söndag 23 september 2018

EFS-aren avslöjad!

Det kan inte hjälpas. Sanningen hann ifatt. Biskopen J A Eklund var inte EFS-are. "Bara nästan". Kyrkohistorikern dr A kunde ge det avslöjande beskedet.

När Eklund var komminister i Åsaka på 1890-talet knöts han till EFS kår av provinsombud. Han antog kallelsen som "en personlig opinionsyttring". (brev till EFS 17 juli 1894). Formuleringen tyder inte på ett större engagemang inom stiftelsen. Eller? Eklund avgick inte förrän 1911. Det betyder att domprosten i Kalmar och biskopen i Karlstad stod kvar som provinsombud. Kan man alltså vara folkkyrklig och EFS-are? Antagligen inte, lyder Bloggardags tentativa svar. EFS hållning är en annan. Det visar sig i detta att rörelsen bygger egna hus, kapell och kyrkor.

Kan man vara EFS-are och högkyrklig? Antagligen. Gunnar Rosendal räknar Rosenius till Kyrkans rätte lärare. Men då talar vi spiritualitet och det där med att göra en personlig opinionsyttring för dem som tar Jesus på allvar är ingen dum hållning.

Något annat skaver. Bloggardag funderar över vad det kan vara. Kanske är det själva den andliga stöddigheten. Den hör med till det frikyrkliga, "vi är de verkligt fromma och ska därför armbåga oss fram till det första duklaget när det är nattvardsgudstjänst i Helga Tref i Uppsala så att det åtminstone blir ett rent duklag". Här ser vi PP Waldenström i andlig helfigur. Det är väl samma hållning när EFS-arna i Kalmar hade lekmannaledd nattvard och byggde kyrka med namn efter troshjälten: Vasakyrkan. Inte vet jag hur väl de ville integreras i det svenskkyrkliga, men vägen för de anställda gick från EFS till anställning i Svenska kyrkan. Bloggardag funderar över detta eftersom han är skolad i misstänksamhetens hermeneutik. Bloggardags bror förklarade fenomenet med att det är urmänskligt att samlas vid lägerelden, där det finns mat och värme.

Hur bevaras alltså en väckelserörelsens spiritualitet som fortsatt ska vara rörelse och inte ett eget systembygge? Frågan kan gälla många i det kristliga. I Kalmar kunde Bloggardag bara uppfatta EFS-arna som en fortsatt skandalon åren igenom. De vårdade mindre sitt arv och byggde istället en frikyrka. Sådant tyckte de om. De kombinerade en väl uttänkt avgränsning med selekterad öppenhet. Det som var, skulle framstå som öppet och de ville ha folk i lokalerna, men deras församlingsprincip var inte i den meningen folkkyrklig som de högkyrkliga tänkte.

Bloggardag kan illustrera. EFS-arna skulle göra en missionskampanj och delade ut flygblad med besked att de skulle gå runt på gatorna i stadsdelen Norrliden och be. Hållningen var inte den där att gå in i sin kammare och be till Fadern som ser i det fördolda precis. Prästen på plats var inte road och det var inte miljöfrågan som stod fram när han tänkte på hur de entusiastiska skulle komma i bilar och sedan vandra. Han skrev ett flygblad på temat: Gott folk, ni vet vilka vi är. Vi bor i stadsdelen. Vi har barn i samma skola. Vi möts i många sammanhang. I Två Systrars kapell ber vi morgon och kväll också för vår stadsdel, vi firar gudstjänst, vi har söndagsskola, barntimmar, studiegrupper, konfirmander, ungdomsarbete och prästen döper, viger och begraver. Man kan tala med prästen, som har absolut tystnadsplikt. Bloggardag fruktar att han räknade upp en del annat som hände i och kring källarkapellet. I korthet var budskapet "ni vet! vi hör ihop" och "jag är er präst och vi är församling i stadsdelen". Bloggardag tror inte att prästen skrev att det var 16 gudstjänster i veckan, men det var det dåförtiden. Flygbladet trycktes och delades ut till samtliga hushåll. EFS-arna kom aldrig till skott efter den betan, men de fick klart för sig att de var välkomna att dagligen be i kapellet och bygga församling på plats. En del av de där vandrarna som kom av sig blev senare prästvigda av Svenska kyrkan. Kanske ska Bloggardags skepsis ses som en personlig opinionsyttring? Att församlingen i stadsdelen Norrliden dessutom läste Rosenius är en muntration i marginalen.

Bortsett från det syndiga behovet att bygga egna Babels torn i det kyrkliga avtecknar sig ett behov av allvar. Vilka viktiga påminnelser för det kristna livet kommer från olika spiritualiteter och vilka begränsningar finns inbyggda i dem? Frasses jesuiter är en sak. Den Ranghögste är präglad av karmeliternas fromhet. Några av oss uppskattar trappisterna och det betyder inte att vi bara läser Merton, om man så säger. Men den upprörde benediktinen minns vi också, han som ropade att "allt ont som sägs om jesuiter är sant!" Å andra sidan har Bloggardag bjudits på kaffe och kakor av en blid jesuitpater. Bloggardag har också umgåtts med en dominikan utan att bli bränd på bål. I den romersk-katolska kyrkan är det lättare att renodla olikheter och likväl hålla samman dem även om det finns beaktansvärda undantag från denna hållning. Svenska kyrkan är annorlunda. Där pågår en bestämd utmönstring utan att folk ska fatta vad som händer men mekanismerna är desamma som får vanligt sekulariserat folk att dra. På något sätt uppfattar de att de inte vill vara ihop med den härskande klassen i Svenska kyrkan. Hur ska problemet hanteras? Kanske genom en rätt evangeliserad kyrklighet, en sådan som inte bygger egna Babels torn.

Det som var "problem" ska nu kallas "utmaningar" har Bloggardag förstått och tröttnar på den politiska nyspråksarbetet. Skulle vi hellre börja tala om kallelser? Det finns spiritualiteter som är oundgängligen nödvändiga för varandra när de står samman, men som blir något annat och faktiskt något som kan undvaras när de renodlas för att vara det enastående.

Detta ska inte uppfattas vara något annat än en personlig opinionsyttring. Bloggardag går dock inte fri från sin undran var den falska Sandlund på Dagen hör hemma. Hon är redaktör på pingstvännernas Dagen, men hör hon också till EFS? Är det en frikyrklig hållning att lova en el-cykel i julklapp och sedan bryta löftet eller är det bara en hållning fri från all kyrklighet? Nå, Bloggardags sorgearbete har gått vidare. Han har nu kommit så långt att han kommit fram till att han inte vill ha någon el-cykel. Han vill inte tänka på el-cykeln, inte tala om den och inte skriva mer om den. Men det vore bra att veta var den falska Sandlund andligen sett hör hemma så att Bloggardag kan undvika det sammanhanget. Detta är naturligtvis endast en personlig opinionsyttring. Inget mer. Bloggardag undrar dock vad JA Eklund sagt om han bedragits på en el-cykel.

I dag är det högmässa i Göteryd. Tillfällighetskyrkoherden celebrerar och predikar. Mot aftonen är det också musikgudstjänst i Pjätteryd.


17 kommentarer:

  1. Vad ska man tänka om en figur som Axel B. Svensson? Eller G A Danell?

    SvaraRadera
  2. NP Wetterlunds Andens Lag, del 1-2. Varför åberopas inte innehållet i denne prästman storverk och småskrifter oftare? Uppriktig relation till Guds ord, utan att pruta av till höger eller vänster, utan att lägga till eller dra ifrån, kosta vad det vill. NP Wetterlund hade för 100år sedan och har alltjämt mycket att säga ifråga om folk-kyrkan, frikyrkorna,högkyrklighet,lågkyrklighet med mera.

    SvaraRadera
  3. Den andliga stöddigheten och Elisabeth Sandlund!

    -Nej, de båda hör förstås inte ihop. Men jag log vid läsningen av BloggarDags kritik mot den "andliga stöddigheten". Min första reflektion var att han äntligen på morgonen sett sig själv i spegeln eller - den andra reflektionen - att skrivandet gått fortare än tanken, vilket det som bekant (för alla som sunt kritiskt läser hans texter) ibland brukar göra.

    Nu är som bekant inte andlighet förknippad med stöddighet utan med en djup, äkta tro på och tillit till vår Gud och skapare. Stöddigheten hör hemma på andra håll och bör förstås städse vara folkets fiende. Därför är den också Svenska kyrkans fiende; Svenska kyrkan är ju folkets kyrka.

    Låt oss alltså i stället böja huvudet i ödmjuk tacksamhet över varje dag, som Skaparen ger oss och i glädje över att få göra en insats för kyrkan - den som vi alltså älskar och inte hatar(i varje fall nästan alla av oss).

    Sedan ser jag med stor sorg att den duktiga och respekterade Elisabeth Sandlund på tidningen Dagen kallas falsk. Det är faktiskt djupt smärtsamt att bloggarens egen FK-gruppmedlem beskrivs på detta sätt. Elisabeth Sandlund är nämligen en stor tillgång för vår kristenhet och förenar i sin journalistik stora kyrkliga kunskaper med ekonomiska. Det sistnämnda behövs verkligen i Svenska kyrkan med tanke på både timade händelser och aktuella situationer.

    Dessutom är Sandlund en skarp och skicklig debattör, som
    ofta ses och hörs i TV och radio.
    Kanske, och förhoppningsvis, gick bloggarens dator även här fortare än tanken (på medmänniskornas godhet).

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hr Dike kanske skulle meditera över det där med stöddighet en stund. Framför spegeln.

      den Lea

      Radera
    2. Bengt Olof ser sig själv ofta i spegeln. Ti-hi...

      ANTONIO

      Radera
    3. Jo, stöddiga är vi väl allihopa (ibland). Fast vad gäller Efs-aren och Fk-medlemmen Elisabeth Sandlund instämmer jag i Dikes text. Det är nog inte den uteblivna el-cykeln som skaver, utan att Sandahl uppfattar sej utpekad av såväl ärkebiskopen som Dagen i diskussionen om aktuell situation i Kabul. Kanske inget åtråvärt semestermål precis - och likväl ett populärt resmål för åtskilliga "svenskar". (Eller måste jag ta bort citattecknen för att inte buntas ihop med andre vice talmannen, guilt by association ni vet?).

      Vad gäller teckningen av Efs i stort har Dag sina poänger. I fredags visiterades vi i "Efs-kyrkan" (som jag kallar bönhuset) av biskop de facto Hans från Uppsala. På onsdag kommer biskop de jure Ragnar från Uppsala och talar (på Efs-kyrkan) på temat "Kyrklig sed då och nu". Det blir etiopisk pepparsås, fattas bara annat! (Kyrklig eller ej). Idag hade vi högmässa i Njutånger med besök från vänförsamlingen i Polen (Opole). Man kunde Gud ske pris se en del Efs-are även där, inkl undertecknad som trakterade orgeln (spelade "Du kan ingenting ta med dig dit du går" som postludium ;o).

      Radera
    4. Holmberg kan nog också vittna om att orgeltjänsten inom EFS sannerligen formar "en fattig trubadur".

      Radera
  4. Det finns en viss bredd inom EFS som gör att man inte bör generalisera och dra allt över en kam. Vasakyrkan i Kalmar kan sägas stå på ena kanten och inräknas bland de föreningar som har en klart frikyrklig prägel och hävdar sin självständighet gentemot Svek. Att det inte harmonierar med bloggarens kyrkosyn är naturligtvis självklart. Men på de håll där liberalisering och MTD-religiositet fullständigt tagit över inom Sv.Ky kan EFS vara enda alternativet för den som inte vill konvertera till Rom eller gå in i Missionsprovinsen.

    svenskkyrklig dissident

    SvaraRadera
  5. Ordensväsendet med dess enade mångfald under petrusämbetet är faktiskt en vettig lösning på sprlittringstendenser i det kristna. Låt de olika vägarna prövas och se vad som bär över tid och bär god frukt! De flesta västliga kyrkor borde på sikt kunna samlas runt Petrus i en Borgå-liknande process. /smun

    SvaraRadera
  6. Är det Bloggardag Lundahögkyrkliga svans som visar sig? Revirtänkande med statdkyrkoverket - vi var här först-tänk???
    Egentligen vän med alla Modeusar som upplyser om att de redan gått i tåget med det förargliga slutet att somliga upptäcktes ha bedrivit pedofili?
    Faster Agda ska tåligt lida prövningen under svenskkyrklighetens interdikt?
    Vissa i anglikanien är nog inte helt missnöjda med att afrikaner kan tänka sig återvända för att åtminstone fråga vad Europas kyrkor håller på med - trots att domprosten redan förklarat att man gjort allt i sin makt.
    Afrikanerna hellre bör gå i den anbefallda mässan än några mörker-teologers hemliga möten i mossbeklädda lantortspastorat.an

    SvaraRadera
  7. Jag blir besviken och ledsen över att Bloggardag utdelar sådana rallarsvingar åt andra andliga rörelser än den han själv hyllar. Att t ex kalla Sandlund för falsk är ett bottenmöte. EFS har mycket att lära om svenskkyrklighet, men faktum är att jag aldrig blivit präst om jag inte fått min andliga fostran i missionshuset. SvK på platsen var dötrist, svart och utan vare sig ssk eller ungdomsarbete. Att EFS sedan, som i Kalmar, blivit frikyrklig och utan sakramental kyrkosyn är bara att beklaga. På andra håll tillhör EFS-arna de flitigaste gudstjänstdeltagarna och gör en storartad lekmannainsats. Så käre BG, slå inte så
    urskiljningslöst på andra som inte i allt delar din åskådning. Själv gillar jag skarpt att din analys av tillståndet i SvK är minst sagt bekymmersam. Det EFS har men saknas i SvK är en kristocentrisk förkunnelse. Tyvärr saknas annat och exklusiviteten är en urusel attityd. Eftersom du är intelligent tror jag du förstår mitt ärende och BOD är tyvärr alltför ofta ute och cyklar, dvs innehåller en analys som inte alls stämmer med dagens verklighet. Tack för ordet!

    SvaraRadera
  8. Tyvärr Dag, idag har Dike rätt. Elisabeth Sandlund är en stor tillgång för Svenska kyrkan, Frimodig kyrka och den svenska kristenheten.
    Lekmannaledda mässor i EFS-regi kan vi vara utan men det förekommer inte idag. Tiden har förändrats även om vi ser biskopar komma och gå med EFS-bakgrund. Men framförallt ser vi ett EFS som fortfarande fungerar som ett missionssällskap när Svenska kyrkans mission havererat. Vi ser ett EFS som ger plats åt god luthersk teologi och som också härbärgerar många som inte längre får plats i Svenska kyrkan. Vi ser hur Magnus Persson genom läsning av Bo Giertz hittat luthersk nådelmedelskristendom, ämbetet och liturgin och nu praktiserar det inom EFS ramar.
    Jag har under senaste året läst Budbäraren och förvånats över så mycket teologi som finns i tidningen jmf med exempelvis Kyrkans tidning.
    Tiderna förändras, kanske ibland t.o.m. till det bättre, men det gäller att vilja se det.

    J-A Ekelund

    SvaraRadera
  9. Jag tänker inte lägga mig diskussionen om hur EFS ska bedömas och i stora drag tror jag att Andreas H har rätt i att det inte är den uteblivna elcykeln i sig som är det stora problemet, utan det sätt på vilket Sandlund och Dagen ställde sig på Antjes och de andras sida som brunsmetade f Dag och andra som under förra året framförde konkreta förslag kring hur en rimlig återvandringspolitik skulle komma till stånd.

    Sedan har vi ju helhetssituationen som EFS befinner sig i, i Svenska kyrkan och där tycker jag för det första att det visserligen är rimligt att man ställer frågor kring hur kyrkliga sammanhang ser ut och fungerar när de hyser personer som plockar såväl mediala och politiska poänger på att hänga ut personer som i teologisk mening står dem tämligen nära. Men denna självkritik är egentligen rörelsens egen sak att ta itu med och för mig som inte är EFS-are är texter av det här slaget inte anledningen till att jag läser bloggen nästan varje morgon.

    För det andra tror jag att Bloggaren och flera av kommentatorerna här skulle tjäna på att rikta mer uppmärksamhet på hur EFS håller på att bli den enda överlevande väckelserörelsen inom Svenska kyrkans formella struktur, när såväl hög- och gammalkyrkligheten samt ELM-BV och Laestadianerna har brutits ned eller tvingats ut p g a ämbetsreformen. Rimligen, tänker jag, att EFS har skäl att lyfta detta problem, t o m för sin egen skull, eftersom EFS nu håller på att få en roll som EFS tidigare aldrig har velat ha.

    Den som vill tänka lite djupare kan fundera på om det dessutom skulle kunna finnas ett samband mellan de två perspektiv som jag tar upp.

    SvaraRadera
  10. Det enda rena nattvardsbordet är det tomma nattvardsbordet. Men även inom EFS så föregås väl eukaristin av syndabekännelse?

    Vi som läser Dagen kunde nyligen konstatera att Sandlund blivit med elcykel. Ifall nu Sandahl undrar vart den tog vägen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. HAHAHAHAHAHAHA, det var roligt!

      Bull

      Radera
  11. Helt rätt idag Bengt Olof Dike!!!
    Jag håller helt med dig och Andreas Holmberg om Elisabeth Sandlund!
    Skäms på dig BloggarDag, att kalla din partisyster inom Frimodig kyrka för falsk!!! Detta är ett ABSOLUT bottennapp och lågvattenmärke av dig! Det är ett OERHÖRT fult personangrepp och du borde verkligen be Elisabeth om URSÄKT!
    (Läs gärna Elisabeth Sandlunds utmärkta bok "Drabbad av det oväntade".)
    / Ville i Momåla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ännu enklare: en lögn. Uppenbara liksom hemliga lögner gör man bot för annars förblir man en lögnare. an

      Radera