En liberal kyrka

Jag läser och deprimeras å torsdagar på grund av den kyrkliga tidning som då levereras. Ni vet hur det känns, antar jag. Nu saxades också från det s k nätet. Men det är väl konstigt. Saxa från nätet - då går det väl sönder? Sitter redaktionen och lagar nät under veckan? Jag ser en bild av fiskrens och fiskfjäll och det känns lite fel. Är det mitt fel eller fel på själva metaforen?

Jag läste den från nätet saxade Christer Hugo.
Hans tankevärld - vilken av världarna det än är för tillfället - brukar fascinera. Så också nu. Han finner det underligt att se reaktionerna från dem han inte riktigt kan klassificera - "mera konservativa" eller "traditionalister" eller "vilken beteckning man nu vill välja". Vad är det underliga? "Det är som om man först nu upptäckt att Svenska kyrkan är en liberal kyrka."

Här radar felen upp sig, Christer Hugo levererar.
"Först nu upptäckt"
Upptäckten går långt tillbaka och polemiken mot komminister Ignell kan läsas eller docent Bengt Lidforss skoningslösa uppgörelser med sin tids liberalteologer om man nu inte vill ta fram sina inbundna ex av Kristendomen och vår tid, KVT.
Sedan kom en sådan som f Gunnar och hans generationskamrater, om man med generation tänker sig ett spann om 15 år. GA Danell har berättat om hur praktarläraren Bohlin nog insåg att så mycket handfast hade de blivande prästerna med sig. De fick välgångsönskningar och förhoppningar på vägen. Så var det med liberalteologin och föga var intellektuellt genomarbetat, som Tor Andrae visar i sin bok om Nathan Söderblom. Söderbloms generation hade jobbat med de svåra frågorna och kommit fram till en lösning där allt övernaturligt uteslöts. Det var ett budskap nästa generation självklart men tanklöst tog över. 1930-talets teologer insåg att detta inte riktigt höll. Det hade ju inte dragit särskilt mycket folk till kyrkorna heller. Fader Gunnar hade ett annat program. Så liberalteologins tillkortakommanden är sedan länge kända. Det egendomliga är att detta spöke fortfarande kan gå runt i de västerländska kyrkorna. Det är ju ett program som inte kan bygga församling! Och det låtsas ingen liberalteolog om... Det räcker med att få kulturell uppmärksamhet, om man nu får det.

Svenska kyrkan en "liberal kyrka"?
Söderblom försåg Harnacks bok med förord när den kom på svenska, Kristendomens väsen, och KG Hammar skrev förord till Marcus J. Borg.
Historien utspelar sig först som tragedi och sedan som komedi, menade Marx i anslutning till Hegel. Men förändrar vad som sker i ärkebiskopshuset i Uppsala eller i ärkebiskopsboningen emeritus i Lund (kan det heta så eller ska det kallas emeritaget?) egentligen något i Svenska kyrkan. Bibeln finns kvar och bekännelsen är invariata.
Det finns grundströmningar i Svenska kyrkan som för somliga av oss är självklara och kanske för dem som kommer från andra kyrkor och samfund fördolda. "Tacit knowledge" är en viktig kunskap, en omständighet som jag anförtror mina engelska pelargoner.

En kyrka blir inte liberal bara därför att ett gäng liberalteologer klättrar sig upp.
Jag medger att mångas tystnad skulle kunna skapa det intrycket. Och då blir problemet att deras strategi tömmer kyrkor på folk. Rodney Stark, min husprofet, igen, har visat på problemet. "Called to account", muttrar jag till mina engelska pelargoner apropå dem som har ledningen och makten.

Jag läser Maria Eckerdals avhandling och funderar över Yngve Brilioth och hans insatser men också över hans begränsningar. Vi är alla begränsade av vår tid och utmanas att som titaner (jag är lundensare) bryta oss ut ur den. En del av den gamla liberalteologins axiom håller inte, bibelkritiken präglades av 1820-30-tal och det tycks sitta i. Det hade kunnat vara mycket mer spännande teologiskt sett också tio år innan jag föddes om paradigmen fått brytas mot varandra. Där sumpades en del som blev sådant vi som då var ofödda fick leva med eller under. Verkar jag vara på riktigt dåligt humör denna söndag?

Så till den fördummande etiketteringen. "Konservativ".
Jag är inte lojal, försvarare av den bestående lagliga ordningen (av franskans loi, lag), och jag är inte konservativ, så att jag vill bevara den ordning som nu är.
Jag vill en radikal förnyelse i ordets egentliga mening. Ad fontes löd ropet och det är det radikala ropet att Kyrkan ska till sina källor och söka sin rötter (radix). Sån är jag. Lika radikal som alltid och inte frasradikal som så många andra. Det står jag för.

Konservativa är alla de som vill bevara den nuvarande ordningen, de som är moderna människor av idag - och bara det.
Jag är annorlunda.
Jag tänker tillsammans med moderna människor tiderna igenom och framstår därmed som omodern, men det beror på att dagens datum inte är mitt bäst-före-datum. Det är där vi skiljer oss åt, modernisterna och jag. Ingen stor sak i det. Leva och låta dö är en hållning jag lärt mig av James Bond (eller var det egentligen Ian Fleming?)

Så vad gör jag nu?
Jag läser Rodney Stark och ser hans analys av det koncept Svenska kyrkan satsar på. Det är förlorat. Folk vill inte ha det och inte betala för det. Det säger inte jag. Det påstår Rodney Stark. Vill ni påstå att Rodney Stark narras?

Vad gör jag då?
Jag tänker vidare och för att motsvara alla förväntningar kompletterar jag med dagens homofoba inslag. Det är tänkvärt hur en medarbetare på ett bussbolag får vika ner sig och nedlåtande kalla sig själv "lite gammaldags". I kulturrevolutioner blir det aldrig nog med självangivelser och självkritik.
Bergkvarabuss ska vi nog vara emot. Silverstrands Buss och Thomasbuss är vi för. Öland, ni vet!

Det homofoba? Vad det än ska uppfattas som, håll i er. Här är det:
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/busschaufforer-vagrar-kora-med-prideflaggor

Ni kan få ett uttryck för motståndet mot homofobi också. Det kom i går med posten.

Gud sänder tröst innan prövning. Min vän tidningsmakaren skickade en maning innan posten kom, för den kom sent i går: "Underskatta aldrig läsarnas vegetativa tillstånd."

För homofober och andra: Är verkligen Improperierna olämplig läsning? Det tror jag inte. De handlar om oss, hela bunten.