fredag 7 september 2018

De reaktionära

De reaktionära har det inte lätt. De behöver vinna alla slag. För de revolutionära räcker det att vinna ett slag. Inte konstigt att de reaktionära har mycket att göra. De tvingas ju springa på alla bollar.

Det kan ta lite tid, men i långa loppet mals reaktionen ner om den inte överraskande kan förses med ny kraft. Den vanligaste kraften reaktionen kan förses med är att de revolutionära ger upp. Räcker det inte att sätta de revolutionära i fängelse? Inte riktigt. Det kan lätt bli som när Bastiljen stormades och med de frigivna revolutionära kommer diverse förbrytare av annat slag ut på gatorna. Reaktionens problem är nämligen att de förhållanden som skapade de tidigare revolutionärerna består. Då finns det alltid risk för att nya revolutionärer ihop med en uppsättning revoluzzer träder fram, sådana som läst de gamla böckerna för att förstå sin samtid, sådana människor som är inifrånstyrda och inte bara karriärkåta och därtill en viftande svans, revoluzzerna. Det är just de inifrånstyrda människorna reaktionen fruktar mest. Det är välmotiverat. De som bara säger det som just då ska sägas är inte så farliga.

I Svenska kyrkan finns ett par frågor som de reaktionära särskilt måste bevaka. En av dem är uppenbart numera identitetsbärande för kyrkosystemet. Så har det blivit av för många mycket oklara skäl, de förstår helt enkelt inte frågan. Men ett teologiskt ställningstagande, som leder till yrkesförbud och karriärstopp, måste vara inte bara en mycket viktig fråga utan "den avgörande". Så mycket större anledning för de revolutionära att peta i det getingboet. Kom ihåg att minoriteten alltid är bättre påläst!

Ifrågasättarna har som vanligt en del goda skäl för sina frågor. Det vanligaste skälet är förstås att de aldrig fått svar på frågorna – hur välmotiverade de än visar sig vara. De bemöts antingen med beklaganden att situationen är som den är eller med aggressivitet, "det är ni som ska passa er". Bloggardag kan återge scenen från kvällskaffet under kyrkomötet i det lilla köket på Erstas gästvåning.

Biskopen Brattgård, viftar med handen: - Nu får ni passa er, för nu har sista tåget gått för er del.
Den unge försynte prästen: - Det är väl ni som ska passa er! Det är ert tåg som har gått. Vi har ställt upp och slitit på de skitmissiv vi fått. Och vi har gjort vårt arbete.
Biskopen Brattgård: (flämtande ljud)
Biskopen Hellsten: - Kallar du tjänsten i Svenska kyrkan skitmissiv! Det var plågsamt.
Den unge försynte prästen: - Men så är det. Vi sitter inte i församlingarna där det serveras ostkaka med grädde och sylt.
Biskopen Werkström: - Nu ska vi vara glada!
Skälet till glädjen var att allt inte hade havererat under kyrkomötesdebatten.
Det hela fortsatte ett tag, men den unge försynte prästen vek inte ner sig. Han beskrev högkyrklighetens pastorala insatser och den solidaritet som förhindrat säraktioner, det vill säga det högkyrkliga välförhållandet under alla svekfulla omständigheter. Han beskrev väl också hur svagt sakunderlag den aktuella frågan visat sig ha.
Kontraktsprosten Garmo från Rättvik passerade det lilla köket. När allt gick mot sin upplösning och biskoparna gick för att (välmotiverat) vila nerverna på sina rum, såg Garmo – påtagligt upplivad – på den unge försynte prästen och sa:  - Hur lyckades du med det där?

Bloggardag kanske ska upprepa att lagar som antagits under tvång saknar legitimitet. Vill någon säga emot går det bra. Motargumentet är inte att lagar understundom stiftas på det viset. Motargumentet är inte heller att det under historiens gång visat sig att kungamakt/stat gärna vill kontrollera det kyrkliga livet. Bortsett från det svepande i en sådan analys, saken bör belysas från fall till fall om det ska bli intressant, finns det en enda men avgörande skillnad: Må vara att tidigare generationen antingen handlat fel eller funnit sig i det som är fel, men då levde inte jag. Det gör jag nu. Detta och bara detta är den avgörande skillnaden. Jag kan inte ta ansvar för vad som hänt tidigare, men jag är skapad till ansvar i min tid? Skulle då min själ bedrövas?

Kan reformer som står på otillräcklig grund falla samman under sin egen tyngd? Den som såg delar av det nybyggda fina huset på Södra Järnvägsgatan i Växjö rasa ner i garaget, kunde vara böjd att svara "ja" på den frågan. Infästningarna höll inte i Växjö. Det är tänkvärt. Var ska infästningarna sitta när det handlar om beslut i Kyrkan? De flesta vet handbokssvaret. Trons frommisar kunde lägga till att om Herren inte bygger huset arbetar byggarna fåfängt på det. Det gäller alltså att göra hållfasthetsberäkningar på bygget och visar det sig då att grunden är dålig eller infästningarna för klena och att t ex byggnadsingenjören Anders Nygrens analyser när det byggdes har fog för sig, givet de sprickor vi ser, då är det allvarligt.

Detta vill de reaktionära inte medge. För dem får det inte finnas några fel i bygget och de gör sitt bästa för att bortförklara de kritiska frågorna och marginalisera kritikerna. Det är då de revolutionära inte bara anar utan verkligen förstår att allt inte står rätt till. Det kan sluta med att hela bygget kollapsar eller att frågor tillåts och restaureringsarbetet börjar. Antingen – eller, givet att det handlar om byggfusk. Men ingenting kan göras så länge de reaktionära får sitta i fred med sitt problemformuleringsprivilegium, dvs privilegiet att säga att ingenting finns att säga för det finns inga problem.

När frågan om legitimiteten i politiska beslut i teologiska frågor, som fattas under tvång, sprids över vallarna/kyrkbackarna blir det farligt för de reaktionära, men de revolutionära anar att morgondagen randas. På ett eller annat sätt. Eller lever ni i den reaktionära föreställningen att ett kyrkosystem med framgång kan fatta ett beslut i en fråga som Kyrkans Herre ogillar och sedan kunna se att detta beslut blivit lyckosamt rakt igenom? Verkar det inte troligare att det i ett sådant kyrkosystem utförs en massa idogt arbete under höga rop och skrik, men att det till sist verkar som och känns som fåfängt arbete?

Det som räknas är den samlade frukten, menar Antje. Ska vi börja räkna då? 75% av de unga svarade att de inte tillhör någon religion och 70% att de aldrig ber. Dessa procentsatser innefattar unga som är döpta och konfirmerade, sa Stephen Bullivant i veckans Torsdagsdepression. Det går inte att muntra upp sig med vår systerkyrka i Borgå-gemenskapen, Church of England heller. Bloggardag antar att kameleontstrategin, att i rädsla maskera sig, sina ordningar och sin mission, visar sig inte fungera. Church of England är en statskyrka...
https://www.theguardian.com/world/2018/sep/07/church-in-crisis-as-only-2-of-young-adults-identify-as-c-of-e
Räkna den samlade frukten, Antje! Och gör räkenskap för din förvaltning! (Lk 16:2)

Allt detta skrivet för att uttrycka den djupaste medkänsla med de reaktionära, de som måste vinna alla strider och därför måste undvika alla frågor och bortförklara alla problem. Revolutionärerna har det roligare. Alltid.


22 kommentarer:

  1. Det kan dock tyckas något märkligt att de reaktionära accepterar vilka fuskbyggen som helst, bara de vinner striden.
    Inte en erkänt undermålig musikalisk gestaltning av handboken kan medföra fördröjning eller reträtt.
    Har SvK i allt väsentligt accepterat diktomin från Centerpartiets avlaffischer; Framåt? (F.ö. en direktöversättning från franskan för slagordet för mitt alma mater).

    Jag misstänker att kyrkomötet inte ens kommer att få en rapport om framskridandet av det fortsatta musikaliska arbetet med kyrkohandboken och då interpellationer och frågor i plenum är förbjudna så kan de reaktionära undanhålla sitt icke-arbete.
    Jovisst är det sannerligen dags för revolution.

    SvaraRadera
  2. BloggarDag skriver:

    ”Motargumentet är inte heller att det under historiens gång visat sig att kungamakt/stat gärna vill kontrollera det kyrkliga livet. Bortsett från det svepande i en sådan analys, saken bör belysas från fall till fall om det ska bli intressant, finns det en enda men avgörande skillnad: Må vara att tidigare generationen antingen handlat fel eller funnit sig i det som är fel, men då levde inte jag. Det gör jag nu. Detta och bara detta är den avgörande skillnaden.”

    Därav följer att när BloggarDag väl gått till fäderna så blir det nu illegala beslutet plötsligt giltigt.

    Så allt de reaktionära behöver är lite sittfläsk.

    Segraren skriver historien... nedslående, förstås.

    SvaraRadera
  3. Var inte så säker på tryggheten i sittandet!
    https://www.youtube.com/watch?v=1LitK0hcIIc

    SvaraRadera
  4. Musiken i handboken är verkligen det lilla problemet. Det stora problemet är teologin i delar av den och det riktigt stora problemet är den smörja som många präster förmedlar i sin förkunnelse. Det tröstas och pratas om ljus och en gud som jag känner mig väldigt främmande inför. Och de vet inte bättre, de har aldrig lärt känna Gud som han verkligen är. Det finns undantag och det är min och andras räddning. Det är de prästerna som ser till att vi inte måste famla i totalt mörker.
    Lågkyrklig eller högkyrklig, det spelar mindre roll. Det spelar faktiskt ingen roll./Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maria, det kan man ju tycka men musiken har ju t.o.m. av de reaktionära bedömts vara så undermålig att kyrkostyrelsen fått uppdraget att fortsätta arbetet. I reaktionär andra betvivlar jag att vi någonsin får se resultatet av detta arbete, vilket visar på att vilket pris som helst är värt segern.
      SvK har uppenbarligen inte studerat Pyrrhus.

      Radera
  5. Dagsordningens bevarare ser sig som goda, progressiva revolutionärer, som slåss mot onda, korkade reaktionärer.

    Ett aber för Bloggarens självbild.

    Av Guardians artikel framgår att vare sig kyrklig reaktion eller revolution tycks ha någon framtid i Europa. En annan artikel berättar om ekonomiska problem i superstiftet Leeds. Snart är SvK där, med nedmontering av den kyrkliga strukturen. Andlighet stavas i framtiden lite husbehovsbuddhism, och i ett längre perspektiv islam.
    /Conspirator

    SvaraRadera
  6. För den som saknar sin dagliga dos Dike:

    https://detgodasamhallet.com/2018/09/07/gastskribent-bengt-olof-dike-sd-framgangen-ett-bakslag-for-partitaktiken-och-medierna/

    En del av BloggarDags läsare kanske nu kan andas ut, om Dike mera varaktigt finner andra fora för sin skrivklåda? /smun

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dike gör som alla andra - pratar om SD. Kommentarerna på DGS är alls inte mera positiva och vänliga än här.

      Ryszard

      Radera
  7. Och det var ju inget tvång med reformationen. 24 kloster och kyrkor revs och alla ropade äntligen.

    SvaraRadera
  8. BloggarDags humoristiska trick!

    -BloggarDags känsla för humor är bekant. Nu har han tagit denna sin medfödda gåva till hjälp i beskrivningen av Svenska kyrkans ännu existerande teologiska vägar/inriktningar. Den ena vägen sedan lång tid som en bred, modern motorväg, Autobahn, som tyskarna säger. Den andra en mindre promenadväg i skogen som håller på att växa igen och snart är förvandlad till en på sin höjd smal ridväg - i den mån dess ryttare med hästar går att ens uppbringa.

    Motorvägens trafikanter är de reaktionära, ridvägens är revolutionärer. När skriver han att KD är revolutionärt och Vänsterpartiet reaktionärt? Månne före valet? Han har bara två dagar på sig, så det gäller att fingra snabbt på datorn.

    Så får vi bloggläsare en s k interiör från ett samtal mellan ett svunnet KM:s ledamöter en kväll. Lade ni märke till att de apostroferade ledamöterna bara var biskopar/präster. Alltså inga andra. Intressant, fastän alla vet att ett kyrkomöte också består av andra än präster. Också tidigare kyrkomöten gjorde det.

    Sedan, kära bloggläsare, får vi därtill läsa att beslut, som fattats under tvång, är illegitima. Läsarna vet fuller väl vad som åsyftas. Men vilka röstade under tvång, Sådant innebär ju hot om represselaier i en eller annan form. Fängelse, böter, hot om att förlora jobbet elelr vad det nu kan vara. Men förekom sådant vid beslutet? Har någon av KM-ledamöterna vittnat om detta, protesterat och vänt sig till samhällets rättsapparat?
    Nej, ingen.

    Alltså är beslutet legitimt, utom möjligen för en eller annan ryttare på ridvägen sopm ännu sörjer den snö, vilken föll i fjol. Han får väl trösta sig med att det förmodligen om några månader kommer ny snö på dessa vägar i skogarna runt Moheda.

    Så var det alltså med bloggarens benämningar, där han vän der på steken med att kalla sig själv revolutionär och biskop Modéus reaktionär. Ty visst avsåg han exempelvis denne Guds man i Östrabo, jämte förstås av folket valda KM-ledamöter. Växjöbiskopen är ju inte vald KM-ledamot men har närvaroplikt och yttranderätt i kyrkomötet.

    Efter bloggarens senaste exempel på texthumor under kyrkligt paraply med stämplarna reaktionära och revolutionära, korrigeras han härmed vänligt men bestämt med följande beskrivningar, båda med B, dvs med versaler:

    -De Balanserade (biskopens, folkets och nästan alla trafikanter på ljusa, rynliga och inbjudande motorvägen).

    -De Bakåtsträvande (bloggarens, jämte en eller annan signatur på hans blogg, lilla snart helt igenväxta ridvägen i de mörka Mohedaskogarna).

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rapporten ur kyrkohistorien kom inte från själva kyrkomötet utan från det särskilda boendet.

      Radera
    2. Det är en intressant självbild BOD har, vilket jag redan tidigare haft anledning att påtala. BOD måste korrigera, lägga till rätta, säga hur det egentligen är. BOD är bloggens smakdomare och ende rätte uttolkare av verkligheten.
      Aldrig faller det BOD in att säga; detta var en intressant infallsvinkel som tillför debatten ett nytt perspektiv.
      Björn Fyrlund

      Radera
    3. Bloggardag och Björn Fyrlund,

      -Jag måste - ärligt och uppriktigt! - ännu en gång erkänna bloggarens avväpnande fyndighet i en trängd situation.

      -Vad gäller Fyrlund är kommentaren enkel: han bör byta ut mina initialer mot sina egna, så blottas hans verklighet.

      Det ris han försökte binda åt mig, blev alltså bundet till hans egen rygg!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. BOD behöver tydligen påminnas: studera utträdesstatistiken och meditera sedan över Jer. 8:11!/Paul

      Radera
    5. Intressant: nu finns det alltså mer än en verklighet (inte bara uppfattningar hos andra och verkligheten själv hos BOD), både min och BODs. Hur kan det ändå förhålla sig så att BOD ideligen inbjuder alla att ansluta sig till hans verklighet, som att den är den enda verkliga verkligheten?
      Björn Fyrlund

      Radera
  9. Om det är 70% av kyrkans medlemmar som aldrig kommer på tanken att be är det kanske inte så konstigt. Hur stor plats har bönen i kyrkans ledning, i prästkollegiet, i prästens familj, i prästens eget liv? Likaså i de kyrkoanställdas? I verksamheten i stort? Kyrkfolkets?
    Tyvärr är det så att vi har lättare att ifrågasätta det vi ser är galet än att BE för det ock att BE TILLSAMMANS för att Herren ska äras, människor frälsta för evigheten genom det kyrkan sysslar med. Av frukten känner vi dem! Väl bett är hälften arbetat! Läs gärna Nehemja!

    SvaraRadera
  10. Lagar som stiftats under tvång saknar legitimitet, säger Bloggardag. EXAKT! Lagar som stiftats genom bedrägeri saknar också legitimitet.

    Det är skamligt att utnyttja andra människor genom röstköp. Att sälja andra människor som politiska handelsvaror. De flesta trodde nog att detta bara förekom utomlands. Nu vet vi att det förekommer i Sverige.

    Miljöpartiet erbjöd moderaterna 3 ooo muslimska röster mot en mosketomt. Partier som idkar röstköp bör direkt uteslutas ur riksdagen. Sådant får inte förekomma.

    Länge har väl svenskarna förstått att vissa partier importerat valboskap. Så blev det då bekräftat.

    https://samnytt.se/miljopartist-erbjod-moderaterna-3-000-roster-priset-var-mosketomt/

    Jag mår illa!

    PS De som nu uplever att de vill ändra sin röst kan läsa följande på valmyndigheten:

    Att ångra en förtidsröst – går det?
    Ja, det går att ångra en förtidsröst. Om du vill göra det måste du dock till din vallokal på valdagen. De kallas för "ångerröstning". När du röstar i din vallokal räcker det med att du har med dig en id-handling, du behöver inte ha något röstkort.

    OBS! OBS! OBS!
    Observera att du inte kan ångra en förtidsröst genom att förtidsrösta en gång till. Då kommer dina röster att bli ogiltiga."

    SvaraRadera
  11. Detta vore glädjande att höra BloggarDag kommentera.

    http://antropocene.se/2014/july/biskopsbrevet.html
    /TD

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja verkligen! Här finns ju allt som behövs för att t o m vår vän Dike ska inse basfakta. Låt mig citera några rader ur denna text, som vore värd ett studium i sin helhet, då det ju är skrivet av en internationellt erkänd klimatforskare med lång erfarenhet av statligt ansvarstagande:

      Till biskoprna "Det är beklämmande att se att alla ni fjorton högst uppsatta befattningshavarna i svenska kyrkan, ni som nått toppen av er karriär, ivrigt försöker skapa extra glans omkring er själva. På annat sätt är det svårt att uppfatta det PR-jippo som via ett ”biskopsbrev” försöker förmedla intrycket att ni, kyrkans högsta ledare, är utsedda att vara det globala klimatets räddare.

      Det är en inte alltför vågad gissning att den naturvetenskapliga kompetensen hos er i medeltal ligger på en ganska blygsam nivå. Utan blygsel gör ni dock pompösa uttalanden inom ett naturvetenskapligt mycket komplicerat område."

      och "Och i allt detta, i allt detta som ni beskriver i biskopsbrevet om inhopp i komplicerade naturvetenskapliga frågeställningar långt utanför det biskopliga kompetensområdet, om kontroversiella ”vetenskapliga” uttalanden utan vetenskaplig grund, om politiska ställningstaganden och om en ny ”lobbyistinriktad” världslig policy markeras en total enighet! I varje fall är biskopsbrevet framställt så att det måste uppfattas så.. Ingen har anmält en avvikande åsikt! Det är inte utan att tankar dyker upp om de 100-procentiga röstningsresultat som det regelmässigt rapporterades om från gamla DDR.

      Som medlem i Svenska Kyrkan protesterar jag mot det biskopsbrev i vilket kyrkans ledning tror sig kunna kollektivansluta mig till en klimatfokuserad kyrkovariant med en agenda som mest påminner om en lobbyistorganisation och som företräder en partipolitisk inriktning som jag inte kan godta.

      Min uppmaning till varje biskop är: Fokusera på dina teologiska uppgifter inom Svenska Kyrkan! Avstå från att blanda dig i naturvetenskapliga ståndpunkter där din teologiska kompetens inte har bärighet. Låt inte partipolitik påverka din uppgift inom kyrkan. Låt inte kyrkan förfalla till att bli en lobbyistorganisation. Minns också Daniel Boorstins tänkvärda ord: ”The greatest enemy of knowledge is not ignorance, it is the illusion of knowledge”"

      Radera
  12. Har tittat på kvällens partiledardebatt inför valet. Efter debatten går SVT ut i rutan offentligt och tar avstånd från ett av Jimmie Åkessons uttalande. Hur är det möjligt? Jag trodde att public service ska vara neutralt och inte politiskt ta ställning så nära valdagen. Mycket märkligt - eller kanske inte?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I linje med uppdraget att stötta samhällets bestånd och den rådande makten. SvK hade länge den funktionen och har den väl fortfarande, även om samhället ändrats. Om nu SD skulle bli stort på riktigt, får vi väl se ett SD-STV och en SD-kyrka.

      Radera
  13. "Räkna den samlade frukten, Antje! Och gör räkenskap för din förvaltning! (Lk 16:2)"

    Mene mene tekel upharsin!

    Bloggardag har givit chans åt de havliga i Antjeborg att besinna sina villfarelser.

    Johannes de Silentio

    SvaraRadera