tisdag 17 maj 2016

Kyrkohandboksförslaget

Jag ser problem. Inte problem med att det skrivs i remissvaren i första hand. Där ska ju kritiken föras fram. Mitt problem gäller de som upprörs över kritiken och på grund av kritiken i remissvar berövas - gudstjänstglädje. Tröttheten har infunnit sig "och redan nu är på något sätt gudstjänstglädjen borta". Debatten tycks "smutsa ner det finaste vi har", detta att få fira gudstjänst tillsammans, heter det. Lösningen är den gamla vanliga. Vi ska se framåt och sätta en gräns för "misstroendets tid". Det har tydligen grälats färdigt. Jag ser att vägen framåt "är att lita på den egna stora kontaktytan i samhället och den egna teologiska och kontextuella tolkningen av samtiden."
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/hur-far-vi-tillbaka-gudstjanstgladjen

Det hela framstår som så dumt, att jag kanske inte längre tror att man kan göra satir på kyrkohandboksarbetet.
Får hänvisa till Youtube likväl
https://www.youtube.com/watch?v=ooCebjkyk7A&app=desktop

Det kan invändas, att detta är en gammal goding. Men ändå. Repetitio mater studiorum est. Att dagen efter remisstidens utgång ärkebiskopen, TD och DD noga angivet, gav Akademien å moppo, kan man notera. Nu kan vän av ordning säga att remissvar knappast kan "tillbakavisas" men också att kritik, som riktar sig mot sådant som bibelöversättarna 2000 kom fram till skulle kunna vara välkommen. Bibeln 2000 är inte huggen i sten och bibelöversättningar styr inte rakt av det liturgiska språket.
Den statliga Bibelkommissionen kan och ska ifrågasättas här och var.
Den var kyrklig bara så att staten snodde Svenska kyrkans pengar för att betala översättningen, som ni kanske minns. 27 miljoner i dåtidens penningvärde. Men jag ser uppställningen nu: för eller emot Antje. I denna situation av motstridigheter ska det alltså samlas till en gemensam kyrkohandbok. De flesta kommer att missa det mest intressanta, Antjes litteraturförslag till Svenska Akademien. När jag ser vad hon läser, kan jag säga: Detta tror jag inte på.

Vad bör göras?
° På grundval av positiva remissvar fortsätta arbetet efter tidsplan
° På grundval av negativa remissvar fortsätta arbetet efter tidsplan
° På grundval av negativa remissvar i text, alltså inte fylleriövningen, bestämma att den här processen är körd och får djupfrysas några år
° Oavsett remissvaren visa beslutspotens. Tidsplanen ska hållas. Längtan efter en ny kyrkohandbok är så stark att processen måste fortgå och det snabbt
° Kyrkohandbokskonceptet läggs ner.
Kyrkohandboken 1986 är den sista gemensamma för Svenska kyrkan. Härefter är det fritt fram att publicera gudstjänstmaterial på nätet eller trycka som det passar. De liturgier som kommer till, kan publiceras som Gudstjänstbok, inte Kyrkohandbok, och i praktiken en mängd gudstjänstböcker. Församlingarna bestämmer vad de vill ha. Ingen präst kan fällas för bristande handbokstrohet, däremot för läroavvikelser, förstås. I princip är det fritt fram för många variationer utifrån devisen "Låt tusen blommor blomma".

Jag ger inga stalltips om hur det kommer att bli.
Men kanske skulle vi för klarhets vinnande göra reda i de två paradigmen.

Marcus J (trist att han inte fick namnet Göte) Borg drar i sin bok Kristendomens hjärta upp linjerna, som ni vet. Givet att han har rätt, är det här vi kan förstå konflikten om kyrkohandboksförslaget: Det tidigare paradigmet och det framväxande paradigmet.

Somliga slår vakt om det tidigare paradigmet.
De ställer frågor om hur liturgin på ett riktigt sätt gestaltar vad tron håller för sant (själva vissheten, Hebr 11:1) och frågar om rätt eller fel. Den lyssnar på Bibeln och uppfattar att Bibeln är Guds ord. Är. Den ser ut så som Gud vill att den ska se ut för att vi ska bli frälsta.

De som omfattar det tidigare paradigmet går till Gamla och Nya testamentets skrifter (den judiska bibeln uppfattar de höra samman med evangelierna och de apostoliska skrifterna och talar därför om Gamla och Nya testamentet för allt är just ETT testamente från Gud). De för en dialog med Kyrkan i alla tider, uppfattar viktiga mönster och nedslag i fromhetslivet som högaktuella för oss.
En del av deras glädje ligger i insikten att de deltar i en lovsång genom sekler, sjunger melodier som kan vara 1000 år och mer, de sjunger psalmer som kan vara nästan 1800 år, upprepar bibeltexter i liturgin och lyssnar på läsningar av de mycket gamla bibelorden för att inte påminna om hur de läser Psaltaren och ber med alla som står samman i det tidigare paradigmet i en glad insikt att det de möter i allt detta är sant. På vanligt sätt sant. Gud har ett ärende till oss i gudstjänsten.

Andra slår vakt om det framväxande paradigmet.
Då blir gudstjänsten en mänsklig respons på erfarenheter av Gud. Fokus ligger på det närvarande och här och nu ska människans transformeras genom relationen till  Gud. Allt är metaforiskt. Bibeln är mer än bokstavlig och mer än faktisk. Detta är en sakramental syn, för  Bibeln har en förmåga att förmedla det heliga. Bibeln är helig genom sin status och funktion, inte genom sitt ursprung. Vi söker efter en tro som känns rimlig och meningsfull. Bibeln är vår berättelse som ska forma vår vision, hur vi ser på Gud och på varandra.

Det framväxande paradigmet är fromt. Det var den gamla liberalteologin också. Minns Rydbergs psalm om stjärnan från Betlehem, den som leder inte bort men hem. Den sjunger vi. Men Rydberg trodde aldrig att det faktiskt fanns en sådan stjärna. För honom fungerade det utan sakligt ursprung.
Det framväxande paradigmet, det som har framtiden för sig, hade framtiden för sig också för 150 år sedan.

Hur en kyrkohandbok formuleras efter det tidigare paradigmet, vet vi. Det blir som i KB 1986 eller som i Christer Pahlmblads bok Mässa för enhetens skull en betoning av mässans grundstruktur, argument som handlar om igenkänning och ekumeniska framsteg men också om ett vaktslående av gudstjänsten mot trivialisering.

En kyrkohandbok som motsvarar det framväxande paradigmet kan vi se i förslagen, 2012 och 2016. Det metaforiska är att "se som om" och då blir formuleringarna programmatiskt öppna. Somliga tidigare uttryck, som kan missförstås, måste utmönstras. Herre hör dit. Fader likaså. Gud blir ett öppet begrepp. Vi kanske ska säga "hen" om Gud.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/ar-det-dags-att-borja-saga-hen-om-gud

Hur gör vi nu?
Vi kan väl diskutera paradigmen och bestämma vilket vi håller oss till.
Det ena är inte frommare än det andra. Men sannare?
Och så kan vi se fram emot två typologier för gudstjänstböcker: tidigare och framväxande. På kyrkdörren kan man få info om vad man kan förvänta sig för det fall man stiger in i leken.

Hur vore det förresten om vi börjar etikettera varandra lite mer precist. Jag menar, etiketterandet är ju en kär syssla. "Högkyrklig" eller "kv*nn*pr*stm*st*nd*r*" är goda exempel. Så vad med "realister" respektive "metaforiker" så att vi vet var vi har varandra?
Ska vi inte börja bli tydliga om motsättningarna nu.
Jag är realist.
Antjes litteraturlista består av bidrag från metaforiker.
Här är motsättningen. Hoppa här!






33 kommentarer:

  1. Intressant att dra skiljelinjen mellan realister och metaforiker. Det förklarar en hel del.

    SvaraRadera
  2. Vi skall se till det gemensamma, hr bloggare, inte främst till motsättningarna!

    Kristenheten behöver - måste - lägga interna konflikter och motsättningar åt sidan och se till det gemensamma. Annars är chanserna att hejda sekulariseringsprocessen små. Det gemensamma är ju trots allt oändligt större än vad skiljelinjerna är. Tron på Jesus Kristus!

    Vi måste alltså alla lyfta blickarna över horisonten och långt längre än till nästippen, se vad som hotar och inse vad som måste göras. Svenska kyrkan, katolska kyrkan, frikyrkosamfunden, missionsprovinsen och alla andra kristna samfund och enskilda måste lyfta sig i håret, formera sig tillsammans i den alltså helt överskuggande frågan.

    Högkyrklig eller lågkyrklig? Skall de vända varandra ryggen eller gå framåt tillsammans? Svaret ger sig självt. Katolik eller pingstvän? Åt var sitt håll eller vid sidan av varandra i det som på "militäriska" kallas framåt marsch?

    Och kyrkorna - alla kyrkor, veterligt - är öppna för alla. TV-gudstjänsterna i än högre grad.

    Kristenhetens kamp är gemensam och skall inte vara splittrad inåt med vapnen riktade bakåt, när alla i den bär på tron, tron på den Högste, bäraren av sanningens och rättfärdighetens underbara budskap.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Vi skall se till det gemensamma, inte främst till motsättningarna" – det brukar fredsivrare alltid säga, det må vara Balkan eller Mellanöstern eller andra oroshärdar. Som bekant fungerar det inte så.

      Vad gäller att lyfta sig i håret – den ende som jag vet lyckas med det, är baron von Münchhausen.

      Radera
  3. Jag är fundamentalist.
    Jag vill ha en och endast en mässa.
    Jag vill att Svenska Kyrkan en gång för alla gör upp med där det gick ad helvede til med M Luther. Återinför och förnya de S J U sakramenten och bygg ett helt nytt kyrkohandboksförslag med utgångspunkt i det.
    Handen på hjärtat bloggare:lever vi i det tredje årtudendet efter Kristi födelse eller inte?
    Paradigmskifte- och därmed bästa!
    Ulf Berggren, Hälleberga/Lund

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ulf! Kyrkan med de sju sakramenten finns redan och har funnits i 2.000 år. Den finns i hela världen och växer och blir större hela tiden. Fler och fler upptäcker den. Ge upp drömmen om sv"k". Vida hon famlar! Den politikerstyrda avgiftsgemenskapen statskyrkan är och förblir vad den alltid har varit, ett maktinstrument och en skendemokratisk sandlåda. /John

      Radera
    2. John!
      Vad jag avser är en förnyelse av de sju sakramenten.
      Att ge upp Svenska Kyrkan à priori är jag inte beredd att göra.
      Det som i det korta persprktivet tycks omöjligt är möjligt på längre sikt.
      Jag vill citera en annan kristen: Martin Luther.....Luther. . King "I still have a dream. .." So do I...
      Ulf

      Radera
  4. Nå, jag måste ju ändå säga att Antjes brev till Svenska Akademien är välskrivet och intelligent. På samma sätt som vi inte behöver köpa Bibel 2000 rakt av ("de två ska bli ett kött" måste det ju heta i vigselformulärets bibelord, att köttet bara kapades bort med bibelkommissionens slaktarkniv måste väl ändå ha varit ett rent misstag i hanteringen?), så behöver vi sannerligen inte heller alltid jubla över Svenska Akademiens utlåtanden (även om de just i detta fall råkar vara precis lika konservativa som vi - får se hur det blir när Sara Stridsberg satt sej på Gunnel Vallquists stol!).

    Jag kommer fortfarande ihåg den bitvis jämmerligt schablonartade kritiken mot 1986 års psalmbok, som ju ändå inte var så tokig som det verkade när Akademien sagt sitt. Och Jackelén har nog rätt i att Akademien troligen inte (heller) är så värst förtrogen med Svenska kyrkans gudstjänstfirande.

    Dessutom är även min biskop, Persenius, förtjust över de slopade konjunktivformerna i välsignelsen. Själv älskar jag konjunktivändelserna (de är ju betydelsebärande i motsats till de gamla pluraländelserna på verben) men respekterar hänvisningarna till grundspråket: återges välsignelsens innebörd verkligen bättre av indikativ, så vare det indikativ också i liturgin! (Jfr diskussionerna kring avlösningsformeln "Den allsmäktige, evige Gud förlåte oss våra synder..."). Men inte annars.

    SvaraRadera
  5. Jag tror det är lite fel av Bloggar-Dag att tolka in den vanliga motsättningen mellan de som har ungefär hans inställning och majoriteten.
    Motståndet mot kyrkohandboksförslaget är bredare, många från kyrkans huvudfåra har fått nig. Jag har hört präster som bloggaren häcklat uttala sig emot det lagda förslaget.
    Att Lunds pastorat, som ändå t ex är plats för tangogudstjänster, avstyrker förslaget å det bestämdaste. Det borde väl vittna om bredden?
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  6. Men DS borde väl något kommentera vem som tar emot och tar ställning till remissvaren. Är det inte kyrkostyrelsen, där han är med? Med Antjes svar framgår ju tydligt att det finns en gruppering försvarare, "bunkern" contra mundum.

    SvaraRadera
  7. Realism och nominalism är nog ett mer precist motsattspar, ganska slitstark. Jag har svårt att tro att det inte händer att Bloggardag skulle kunna använda en metafor för att förklara sig, är det inte just det han gör??
    Allegorikritik i all ära men det händer t.o.m. att en lutheran kan tillåta sig sådant.

    SvaraRadera
  8. Ärkebiskopen rättar Akademin med hjälp av Åsberg.
    Ganska fascinerande att vi har en ÄB som rättar Akademin: en aktör i kulturlivet. Man kan undra om ÄB förstått att Svenska Akademins auktoritet når långt utanför svenskt kulturliv. Om ÄB hade kunnat motstå frestelsen att försöka mästra Akademin hade hon kunnat ha en del poänger.
    Blir Akademins kritik svag därför att vissa förslag redan är etablerade? Är det ett ÄB-argument med någon som helst vikt? OM Akademin inte tidigare uttalat sig om HB86 var det väl snarare intressanta synpunkter?
    Uttrycket "hebreiska grundtextens andemening" avslöjar att Åsberg själv inte gett ÄB riktigt vederhäftigt underlag. Bibelkommisionen arbetade inte utifrån en "hebreisk grundtext" utan ett textkritiskt underlag där en grundtext rekonstruerades. En huvudsak i den rekonstruktionen var att den inte skulle vara en kopia av 1917. Man kan anta att Akademin känner till principerna i Bibelkommissionens arbete.
    ÄB är t.o.m. så spetsig att hon undviker att tala om den Treeniges verkliga namn: Fader, Son och Helig Ande, det namn som hitintills alla präster, genom handboken, varit förpliktade att inleda och avsluta alla sakramentala handlingar i Svenska kyrkan, inklusive mässan. Det föreslås nu bli fakultativt sånär som i bikten (den enda icke offentliga gudstjänsten).
    Vilken medveten pregnans som ligger i uttrycket "inkarnationen och uppenbarelsen i Jesus Kristus" lär Akademin få invänta utläggning av. Att det handlar om gudomlig inkarnation får vi kunskap om genom Uppenbarelsen i och genom evangeliet.
    Sammantaget krymper relevansen av ÄB svar därmed till ett par korrektur- och kommateringsfel. Men sådana ÄB rättelser tar vi givetvis tacksamt emot.
    Undertecknat ÄB med expertområden såsom teologi och liturgihistoria.an.
    våra respektive kunskapsområden tilläts att samverka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är naturligtvis mindre kunnig i hebreiska än bibelöversättarna. Å andra sidan har jag noterat att vetenskapsmän gärna vrider detaljerna, så att det passar deras övergripande teser. Men det här är vad jag har lärt mig:

      Den verbform som på hebreiska används i välsignelsen är jussiv. Det är en verbform som anknyter till att uppmana. Den används t.ex. i skapelseberättelsen – "Varde ljus!", "Låt det bli ljus!" Verbformen ligger emellan imperativ, men är mjukare (Bibel 2000:s "Ljus, bli till!" tycks mig för bestämd), och konjunktiv, men är inte så osäker som konjunktiv ofta är.

      Det finns, som jag kan förstå grammatiken, en ton av uppmaning och bön i verbformen – "Må Herren välsigna er", "Jag ber Herren att han skall välsigna er" – något som skiljer sig från presenformens konstaterande – "Herren välsignar er".

      Radera
    2. Göran: Jag håller med dig även om jag inte kan hebreiska själv. Men presensformen skaver väldigt och jag föredrar absolut "Må Herren..." Är det inte något med ordets innebörd som gör det konstigt med påståendeformen. Vad exakt betyder ordet välsigna väldigt precist bör man gå in på här. Jag har inte funderat över saken.

      Radera
    3. Om en präst sa "Herren vänder sig ansikte till dig och ger dig frid" skulle jag pipa från kyrkbänken: "Nej det gör han inte alls!" då jag sällan känner frid, även om det förstås kan bero på mig. Men på samma sätt måste det väl vara med välsignandet. Eller kan man vara välsignad utan att uppleva det? Det kanske man kan.

      Radera
    4. Anna: "kan man vara välsignad utan att uppleva det?" Det är den adekvata frågan som måste besvaras i handbokarbetet innan formuleringen ändras.
      PGGF

      Radera
    5. Jo Samtidigt kan det ju vara så att Gud faktiskt ger frid men att jag inte kan ta emot den. Men kan han välsigna utan att man tar emot välsignelsen eller står det i motsats till vad välsigna betyder? Alltså om man inte tar emot den så är man inte heller välsignad.

      Radera
  9. Ursäkta mig men kan någon lägga ut texten för vad den andra förkortningen som ÄB använder står för: DD, på svenska?an

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gissar att det handlar om D(octor of) D(ivinity), som väl vid engelska eller amerikanska universitet - åtminstone rent terminologiskt - motsvarar T(eologie) D(oktor). /Paul

      Radera
    2. Har inte hunnit läsa ännu men jag antar att det är Doctor of Divinty = alltså teologie doktor på engelska.

      Radera
    3. Vad blir det då för poäng att ange samma sak på två språk: teologie doktor (på svenska) och teologie doktor (på engelska). Inte har hon väl skrivit två avhandlingar?
      Det var detta bloggaren försökte reda ut i tidigare omgång? Låter sig Akademin imponeras av dubbla akademiska titlar??

      Radera
    4. Antje blev hedersdoktor, DD, vid det lärosäte i Chicago där hon varit universitetslektor. Därav dubbeltiteln. Rätt ska vara rätt och begripligt ska vara begripligt. Hedersdoktor? Asinus asinum fricat eller Les beaux esprits ses rencontrent, skulle Strindberg ha sagt. Det säger inte vi som väntar på att få bli hedersdoktorer någonstans själva!

      Radera
    5. Det blir fel med dr h.c.?
      Har vi så få hedersdoktorer eller varför använder sig så få av titeln? Har jag missat de titlarna?!an

      Radera
  10. Besökte den närmsta kyrkan på Pingstdagen. Gudstjänst utan syndabekännelse och bröd. Tunn predikan.

    I den lokala kyrkan en prästfamilj - kvinnlig präst med prästmake och två barn långt fram. Tre konfirmander. Långt bak två kyrktanter runt 80. En kyrkgubbe i det förtroendevalda och jag. En kyrkväktare, en organist och en manlig, tjänstgörande präst. Det var alla Pingstens församlade.

    Kyrkkaffet var gott, kakan god. Småpratet efteråt vänligt. Fick vi något mer?

    Tjänar det längre något till att arbeta på handbok för en icke-existerande kyrka, eller åtminstone en folkkyrka utan folk?

    Allt oftare hörs krav på inskränkning av religionsfriheten. Islam skrämmer ateisterna. Konfessionella skolor, muslimska som kristna skall bort, sägs det alltmer öppet. Barn under 18 skall undanhållas kontakt med det "religiösa giftet", tycks allt fler anse. Konceptet prövades under 80 år redan i Sovjetunionen. Påverkar f ö längre i någon nämnvärd omfattning kristendom det uppväxande släktet?

    Martin Luther menade att "turken" d v s muslimer, tog sin tro på långt större allvar än de (katolska) kristna. Vår ateistiska "normalitet" lär få svårt att värja sig i det nya Europa. Det gäller även resterna av kristendom.

    /Skallagrim

    SvaraRadera
  11. Anders Lundberg17 maj 2016 17:32

    Många aspekter av kyrkohandboksarbetet har kritiserats flera gånger. Att Antje finner sig nödgad att svara ett remissvar i ett öppet brev är, enligt mig, fullkomligt häpnadsväckande. Det, liksom andra detaljer, röjer mycket.

    Nu till min sak. De präster som oförtrutet kritiserat handboksförslaget och gör det för att de inser vilken enormt stor betydelse förslaget har för alla aspekter av vår kyrka hur det ser ut, dessa präster borde offentligt förklara att de kommer vägra att följa handboken i gudstjänsterna. När man når en kritisk massa av protestanter (!), en massa som inte behöver vara särskilt stor, är poängen så klar att man kan känna sig trygg att slippa åtgärder. Inse att argument inte gör någon skillnad. Sluta skriv debattartiklar och sluta kritisera, låt er i stället uppviglas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pro testamento - för evangeliets vittnesbörd.an

      Radera
  12. Mitt stalltips: ° Oavsett remissvaren visa beslutspotens.

    Sedan kan jag bara beklaga att Antje inte går i polemik med Svensa Akademien på det teologiska spörsmålet om VEM det är som välsignar, d.v.s. är subjekt i "Herren välsigne er" eller "Herren välsignar er". Om man reder ut teologin så ger det sig nog snart vilken verbform som är att föredra.

    SvaraRadera
  13. +Göran - hur fungerar det då? Var finns i kommentarerna receptet mot sekulariseringen och det ofärdiga handboksförslaget?

    Fredsivrare brukar hävda att vi skall se till det som förenar, skriver +Göran en smula sarkastiskt om min slutsats att kristenheten bör agera på enad front för att hejda sekulariseringen och splittringen av samhället.

    Motfrågan blir naturligtvis då denna:
    -Hur fungerar det då? Skall varje samfund agera på sin kant i - som det är på flera håll - fortsatt oenighet med andra kristna bröders och systrars samfund? Och inget bli uträttat?

    Kritiken mot handboksförslaget måste förstås tas på djupt allvar, särskilt som den kommer från tunga remissinstanser och respekterade kulturjournalister (som inte är ute i gentemot kyrkan fientliga syften)

    För övrigt ser i den pågående processen en viktig utlöpare av Svenska kyrkans tunga kulturarv, som inte de heller vill förstå som återigen (se ovan) dömer ut och dödförklarar vår folkkyrka, ej blott kärast bland samfund på jorden utan därtill överlägset störst och bärande hela vårt lands utveckling på sin axlar.
    Dödförklara kyrkan? Tanken är absurd. Dödgrävarnas förslag verklighetsfrämmande och vittnande om en historielöshet och antikulturell syn som får många att baxna av häpnad och ännu fler att knyta handen i byxfickan.

    Riva ned, förstöra vår älskade kyrka??? Att dödgrävarna ens kan kläcka förslaget.
    Men det kunde - och ville - de!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett handboksförslag som får väldigt mycket kritik från församlingar för att ge alldeles för många alternativ, finns det anledning att tro att en sådan handbok skulle öka eller minska gudstjänstdeltagandet?

      Ett handboksspråk kan ju vara hur inklusivt som helst, men om kyrkfolket inte känner igen sig så är det väl mer sannolikt att färre söker sig till gudstjänster?
      För det är väl ingen som på allvar tror att en ny handbok i sig själv skulle locka en massa nya gudstjänstfirare p.g.a. det inklusiva språket?

      Radera
  14. Ulf

    Jag rekommenderar att ge upp SveK. Skatten i åkern, är värd det.

    Välkommen till Kyrkan. En, helig, kata-holikos o apostolisk. Utan politruker. Dock inte perfekt.

    SvaraRadera
  15. BOD, det är väl ändå handboksförslagets kompilatörer som är dödgrävare. Det kommer att leda till att svenska kyrkan får helt ilika mässor beroende på i vilken församling man går. I min kyrka kommer man än så länge att fortsätta en liturgisk rik ritual, i andra kommer man att åkalla hen.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  16. Canutus Hahn, Peter T m fl,

    -När skall denna ideligen framförda kritik mot Svenska kyrkan upphöra på dessa spalter? Frågan måste ställas, då kommentator efter kommentator - bland andra de ovannämnda - uppenbarligen ser kristenhetens viktigaste uppgift som att försöka skjuta Svenska kyrkan i sank.

    Jag har betonat vikten av att all kristenhet samlas, rätar på ryggen och därigenom i gemensam front försöker vända utvecklingen i landet. Vad skriver självaste FK-ledamoten i kyrkomötet, Nasrin Sjögren i Världen i Dag (17/5)) Jo, det skiljer sig inte mycket från vad jag brukar betona: mod, att synas överallt, på debattsidor etc.

    Om nu inte mina kritiker bryr sig om mina texter, kan de väl t a till sig Sjögrens, eller hur? Vad säger bloggaren själv? En FK-ledamot i KM delar BOD:s synpunkt!

    Jojo, det hade han - och doakören - inte väntat sig.
    Alltså sensmoralen är att inte stanna kvar i introverta resonemang och bösspiporna riktade enbart emot Svenska kyrkan. Sådant leder ingenvart. Höj blicken, se sanningen, inse verkligheten. Den som blottar sekularismen och kulturradikalismen som fiender och Svenska kyrkan som vän - en stark, stabil och månghundraårig vän utan vars hjälp fienden är omöjlig att besegra. Eller hur Elisabeth, som är en av dem som tycks vara fastlåst i förutfattade meningar om Svenska kyrkan?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja om Svenska Kyrkan går under för att jag i en bloggkommentar ifrågasätter om det är ett bra handboksförslag när så många församlingar har kritik mot det, då skulle det kunna komma att uppfattas som att SvK är ett korthus.

      Att ställa frågan om huruvida nuvarande handboksförslag sannolikt kommer att leda till fler eller färre gudstjänstbesök är tydligen att skjuta SvK i sank.

      Tror BOD allvarligt talat att min ringa röst på något sätt ändrar Svenska kyrkans kurs och initativ till att gå före. Då tror BOD mångdubbelt mer om mig än va jag gör själv.

      Nu till sakfrågan, tror du Bengt Olof att nuvarande handboksförslag kommer att leda till fler eller färre gudstjänstbesök?
      Med vilken motivering?

      Radera
  17. DD kan betyda en mängd saker fast är avser det nog en akademisk titel och inte en BH kupstorlek. Varför kallar sig ärkebiskopen inte TD hc eller Teol. Dr hc? Varför kallar sig doktorer från Oxford D.Phil. och inte Fil.Dr.? Det är lite finare och graden de fått (förtjänat) brukar faktiskt förkortas så.
    Det roligaste med literaturlistan är Sallyies medverkan. Nu menar jag inte personen från tv-serien utan Professor McFauge. Dels finns ingen referens till den svenska översättningen, ingen referens till hennes senaste bok med ungefär samma innehåll, med som handlar om global uppvärmning istället för 80-talets miljöhot. Sedan trodde jag att ingen referera till henne efter att Stenmark, Mikael inte Martin grundligt analyserat sönder hennes argument i STK.
    /Elaka Nättrollet

    SvaraRadera