Framåt!

Jag gnetar vidare med Växjö stifts framtidsbilder, antagna av stiftsstyrelse, kontraktsprostar och domkapitel. Det gör dem lödiga. Jag kan dock inte bli kvitt den oroande frågan: på vilka punkter har Modéus II fått revidera sådant han tänkte innan processen drog igång. Det vore värdefullt att få veta.
Annars kan man ju få för sig, om man är ohelgad vill säga, att han kör fram folk som säger det han vill ha sagt. Jag har nog lyssnat för mycket på Mikael Wiehe. Eller Bob Dylan?

Rustade medarbetare
I Växjö stift ...
... är det ideella medarbetarskapet en självklar del av församlingslivet.

Hur eller hur, så har det alltid varit. Margit Sahlin såg problemet med överutnyttjande av kvinnor, prästfruar av olika slag men kanske främst av söndagsskollärare och ungdomsledare. Hennes fokus var kvinnor och boken hette Man och kvinna i Kristi kyrka (SKDB, Stockholm 1950). För nästan 70 år sedan förmådde Margit ställa kritiska frågor om idealiteten. Det är ett perspektiv som saknas nu, kanske därför att en hel del idealitet har anställts bort. 
Har någon egentligen analyserat processen när en hemmafru med barn började "hjälpa till" i barntimmarna för att på sikt bli församlingsanställd som barnledare och sedan församlingsassistent? Lönearbete, alltså. Vi talar 1970-tal. Är det ett problem att vi oftast inte analyserar självklarheterna?

... är församlingen den viktigaste rekryterande miljön till kyrkligt medarbetarskap.

Anas här en polemik eller kritik av något? 
Att folk kunnat komma på att de trots föga kyrklig barlast likväl ska arbeta i Svenska kyrkan? 
Själv är jag onekligen rekryterad så, jag hade skrivit på för en annan verksamhet men komministern Nils Norrlin frågade om min eventuella prästkallelse och stiftsadjunkten Henrik Svenungsson hakade på. Uppstår då inte ett problem om den rekryterande miljön skulle rekrytera en ung man som likt mig kan ifrågasätta? Då blir den unge mannen inte prästvigd av Modéus II. Är det en kvinna som vill bli diakon gäller detsamma. Detta gick väl för sig när jag var ung. Om detta talas inte. Har vi inte hamnat i en situation som hanteras i Svenska kyrkans bekännelseskrifter, där frågan vad vi ska göra om biskoparna vägrar viga när frösamlingen är den rekryterande miljön ställs. 
Det är därför Missionsprovinsen kom till - och viger präster.
Modéus II skulle ha större problem än jag här.

... utvecklas medarbetare genom fortbildning, fördjupning och själavård.

Är det inte genom gudstjänst, fördjupning, fortbildning och själavård vi utvecklas? Gudstjänsten först och främst. Fördjupning därefter. Fortbildning (men vårterminen 2017 kommer inga kurser att ges i Växjö stift för Stiftskansliet är upptaget...). Själavård ska nämnas även om allt som sker borde vara vård om människan själv, hennes själ. 
Men vad betyder "medarbetare"? 
Är det inte alla kyrkokristna som ska ha denna utvecklingsdos? 
Det borde talas rejält om den som har mycket att stå i och inte är medarbetare i församlingen men medarbetare i Guds rike - sköter sina barn, går till jobbet, skjutsar barn, bryr sig om åldrade föräldrar, tränar ett fotbollslag, umgås med vänner mm mm men ser till att vara i söndagens högmässa och nöjer sig med det. Klokt nog. Detta räcker långt. 
Församling betyder att vi samlas, inte att vi sysselsätts med diverse verksamheter, som blir obligatorier om man har ambitionen att vara en god kristen. 
Skulle vi fråga om det kyrkliga tar för mycket tid från Guds rike? Vilket blir svaret?

Granskningen av framtidsbilderna kan inte ske en söndag, som ni förstår. Men Gud ger kanske ännu en vecka?

Innan gryningen denna lördag fick jag besked /flash närmast/ att kyrkosystemet/Kyrkans Hus i vidare mening har 468 tjänster. Det kommer i sinom tid (idag eller tidigt i morgon) en redovisning på kyrkligdokumentation.nu
Jag tror det krävs ett visst mått av helgelse för att ta del av denna förteckning. I händerna på dem som vill fösa folk ut ur Svenska kyrkan kan förteckningen visa sig vara användbar, det fattar jag. Men i sin helhet gäller om somliga som vill läsa förteckningen att "I kunnen icke nu bära det". Det var till och med svårt för mig!

Denna regnig och kalla lördag ska det höstas, inte inhöstas så mycket som fixas och donas å lantegendomen innan vintern.
75% av barnbarnskaran ställs upp som ett kasernbatteri framför förläggningen för att i den dunkla höstmorgonen få sina order.
Utrustning och skyddsutrustning hämtas ut. Förplägnadsdetaljen förbereder.
Själv inspekterar jag det hela med mina handskar i vänster hand.
Jag nöjer mig med att kasernbatteriet lämnas av till mig.
"God morgon, barnbarn!" ropar jag.
"God morgon, morfar", svarar de.
Någon ska utses till båtförare. Det finns nog två intressenter. Brygga och badflotte ska läggas i skydd, bojen ska upp, båten ska upp, sly ska röjas.
Ska jag på slutet ånyo ställa upp barnbarnen, deras fader eller moder lämna av och jag ha genomgång av övningen samt därefter bevilja permission?
Det är ju ändå lördag.