Heretiker firar söndag

Det är Strukturutskottets förre ordförande Anton Härder (S) som deklasserat det stift i vars stiftsstyrelse han är vice ordförande genom omdömet/domen "gammelkyrkligt och konservativt". Efter en sådan utskåpning av hemstiftet kanske mitt löfte till Strukturutskottet och dess fd ordförande om snälla blogginlägg på söndagar blivit obsolet? Krig förs alla dagar, möjligtvis med undantag för några timmar på julnatten, då vi kan spela fotboll i ingenmansland. Jag får nog fundera och fatta beslut efter Stiftsfullmäktige på onsdag.

Söndag är det för alla, också för heretikerna.
Men det är inte en riktigt enkel söndag för dem när det nu ska handla om den Heliga Treenigheten, den om vilken vi inte fattar särskilt mycket. Så mycket fattar jag dock, att jag fattar att bönen Svenska kyrkan lagt ut på nätet måste vara heretisk.

"Gud, du längtar så efter oss människor att du möter oss trefaldigt: som Fader, Son och Ande. Tack för din kärlek. Amen."

Jag bråkar inte om det där oförmedlade "amen", som egentligen är ett svar på konstaterandet att vi ber i Jesu namn. Vad säger vi "amen" till om vi bett så som det nät-betts? Slår vi fast att vi just har bett så är detta kanske klokt på demensavdelningen men knappast innan. Ska det vara så svårt att kombinera tro och tanke, kan man undra.

Jag bråkar inte heller, eftersom det är söndag, men påpekar att Gud är treenig i sig själv, i sitt esse, sitt varande, inte bara i det Gud gör i sin ekonomi. Gud möter oss inte trefaldigt på grund av sin längtan. Gud möter oss trefaldigt eftersom Gud ÄR Fader, Son och Ande. Eftersom Gud är sådan, återfinns det trinitariska mönstret i skapelsen. Ska det vara så svårt att kombinera insikt och tanke, kan man undra.

Man får förstås vara tacksam för att det är Kyrkans tro som återges i den meningen, att det talas om Fadern, Sonen och Anden. Det kunde ha varit som i kollektcirkuläret för denna söndag. Svenska Kyrkans Internationellt Arbete/Act Alliance är avsändare:
"Gud, Helige Treenighet, Fader och Moder, Son - Syster och Broder och Ande - livgiverska och inspiratör, led oss till dina djup av rikedom, vishet och kunskap, så att vi uppmuntras att utföra kärlekens uppdrag och kan vittna om nådens hemlighet. Du som lever och verkar från evighet till evighet, till dig ber vi om detta. Amen"
Amen igen, nu vet ni.

Trinitetsteologin har blivit något mer, för nu kom i enlighet med Jungs önskan också moderligheten in i gudomen. Hej och hå! Kan man ge kollekt i en kyrkostruktur som tycker vi ska be så? Jag vet verkligen inte. Jag är inte heller riktigt överens om (besvärande att det ska vara söndag med dess regulationer!) att Gud ska uppmuntra mig att utföra kärlekens uppdrag. Uppmuntra? Är det inte utrusta jag borde be om. "Skapa i mig Gud ett rent hjärta"... och det handlar om något betydligt allvarligare än uppmuntran, tror jag mig ha förstått.

Det kunde också ha varit som i Strängnäs stift.
Grejen var att prästen i radiogudstjänsten den 3 april inlett med orden "I Guds, Skaparens, Befriarens och Livgiverskans namn". Saken anmäldes till Strängnäs domkapitel, som konstaterade att prästens "handlande i det aktuella gudstjänsten inte utgör ett brott mot Den svenska kyrkohandboken, då uttalandet gjorts inom momentet inledningsord, som är fakultativt."

Nu är inledningsorden de ord som anger anspråket, dvs i vems namn vi firar gudstjänst och formuleringen "I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn" markerar ett anspråk: detta är Kyrkans gudstjänst och inte en kristlig variant av den eller något annat. I Nicea var det noga med orden

Domkapitlet i Strängnäs löste sitt lilla problem formalistiskt. Hade kapitlet i stället styrt på innehållet, hade heresin upptäckts. Hade det inte varit söndag, hade jag frågat om detta beror på bristande teologisk kompetens i domkapitlet eller på att kapitlet är heretiskt.
Nu är det söndag.
Jag frågar inte.
Jag undrar bara vad domprosten Carl Strandberg hade sagt.
Och förstod inte domkapitlet att inledningsorden skulle kunna komma att uppfattas som en heresi-markör? Aj då, nu frågade jag likväl! Räkna trots detta min goda vilja mig till godo!

Kom nu inte och säg att det bara är små detaljer vi är oense om.
Realister tror och tänker inte som metaforiker (om det nu inte är nominalister de ska kallas).

Vad är vi oense om?
Min lärde vän Dr H påpekar hur gudomens ekonomi och inte dess esse beskrivs i vår tid, dvs bilden ersätter verkligheten. Så var det inte i Nicea där Guds immanenta vara i sig definierades och måste uppfattas vara dogmatiskt auktoritativt. Hängde ni med? Gud ÄR Fader och Son och Helig Ande. Därmed basta. Sliras i predikan denna söndag på den punkten kanske man ska säga till.