fredag 28 september 2018

Produktivitet

Tanken slog mig, men jag slog inte tillbaka. Hur står det till med den faktiska produktionen i det kyrkliga? Det kostar en massa pengar och många sysselsätts i lokaler, som medieförs (bättre ord än "torgförs") så att alla kan visualisera det annalkande eländet.

Modéus II talade med lokalredaktören i Mönsterås och menade, att Svenska kyrkan om 30 år har färre anställda och fler frivilliga. 30 år? Vad sysslar dessa frivilliga med då? Och hur har de rekryterats? Bloggardag uppfattar sig själv höra till de yngre bland gudstjänstfirarna och om 30 år fyller han hundra. Då bortser Bloggardag från insikter om att klimatkatastrofen, den vi bevittnar med egna ögon, måste åtgärdas av den svenska riksdagen inom denna mandatperiod (4 år) annars är loppet kört för mänskligheten. Eller ska man bortse från detta? Modéus II kanske inte har varsnat allvaret?

Någonstans här bränner frågorna om produktivitet. Vad kommer ut av all kyrklig ävlan och tävlan? Gudstjänststatistiken visar negativa tal. Omorganisationerna kan inte dölja vad allt detta egentligen handlar om: minskade marknadsandelar och sviktande intresse från kundkretsen. Med den flyktighet som kännetecknar själslivet (till skillnad från andelivet) har den svenska folksjälen förändrat sig eller förändrats av ideologiska normsändare. Och ideologi är det falska medvetande som bestäms av sin samtid och intressena i den. Ska Svenska kyrkan dekonstruera sig själv för att motsvara denna kundkretsens flyktighet? Det är uppenbart att "the old time religion" inte riktigt säljer. Den produceras kanske inte längre ens en gång?

Så vad med den stora organisationen? Den omorganiserar och söker samarbetspartners. Den söker sin relevans. Det är en sak.  Men i en vanlig församling? Hur är det egentligen när vi inte kan upprätthålla 1970-talets innovationer, barntimmar, föräldragrupper (som var arena för hemmafruar, sådana fanns fortfarande).Arbetsformerna finns kvar men antalet barn kan räknas på ena handens fingar och dessa sysselsätter en gång i veckan två vuxna. Mammor och ppapor kommer med sina barn, men knappast efter 3 års ålder. Prästerna fick tid över när folkbokföringen försvann. Så vad läggs arbetstiden på? Måmga häftiga studiecirklar? Nja, sedd utifrån ter sig församlingsverkligheten som ett sammanträdenas eldorado och personalsamlingarna fylls med innehåll. Därtill finns det rejäla fikapauser. Och ställs dessa basfakta i reltion till produktiviteten ter sig bilden, som det heter "problematisk". Föga produceras och många av de anställda har därtill inte en aning om vad firman tillverkar.

Lägg därtill lokala styrelser som kan ha många pigga men ofokuserade idéer på tillverkningen där det väsentliga är att det alltid är några andra som ska utföra idéerna. Mycken tro ska till för att tro att i allt detta just framtid skapas. Självklart håller Nonsenskyrkan bara så länge det finns pengar, med drar Mammon sina färde, återstår bara det som har med Gud att göra. Är detta något förskräckande? Ja, för det var inte detta misslyckande Frälsaren och de muntra martyrerna dog för, deras ärende var viktigare ochskulle förvaltats mer medvetet. Fast svaret är samtidigt ett bleklagt ”nej”. Gud är Gud också om alla organisationsplaner, minnesanteckningar och aktiviter läggs öde. Det finns lägen när de meningslösheter som produceras avslöjas just som meningslösheter, ersätts av det meningsfulla och därför lockar. Till dess tror Bloggardag att vi borde föra samtal både om den faktiska produktiviteten, om hela den kyrkliga produktionsprocessen och självfallet också om produkten. Vi har en struktur där religion produceras med en också en i religiösa sammanhang uppseendeväckande brist på entusiasm för arbete och där en känsla av meningslöshet ligger som ett raster över hela alltet. Klart att detta inte håller.

Borde Bloggardag funderat över annat under den miljövänliga resan till Göteborg? Skulle han inte reflekterat över gårdagens varjehanda? Dagen slöt med den chockerande insikten att många systrar åstadkommit festskriften Dags systrar skriver Dag-bok. En sådan bok ska förstås inte snabbläsas, men snabbläst blev den i nattens timmar. Gaudete är förlaget. Boken är i hög grad läsvärd för det är mer reflektioner på viktiga teman och insikter än devota hyllningar till omslagspojken. Det hela är. Som moster Astrid skulle ha sagt ”mycket rörligt!”

Systrarna la ockå ut spår för en bildningsresa genom bok- och musiktips. Kommer ännu ea dag på Bokmässan till detta. Väskan hem kan bli tung men bättre börda kan ingen bära än mycket kvinnovett, som man vet.






14 kommentarer:

  1. Tycker jag har ”häcken full” med mina körer, elever, gudstjänster och förrättningar. Folk rycker och drar i mig. Vill sjunga, vill prata efter sången. Jag har inga som helst behov av hittepå-aktiviteter och långa fikapauser. Och stifts- och riksplanet håller jag mig ifrån, jag vill inte glida ner i depression. Har alltid levt så här och hoppas få fortsätta fram till pensionen. Just nu är förutsättningarna goda.
    Visst tänker jag på framtiden för Svky. Visst tänker jag på flummeriet, gnosticismen, anställda som inte vet vad Kyrkan är. Jag ser och hör det med egna ögon. Det är synd om dem. För egen del vet jag nog vad Kyrka är. Och den kommer att överleva.

    SvaraRadera
  2. Mycket tänkvärt av BloggarDag idag!
    Det har blivit en verksamhetskyrka, som har svårt att tilltala och nå ut till dagens människor.
    Även om den Helige Ande skulle lämna den kyrkliga verksamheten, skulle arbetet fortsätta som vanligt i många år.
    / Ville i Momåla

    SvaraRadera
    Svar
    1. ViM, den Helige Ande lämnade det postkristna samfundet för länge, länge sen!

      Antony

      Radera
    2. Och ändock finns det människor, som kommer till tro där. Och som bekant är det Andens verk.
      Stig W

      Radera
    3. Och den romerska Skökan för ännu längre sedan.

      Radera
    4. I de stora sammanhangen kanske det är lite Andefattigt, men fortfarande känner nog åtminstone jag här och var lokalt Andens vindbrus.

      Skallagrim

      Radera
  3. Det finns väl ingen anledning att klaga på produktiviteten?
    Det ordnas väl konserter i oförminskad styrka och mätetalet antal konserttillfällen per gudstjänstbesökare har väl aldrig varit så högt?
    Antalet konserttillfälle per arvoderad förtroendevaldstimme är ett mätetal som nog tagit ett rejält skutt uppåt med storförsamlingsreformen, så där har produktiviteten nog ökat markant.

    Ibland undrar jag verkligen vilka mötetal BloggarDag anser vara viktiga för en kyrka.

    Konsertverksamheten kan ju med lite kreativitet klassas in under rubriken "övriga gudstjänster" och uppfyller då kravet på de fyra huvudområdena Gudstjänst, Utbildning (musikalisk), Mission (Gud talar genom musiken) och Diakoni (en varm kyrka att sitta i under konserten).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Konserten är åtminstone gratis ...
      /Smålänning

      Radera
  4. Fick ett infall: tittade på helgens predikoturer för min bortgångne fars pastorat (fyra vackra medeltida kyrkor i uppsvensk jordbruksbygd, centralt i Mälardalen). På "hans tid" hölls normalt söndaglig högmässa (minst en "med nattvard") i alla fyra kyrkorna (de var två präster). Idag är trakten betydligt mer tätbefolkad (på "pendlaravstånd" till huvudstaden), och på söndag hålls (med numera tre präster) EN gudstjänst "med stora och små" i ett av församlingshemmen (alla kyrkorna står alltså tomma; och eftersom det inte är vinter så kan man knappast hänvisa till energihushållning eller "miljön"). SvK:s medlemsutveckling blir plötsligt konkret synlig - men BOD tror ännu på sin "folkkyrka". Patetiskt!/Paul

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag finner Pauls sorgmodiga notering från uppväxtpastoratet typisk för Svenska Kyrkans reträtt. Sorglig förvisso för den som upplevt Templets härlighet.

      Mot slutet av det vietnamesiska kriget drog sig den sydvietnamesiska staten tillbaka till centrala områden och befästa byar, öar i en i övrigt osäker omgivning, dit landsbygdsbefolkningen om görligt uppmanades att flytta. Förståsigpåare i Washington lovade att nu var det slut på reträtter. Rebellernas inflytande skulle inte kunna utsträckas vidare. Det impopulära kriget skulle vietnamiseras. Vi vet hur det gick.

      Modéus framstår som en av dessa reträttens förståsigpåare. Snart finns varken prästtjänster, församlingshem eller gudstjänster för stora och små kvar på landsbygden. Drömmen om frivilliga lär vara lika flyende som en gång drömmen om framgångsrik vietnamisering.

      Paul bör gläda sig över att det fortfarande finns någon enstaka folkkyrkooptimist kvar.

      Lars Jensen

      Radera
    2. Nja, Lars, det är svårt att glädja sig. Jag har kommit till slutsatsen att det är just "folkkyrkooptimisterna" som bär ansvaret för förfallet./Paul

      Radera
  5. Om inget dramatiskt har hänt sedan 20 år beskriver Dag exakt den skrämmande brist
    på effektivitet och resultat som fanns i 15 av de 17 församlingar som jag då hade insyn i. Sedan dess har jag arbetat i näringslivet där varje sådan enhet hade varit nedlagd för 19 år sedan av den enkla anledningen att folk inte hade dragit in sina egna löner. Apropå musik. Satt en gång på en kyrkokonsert med influgna musiker där
    någon räknade ut att kostnaden var ca 3000:- per person i publiken. Men det har kanske blivit bättre sedan dess?

    SvaraRadera
  6. Hela vågen av säkulariseringen som sveper över Västeuropa är kanske inte bara kyrkans fel. Det är en kraft som vi inte har mycket att sätta emot förutom troget be och samlas i gudstjänst, om än i liten skara. Gärna hade vi i litet pastorat indelat krafterna mer effektivt, men de åts upp av kyrkoordningens krav om 4 gudstjänster i rad till jul och påsk för samma 20 potentiella gudstjänstbesökare, gudstjänst eller mässa varje söndag utan rast och ro för samma 5 besökare, etc. Jag förstår om man reducerar! Svenska kyrkan kommer inte kunna upprätthålla sin rikstäckande verksamhet som i forna dagar, vilket märks redan nu i landsbygden med prästbrist överallt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är detta ironiskt skrivet? Antar det eftersom det står ”varje söndag utan rast och ro”.

      Men antar att det är så många i sv kyrkan resonerar: gudstjänsterna är ett störande moment i verksamheten.
      Canutus Hahn

      Radera