Folkdemokrati

Folkdemokrati är inte demokrati. Folkdemokrati är majoritetsdiktatur. Vi har sett exemplen. Nu hävdas att de högkyrkliga inte egentligen är demokrater. För diskussionens skulle hade det varit välgörande med definitioner - vad betyder "högkyrklig" och vad betyder "demokrat", det är inte helt lätt att förstå om man tänker efter, men säkert självklara begrepp för den som inte tänker efter.

Kyrkans hela existens vilar inte på ett demokratiskt beslut utan på Guds uppenbarelse. Detta förhållande får konsekvenser. Det röstas inte om en uppenbarelse. "En kyrka som håller sig med biskopar, blir aldrig helt demokratisk", som Peter Bexell formulerade problemet när en styrelse i sin helhet hade en mening och biskopen en annan. Då kan likväl inte majoriteten köra över biskopen. Det återstår att övertyga varandra med goda argument. Jag har varit med om motsvarande i den kyrkligt centrala styrelsen, för den delen. Exemplet kommer i mina memoarer, Deo volente.

Jag kan ta Chesterton en gång till: "Kyrkan är den verkliga demokratin, för där får också de som är döda ett ord med i laget."
Det blir så när samtalet förs genom årtusenden med Bibel och bekännelse som argument. Det är ett kreativt samtal, eftersom Herren lovat att Den Helige Ande ska hjälpa till i sanningssökandet. Teologer, som är hyfsat orienterade, kan hitta repliker i samtidens samtal också från fornkyrkans och medeltidens lärda värld och alla fattar att det här samtalet är friskt och gott, alls inte konstigt eller något som ska avfärdas som grå teologi eller hala tungors halka.

Det är ett eftersinnande samtal.
Ingen kan numera uppträda som den som uppfann hjulet.
Det ger frågor och invändningar en viktig plats.
I Kyrkan frågas i tanke att det finns svar - och sakkunskap att fråga och lära sig av.
Det är väl som min folkskollärare sa: "Demokrati förutsätter kunskap."
Det var Kyrkans präster som såg till att folk kunde få lära sig läsa. Vi förstår varför. Om vi vill.

Folkdemokratins förutsättning är en utbyggd propagandaapparat.
Det brukar vara känsligt att nämna den tyske litteraturvetaren vid namn, men doktor Goebbels visste hur slipstenen skulle dras och hade gillat att leva i vår tid, där massan kan hanteras av sinnrikt uttänkt propaganda. Själva grejen är att massan aldrig får tillfälle att fundera över vem som styr tankemönstren. Effektiv propaganda fungerar så, att vi alla tror att vi tänkt ut saker och ting själva fast vi egentligen bara reagerar på stimuli. Plötsligt vet alla att det nu ska vara på ett annat sätt än det självklart var tidigare och den som tvekar kan endast ursäkta sig och säga sig vara "lite gammaldags" Alla springer inte 60 meter lika fort, det kan man förstå. Bara ingen ifrågasätter i stort - för då är det klippt.

Som i Bolmsös folkdemokrati.
Där beslutar sig några dådkraftiga för att köpa en Pride-flagga. Det kostar var en en eller två hundralappar, flaggan går nog på 800 spänn om flaggstången är lång, 600 om stången är kortare, men i Bolmsö är lång stång det som gäller (och flaggan blir inte så stor som man kunde tänka sig).

Nu har Blomsö aldrig någonsin varit platsen för en prideparad, men det var inte angelägenheten nu heller.
Eftersom Bruno Edgarsson uttalat sig i tidningen ska flaggan upp på den gemensamma flaggstången. Den är alltså gemensam för alla, men används nu av dem som tagit ledningen och makten för att på denna för alla gemensamma stång markera mot Edgarsson. Det är vad som sker.
Folkdemokrati utan allmän och hemlig  omröstning utövas. Samtal? Nej. Markör? Ja.

Saken hamnar i Smålanningen - och budskapet går fram än en gång.
Det är så det går till - inte bara i Bolmsö även om de som hissade upp flaggan fördelaktigt skiljer sig från andra, eftersom de betalade flaggan själva och inte med utdebiterade medel. (Köpte stiftet flaggan? Eller fick stiftet den? Var den bara till låns?)
Det är förstås bara i en folkdemokrati man kan komma på tanken att hissa upp en flagga för att markera emot eller för att få tyst på den som tänker på annat vis utan att göra sig omaket att föra samtalet eller ta debatten.
http://www.smalanningen.se/article/prideflaggan-vajar-i-brunos-hemsocken/
I Bolmsö och för det gemensammas skull hade nog samtalet varit bättre, men gett mindre uppmärksamhet i Smålänningen, så att säga.

I folkdemokratin definieras folkfienderna. Det behöver man inte ha läst Ibsen för att fatta. Den europeiska samtidshistorien ger besked om den saken. Det skulle de kyrkokristna uppfatta som en allvarlig tankeställare, så att de med ansenlig kraft slår vakt om det kyrkliga samtalsklimatet, låter bli makt för att tysta och marginalisera och uppmuntrar den gensägelse som eventuellt kan lockas fram från de redan döda. 1930-talets ekumeniska socialetiker visste att också demokratin kan bli totalitär och ställde frågan hur Kyrkan umgås med det demokratiskt totalitära också.

Det korta svaret på den frågan är väl svaret på frågan hur man äter soppa ihop med centerpartister. Man tar sleven med långa skaftet.
Det är en viktig sanning som kan modifieras.
Det finns centerpartister man kan äta soppa med på alldeles normalt vis också. Men när Kyrkan äter soppa ihop med Makten och inte äter med den långa sleven, då går det illa.

Vad så om de högkyrkliga, vad ordet än betyder?
De högkyrkliga kan inte vara folkdemokrater.
Det borde inga kristna kunna vara.