måndag 24 september 2018

Folkskolans demokratilektion och en omprövning

Kamrat Sjöstedt gjorde klart att 83% inte röstat på SD. Har 17% röstat SD är matematiken inte särskilt överraskande. Och slutsatsen? Kamrat Stalin och kamrat Ulbricht liksom kamrat Honecker kunde vara nöjda för 17% är inte så mycket att bry sig om för den som omfattar det demokratiideal som är majoritetsdiktaturens. För folkskollärare Nils Rubin var dock detta en styggelse och han präglade in denna demokratiska uppfattning i sina elever. I en demokrati av det slag vi hållit oss med i vårt land, är kamrat Sjöstedts argument orimligt och meningslöst. I denna typ av demokrati ska nämligen alla beredas plats efter sin röststyrka. Medborgarvalet får inte göras om intet. I den demokrati som är proletariatets diktatur eller majoritetsdiktatur är detta högst irrelevant. Men då talar vi inte om demokrati. Statsmannen Göran Persson var väl inne på temat när han sa, att det viktiga efter en omröstning är att slå vakt om minoriteten. Så tänker demokrater.

När det handlar om politik behöver vi studera partiprogrammen men också, jag tror Den Lea har en viktig poäng, kolla vad partiföreträdare har för sig. Snacka går ju, men om ett parti inrymmer rena galningar är det inte ett attraktivt parti. Detta var styrkan i det politiska system som föregick postdemokratin, det där partierna var folkrörelseburna. Då gick det att skilja ut galningarna rätt effektivt. Finns det i vår tid några partier som är befriat från sådana personer som själva tagit sig fram till karriärer? Sannolikt inte. Det blir som det blir och det är som det är. Det ger utrymme för ett icke obetydligt mått av omdömeslöshet i det politiska livet. Omdömeslöshet kan drabba vem som helst, inte minst när det handlar om förmåner men också när vi talar om den hybris som hör samman med maktutövning. Makt gör något med självbilden.

Naturligtvis har de som talar om vikten att tala klokt om svenskheten rätt, men det är nog fortfarande inte så lätt för Björn Söder. Vi har ju inte riktigt behövt begrepp som kvalificerar svenskhet, dvs tar upp etnicitet till skillnad från medborgarskap. Det tycks inte heller ha varit så viktigt under stormaktstiden med en krigsmaskin befolkad av utländska legoknektar mm. Då kan man säga att den som talar är skyldig att göra sig förstådd. Så kan det vara, men detta är inte alltid skyldigheten. Man kan också vara skyldig att redovisa komplikationer som ingen tänkt på, rådda resonemangen alltså. Än viktigare är förstås att åhörare också har ett ansvar att se till att de hört och förstått rätt. Vi talar om ett reciprokt förhållande mellan talare och åhörare. Eller om ni vill: anständighet i skolastisk mening vid medeltida universitet.

Bloggardag hamnade i funderingar om demokratins villkor inte på grund av rikspolitiken utan därför att han plockat fram dagboksanteckningar från de allmänna kyrkomötena 1979 och 1982 samt motsvarande anteckningar från det så kallade kyrkomötet under perioden 1983 till 2000 (första sessionen, sedan la skribenten av att skriva). I sammanhanget var det nödvändigt att hålla ihop eftersom den dåvarande kyrkostyrelsen var en samlingsregering. Då ville det till att få alla på banan – givet att det inte gick att undvika. Arbetsmetoden var att övertyga varandra med goda argument. När de partipolitiskt obundna faktiskt hade röstkapacitet i mötet var samtalen än mer nödvändiga men de fördes demokratiskt. Nå, den partipolitiskt obundne försökte gruppledarna bli av med och sedan markera mot när han skulle bli ersättare i styrelsen. Den historien borde med alla intressanta detaljer återges någon gång. Ett gäng kv*nnl*g* pr*st*r löpte runt(är ordet "amok"?) för att hetsa gruppledare. Det gick så där. Efter en mandatperiod blev ersättaren ordinarie och hamnade i arbetsutskottet och en del annat. Då uppstod konstigt nog ingen debatt. Annars var poängen att det fanns principer man kunde följa och då fick det vara som det var, dvs "gilla läget också om du ogillar det!"

Det fortsatta pärmläsandet blottställer en kyrklig interiör, den där ett sägs internt och något annat sägs utåt alternativt att tystnaden blir vinnande strategi utåt också om erkännanden getts inåt. Händerna mot himlen? Inte ens "Händerna upp i luften Vi ska bli fulla, livet är meningslöst. Vem bryr sig?" om man ska knyta an till Petra Marklunds sång Händerna mot himlen.
https://www.youtube.com/watch?v=f4fB9EXpMTI
Vad då med händerna?

Händerna upp i luften för att med fingret känna vart vinden blåser är konceptet. Det är inte bara roligt att läsa dagboksanteckningarna, men läsningen ger insikter som många vill ska dribblas bort. Anteckningarna fyllde nog samma funktion som Erlanders dagböcker, höll en del av verkligheten på avstånd. I anteckningarna möter notiser om hur det kyrkopolitiska tröttar ut, förtar livsmod och mycket annat. Där är också insikterna om genuint elaka personer och om utrensningarna i centerpartiet. I politiken kan vänner snart förvandlas till fiender, som ni vet. Så också i kyrkopolitiken. Vem i hela världen kan man lita på?

Det för över till Falska Sandlund. Indignationen bland kommentatorerna gäller epitetet, inte själva hennes falskhet – den med fulcitat och löftesbrott. Nu får vi veta: Falska Sandlund har uppenbarligen gjort Svenska kyrkan stora tjänster, inte minst Frimodig kyrkas,  och hon sitter i sådana där program där journalister intervjuar journalister. Sådant är alltid uppskattat, inser Bloggardag. Ekonomi kan hon också, hävdas det. Då ska kanske Falska Sandlund inte kallas "Falska Sandlund"?

Bloggardag är mer än beredvillig att ompröva. Ska Bloggardag lära av August Strindberg, som i den berömda Strindbergsfejden använde "* * *" för att markera Carl XII:s namn? Det blir kanske alltför fint om därmed avses Falska Sandlund? Det majestätiska kanske inte ska brukas så att risk för missbruk föreligger?

Beslut har fattats! I fortsättningen kommer Falska Sandlund att på denna bloggsida konsekvent att kallas "Det Trovärdiga och Sannfärdiga Vittnet".
Alla nöjda?

37 kommentarer:

  1. Nej. Inte nöjd. Förrän "Mässa för obekväma" lyfts fram. Beställ! Snälla! Plocka fram motsvarande böcker.

    121 53

    SvaraRadera
  2. Nja glöm inte att fru Sand**nd hyllade den unga kvinna som förhindrade ett plan att lyfta för att stoppa att en medelålders afganherre som begått våldsbrott skulle utvisas. Förundersökning inledd. Vad ska fru Sand**nd säga om hon blir åtalad och fälld?
    A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett ständigt problem för snälla människor: Att uppskatta de goda avsikterna, de vackra orden, de snälla tankarna. Realism gör ofta ont.

      /Red pill or blue pill

      Radera
    2. Om det stämmer att redaktör Sand**nd hyllar den unga kvinna som hindrade ett flygplan att lyfta med en utvisad dömd våldsbrottsling då är detta långt allvarligare än någon elcykel med förhinder. Självklart borde missdådaren inte bara betala dagsböter utan även ett skadestånd till flygbolaget och de resenärer vållats ekonomisk skada av den förhindrade avresan. Men ibland är det lättare att sila mygg än att ta itu med kamelerna. Särskilt när de tillhör den rättrogna skaran.

      Radera
  3. Jag tror inte att någon som sedan barnsben vuxit upp i kyrkans famn riktigt kan förstå den relation till tron som uppstår för den som mött Jesus ögonblickligen vid nattvardsbordet, som Sandlund och undertecknad.
    Däremot är det minst sagt fånigt att hålla en av fyra ledarredaktörer ansvarig för ett "löftesbrott" som rimligen endast chefredaktören kan hållas ansvarig för.
    Om man nu saknar den gen som möjliggör ironiförståelse vill säga.
    Kritik mot felcitat är dock alltid berättigad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Elcykelbesvikelsen är sedan länge knappast rolig, bara uttjatad.

      PP

      Radera
  4. Nä nu tror jag snart att jag börjar kalla Dag (eller är det bara BloggarDag?) för Långsinte Sandahl. Eller Lågsinnade Sandahl? För att sedan förkunna att jag ämnar kalla honom Den Högsinte och Storsinte Hövdingen!

    Säga vad en vill om Dagens ledarsida vid vissa tillfällen, men aldrig att Elisabeth förtjänar epitetet Falska Sandlund forever. Misstänker att inte alla tycker sej fullständigt korrekt behandlade - och välvilligt uttolkade - av Dag Sandahl heller, men att han därför rättvisligen skulle benämnas Falske Sandahl (eller Lågsinnade Sandahl) för framtiden vänder jag mej starkt emot. (Nej, Den Högsinte och Storsinte Hövdingen vore inte något mycket bättre epitet - uppenbart ironiskt som det ju vore ;o).

    SvaraRadera
    Svar
    1. När det mera allmänt knorras i hirden, bör Hövdingen ta sig en funderare.
      /Conspirator

      Radera
    2. Bloggardag har inte alltid så lätt för självkritik och att backa från ogenomtänkta uttalanden. Istället snurrar han in sig i mer och mer långsökta resonemang. Därtill väljer han alltför gärna att gå på person i stället för sak genom att t.ex. ge meningsmotståndare öknamn. Tyvärr väldigt långtifrån den ridderlighet som utmärkte Bo Giertz, Bertil Gärtner och Carl Henrik Marrling för att nämna några av de teologer som jag i likhet med Dag Sandahl uppskattar. / Markus

      Radera
    3. Försök inte spela from. an

      Radera
  5. Rätt och fel av BloggarDag!

    -Den inledande texten om Sjöstedt och att 83 procent INTE röstat på SD är bra. Man bör tillägga, att 92 procent INTE har lagt sin röst för Jonas Sjöstedt,

    Sedan blir beskrivningarna av spelet bakom kulisserna i tidigare kyrkomöten inte så bra. Vi som var med då vet ju, att KM-ledamoten Dag Sandahl var en av dem som med liv och lust deltog i detta, då som städslad av - och djupt engagerad i - PPO, Partiöpolitiskt Obundna. Här gjordes vid ett tillfälle också upp med högkyrklighetens största kritiker om platserna inför styrelsevalen. När en sådan "ohelig allians" offfentliggjordes, gick bloggaren vid ett tillfälle nästan i taket och vände sin ilska mot en viss journalist, också ledamot av KM, för att denne skrivit om saken. Väljarna/allmänheten har ju rätt att få veta.
    Smockan från bloggaren hängde i luften, när han mötte journalisten i riksdaghusets korridor (KM hölls en tid i detta hus).
    -Lugn, lugn, manade föremålet för bloggarens morgonilska,väl medvetet om att det som stod skrivet i tidninmgen var korrekt. Det insåg förstås innerst inne också den andra KM-ledamoten, varpå denne sänkte händerna och långsamt drog sig tillbaka. ÖPå en intilliggande soffa satt sedermera biskopen i Stockholms stift, Caroline Krook, som tyst iakttagit och hört den ene ledamotens utbrott mot den andre. Hon tillhörde KM-s dåvarande FP-grupp och var därigenom på sitt sätt involverad i uppgörelsen som ägt rum men som den uppbragte KM-ledamoten itne ville skulle komma ut i medierna.

    Nå, det är historia nu. Och då är vi framme vid slutet på bloggtexten i dag. Den är dålig och orättvis igen mot den duktiga Elisabeth Sandlund, alltså bloggarens gruppfrände i FK. vi får dock trösta oss med löftet i dag om fribrevet hädanefter för Sandlund.

    Har Dagenredaktören för övrigt verkligen lovat bloggaren materiellt en el-cykel? Jag minns faktiskt inte vilket ursprunget till bloggarens upprördhet över ett påstått löfte är.Men jag tvivlar. Det gör dock detsamma; Elisabeth Sandlund är hur som helst en stor tillgång för den kristna och mediala samhällsdebatten och är värd allas stöd och uppmuntran.

    Äras den som äras bör/
    kritiseras de som kyrkan ont gör/
    ty den är värd allt vårt stöd/
    bort och fy för alla krav på dess död!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dike var ”vald ledamots kyrkomötet” och kombinerade med att vara journalist i kyrkomötet, satt och skrev i ett redaktionsråd i riksdagshuset eftersom allmänheten hade rätt att få veta. Vad då? Jo Dukes grundmurade misstro, den som skulle spridas över landet av Dike med dubbla ersättningar som ombud och journalist.
      Ingen smocka hängde i luften, admonitionen var enkel. Men tydligen minnesvärd.
      Dike misstänkte alltid mygel så mycket att han till sist körde slut på den bäste generalsekreterare Svenska kyrkan haft. Han kunde inte i längden gå till jobbet med den dagliga frågan i luften: vad ska Dike hitta öler hitta på idag?
      Ny får Bloggardag kritik för att han kallar Falska Sandlund ”Det Trovärdiga och Sanna Vittnet”. Hon är en stor tillgång, skriver Dike. Ska hon i stället kallas ”Stora Tillgången”?
      Dikes poesi är specimen till en av de tomma stolarna i Svenska Akademien. Vi stöttar kandidaturen!

      Radera
    2. Menar BloggarDag att tomma stolar och tomma tunnor passar ihop?

      Radera
    3. Nu har BloggarDag farit vilse, medan Peter T skrattar åt sitt eget s k skämt!

      -Minsann vet bloggaren mer om mitt arbete och min ersättning under timade KM än jag själv! Är han säker på att jag åtnjöt dubbla ersättningar? Helt säker?

      Och han drar sig minsann inte för att kalla sin minst sagt upprörda reaktion över att köpslåendet med KM:s tydligaste kvinnoprästanhängare kom till uppdragsgivarnas kännedom via normal journalistik för en tillrättavisning. För vad, undrar man förvånat?
      Uppdragsgivarnas/väljarnas rätt att få veta sanningen borde ju vara ställd utom all diskussion, eller hur.

      Ibland ler jag, som bekant, när läsningen av BloggarDags texter pågår. Så också nu, när han prisar den mest politiske generalsekreterare som kyrkan har haft. Det kan sägas, även om Sören Ekström tyvärr har gått hädan vid relativ ung ålder. Denne fullfjädrade och fingerfärdige chef i Kyrkokansliet tillsatte och avsatte chefer i huset, kanske inte efter behag men ibland faktiskt efter politiska linjer.

      En gång fick exempelvis en duktig jurist (som inte var S- eller V-märkt) ej förnyat förtroende i ett utskott, trots tidigare omtyckt engagemang där. Och vem svarade i praktiken för tillsättningen av en utrikeschef, starkt Israelkritisk, och som en gång varit kandidat på en kommunistisk vallista? Själv hade Ekström börjat sin karriär i SSU i Norrköping och blev efter ett antal år statssekreterare åt civilminister Bo Holmberg. Jag vågar påstå, utan att fläcka ned en död man, att Ekströms styrning av kyrkan var (skickligt) politisk.

      Märkligt att BloggarDag, som inte gillar sådan i kyrkosammanhang, applåderade den. Själv gjorde jag en undersökning av den politiska obalansen bland cheferna i Kyrkans Hus och tog upp saken i en frågestund.

      Ingen kunde ge tillfredsställande förklaringar. Om jag minns rätt, satt bloggaren tyst. Han lär också ha accepterat allt eller det mesta som kom från generalsekreterarens hand. enligt säker källa. Ekström lär också ha återgäldat tystnaden och acceptansen med s k morötter ibland. Så brukar det ju gå till i beslutskretsar ibland, som ni vet. Klart att jag inte var populär i ledningen, när jag närmare granskade det som skedde och förde upp detsamma till ytan.

      Sedan, bäste bloggare, går det inte att skoja bort kritiken av den duktiga Elisabeth Sandlund; vi är många som känner hennes kompetens. FK är att gratulera. Hon är ingen tom tunna, som Peter T, förmodligen skrattande i sin datorstol, beskriver undertecknad. Jag skall dock vara snäll mot Peter med att bara undra, om han kan beslå mig med några sakfel? Välkommen och visa dem då!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Jag svarar Bengt Olof med en dikt som jag misstänker tecknar vad det faktiskt handlar om:

      Äras den som äras bör!
      Inte den som blott förstör
      folket kyrka. Den vårt stöd
      snabbt bör få, den är snart död.

      (Som ni märker menar jag att en dikt inte endast skall ha rim, utan även rytm.)

      Radera
    5. Bengt Olof Dike utelämnade fakta genom tystnad i ett meningsutbyte i bloggposten 4:e juli.
      Ett utlämnande jag då benämnde lögn.
      Bengt Olof Dike undviker att uttala fakta som inte stöder hans egen tes, t.ex. den om att de politiska partierna inte påverkar besluten i kyrkomötet.
      Vilket då har motbevisats otaliga gånger, senast av civilministern.

      Radera
    6. Göran, din dikt motsvarar poesikraven i den wallinska psalmboken, medan Bengt Olofs mera liknar standarden i den karolinska ;o)

      Radera
    7. Andreas, vilken melodi skulle man kunna tänka sig till Bengt Olofs dikt? För min kan man tänka sig melodin till Sv.ps. 308.

      Radera
    8. Musik är icke riktigt vår melodi, utom den vackra musiken av pistol- musköt- och artilleriskott. Vi hava dock låtit tillfråga mäster Mattias Stök i Uppsala, som uttalar som sin mening att han klart föredrar denne skrivare DIKES poetiska försök och avser att låta director cantus därstädes tonsätta bemälde skrivares poesi.

      Vi, liksom vår salig Herr Fader före oss, uppskatta till yttermera visso icke styggelsen demokrati, vare sig i statens eller kyrkans angelägenheter.

      Riddarholmen, 25 Septembris Anno 2018

      CAROLUS

      Radera
  6. Finns inga nyanser käre Bloggardag? Är allt svart eller vitt? Är Sandlund ena minuten falsk för att andra minuten kallas det trovärdiga och sannfärdiga vittnet? Att sedan, som någon kommentarer, kalla all svartmålning för realism är per definition felaktigt. Bloggardag behövs i dagens politiserade och utslätade kyrka, men det ”biter” bättre om analysen är i avsaknad av överdrifter och hån av personer. Är jag alltför snäll som menar detta? Ja, menar säkert somliga. Nej säger den som hyllar heder. Jag är tveklöst kritisk till vissa fenomen i SvK och det vore mig främmande att vika mig för alla stolligheter som äger rum. F ö anser jag det vore dags att lyfta fram den byråkrati som breder ut sig i Uppsala. Vad gör alla människor? På vilket sätter kommer deras arbete församlingar till godo? Hur mänga är dessa personer och vad kostar kalaset? BD kan kanske ge svar på dessa frågor?

    SvaraRadera
  7. Dr Sandahl är väl en gammal vänsterextremist, undrar vad han tycker om Bloggardags SD-propaganda?!

    SvaraRadera
  8. Nå, för min del uppskattar jag att Bloggardag i vart fall inte tycks avfärda mig som en hatisk lögnare.

    den Lea

    SvaraRadera
  9. Helt rätt B O Dike!!
    BloggarDag är verkligen djupt orättvis mot den duktiga Elisabeth Sandlund! Även om han nu lovar att hädanefter kalla henne "det Trovärdiga och Sannfärdiga Vittnet". Någon ursäkt ser vi dock inte skymten av!
    Vi får förmoda att BloggarDag känner sig djupt kränkt av tidningen Dagens behandling och löftet om den utlovade(?) elcykeln, som tydligen uteblivit.
    / Ville i Momåla

    SvaraRadera
  10. Hola mi miembro de la familia! Quiero decir que este artículo es increíble,
    está realmente bien escrito y viene con casi todas
    las informaciones esenciales. Me agradaría mirar más publicaciones como esta.
    ¡Volveré, ya que he marcado esta página como favorita y lo he
    twitteado a mis seguidores!

    SvaraRadera
  11. Troligen bör SD ö h t aldrig beröras i anständiga sammanhang, utom för spott, spe och avsky, oberörbara som de är.
    Ser f ö någon parallellen till mot dem som ifrågasätter sena aborter, genderpedagogik, pride, kvinnliga präster och biskopar, samvetsklausuler och annat vällovligt och heligt. Alltså är riktiga phulingar?
    Troligen är det så vi människor fungerar. Någon från en utgrupp hotar ingruppens världsbild och sammanhållande kitt. Ingruppen försvarar sig med fientlighet. Utgruppen stigmatiseras och tystas eller möjligen segrar och blir ny ingrupp med nya heligheter. Det hela är alltså grupp-psykologi. Människan är ett grymt och hänsynslöst flockdjur. Det där med rationalitet är våldsamt överskattat. Bloggardags misstag är att han över huvudtaget nämner SD och dess svårigheter. Då hamnar man i utgruppen, och reaktionen följer. Bloggardag har en tragisk och självskadlig ovana att utsätta sig för olika ingruppers ilska.
    /Provocator

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju en viss skillnad på olika saker. Och på vilken "ingrupp" vi talar om. Det finns ju faktiskt två åsiktskorridorer - en i vardera diket.

      den Lea

      Radera
  12. Dagens ’julgåva’ var ett skämt som byggde på falsk grund. Av en tidning med som Dagen hade man kunnat vänta något annat än kvällstidningsjournalistik.

    Så länge Dag inte får en ursäkt (eller den angivna cykeln som plåster på såren), har jag inget att invända mot att han talar om falskhet. Det är ju just vad det handlar om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med +Göran. Otroligt många meningslösa kommentarer i dagens bloggpost. //Faidon

      Radera
    2. Tja, menade inte Dag faktiskt att utvisningar till Afghanistan inte var hela världen med tanke på hur många nysvenskar som reste dit på semestern? Att han sedan inte direkt beskrev Kabul som ett idealiskt semestermål är en annan sak. Men en liten gliring hade han väl kunnat få utan att det varit hela världen? Det som gjorde ondast var nog att Dagen skenbarligen okritiskt och obearbetat snappat upp ärkebiskopens gliring i kyrkomötet, som just var på temat semesterparadis. (Hon passade väl på att ge betalt för gammal ost, antar jag).

      Radera
    3. Vill man veta vad Dag sa, och inte bara spekulera i vad han menade, går det att läsa på https://www.svenskakyrkan.se/1736446
      /Per H

      Radera
  13. Ja, kolla vad partiföreträdare och utrikesministrar har för sig när de är ute och flyger.

    Alla dessa avtal som tas bakom ryggen på folk. Ni känner väl redan till Lissabonfördraget och Barcelona Avtalet men inte många känner väl till det nya hemliga avtal som utrikesministararna i EU skrivit på i Marrakesh i år. Även den svenska. Så den som undrar över hur Maria Ferm kan flina i TV när hon påstår att "de ensamkommande" har rätt att vara i Sverige och inte kan utvisas får sin förklaring här i det nya avtalet. Men ännu värre är hycklarna , lögnarna och bedragarna som inte talar om varför utan låtsas att de debatterar emot henne. Alla vet utom svenska folket. Jag kan utan vidare diskutera detta med utlänningar och/eller etablissemanget men inte med svenskar för de har inte en aning om någonting. Och det är inte konstigt när alla som vill säga något vettigt och viktigt tystas av etablissemanget.

    Har någon meddelat svenskarna vilka avtal de ingått utan deras vetskap? De har ju valts som representanter för svenskarna men vilka representerar de egentligen? Sig själva? Eller är de gisslantagna? Av utändska stormakter och storkapital? Eller har någon i regering eller i byråkratin hållhakar på de styrande? Man kan ju undra?

    All ohederlighet, korruption, falskhet, bedrägeri m m mot svenskar och övriga folk i väst måste upp på bordet.

    Etablissemanget döljer allt som är negativt för dem och kan riskera deras maktinnehav. Inte minst den utredning om gräskontrollen i Sverige som hemlighölls tills efter valet https://ledarsidorna.se/2018/09/granskontrollerna-den-tysta-revolutionen-i-tyst-samforstand/

    Jag har tidigare talat om Lissabonfördraget och Barcelona förklaringen och här är Marrakeshavtalet allt i sammanfattning på svenska för de som inte behärskar engelska.

    Tro inte ett ögonblick att inte Svenska kyrkan vet om detta. Det är ju dessa fördrag de verkar efter. Inte någon kristen religion.

    https://rosatraktor.com/2018/06/12/marrakesh-political-declaration-the-rabat-process/

    Demokratia

    SvaraRadera
  14. Jag är trött på allt tjafs och kommer hädanefter att läsa Bloggardag och fr a vissa kommentarer med urskiljning. Debattklimatet är för lågt, ibland ohederligt och kärlekslöst. Nej, jag är inte snäll och menlös men viss ton och sans får det väl ändå vara i samtalet om tillståndet i vår SvK. Jag lämnar den inte, lika litet som man lämnar sin sjuka mor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bra Perax att du inte tänker lämna SvK. Lämnar man den så lämnar man den öppen för att fyllas med vilket "tjafs" som helst. Och det är det som den håller på att göras nu med etablissemangets välsignelse.

      Om du läst de angivna länkarna kanske du hade förstått vad som redan var bestämt för den kristna lutersk evangeliska kyrkan. Det som representanter bestämt tillsammans med övriga etablissemang i världen (de som Putin igår kallade för "kollegor") är betydligt allvarligare för oss människor och Kyrkans överlevnad än att benämna det "tjafs".

      Men jag vet inte exakt vad "Perax" syftade på med ordet "tjafs".

      Mordet på tiggaren vill jag inte benämna tjafs. Inte vuxenmobbing heller med det mest kända fallet i historien med mordet på Jesus.

      Det kunde vara intressant att höra vad Perax anser om SvK roll i tiggerihärvan i Växjö och över hela Sverige. Växjö är inte unikt.
      https://nyheteridag.se/svenska-kyrkan-hjalpte-bulgariska-tiggarbossar-inte-velat-se-verkligheten-helt-och-hallet/

      Vad folk läser får de avgöra sjäva. Problemet eller som det kallas idag är att samhället som hörs på namnet hänger ihop och det är svårt att plocka ut enskilda delar för då är inte samhället komplett. Det har alla som någon gång lagt ett pussel och upptäckt att en eller några bitar fattats.

      PPP

      Radera
    2. Mark Twain gillade inte heller "tjafs" och uttryckte det på ett klarsynt sätt "Det är lättare att lura folk än det är att övertyga dem om att de blivit lurade".

      Mark Twain levde på 1800-talet.

      PPP

      Radera
    3. Visst finns det skäl att läsa den här bloggen med urskiljning. Det ska man väl för övrigt göra med allt. Men särskilt är det på sin plats när bloggaren i ena ögonblicket drar en lans till försvar för f.d. andre vice talmannen Björn Söder som helt riktigt utsatts för en illvillig hatkampanj, för att i nästa ögonblick lovorda en signatur som just utmärkt sig på den fronten. Tala om dubbla budskap. Så urskiljning är bra liksom att besinna vad man gör med sin tid, särskilt när nådetiden är kort. Är det då rimligt att spilla den i sammanhang där egentligen inget nytt tillförs eller där man inte längre är önskvärd eller tillåts tillföra något. Det kan gälla i det lilla som i det betydligt större. Inte ska man överge sin sjuka mor, men när denna mor visar sig vara mer lik den onda styvmodern som inte vill kännas vid sitt barn? T.o.m. avsiktligen gör det ont? Visar sig vara en Jesebel? Blir det inte lite väl mycket S/M över den relationen? Häromdagen fick jag i det större en uppenbarelse i mötet med en karriärmässigt framgångsrik kollega. Vi kom att tala teologi. Hon medgav glatt att hon inget visste i ämnet och inte helller var särskilt intresserad, men att det ändå gått bra för henne. Ja, precis så är det. Vare sig teologiska kunskaper eller pastoralt handlag har på senare år haft någon avgörande betydelse i SvK. Allt har handlat om kyrkopolitik, genus och den rätta värdegrunden. På det allra sista har inte så få lokalkyrkor blivit förvandla till lokalkontor för den progressiva vänstern. Signalen får vä anses vara mycket tydlig. Ingen tårtbit till kaffet där för den som inte omfattar den rätta värdegrunden. Finfina grejer det! Även om Tage och Geijer inte längre är med oss. שלום
      J.U.B.

      Radera
    4. Nog så värdefull läsning JUB!
      /smun

      Radera
  15. Det blir tjafs om det BARA handlar om allt negativt och destruktivt och nästan ALDRIG om något positivt som kan glädja hjärtat!

    SvaraRadera