INTE är./Paul

      Radera
  6. Vilken heresi? Vi väntar med spänning på namnet, men nog låter det som någon gnostisk variant, eller?

    86:an

    SvaraRadera
  7. Ihåligt rör eller ihåligt resonemang?

    BloggarDag får ursäkta, men utläggningar av ovanstående art med tvärsäker karakteristik av vad som kännetecknar en kyrkokristen, går vi inte på. De speglar nämligen det som skulle kunna kallas elitism in prydno, dvs på förhand uppsatta markörer, vilka skall avgöra graden av (äkta) tro hos kyrkobesökarna.

    Gamla 85-åriga mor Agda, som av olika skäl inte så ofta besöker gudstjänsten eller mässan är alltså enligt denna egenhändigt av bloggaren graderade skala inte kyrkokristen.

    Detta trots att hon varje dag, eller nästan varje dag, läst sin bibel, bett sin bön och alltid prisat Herren.

    Låt oss alltså en gång för alla sortera bort alla försök att efter antalet kyrkobesök per vecka, månad eller år, göra karaktärsbedömningar av våra medmänniskor! Vilka är vi att (be)döma dem och graden av deras kristna tro? Ihåliga utläggningar nyttar till intet. Kravprofilerade dito inte heller. Försök att vinna nya människor för kyrkan med dem, så får ni se!

    Har för övrigt bloggaren aldrig tagit till sig de kloka orden att man inte skall döma hunden efter håren?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD – Att Din ”gamla mot Agda”, 85, inte återfinns i kyrkan varje söndag, tror jag nog att alla har full förståelse för. Men på vilket sätt rättfärdigar detta den högst sporadiska kyrkogången hos en veterligen fullt frisk man i sina bästa år (dvs. min ålder :-) ) – som till på köpet är (har varit?) förtroendevald i SvK?/Paul

      Radera
    2. Inget kyrkotvång, Paul!

      -Du frågar vänligt och sakligt och får ett vänligt svar av mig.

      -Det är att Din fråga utgår felaktigt ifrån de villkorskriterier, som bloggaren presenterade.

      Men det finns inge kyrkotvång i vår kyrka eller i landets lagstiftning. Egentligen är svaret inte konstigare än så. Jag skulle aldrig drömma om att efter ett slags personlig addition av antalet kyrkobesök av min nästa värdera hans eller hennes tro. Vem är jag, bäste Paul, att göra detta? och vem är Du, om tanken har slagit rot hos Dig eller spirar i Ditt huvud?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Nåja, BOD, läs gärna vad f. Mikael Liljeström skriver nedan (7 maj 2018 20:02). Annars kan jag väl konstatera att om jag som kommunalt förtroendevald aldrig skulle ha deltagit i min partiförenings medlemsmöten, så hade jag (helt rättmätigt) inte återfunnits på listan inför nästa val. Alltså finner jag det underligt att folk som inte sätter sin fot i kyrkan (utan tvärtom kraftfullt argumenterar för att detta "inte behövs"!), ändå kan bli (om)valda till kyrkliga förtroendeposter./Paul

      Radera
  8. Mor Agda får väl besök av prästen, för hon vet vad sockenbud är. Det vet prästen också. Vem har annars tala om bortsortering? Jag talar mer om insortering.

    SvaraRadera
  9. Det finns en kyrkoregel sedan urminnes tid, som säger att kristna alltid deltar i kyrkans gudstjänster, såväl söndagar,som helger. Detta lever i Romerskkatolska kyrkan kvar som "mässplikt". Och det stämmer, att en kristen gör sin tacksägelse-och förbönsplikt på Herrens dag, Vidare säger de fornkyrkliga regelböckerna som ortodoxa kyrkor följer, att om du inte har kommit till Euakristin (Nattvarden) på 40 dagar, så har du utestängt dig själv och får göra bot innan du är "in good standing" igen.
    Detta är, väl att märka, i tätbebyggda trakter med nära till kyrkor. Men numera finns det utmärka kommunikationsmedel som gör, att du kan komma till nästan vilken kyrka du vill på Herrens dag, så 40 dagar är inget tungt krav-om man nu alls vill vara kristen. Detta är alltså sunda normala kyrkoregler som kristna genom alla tider levt i och bejakat. Ska det bli någon ordning på Svenska kyrkan, behöver man återerövra denna fundamentala lekmannavärnplikt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren7 maj 2018 kl. 21:16

      Aj då. Det har ingen sagt till mig. Vad gör jag nu?

      Radera
    2. Hear-hear, f. Mikael, hear-hear!!

      Antony

      Radera
    3. Det man inte vet om, kan man inte rå för. men nu vet du hur det är tänkt, och kan handla därefter. Det som kan sudda till det, är alla dessa gudsstjänster för specialintressen som tagit över. måste jag gå på jazzmässa? sinnesrogudsjänst? Sådant fanns och finns inte i kyrkans ordningar. Det närmaste jag kan komma på är väl om man bor bredvid ett kloster. De har många gudstjänser varje dag, och du kan kanpast gå på dem alla.
      Men du kan gå och möt din Herre och Frälsare på hans egen dag, söndagen, och på andra stora glädjedagra som Guds folkfirar. Vi älskar ju Herren och vill vara med och möta honom så ofta och mycket vi kan. Då är hans ok inte tungt, utan en kraftkälla som omformar oss till evigt liv.

      Radera
    4. Alphadeltagaren9 maj 2018 kl. 07:54

      Låter fantastiskt. Varför säger man hos oss (nästan föraktfullt) att det inte handlar om att "nöta bänk"? Och då menar jag inte Dike, utan även anställda och mer insatta(?).

      Radera
    5. Allah, alla som säger att det inte handlar om att nöta bänk, saknar kontakt med tradition och det inte livet. Varför inte utsätta sig för den nåd det innebär att köra bänk och fördjupas i det inte livet.

      Nästa gång någon säger att det inte handlar om att köra bänk, fråga lite försynt om varför det pratas så mycket om nåden och undra "nåd från vadå?"

      Radera
  10. Alpha, du har en stående inbjudan till att bli en del av den sanna Katolska Kyrkan, i full kommunion med Petri Stol!

    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm, få se: det där med "Petri stol" är anslående! Har ikea någon? Vi ortodoxa får väl nöja oss med Kristi grav i Jerusalem, kan jag tänka.

      Radera
    2. F. Mikael är även han inbjuden till den Katolska Kyrkan, där han får bevara beskyddet av Kristi grav och full gemenskap med Petrus!

      Antony

      Radera
    3. Frågan Antony kan ställa sig är varför västkyrkan bröt med Östkyrkan 1054 genom att förändra trosbekännelsen?
      Kan det varit ett utslag av påvens ofelbarhet?

      Radera
    4. PT tror mog inte på den Helige Andes roll iKyrkan, men jag kan råda den kyrkolöse protestanten att läsa den salige JH Newman.

      Antony

      Radera
    5. Skulle den Helige Ande inspirerat påven att bryta med östkyrkan?
      Vad gäller studierna om den hHelige Ande så håller jag mig till de kappadokisk fäderna. Fortfarande överträffade i den genren både före och efter 1054.

      Radera
    6. Peter T - Nåja, brytningen med östkyrkan berodde väl främst på att "korsfarare" (i det s.k. tredje korståget) överföll och plundrade K-opel, i besvikelsen över att inte ha nått Jerusalem och alltså inte där kunnat plundra vare sig muslimer, judar eller östliga kristna. I frågan om den Helige Andes utgående har väl Rom de facto backat för länge sedan; det är veterligen numera helt OK - även i latinsk rit - att skippa "Filioque"./Paul

      Radera
    7. Paul, vi är rörande eniga i frågan, vilket för mig är uppenbara bevis för att västkyrkan (Rom) och dess påve inte varit ofelbar i lärofrågor genom historien.

      Radera
  11. Den mångårige bloggterroristen herr Dike (78 i sommar) bekräftar ovan mer än väl att han inte är någon "kyrkokristen" och att han ger blanka fasen i om det ringer i kyrkklockorna eller inte hemma i Mörrum om söndagarna! Till någon gudstjänst tänker han definitivt inte gå.

    För herr Dike verkar i stället “kristendomen" handla om möjligheten att år efter år kunna sko sig ekonomiskt på församlingen genom att gäspa och prutta sig igenom ett antal byxslitande "kyrkofullmäktigemöten" vid det mammonitiska sammanträdesaltaret.

    Samt: att kunna vara med och besluta om diverse smålukrativa resor (närmast som statist) på församlingens “uppdrag”. (Under Malmökonferensen förra året verkar det enligt uppgift bara ha varit de välfyllda lunch- och kaffebufféerna som fångade intresset samt hur mycket de medverkande fick i arvode, något som sedan blåstes upp stort på BloggarDag).

    Samt det mest häpnadsväckande av allt: enligt egen uppgift helt regelvidrigt sitta med och räkna ihop såväl andras som egna röster vid kyrkovalet (!). Fler än jag här borde ta sig för pannan i stället för att träda upp till försvar för detta uppenbara demokratimissbruk!

    OBS! att den gamle moderatfifflaren (sedermera tvångsutesluten ur M) i sitt “inlägg” ovan inte visar någon som helst vilja till självrannsakan utan tvärtom tjurskalligt fortsätter att hävda sin integritet och rätt (!) att söndag efter söndag år efter år bojkotta gudstjänstlivet hemma i Mörrum!

    Att en sådan självnominerad skälm överhuvudtaget kan bli “förtroendevald” är en STOR SKAM för demokratin!
    /John

    SvaraRadera