torsdag 27 september 2018

Extra! 60 år idag för vad? Extra!

Det finns sådana som firar denna dag för det är 60 år sedan just denna dag som kyrkomötet nästan sa ja till riksdagsbeslutet om kv*nnl*g* pr*st*r. ”Så mycket det betytt!!” heter det. Eliten förnekar sig inte och de kloka utbrister i ett ”pyttsan!!!” Samfällt!

25 kommentarer:

  1. Det kan väl ändå inte förnekas att beslutet (när det nu än togs) var betydelsefullt? Men det var alltså inte denna dag?

    SvaraRadera
  2. Är några få klokare än folket?

    -Nu är bloggaren där igen: en ny surmulen kommentar om kvinnoprästbeslutet för sextio år sedan - och ett makalöst omdöme om svenska folket. Det är nämligen "de kloka", alltså i praktiken bloggaren själv och ytterligare några få, som hånfullt säger "pyttsan" mot just folket.

    Som jag alltså tidigare skrev: folket svek de självutnämnda kloka. minoriteten, vilken nu har krympt så mycket att man inte behöver någon elektronisk räknesnurra för att siffersätta den.

    Tillåt mig nu säga pyttsan över en sådan inställning hos den verkliga, just självutnämnda, teologiska eliten!
    -Att ni aldrig lär er! Att ni inte acceptera faktum! Att ni vill fortsätta det meningslösa tuggandet om att riksdagen och kyrkomötet har fattat felaktiga beslut!
    Därför, mitt ytterligare månad för månad krympande herrskap, tänk om, böj ryggarna, inse fakta, acceptera att lagt kort ligger och inte ännu en gång kommer att vändas! Sverige har inte gått under, världen har inte gått under, ingen har gått under, genom att Svenska kyrkan fick kvinnliga präster!

    BENGT OLOF DIKE









    SvaraRadera
    Svar
    1. Med Bengt Olof Dikes majoritetsvurm så måste han älskat regeringspolitiken i Sverige 1945 -1976.

      Radera
    2. Det Bengt Olof Dike här säger om den trilskande minoriteten kunde ha sagts och sades också verkligen av propagandaminister Goebbels beträffande den lilla minoritet i Tyskland som vägrade inse den nya regimens förträfflighet. Hitler hade nästan till slutet en stor majoritet på sin sida, en majoritet som var fullt övertygad om Führerns förträfflighet. Så nej, majoriteten har inte nödvändigtvis rätt.
      Det fanns 1957 inte en principiell majoritet mot kvinnliga präster bland präster och kyrkfolk. Men det fanns en majoritet för att lösa frågan under fortsatta inomkyrkliga samtal utan politisk inblandning. Det respekterades inte av statsmakterna och media utan en teologisk fråga omdefinierades till en rent politisk jämställdhetsfråga och ett raskt ja-beslut piskades genom under hotfulla former. Det sättet att hantera frågan skafade kyrkan. Lägg sedan till detta att den s.k. samvetsklausulen fort nog visade sig vara inte en pålitlig kompromiss utan något rent tillfälligt som statsmakterna inte hade för avsikt att långvarigt honorera och en inomkyrklig minoritet som medvetet spelade ut politiken mot teologin och vi fick ett förgiftat klimat i kyrkan vars fulla resultat vi nu kan skåda. Vi fick en annan kyrka där svärmeandarna fått fritt spel. En kyrka som inte på något meningsfullt sätt längre kan kallas en evangelisk-luthersk kyrka, en kyrka som inte längre har en tydligt kristen identitet kopplad till klassiskt kristen tro. Kyrkan växlade spår 1958. Biskop Nygren hade rätt i detta. De flesta såg det inte då. Än färre ville det. Inte ens de som blev de första kvinnliga prästerna. De var som regel kyrkfromma kristna, men det fanns i det sätt frågan politiserades av andra som inte ville kyrkan väl en inre dynamik som sprängde sönder kyrkan. Nu är den politiska styrningen skamlöst öppen och den lokala kyrkan har på många håll förvandlats till en politisk plattform för den röd-gröna vänstern. Jag är inte övertygad om att det var ofrånkomligt. En annan väg kunde ha valts, men t.ex. direktvalen till kyrkomötet har starkt bidragit till politiseringen och den anda av hat och hätskhet som i kärlekens namn breder ut sig. Hyckleriet vet sannerligen inte någon gräns. Det talas vitt och brett om att alla ska få komma till tals, vikten av öppenhet och mångfald, men bara för de som har den rättta ”värdegrunden”. De som ifrågasätter den på någon punkt, inte bekänner sig till den nya religionen, ska marginaliseras för att osynliggöras och tystas. Det kallar man öppenhet och demokrati med en förvändhet som Honecker & co. skulle ha känt sig hemmastadda med. Jag säger bara Paulus. Det är rejäla grejer det.
      J.U.B.

      Radera
    3. Självklart är några få klokare än folket. Titta på vilken IQ-kurva som helst.

      den Lea

      Radera
    4. Om INTE "några få" kunde vara "klokare än folket", så kunde vi ju skippa den parlamentariska demokratin och överhuvud taget det civiliserade samhället. "Direktdemokrati" har väl aldrig fungerat, och "folkets diktatur" har oftast fått förskräckande följder. Sveriges nuvarande styrelseskick är nog inte så dumt (även om vi kanske snart får nyval)...och SvK skulle nog tjäna på att bli "mindre demokratisk" och mer trogen mot Bibel och bekännelse./Paul

      Radera
    5. Onekligen verkar det som om de tidiga reformanhängarna aldrig skulle kunnat tänka sig det som komma skulle. Vi har en helt annan kyrka än den som genomförde reformen -58.
      /Conspirator

      Radera
    6. Dike skriver att "ingen har gått under genom att Svenska kyrkan fick kvinnliga präster". Jag är inte så säker på att det stämmer.

      Radera
  3. Jo, fast nog har beslutet betytt mycket, fast åt fel håll. Så går det när man sätter sig upp mot Gud. Frukterna skördar vi i dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka frukter, Elisabeth?

      -Nu är Du där igen: vad har egentligen gått åt fel håll efter besluten 1958?

      Varken Du eller någon annan på bloggen har kunnat ange eller styrka någon skada på, för och i Svenska kyrkan genom att den sedan sextio år har kvinnliga präster.
      Skada? Vilken då?
      Kyrkan drabbad? Hur då?
      Predikar kvinnor annorlunda utan samma förankring i tron som män? Styrk då det, om Du kan!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. BOD,
      du har fått åtskilliga exempel på skadan, det är bara att kolla tidigare bloggposter och dess kommentarer. Att du inte vill eller, som jag tror, inte kan se skadorna förändrar inte faktum.

      Radera
    3. Nej, Elisabeth, inga KONKRETA exempel finns!

      Du försvarar Dig med att exempel har getts. Så är icke fallet. BD har bara sagt att det är ett grundfel. Men ingen har kunnat exemplifiera att kyrkan skadats av kvinnliga präster. Ingen!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. BOD tittade uppenbarligen inte på TV-gudstjänsten i söndags.
      Jag anser att lögn skadar Svenska kyrkan och den predikan innehöll allt annat än sanningar.

      Om vilka lögner som helst får uttalas från predikstolen med urskuldandet av att "man läser ändå trosbekännelsen", så är det enligt mig att skada kyrkan.
      Andra kan ha åsikten att oavsett vad som sägs från predikstolen så kan det inte skada kyrkan för man läser ändå trosbekännelsen.

      Radera
  4. Annars kan man ju fira årsdagen för beslut om samvetsklausulen.
    Ett bevis så gott som något på att kompromisser inte alltid är att föredra.

    SvaraRadera
  5. Firandet tycks måttligt?

    http://www.gp.se/ledare/ledare-27-9-ingen-tige-i-f%C3%B6rsamlingen-1.1213094

    Skallagrim

    SvaraRadera
  6. Verkligen inte mycket att fira!
    Ett djupt olyckligt och OBIBLISKT kyrkomötesbeslut 1958, som mest inneburit splittring och en pågående nedmontering av Fädernas kyrka.
    Men dock möjligen läge för gravöl.....
    / Ville i Momåla

    SvaraRadera
  7. På svenska kyrkans vandringskonto på Instagram hyllas att det fattades ett beslut 1958.
    https://www.instagram.com/p/BoO7R7aFNQF/?utm_source=ig_share_sheet&igshid=cyvmmac31y26

    SvaraRadera
  8. Betytt mycket för det andliga avfallet. Lära och liv hör ihop.

    SvaraRadera
  9. på bilden av firandet finns i stort sett enbart misslyckade "prästvigda" kvinnor i 60-70-årsåldern, som aldrig egentligen har utfört något pastoralt arbete i vanliga församlingsmiljöer. Det sätt som SvK lanserar firandet av denna reform skrämmer bort unga människor, även sådana som skulle kunna tänka sig en ämbetsordning av det slag som för tillfället gäller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja märkligt att inte prästeriet är poppis. Stor frihet. Hyfsad lön. Kurser och resor. Arbetslag som bäddar in prästen socialt.

      Ändå skyr åtminstone unga kyrkan som arbetsplats. Anar man den stundande undergången? Den bristande tron? Anpassligheten? Unga brukar ha gott väderkorn ...

      /Sophia

      Radera
  10. Förstår ni då inte än att lagt kvinnoprästkort ligger?

    Textrader, bloggposter, textmassor intill det omätbaras nivå ägnar många av er ovanstående och an dra på bloggen åt 1958 års kyrkobeslut.
    Till vilken nytta, undrar vänner av ordning gång efter gång, efter gång?

    Lagt kort ligger. Ingen kommer att vända det, ingen kommer ens att försöka göra det - utom möjligen en eller annan bloggkommentator, vilken hellre in absurdum tuggar denna sak än viger sin vardag åt att arbeta för kyrkan, arbeta mot dagens sekularisering och världens ondska.

    Är verkligheten så långt borta från er - alla ni som lägger tid, kraft, energi, tankar och annat på att som en dygnet runt malande kvarn älta det förment oheliga beslutet av KM och riksdagen 1958?
    Jag bara frågar lugnt och stilla.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  11. Ja du Bengt Olof, så brukar det väl sägas även om Det Gudomliga Kyrkomötesbeslutet 2009. "Är verkligheten så borta från oss andra att vi ältar det förment Okristliga Kyrkomötesbeslutet från Erik Petréns 90-årsdag? Och tror att det klassiska äktenskapsbegreppet faktiskt kan återinföras, i kyrkan åtminstone!" Men kan man få för sej att (och lyckas!) bestämma att karlar kan gifta sej med varandra och t o m att de kan föda barn (!!!), så kan en förstås även bestämma att äktenskapet per definition är ett förbund mellan man och kvinna och att endast kvinnor kan föda barn. (Samt att prästämbetet är förbehållet män och att Annandag Pingst ska återinföras som allmän helgdag).

    Yes, we can! Allt annat är defaitism.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glöm inte den defaitism det innebär att längta tillbaks till statskyrkotiden :)

      Radera
  12. I er egen värld!

    -Tror ni verkligen på allvar, att besluten från 1958 kan upphävas?
    Då lever ni i er egen drömvärld!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera