Sodomidiotism

Är inte ordet "sodomidiotism" ett uttryck som borde lanseras?
Det var idiotiskt i Sodom också. Det blir så med inre nödvändighet, för synden är dum och gör oss dumma.  Vi springer innanför kritcirkeln som andra hönor, om nu hönor gör så. Fast det tänkte sig Brecht. Kanske frågan borde underställas genusvetenskapen?

Den lilla notisen i Svenska Dagbladet i går fick mig att fundera.
Där återfinns ett citat från Bruno Edgarsson: "Jag tycker det ska vara man och kvinna och jag kan inte förlika mig med hbtq".
Storstilat, mitt på sidan och därmed väl synligt.
Hur sodomidiotiskt är det inte att lägga ut ett sådant citat för hos de flesta av tidningens läsare kommer uttalandet inte att väcka någon större indignation. Man kan väl tycka att det ska vara man och kvinna. Är det 98% som praktiserar den hållningen? Och detta är den norm som de kritiska vill ifrågasätta på sitt färgglada sätt. Normkritik betyder ju kritik mot normen, det normala, i syfte att etablera något annat som fullt normalt. Det är inget att säga om, bara veta hur det tänks och förstå det.

Hur sodomidiotiska blir så inte slagorden?
"All kärlek är bra kärlek", heter det. Ska svensk lagstiftning ändras nu, för det finns faktiskt somlig kärlek som är straffbelagd och som alls inte uppfattas som bra.
Ska somliga teman bort från skriftetalen, egenkärlek ska inte särskilt bekännas som en synd?
Hur är det med kärleken till pengar, något som aposteln fått om bakfoten det också?
Ska det nu sodomidiotiskt dribblas med orden? Allt som kallas kärlek är inte bra kärlek? Bara äkta kärlek? Men säg då det: "All äkta kärlek är bra kärlek". Men hur vet vi att kärleken har äkthetsstämpel? Finns den rena kärleken, den som inte också innefattar själviskhet, till exempel? Hur är det med eros och agape?

Det sodomidiotiska i Växjö stift har jag anledning fundera över.
Modéus II kommenterade Edgarssons uttalande i Smålandsposten 26 maj och fick till det:
"Vad han sa är djupt problematiskt. Det skadar framförallt de människorna som hamnar i skottgluggen och det är de som drabbas som bör vara i fokus. Vår enda väg framåt är att vara tydliga och jag vill förtydliga att hans uttalande inte är en majoritetsuppfattning."
Detta vet noga taget inte Modéus II, men ponera att han har rätt - vad har för en kyrkokristen majoritetsförhållanden med utsagor att göra? Är folkets röst egentligen Guds röst?
På söndag kommer inte en majoritet av svenskarna att gå i kyrkan. Vilken slutsats ska dras av detta faktum?
Men vad, exakt vad, i det Edgarsson sa är "djupt problematiskt", det skulle man vilja veta. Vad han sa - inte vad folk konstruerade att han sagt. Är det "djupt problematiskt" att tycka att det ska vara man och kvinna? Vilka kan definieras som de som hamnat i skottgluggen när Bruno Edgarsson säger vad han anser? Skulle detta förhållande i ett öppet demokratiskt samhälle vara allt annat än något som kan beskrivas med skottgluggsmetaforik?

Hade Modéus II frågat mig till råds, hade jag sagt honom att i görligaste mån ställa sig utanför centerpartiets problemhärva och inte låta den bli stiftets. Allt annat ter sig som sodomidiotiskt för en biskop. Ungefär lika idiotiskt som att ta ner sig egen identitetsflagga från flaggstången och skicka upp en annan identitespolitisk flagga i topp utan att ha funderat igenom hur detta skulle kunna komma att tolkas. Har stiftet köpt Prideflaggan eller bara haft den till låns? Jag kom inte på att jag skulle ha frågat. Men den vajade vackert framför det hus där biskopen bor och där domkapitlet sammanträder.

Flaggsymbolik är allvarliga ting. Minns hur det var på S:t Sigfrids folkhögskola, när eleven från ett afrikanskt land kom och skulle hälsas med landets flagga. Rektorn, farbror Sven, var så omtänksam. Eleven rusade fram och fick ner flaggan från stången och stampade på den. Det var fiendeflaggan, flaggan för den regim han flytt från. Den som i späd ålder hört farbror Sven berätta om denna incident, glömmer det inte. Någonstans skriver Rauschning om hur partiflaggor plötsligt vajade över offentliga byggnader i Danzig. Det är samma mönster.

Till det sodomidiotiska kanske jag ska räkna hur Prideparaden i Älmhult nästa månad ska avslutas - med att de som vill kastar färg på varandra.
Det är fritidsgårdens besökare som tagit initiativ till paraden, läser jag.
Dessa har nu packat färg i små påsar att kasta.
Stiftsstyrelsens vice ordförande Anton Härder har gett 50 000:- av kommunens penningar till evenemanget, ty han är Kulturnämndens ordförande. Artisten Carlsson sjunger upp det mesta av beloppet. Och så kastas färg. Hur seriöst är detta? All färgkastning är bra färgsättning om inte annat - eller? Arrangörerna av Pride säger att färgkastning är kul. Ska Modéus II ansluta för att stå upp för någon slags värdegrund, för det kuliga och det färgglada? Eller är det kyrkoherden Curt-Magnus Hedin som ska färgsättas? Detta kan bara bli intressant.

Pride i Karlskrona har råkat ut för att privata entreprenörer ringt runt och försökt få sponsring och samlat in pengar till förmån för evenemanget. Haken var att de inte representerar Karlskrona Pride. En stor del, sägs det, av sponsringen kommer på så vis inte föreningen till godo och då måste tyvärr en del arrangemang dras ner på.
Won Hjärtats arrangemang med Therese Won Sjöberg har ställts in. En berörande föreläsning av "adopterad homosexuell prästdotter" gick deltagarna miste om. Men Svenska kyrkan ställer upp liksom Karlskrona kommun och kunde kanske förstärkt sponsringen i det läge som uppkommit? Jag tillstår att jag är imponerad av fiffigheten hos de privata entreprenörerna när de skaffar sig pengar Det blir pengar när man frågar om sponsorskap, för det kan bli negativt för det företag eller den organisation som säger nej. "Här är kontonumret - kan ni betala redan denna vecka?"

I Karlskrona går Svenska kyrkan i tåget efter Öppna moderater Sydost, de som ordnat "paneldiskussioner och privata historier om polyamori, swingerskulturen och öppna relationer." Kontraktsprosten Garpenfors kan lära sig något nytt? Kanske privat?
Fokus är alldeles tydligt.
Måhända någon kan stoppa strutsfjädrar i rumpan och löpa runt å stan i pridetåget och kräva folks respekt för sin egenart? Vad mer kunde vi inte fått se och höra, om inte de privata entreprenörerna lagt beslag på sponsorpengarna... Såvitt jag kan se engagerar sig Kustbevakningen, men Marinen är inte anmäld för att ställa upp med flottister. Nå, kristdemokrater i tåget går väl inte av för hackor.

Alldeles bortsett min småländska nyfikenhet: Finns det någon redovisning av vad allt pridande kostar och hur mycket som finansieras med offentliga medel? Follow the money!

Mitt problem är, att när Lot varnade sina svärsöner för att staden skulle ödeläggas, trodde dom att han skämtade. Det gjorde han inte, skulle det visa sig. Den insikten motiverar kritisk uppmärksamhet för att se och förstå sodomidiotismen i alla tider, det som är själva oviljan att se och förstå. Guds hållning var en annan. Ja, ni vet ju. "Jag går ner och ser om de verkligen har handlat så illa som det verkar av klagoropet från staden."

Någon skämtan med de homosexuella minns jag dock från min ungdom. Kamraterna kallades Fabeten och Ysen. När jag fattade att det var ett homoskämt, kallade jag grabbarna konsekvent vid förnamn.

Nu lämnar jag allt sodomidiotiskt för att umgås med mina två nyinköpta engelska pelargoner. Jag köpte dem i går på ICA Grytan i Moheda, som har blomstermarknad i dagarna, för att få tillfälle att öva språket.
Jag talar med dem och de tycks mig lystra och signalera gillande: "The greatest menace to freedom is an inert people", sa jag, men tänkte att jag kanske, för att blommorna inte missmodigt skulle börja sloka, borde ange botemedlet också: "More speech, not enforced silence".
Vem sa det?
Louis Brandeis.
Sa han det för att trösta Bruno Edgarsson, tror ni? Kunde varit så.
Mina engelska pelargoner såg nöjda ut, tyckte jag mig se.