söndag 16 september 2018

Lessen grabbar!

Karin Johannesson
Karin Sarja
Carin Åblad Lundström
Det ska vara en Karin med eller utan C tydligen i Uppsala. Nu har vi med kyrkosystemet formgenetiska manliga biskopskandidater också:
Sven Hillert
Lars Åstrand
Återväxten i biskopsmötet är tryggad med andra ord.

Karin Johannesson vann helt klart med Karin Sarja som god tvåa. Nu har Karin Johannesson kommit väl till tidigare men slagits ut i Karlstad,. Den här gången går det nog vägen. Eller inte? På Svenska kyrkans hemsida är det Carin Åblad Lundström som lyfts fram. Det ter sig märkligt för den som föreställt sig att opartiskhet är något kommunikationsmässigt viktigt vid kyrkliga val. Inte här. Antingen promotas Carin eller så är någon ute efter att sänka henne. Bloggardag förstår som vanligt inte.
https://www.svenskakyrkan.se/lagunda/nyheter/val-av-ny-biskop-kyrkoherde-carin-gick-vidare-fran-nomineringsvalet

Hur eller hur kan bara ett sägas: Lessen grabbar.
Ni kan välförhålla er så mycket ni orkar, men i denna kvinnodomän är ni chanslösa. Inte bara så att 1. den kyrkpolitiska viljan slår igenom utan också så att 2. diakoner röstar och där är det massiv kvinnlig övervikt och därtill  röstar 3. prästerskapet, där det numera är gott om kvinnor. "Gott om" betyder majoritet.

Jag säger absolut inte mera än att så här hade kyrkomötet 1958 inte tänkt sig att det skulle gå.
Detta är en "utveckling" som också styrt bort från det som sades vara så eländigt, nämligen enkönade miljöer. Den kyrkliga miljön är fortsatt enkönad, men på det andra sättet.

Om Bloggardag går tillbaka i sitt arkiv möter ilskan över docenten Folke T Olofsson, som någon gång sagt att detta är vad som kommer att förverkligas. Han fick i bryska ordalag veta inte bara att hans sakbedömning var fel utan, kort och gott, att han var en misogyn och eländig människa. Biskopen Ahrén bedyrade också att den där "kvinnokyrkan" var vi långt ifrån och så skulle det aldrig bli. Dessa bedömningar bekymrar inte Bloggardag mer än på en punkt. Det visar sig nu att de inte stämmer. Folke T hade rätt. Om, givet detta "om", bedömningar  av systemmänniskorna rätt konsekvent visar sig slå fel, vad förväntas vi göra då? Bloggardag trodde i all oskuld att problem då skulle lyftas och debatteras. Han hade förstås fel. De ska döljas i det längsta och så ska det på övligt kristligt vis "hoppas".

Det ska också "hoppas" att det fungerar med kvinnliga biskopar. Det de gör, garanterar Kyrkans Herre. Frågar någon som doktor F i Oxford om en kvinnlig ärkebiskop verkligen kan viga män så att de blir biskopar är svaret oklart. Frågas de så vigda är svaret en kraftfull förhoppning att det blivit så. Vad ska de säga? De har ju trots allt inte ett Herrens bud att luta sig emot, inte heller en obruten tradition. Om inte tro så hopp i alla fall. Om en kvinnlig ärkebiskop viger kvinnliga biskopar kan alla se och förstå, det är mindre komplicerat sakramentalt sett.

Det är givetvis också enklare med kvinnliga biskopar som viger kv*nnl*g* pr*st*r för då kan de tveksamma släppa sin tveksamhet och bli tvivlare hela bunten. Dr F:s i Oxford hållning är känd. Han säger utan omsvep, att en sådan vigning skapar inga präster. Det är den gamla ekumeniska hållningen, den som Gunnar Rosendal på sin tid redogjorde för efter en ekumenisk korrespondens. Det är också Hellmut Liebergs slutsats, om det ska frågas "lutherskt". Då kan vi tro på vanligt sätt och slipper hoppas. Frågan borde egentligen tas upp till begrundan inte som en historisk fråga hur det var utan som en sakramental fråga hur det är. Med alltfler kv*nnl*g* pr*st*r borde frågan bli högaktuell. Är det som det säges vara? Eller inte? Och blir inte frågan alltmer aktuell ju fler kv*nnl*g* pr*st*r vi får? Hur ska vi bli sakramentalt säkra? Finns sådana som ännu inte ens ställt frågan, dvs för egen del prövat den sakramentala osäkerhetens hållning? Framförallt blir förstås detta en fråga för biskoparna att ge klara och underbyggda besked om.

Dr F i Oxford har jag inte informerat om kandidatvalet i Uppsala. Jag visste att han i går kväll borde befinna sig antingen på The Mitre eller, om han ätit en bättre bjudlunch och därför inte behövt sin middag/aftonvard, på The Bird and the Babe. I vilket fall kunde han få vara där han var sysselsatt med sitt vanliga utan att besväras med dystra nyheter från Svenska kyrkan. Han hade kanske egentligen inte brytt sig, men låtsas sympatisk på det där typiskt engelska sättet. Bortom en meny bestående av GT, sherry, Claret, whisky och några Pints kan besked lämnas: "Ni har i Svenska kyrkan under kort tid gjort er den apostoliska successionen kvitt och ni har en mycket hög procent präster som alls inga präster är. Vilka tror ni att i lurar? Man kan lura alla någon tid, man kan lura några all tid men man kan inte lura alla all tid. Inte i det ekumeniska i varje fall. Era utträdessiffror visar att detta nog gäller i en gammal nationalkyrka också." Förstår ni varför Bloggardag ville lämna Dr F var han nu än var? Han får sitta och muttra sina hemskheter för sig själv.

Återstår Torsdagsdepressionen.
Där fick i Jonas Eeks alldeles onödiga frånvaro Mattias Lönnebo  skriva ledare. Det blev alls inte dåligt. Det blev uselt. Definitionsmässigt slafsigt. Fromsint och i sak obegripligt. Precis så som de kristliga älskar texter. Han ber om, håll i er, "sunda politiska konstellationer som vilar på en god etisk grund." Vad betyder detta? God etisk? Finns det "ond etisk" kan man undra även om man inte är doktor i etik. Och "sunda politiska konstellationer" – nog vill man veta den sakliga innebörden i detta? Kunde kanske Lönnebo ge oss vägvisning genom att anförtro oss hur han själv röstade? Och om Lönnebo anför Rom 13 kanske saken ska kompletteras med Upp 13 också? Staten som ordnar väl och staten som demonisk är noga taget två sidor av samma mynt.
http://www.kyrkanstidning.se/ledare/vi-behover-lara-oss-leva-med-oenigheten

Eek själv då?
Självfallet var det vanvett att bara därför att någon nominerat honom göra honom arbetslös men betala betala lön för overksamheten å Torsdagsdepressionen. Nu kommer väl detsamma att hända i Stockholm och sedan? Ska han i korta pauser, dvs när biskop inte ska väljas, hinna skriva några rader och sedan bli arbetsbefriad? Om Jonas Eek på allvar hade varit biskopskandidat, dvs framröstad, hade saken kunnat vara en annan. Nu blev det bara deprimerande dumt.
Insani sunt Romani. Det gäller också ledningen för Torsdagsdepressionen.

Vad ska vi säga denna söndag?
Vi vet inte säkert om Vladimir Ilitij Lenin sa det, men vi vet med säkerhet att GA Danell yttrade orden: "Ju sämre desto bättre."

Och så till sist:
När det handlar om kvinnliga biskopar vigda av en kvinnlig ärkebiskop behöver ingen vara orolig.
Lessen grabbar, men så är det. Allt välförhållande är inte karriärbefrämjande. Ni kanske lika väl kan tänka om i ämbetsfrågan när det har blivit som det blivit och är som det är?

34 kommentarer:

  1. Inte tänkt sig?

    -Vid läsningen av BloggarDags texter ser vi nästan alltid referenser bakåt - långt bakåt, i varje fall sextio år, till 1958. Så också i dag. Kyrkomötet nämnda år hade "inte tänkt sig" att det skulle gå som det har gått, dvs med kvinna efter kvinnas in- och tillträde till prästämbetet och till att kvinnor i dag är i majoritet i prästutbildningen.

    -Nej, det hade kanske KM nämnda år inte tänkt. Men alla de följande årens kyrkomöten då - hade deras tänkande samma innebörd?

    Naturligtvis inte. Men det är ibland som vore tiden efter 1958 borta i, och helt negligerad av, BloggarDags texter. Som om alla kyrkliga beslut därefter ej funnes. Som om verkligheten vore en icke-fråga.

    Det är beklagligt, inte minst för den produktive BD själv, eftersom mycket av det han skriver är intressant och värt att reflektera över. Men dess värde krymper ju med nittionio (99) procent eftersom det nästan alltid tar spjärn i en avlägsen dåtid och som hade världen, kyrkobesluten och attityder inte förändrats sedan dess.

    Tänk om de politiska partierna och riksdagen i dag alltid skulle hänvisa till - och utgå ifrån - de dåvarande statsministerns, Tage Erlander, åsikter och tyckanden 1958 och låta dem vara allena saliggörande ledstjärnor också i dag!

    Man kan förstå BD:s långa bakåtblick av den anledningen, att han vill rättfärdiga sin egen åsikt om kvinnopräster mot den kyrkosanning som rådde då han var barn. vad har han annars att åberopa?

    Jo, säger han, Bibeln, Den Heliga Skrift! Den är, fortsätter BD, för mig det enda möjliga rättesnöret inför vilket alla kyrkliga beslut, vilka ens andas något annat än vad som däri står, är grova överträdelser.

    Det kan tyckas vara en aktningsvärd hållning; som en stabil fura i Mohedaskogarna står han rakryggad upp - mot sin egen kyrkas beslut, mot sekulära dito och struntande i den förkrossande folkmajoritetens åsikt.
    Hans hållning skall naturligtvis respekteras. Men vad BD själv har svårt att tackla, svårt att förstå och aldrig kan acceptera, är det - påtalat ofta i dessa bloggspalter - faktum att en rad av världens kyrkor för länge sedan har accepterat kvinnopräster. Vare sig BD vill eller inte, befinner han sig således i direkt och konstant konfrontation med ett stort antal av jordklotets teologiska experter och deras tolkningar av den skrift, som givetvis måste vara lika helig för dem som den är för BD. Detta är förstås innerst inne ett dilemma för honom, outtalat men säkerligen plågsamt i den dagliga tillvaron. Därför skulle det vara intressant om BD i nästa bok ville ta upp ämnet och visa VAD det är slom gör att han kommer till en annan slutsats än de nämnda experterna och VARFÖR han gör det.

    Slutligen detta: en präst, en Herrens tjänare, som har att förmedla Hans bud, skall ju verka bland folket, möta människors oro, förstå deras längtan, trösta dem i sorgens stunder och på alla sätt hjälpa dem.

    Är då en kvinna per definition diskvalificerad för denna uppgift?

    Jag begär inte att BD skall lägga ut texten på sin blogg i frågan. Men jag önskar att han i sitt inre reflekterar djupt över den och om hans slutsats att svaret är ja verkligen alltigenom är det enda rätta.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det välmenta rådet kan jag väl låta gå över till de experter som i Svenska kyrkan kom på att detta är Guds lösning på ett verkligt problem. Då kanske teologen Ratzinger har något att säga eller Frasse själv? Ska vi ta Schmemann i stället för att täcka in de ortodoxa? Eller drottningens farbror professor Sommerlath? Ska danskarna få fria, nej vi kallar in professor Prenter och kompletterar med klassikern Lieberg. Ska man göra det enkelt för sig finns ett antal teologer refererade i boken Kyrklig splittring (Verbum 1993). Dag Sandahl skrev boken och tycker han med sina frågor/invändningar står i ett fint sällskap av experter. Bortsett från att han blev docent på den boken. Så vad göras skall kanske redan är gjort?

      Radera
    2. Och alla de andra då?

      -Men alla de kvinnoprästbejakande lutherska kyrkornas experter då? utgör inte alls "ett fint sällskap", eller är står värderingen av detta sällskap i proportion till dess åsikt?
      Man kan undra.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Man kan sluta undra och börja läsa på också.

      Radera
    4. Det kan tyckas vara en aktningsvärd hållning; som en stabil fura i Mörrumsskogarna står han rakryggad upp - mot sin egen nomineringsgrupps önskan att "de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra".

      Ibland kan ens ordval bita en själv i svansen.
      Om man har vett att skämmas så försvinner då svansen mellan benen.
      Eller är det kanske så att både Bengt Olof och BloggarDag bedriver offentlig opinionsbildning i opposition mot sitt eget sammanhang?
      Då kan ju åtminstone en av dem observera glashuset inifrån.

      Radera
    5. BloggarDag och Peter T,

      Till den förstnämnde:
      -Javisst, ge oss snabb namn på några experter i de kvinnoprästbejakande kyrkorna!
      Eller Du har kanske inte läst några?

      Och till Peter T,
      -Jag känner inget bett i svansen och har heller inte sett någon kyrklig beslutsagenda, som är vidarebefordrad från partiorganisationer.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. Inte nog med att Bengt Olof Dike inte läst program och visioner för sin egen nomineringsgrupp Posk, han har inte heller läst programmet för de andra nomineringsgrupperna.
      Enligt www.blikyrkopolitiker.se så är agendan "För oss socialdemokrater är utgångspunkten att Svenska
      kyrkan, som folkkyrka, har en viktig funktion i det samhällsbygge socialdemokratin vill genomföra."
      Om man nu inte snöar in så mycket på att man anser detta vara ett "program" och inte en "agenda", i vilket fall Bengt Olofs resonemang blir helt logiskt. ASG

      Socialdemokraternas fokus i Svenska Kyrkan är:
      • En kyrka som står upp för alla människors lika värde
      • En öppen och välkomnande folkkyrka
      • En kyrka som vill vara Sveriges bästa arbetsgivare
      Har Bengt Olof verkligen inte sett någon av dessa punkter i av kyrkan publicerade ord?
      Märk särskilt skillnaden mellan "En öppen och välkomnande folkkyrka" och "En öppen och levande folkkyrka", i praktiken skillnaden mellan en kyrka och en intresseförening.

      Radera
  2. Det är väl Lagunda församlings webbplats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Touché! Och Lagunda har förstås all rätt att hålla på sin kyrkoherde i biskopsvalet (både om de gillar henne eller vill bli av med henne).

      PS. Nu fick jag äntligen ett rimord på Ragunda! DS.

      Radera
  3. Det har kommit till min kännedom att det finns en klar majoritet inom Uppsala stift för att den som väljs ska ha en tydligt annorlunda teologisk profil och ledarstil jämfört med Antje. Flera av de namn som nu nämns tyder på att detta slagit igenom i nomineringarna.

    Vad gäller dagens bloggpost som helhet kan man konstatera att det som vanligt är den näst intill brutala ärligheten som är dess stora styrka, inte det framtidsmod som ingjuts i läsarna.

    För några dagar sedan är det exakt tjugo år sedan som jag deltog i en diskussion på Laurentiistiftelsen i anslutning till Bo Giertz bortgång. Det samlade budskapet var att kyrkan nu går in i tillfällig svacka som kommer att innebära olika slags förnedringar som kyrkan tidigare inte skådat, och att det gäller att ihärdigt vänta 15-20 innan det vänder.

    Denna profetia har ju verkligen gått i uppfyllelse i sin negativa aspekt; SvK har förnedrats i en omfattning som jag inte ens tror att de mest dystra kunde tänka sig år 1998. Men i dess positiva aspekt är det bara tomrum; det har nu gått MER än de max tjugo år som förutspåddes.

    Hur man än vänder och vrider på det är det uppenbart att det i nuläget är så att Kyrkans (med stort K) enda inför framtiden levande succession på biskopsnivå förvaltas inom Missionsprovinsen. Ett första litet steg i rätt riktning inom den så kallade "bekännelserörelsen" skulle kunna tas om detta blev en allmänt erkänd grund för det fortsatta arbetet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tolkar jag dig rätt, Tapei, så är det alltså "mjukisar" som efterfrågas i Uppsala? Jag tänker på ledarstilen, ÄB verkar varken speciellt lyhörd eller ödmjuk?

      Radera
    2. En provins som inte blygs!

      -Signaturen Tapel, med förmodat instämmande av Alphadeltagaren, anser - tydligen på fullaste allvar - att missionsprovinsen är den enda som förvaltar biskopssuccessionen inom Svenska kyrkan.

      Den av (kyrk)folket helt decimalmarginaliserade provinsens anspråk är sannerligen inte blygsamma.
      När blev 600 fler än 6.000.000?


      -Kom så skall vi slåss, sa musen till vargen.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Men biskopssuccession är oberoende av antalet medlemmar. Förstår du egentligen vad begreppet handlar om både i sak och över tid?

      Radera
    4. Javisst!

      -Visst förstår jag vad det handlar om men problematiserar inte frågan, som andra plägar göra. Särskilt gör de detta i sakfrågan, där deras teologiska subjektivitet är den enda grunden för aktuell slutsats.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Tack för klarläggandet, BloggarDag! När jag skrev att Missionsprovinsen var "den enda" så ska detta ses i ljuset av att jag också skrev "inför framtiden levande succession".

      Mitt syfte var alltså inte att ifrågasätta pensionerade biskopar som ex vis Aurelius och Fjärstedt. I nuläget är det dock inte rimligt att tänka sig att dessa pensionärer skulle ta itu med att viga nya biskopar för Kristi Kyrka i Sverige, vilket däremot med allra största sannolikhet kommer att ske inom Missionsprovinsen (vilket ett snabbt besök på dess hemsida klargör).

      intressant att BOD räknar åtskilliga lekamligt döda personer som "medlemmar" i SvK! Eller varifrån skulle annars antalet sex miljoner komma ifrån...? I september 2018 har SvK klart mindre än sex miljoner medlemmar. Ännu mer intressant, men knappast förvånande, är det att han diskuterar succession helt frikopplat från de världsvida ekumeniska förbindelser som de olika traditionerna upprätthåller.

      Nu till Alphadeltagarens viktiga fråga (mitt namn är dock inte Tapei utan Tapel): Det prästerna i Uppsala vill ha är någon som är teologiskt kunnig och kan leda sitt stift med teologi och djup kännedom om svenskkyrkligt gudstjänstliv, med intresse för och i gott samarbete med de människor som utgör församlingarnas gudstjänstfirare och anställda. Det är stiftets egna präster som ser en sådan beskrivning som raka motsatsen till det som de redan har i Antje.

      Så "mjukis" är inte rätt ord, utan snarare en som är intresserad av att driva Svenska kyrkans tro, lära och gudstjänst och göra detta till gagn inte för sin egen person utan för Svenska kyrkan och Uppsala stift som helhet.


      Radera
    6. Tapel, som du vet, är biskopssuccessionen inte den enda punkt, där Missionsprovinsen förvaltar den tradition, som den nuvarande kyrkoledningen är ivrigt sysselsatt med att förkasta.

      Radera
    7. Tack för svar, Tapel! (Skrev jag Tapei?!)
      Det låter som en helt rimlig, för att inte säga nödvändig önskan. Det borde varit en sådan kravspec när ÄB tillsattes också, jag kan inte förstå att man valde som man gjorde. Men det var kanske viktigare att det var en kvinna? Sorgligt i så fall. Med "mjukis" tänkte jag beskriva någon som är inkännande och respektfull, alltså inte så kall och "von Oben" som ÄB AJ.

      Radera
    8. Har inte BOD fattat att musens kamp mot vargen det är vardag för varje vettig präst i dagens SvK?? an

      Radera
  4. Efter misslyckandet med Visby tas det nu nya tag för att normalisera Svenska kyrkan, d.v.s. normalisera den efter vad de tycker som inte går i kyrkan och inte heller, som Bengt Olofs älskade mor Anna, sitter hemma och läser Bibeln.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På vilket sätt är stitchefen i Visby, en kappvändande opportunistisk charlatan och frimurare, ett misslyckande för den postkristna nihilistiska nomenklaturan i Svky?

      Antony

      Radera
    2. Men inte har väl något misslyckats i Visby?
      Domkapitlet har ju hutat åt domprosten och personalomsättningen i domkyrkoförsamling är väl på en normaliserad nivå för Svenska kyrkan?
      Hermansson verkar inte längre bli nominerad i biskopsvalen, kan det bero på att han inte längre åtnjuter det anseende en präst bör ha?

      Det kanske blir ändring när det inte längre finns en fast hand i biskopsstolen?
      Men kanske Pettersson - om han blir vald - kan visa att han har lyckats hålla ordning på kyrkchefer tidigare?

      Radera
  5. +Göran,

    -Och jag som trodde, att en kyrka är normaliserad när den - som Svenska kyrkan - bekänner sig till Herren Kristus och bekänner tron till Honom, också i Fader Vår och nattvardsbönen och förmedlar Välsignelsen.

    Det är mig fullständigt obekant, Göran, att vår folkkyrka skall slopa allt detta.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att Bengt Olof borde väljas till Ärkebiskop! Han skulle bli så grann i sån där biskopsklänning.
      Men han är nog för ödmjuk och hemkär och föredrar nog att bli biskop av Bleking.

      ANTONIO

      Radera
  6. BOD har aldrig några egentliga argument för kvinnopräster än att bara för att andra lutherska sammanslutningar och dess företrädare bejakar kvinnopräster måste det också vara rätt med kvinnopräster i Svenska kyrkan. BOD förmår uppenbarligen inte resonera teologiskt överhuvudtaget.

    Märkligt hur den där doktorn i F kan komma fram till att det är tveksamt med kvinnliga biskopar och att de kan viga män. Hur kan kan komma fram till något annat än att det uppenbart är ogiltigt?!

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jonas M,

      -Jodå, det har jag visst, Jonas.
      Ett är att en kvinna veterligt kan förmedla Herrens Ord lika bra som en man, precis som exempelvis en kvinnlig lärare kan och gör detta. Blir en predikan till innehåll sämre, om den framförs av en kvinna i jämförelse med en man?
      -Ett annat argument, som anknyter till den nämnda, är att ingen väljer sitt kön och att detta därför inte får vara diskriminerande på något sätt.

      Jag utgår givetvis ifrån att Du med skärpa tog avstånd ifrån rasåtskillnaden i Sydafrika tidigare. De svartas hudfärg diskriminerande dem från inflytande i jämförelse med de vitas. Jag nämner detta som bara ett observandum i diskussionen.
      Ett viktigt argument är att den teologiska forskningen inte är entydig i kvinnoprästfrågan, vilket har bidragit till att så många kyrkor i världen har sagt ja till kvinnor.

      Vidare, bäste Jonas, har jag tidigare på denna blogg frågat Din teologiska sida, om jag får kalla er så, om Svenska kyrkan på något sätt har blivit lidande, skadats eller på annat sätt negativt påverkats av sex decennier av kvinnopräster.

      Jag vore uppriktigt glad, om Du vänligen kan svara på den frågan och då helst inte som BloggarDag en gång gjorde: att det handlar om ett grundfel.

      Ty det var faktiskt inget reellt svar.

      Välkommen åter, Jonas M.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Vilken SYO-konsulent som helst kan rekommendera någon att bli lärare. Men kalla till präst kan bara Gud. Det handlar väl inte enbart om predikan, som vissa verkar se som vilket föredrag som helst, utan även om sakramentsförvaltningen? Om nu Gud genom sin son bara valde män så är det väl så. Ingen big deal. Förresten så finns det en del usla hafsverks-predikanter av manligt kön så just den biten säger inte så mycket.

      Radera
    3. Arbetsförmedlare har av och till rekommenderat examinerat folk med omöjliga utbildningar att "bli präst". Olika avkortade genvägar har funnits och finns kanske fortfarande. I ett fall har en bekanting protesterat: "Jamen jag tror inte ens på Gud!" Arbetsförmedlaren försäkrade att det behövde man alls inte göra i Svenska Kyrkan. Den arbetslöse var lika tagen som jag ... /smun

      Radera
    4. Den arbetsförmedlaren känner Svky bättre än de flesta!

      Antony

      Radera
  7. Bloggardag ringde omedelbart för att kolla. Dr F i Oxford svarade att det att han resonerat okulärt. Då klarnade allt!

    SvaraRadera
  8. Kanske lika bra att normalisera förhållandena. Dag sköter bloggen och Bengt Olof kommentarerna? /smun

    SvaraRadera
  9. BOD

    Du frågar Jonas och ber honom kommentera,

    citat"...om Svenska kyrkan på något sätt har blivit lidande, skadats eller på annat sätt negativt påverkats av sex decennier av kvinnopräster.
    Slut citat-

    Han kanske svarar, kanske inte, jag skulle dock under tiden vilja ställa två motfrågor till dig även om jag knappast förväntar mig ett ärligt svar. Politruker och fd journalister utan förmåga att läsa innantill tycks a´priori sakna denna förmåga.

    För det första.

    Har det helt undgått dig att det vi under åren som gått just diskuterat och påvisat hur SVeK omvandlats från att vara en kyrka med ambitionen att vara en Kristi Kyrka nu blivit en organisation för det PK:a. En lekstuga för politruker! Det kallar jag för att skadats som Kyrka.

    För det andra.

    Kan du på något sätt påvisa något som blivit bättre ur kristen synpunkt sedan ämbetsreformen(?). Jag ser mest bara ökad sekularisering, urvattnat evangelium, synkretism, sekularism och rena irrläror inom det som förr var SvK.

    Visst, jag medger att det ännu finns öar kvar där evangeliet rätt förkunnas och sakramentsförvaltningen sker som tänkt men det är just öar. Snabbt försvinnande sådana. Illa tålda sådana av er politruker och de av er tillsatta anpasslingarna. Illa tålda och starkt motarbetade.

    Alltså. Kan man få ett ärligt svar -inget politruktjafs tack.

    //HH

    SvaraRadera
  10. BOD har du inga bättre argument att anföra? Som är teologiska. Din fråga om Svenska kyrkan blivit lidande är rätt ovidkommande men jag har nog svarat ja på det.

    Predikan är inget sakrament varför den i och för sig kan hållas av vem som helst. Men i mässan är det prästens eller diakonens roll. Mindre bra argument. Att man sedan inte väljer sitt kön är ett riktigt uselt argument, Gud har skapat oss till man och kvinna därför har vi delvis olika uppgifter i livet. Men sen så anser väl Svenska kyrkan visst att man kan välja kön genom att man accepterar könsbyten.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. JM, bäste katolske medbroder, Svky inte bara accepterar "könsbyten" utan uppmuntrar detta övergrepp på Guds skapelseordning, liksom att man applåderar hedonism, sodomi och seriemonogami, för att inte tala om hur man fullt ut anammat dödens kultur och fullständigt ignorerar massmorden på de ofödda barnen.

      Det är knappast svårt att räkna ut vilken herre som styr i det postkristna samfundet!

      Antony

      Radera