söndag 20 maj 2018

Pingstpremiering

Pingstpremiering ägnar sig den åt som tar sig till kyrkan för att fira Andens stora fest denna dag och som dessutom inte faller undan för statens åtgärd att ta bort Annandag Pingst som röd dag utan tar sig till kvällsmässan. I Kyrkans liv firas Annandagen förstås. Att denna dag skulle bort för att vi skulle fira nationen den 6 juni var väl inget annat än fånigt. Vettigare hade varit att införa en verklig nationaldag och inte bara  hotta upp Svenska flaggans dag, alltså en dag för firande av fanskapet. Vad ar det för fel på det gamla nationaldagsdatumet?

I Svenska kyrkan ska de medvetna gudstjänstkonsumenterna noga lägga märke till hur den nya kyrkohandboken hanteras. Några firar stort. Andra tonar ner firandet, nämner det med några lugnande ord att det mesta är som vanligt. Det finns en tredje kategori, de församlingar som har kvar den gamla agendan och säger att "får Bollebygd, får vi", dvs vänta med allt till i höst. Några präster som inte vill ägna sig åt häleri av stöldgods kan vara nervösa. Tänk om deras bristande entusiasm anmäls till domkapitlet?

Nu är det ett problem med kristna som söker martyriet, det var en utväg som fäderna såg vara en avväg. Men det är också ett problem om t ex präster faktiskt inte vågar stå upp för vad de tror och tänker. Räds ej bekänna Jesu namn! Få ting kan, menar Bloggardag, i vår tid te sig som mer lockande än att föras till kättarbålet på handboksfrågan. Det blir att stort kliv rakt in i kyrkohistorien. Tänk er att efter kättarbålet bli uppställd på altare, bli tillbedd och ärad av en mängd obekanta människor. Det finns sådana som inte vill bli heliga på detta sätt därför att de inte vill bli tillbedda mest av gamla fula kvinnfolk, men det är ett problem mest hos Ignazio Silone i boken Bröd och vin (Bonniers 1944).

Jag är inte säker på att metoden är helt tillförlitlig men tillräcklig. Bloggardag kollar vilka som entusiastiskt hälsar handboken och tror sig därmed får bekräftelse på att detta inte är en kyrkohandbok för en sådan som mig. Det är en annan tro som uttrycks. Det vet Läronämnden. Därför blir knepet att undvika formuleringarna, de kätterska/heretiska, och i stället lyfta sig till en helhet där en passabel mångfald kan uppskattas oavsett återkommande heresier. Det går Bloggardag inte på. Och tro mig – det är inte Bloggardag det är fel på!

Nu behöver Bloggardag kanske inte vara så nervös. DN skriver om kyrkohandboken. Det blev precis en sådan artikel som varje av kvinna född festgeneral avskyr allra mest. Hinner ni, som inte har en prenumeration, köpa DN och ha under armen när ni kommer till Pingstdagens högmässa? Annars får ni läsa in er på frågan och aktualisera samtalsämnet vid kyrkkaffet och tårtan...
https://www.dn.se/kultur-noje/kyrkohandboken-lanseras-trots-upphovsrattstvist/

Vad är det rättschefen säger? Att vi inte uppfattar att "Arvtagarna# kräver att handboken återkallas" – inser juristerna plötsligt att det kravet kan ställas i nuvarande läge och att en sådan åtgärd är helt rimlig? Men fattar folk frågans omfattning?

När TT fick ihop det hela var det med uppenbar hjälp av kommunikatörerna. Likväl kom ordet "omstridd" med. Det där med "neutral" om Gud fick Bloggardag att fundera... Är det inte nåt fel som är trasigt?
https://www.svd.se/dags-for-omstridd-ny-kyrkohandbok

Det i grunden mest irriterande är förstås att all denna kritik med lite fingerspetskänsla och lite intellektuell ansträngning hade kunnat undvikas. Detta är en av kyrkokansliet självförvållad motreaktion. Vi, de svenskkyrkliga, förstod och försökte säga. De andra fattade inte. Det är inget att säga om. Något borde likväl förmått dem att inte traska på i ullstrumporna. Bloggardag uppfattar att de svenskkyrkliga utgör en minoritet i kyrkostyrelsen och en minoritet i kansliet också.

Bloggardag tänkte trösta sig med att läsa Åke Bonniers Jesus-text. Så fort någon säger "Jesus" är det lätt att bli glad.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/sjalvklart-att-jesus-uppstod-fran-de-doda
Bloggardag blev glad, men fundersam redan när han såg rubriken. Det är "självklart" att Jesus uppstod från de döda. Är det verkligen självklart? Var det inte en hård och kosmisk strid som utspelades? Saken var knappast heller självklar för lärjungarna, kvinnor som män. Inte ens för Maria, om Bloggardag fattat allt rätt. Har inte tron blivit väldigt konstig om den nu ska torföras som självklar? Då borde väl alla automatikä tänka så?

Åke avlägger sedan en bekännelse och det gör han väl som biskop i Skara stift för som sådan gläder han sig "över alla nyformuleringar av den kristna tron i form av psalmer, böner och andra texter." Alla? Verkligen?

Vad tror Åke i övrigt? Att "Jesus mycket väl kan ha utfört underverk." Kan ha? "Men poängen är kanske ändå inte huruvida vi tror att han utförde underverk eller inte utan hur de kan tala in i vårt eget liv". De brukar säga så om de heter Borg, Holloway eller Spong, men om det aldrig har skett, så vad då?

Åke talar dock gott om sådant som "mycket väl" kan ha hänt för 2000 år sedan. Kristen apologetik kanske är mer handfast än så, tänker Bloggardag, som är en sakramental materialist. Såg ögonvittnena det de berättat om?

På samma sida i Torsdagsdepressionen skriver också Erik Aurelius.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/undren-over-alla-under
Han ger sig in på vetenskapsteori. "Att Jesus inte har uppstått är tvärtom en förutsättning för vetenskaplig forskning." Riktigt så enkelt är det nog inte, men exegeter är ett eget släkte, specialiserat på aorister och hitpael. Inte konstigt att Aurelius beskriver ett missmod som dyker upp inombords varje dag. Gamla präster kan förvandla vad som helst till personliga dekorationer. Inte minst missmod. Det ligger väl i sakens natur om man heter just aurelius, ett namn med guldglans.

Nu känner Bloggardag att Torsdagsdepressionen har sin verkan. Man får hoppas på högmässan och Anden som motmedel. Det kan funka.

I går planterade Bloggardag ett äppelträd. Också om den yttersta dagen skulle komma i morgon ska jag i dag plantera, tänkte han. Om aftonen gick han ut till grillen, halvknall redan i början av grillprocessen, Som majoriteten av svenska män en somrig lördagskväll sålunda.




35 kommentarer:

  1. Utmaning till "doakören":
    Låt er nu - för en gångs skull - inte dirigeras av Dike (oavsett vad som står i hans kommentar) utan ägna all uppmärksamhet åt bloggarens text.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren20 maj 2018 kl. 11:38

      Torbjörn Lindahl
      Du har naturligtvis rätt. Kanske ska betrakta det som en övning i "kristligt sinnelag".

      Radera
    2. Instämmer!

      Jag i Halland

      Radera
    3. Ja detta är numera BENGT OLOFS blogg. Troll bekämpas med tystnad. Uteblivna reaktioner leder till utsläckning av oönskade beteenden. Negativ betingning, d v s genmälen, förstärker det uppmärksamhetssökande beteendet. Så varför mata trollet? /smun

      Radera
    4. Jag själv skriver framförallt för andras skull. Också ör att det känns som en plikt.
      Stig W.

      Radera
    5. Här är en av alla "andror" som uppskattar dina svar Stig W!
      Eva H

      Radera
  2. Ingen tidningsdepression men kamplust!

    -Jag har svårt att förstå bloggarens återkommande torsdagsdepressioner, när KT dyker upp på köksbordet.

    För mig var den känslomässiga reaktionen den rakt motsatta redan vid läsningen av rubriken på biskop Sören Dalevis artikel:
    "Vi ses på barrikaderna för folkkyrkan"

    Parollen är hoppfull. Jag är övertygad om att många hoppar på tåget i detta syfte. En eller annan kommer dock att stå kvar för att resa i motsatt riktning. Men finns det dubbelspår, så att tågen går åt det hållet?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Bengt Olof, det var den bästa klarsyn du visat prov på:
      Tågen går åt båda hållen. det ena till det Eviga Livet hos vår Frälsare - det andra till evig förtappelse.
      Det är frihet att välja.

      Radera
    2. Dikes tåg går bara åt ett håll. Hur kan Astrid ha missat det? Berit

      Radera
    3. Vilket tåg går vart, Astrid?

      -Eftersom nästan alla vill stiga på det tåg, som jag nämnde, utgår jag ifrån att det är frälsarens tåg. Ty alla vill väl dit, Astrid?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Frälsaren talar om den breda vägen som leder till fördärvet och den smala vägen som leder till evigt liv. / Markus

      Radera
  3. Alphadeltagaren20 maj 2018 kl. 11:48

    Neutral? Är inte det att vara varken varm eller kall och riskera att bli utspydd? Det här kan inte gå väl. Hilfe!

    SvaraRadera
  4. Upplysning till Torbjörn Lindahl:

    -Du måste ha förväxlat mig med doakörens verklige ledare. Tror Du ett ögonblick att denna kör vill och låter sig dirigeras av undertecknad?
    Tänk om det vore så väl, ändå!

    BENGT OLOF DIKE

    PS. Är Du också medlem i kören? DS

    SvaraRadera
  5. 9115 medlemmar lämnade svenska kyrkan i april i år. Tusen färre än valåret 2017 men tusen FLER än normalåret 2016. Så här ser du tydligt åt vilket håll tåget går. Håll i hatten BOD! Nu går det undan!
    Berit

    SvaraRadera
  6. Idag familjegudstjänst med barnmusikal. Inte ett ord om handboken. Möjligen kommer det längre fram men pingstdagen blev ingen firardag för handboken i min församling. Befriande!

    Glad Pingst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anders Lundberg20 maj 2018 kl. 17:09

      Inte heller i Eskilstuna församling har annonserats om festdag för kyrkohandboken. Nu gick jag visserligen inte i gudstjänst eller högmässa i församlingen i dag så jag vet inte vad som sades. På hemsidan pålyses endast att telefonlinjen till gravärenden ligger nere samt programmet för den lokala pridefestivalen. Församlingen deltar bland annat genom en erotisk utställning.

      Mvh
      Anders Lundberg

      Radera
  7. I dagens högmässa nämnde prästen inte med ett ord den nya kyrkohandboken. I fokus var i stället den helige Ande och församlingens konfirmander, och det var allt helt enligt 1986 års kyrkohandbok. Festligt, folkligt och fullsatt. / Markus

    SvaraRadera
  8. Jag för min del skulle önska att alla biskopar i SvK kunde tala lika bra klarspråk om Jesu uppståndelse som biskop Åke.
    Varför inte prästerna också?
    Trosbekännelsernas ord - som avsågs att tolkas bokstavligt - ska inte förvrängas även om tron kan ges nya ord och uttryck.
    Jag tycker att biskop Åke lyckas bra med sin text.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lusläsning av ord leder ofta fel. Ord och uttryck lever ett eget liv. Alla har upplevt något bli helt fel, eftersom det i mottagarens kontext betytt något annat än i avsändarens, särkilt när man försöker sig på nya tankebanor och nya uttryck.

      Lite barmhärtighet är sällan fel, både beträffande biskopsord och predikningar. Åtminstone är det klart förbättrande för ens eget blodtryck ...

      /Ryszard

      Radera
  9. Själv firade jag idag högmässa i en församlingsgemenskap med rötter i BV (ELM) men som senare anslutit sig till Missionsprovinsen och har en präst vigd inom Missionsprovinsen. En viss kvardröjande konservatism har gjort att man först för någon månad sedan gått över till det som fr o m idag alltså officiellt gäller som gamla handboken! Är det "bättre sent än aldrig" eller "sent skall syndar'n vakna" som gäller?

    SvaraRadera
  10. Thorsten Schütte20 maj 2018 kl. 15:37

    Att byta den pålitliga Annandag Pingst mot veckodagshoppjerkan 6/6 är ett stolleprov av sällan skådat slag. Man borde bibehållit Annandagen och förklarat Midsommarhelgen vara Sveriges Nationalhelg.

    SvaraRadera
  11. Jag gick till kyrkan idag, som jag gör på söndagarna. Den nya kyrkohandboken togs i bruk och det var fint tycker jag. Det mesta känns igen, en del var nytt och några varsamma ändringar fanns med. Efter mässan gick jag hem stärkt i min tro! Ska jag skämmas för det? Är jag bara värd förakt? Är kyrkan enbart till för de fariséer och skriftlärda som har en enda tanke i huvudet - att flytta tiden 60 år tillbaka? Och som ägnar 24 timmar om dygnet till att söka fel hos sina medmänniskor. Som bara ser grandet i sin broders öga men aldrig bjälken i sitt eget?
    /K

    SvaraRadera
    Svar
    1. K - Gratulerar! Men risken är väl att det i andra fall INTE är det mest igenkännbara, och INTE de mest varsamma ändringarna, som används? Tiden får väl utvisa vad som är långsiktigt hållbart.../Paul

      Radera
    2. Alls inte skämmas. Om kloka och i kyrkans tro väl förankrade präster finns i din församling kan de utan tvekan välja moment i den nya handboken så att det blir en kristlig gudstjänst. Om prästerna däremot är av annan sort - sådana förekommer och har alltid/mycket länge förekommit - då skulle liturgin vara en tillflykt för församlingen också om predikan bär ur. Sådan trygghet erbjuder inte HB17 ens om högmässa är annonserad och handboken följs. Mer ansvar läggs därmed på den kristne att själv bedöma sina lärare samtidigt som den kristna kunskapen så ofta är försvagad.

      Sedan handlar det inte för de flesta av oss om moraliserande utan om sorg över en prestigehungrig kyrklig överhet som tar ifrån oss det vi levt av och med kanske hela våra prästliv och sedan inte ens klarar av formalian med de böcker de ger i ersättning utan att skämma ut hela vår kyrka med billig brännvinsadvokatyr. Högmodigt som ett visst torn vi hörde om, men nog långt uslare ritat.

      Där jag firade gudstjänst förbigicks pinsamheten med tystnad. Det fanns ju så mycket annat att fira: Andens eld, Hjälparens tröst och försvar, sommarens ankomst, konfirmandjubilarerna, att vårfloden blev lindrigare än vi fruktat, att tornseglarna kommit. Inte ens alla dessa tacksägelseämnen blev nämnda, varför skulle vi då uppehållit oss vid vad vi ändå inte av hjärtat kan tacka för, och som alla tecken säger bedrövar Anden och Guds änglar (jfr SvPs 483:3 - som vi dock inte sjöng idag!)

      (P1 sände från S:t Lars i Uppsala. Klokt - varför skulle de riskera att dras in i några upphovsrättstvister!

      Radera
    3. Det är precis så upplägget är tänkt.
      Nya kyrkohandboken ska rensa upp bland alla alternativ som använts. Det blir ett magrare gudstjänstfirare (i mer extrema miljöer blir det rikare!), mindre av påminnelser om andra kyrkotraditioners lovsägelser och framför allt en magrare tanke om vem Jesus och Gud är.
      Men så tänks det överlag idag därför egentligen inget anmärkningsvärt.
      Det anmärkningsvärda är dock att det inte längre är obligatoriskt att fira alla gudstjänster i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Den lilla tvekan kan tyckas bagatellartad, särskilt som de mer medvetna prästerna ännu kommer ihåg.
      Det oroligare är att detta nu blir princip för de blivande prästerna. Det är ett riktigt felskär.
      Ska du skämmas över något är det att vi har en kyrka som inte förväntar sig att prästerna kan lära människor att be till den Treenige Fadern Sonen och Anden. Det KAN få motsatt effekt. Låt oss be för det.an

      Radera
  12. I min EFS-församling märktes inte mycket av nya KHB. Tack o lov säger jag som är ytterst obekväm med tanken på att kyrkan av alla stoltserar med något där lagligheten än inte är avgjord.
    Torsdagsdepression has inte här numer men det blev en söndagskvällsdepp, en bra allvarlig sådan, efter att jag läst ÄBs predikan. Illa, mycket illa, när en ÄB predikar så väl medveten om vad som skett o sker!
    https://www.svenskakyrkan.se/nyheter/predikan-pa-pingstdagen
    Herre förbarma dig!
    Eva H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men Eva, du borde nog kunna ta till dig och glädjas åt predikans idealiserande av "en frimodig kyrka".
      Att det sedan refereras till handbokens innehåll var det bästa möjliga, belyser nog bara oförmågan att sätta möjlighetens gräns högre än väldigt lågt.

      Radera
    2. Om jag hade minsta lilla misstanke att ÄB menar detsamma med "frimodig" som jag så... ;)
      Eva H

      Radera
  13. Går det inte att riva bort eller stryka bort de värsta heresierna i handboken som inklusivt språk mm?

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du märker inte så mycket av det därför att det är det språkspelet som du möter i media och skola. Ibland blir det uppenbart och då är det ganska enkelt att ändra till det rätta.

      Radera
  14. Det tragikomiska med stiftchefen i Skara är att han verkligen tror att han är kristen, vilket förmodligen beror på bristande intellekt då min uppfattning är att miljardären inte är en hycklare?!

    Antony

    SvaraRadera
  15. Det är inget gott tecken för det högsta hönset i Antjeborg när ett gäng kommunikatörer sätter igång ett sorts drev på Twitter till stöd för henne. Det visar väl snarare på hur stora problem det finns vad gäller kommunikation och förtroende. Den första är inte professionell och det andra är förbrukat i stora delar av befolkningen och kyrkan. Hoppas BloggarDag gör en textanalys av predikan i Uppsala domkyrka idag på pingstdagen.

    /TD

    SvaraRadera
  16. I kväll är lilla ja, lolla lilla söta ja, ledsen. Väldigt väldigt väldigt ledsen.

    Skrev ett långt svar i förra bloggens kommentatorsfält till den kommentar jag fått, men den försvann.

    Hittar den inte och det är så eländigt.

    Trist sa min vän i Notebäck.
    Gråt inte Isolde sa Tristan.

    Men lilla ja, lilla söta ja, är otröstlig.

    Ville se mina söta honungsord!

    De som bevisar att lilla ja, lilla söta ja, är den rätta ockupanten av bloggen.

    Skulle ja bara pladdra?

    I haven icke förstått att alla är liberala som domprosten sade.

    Det går åt helvete under hatthyllan.

    Fortare nu.

    / utan signatur

    SvaraRadera
  17. Alphadeltagaren21 maj 2018 kl. 07:42

    På hingstpremieringar, om man hittar exemplar vars egenskaper inte är friska så får de inte gå till avel, stammen ska vara livsduglig. Det är dock inte publiken som avgör, utan kunniga domare som vet vad de letar efter, anlag för röta bland annat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alpha, på en hingstpremiering är [hov]röta en allvarlig defekt men i Svkys nya handbok är rötan normativ!

      Antony

      Radera