måndag 17 oktober 2016

Domprosten och biskopen

Det är något särskilt med Visby.
Domprosten Hermansson är hotad till livet, hörde jag i TV4-nyheterna. Nu var det inte riktigt så, förstod jag. Han skulle bara se sig för, hade någon hotfullt sagt i telefon. "Passa sig!"
Hermansson ringde polisen, som kom hem till honom.
Ursäkta, men var hittar man domprostar av Hermanssons kaliber?  Tål dom ingenting? Har han genomgått grundläggande soldatutbildning och kan hantera värre hot än så, som vi andra? Eller är det bara att ropa på farbror polisen när någon ringer och är otidig? Förstår inte Hermansson att vanliga karlar med vanlig uppsättning testosteron skrattar åt honom? Hur kunde han få för sig att ringa polisen? Blev du rädd, Hermansson? Eller ville du plocka en medial poäng?

Nu talade Hermansson vid demonstrationen mot rasism och sexism.
I tv-rapproteringen fick detta tal inget genomslag. Vad sa han? "Var snälla!"
Själva dilemmat kan vänstern inte hantera. Vi har problemet med våldtäkter på Gotland och ryktesspridningen att det handlar om flyktingbarn. Det kan/ska inte sägas. Nu finns det folk som med mobiltelefoner jagar dem som polisen släppt. När dessa erkänner att de varit på polisförhör blir det upprört. Sådant folk ville i varje fall en gute inte ha på ön. Vänstern ska nu navigera i detta upprörda hav, och väljer antirasistkortet. Det betyder att lämna fördel avgrundshögern. Folk är nämligen inte för gruppvåldtäkter. Man kanske ska beklaga det, men jag konstaterar faktum. Det finns gott om folk som tar avstånd från gruppvåldtäkter.

Så vad sa Hermansson?
Jag fick inte den saken klar för mig. Däremot samlade FI:s talesperson demonstranterna, 300 sas det, att markera att de inte ville ha några rasister på sina gator. Ingen påpekade det uppenbara, kan jag anta, att gatorna inte är deras. I det öppna samhället får rasister vara på allmän plats. Det är så det är i det öppna samhället. Komplikationen att de som kallas rasister tydligt är emot våldtäkter och för kvinnofrid, ska vi uppenbarligen inte låtsas om.

Men vad sa Hermansson? Sa han ingenting. Jag försöker få veta, men möts av medial tystnad. Blev Hermansson så skrämd att han inte sa något? Som en påannons hörde jag dock Hermansson intervjuas. Då handlade det om alla människors lika värde. Detta var något grundläggande i det kyrkliga. Sa han.

Från en domprost i Visby är inte steget långt till en biskop, fd men vem bryr sig. +Biörn och jag tänker olika. Jag tänker missiologiskt. Men så är jag också doktor i missionsvetenskap och ekumenik. Felet i vårt kyrkosystem är inte detta att vi hålls med en kyrkostyrelse utan att kyrkomötet tagit sig rätten att rösta om läran och gör detta utifrån majoritetsförhållanden som formats partipolitiskt.

Efterkrigstiden präglas för Svenska kyrkans del av ett närmast dilettantmässigt förhållningssätt inför alla utmaningar som ställs.
Men vad gick att göra?
Biskopsmötet möttes, domkapitlen sammanträde, allt väsentligt skulle skötas som en slags frivillighet och Diakonistyrelsen/Centralrådet skulle ta ansvar för det gemensamma.
När vi fick en kyrkostyrelse, beslut 1982, var vi dock långt ifrån 1500-talets kyrkopolitik med Conrad von Pyhy och Georg Normann. Det var inte ett heller ett Consistorium Regni som infördes. Kyrkostyrelsen kom till för att ersätta ecklesiastikdepartementet och allt det som kallades frivilligt och låg i Centralrådet för evangelisation och församlingsarbete. Därtill behövde SKM, Lutherhjälpen och SKUT in som vitala delar av en helhet.
Det var många problem att lösa, men principen med en kyrkostyrelse för att hålla ihop arbetet i en provins, kan inte vara fel. Inte i ett land, som kännetecknas av en rätt enhetlig mångkultur. Denna rätt enhetliga mångkultur sprids till alla hem och gör inte halt vid stiftsgräns, kontraktsgräns, pastoratsgräns eller ens församlingsgräns. Vi talar missionsområde.

I normalfallet skulle de olika synoderna och styrelserna då befolkas med för  Evangeliet och Svenska kyrkan besjälade människor, inte av partier med företrädare som vill använda Svenska kyrkan för egna syften. Vad är det? Det är när Kyrkans ärende sammanfattas som budskapet om alla människors lika värde, en felöversättning av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Kyrkans ärende är mer än en felöversättning, för att säga det enkelt.

I största allmänhet imponeras jag inte av en högkyrklighet som decennium efter decennium fortsätter studentrummens diskussioner, förklarar och utlägger refererar och ger referenser, men aldrig förändrar. Då är jag likväl inte emot studentrumsdiskussioner.

41 kommentarer:

  1. Alphadeltagaren17 oktober 2016 07:51

    De verkar minst sagt lite softa, biskoparna och domprostarna. Våra svenska är inte av den där kalibern som kollegorna i Mellanöstern som sekel efter sekel envist hållit kvar kyrkan i en hotfull miljö.

    SvaraRadera
  2. Det är knappast förvånande att biskop emeritus Biörn ser biskopsmötet som havandes större betydelse än kyrkostyrelsen och att mångåriga kyrkostyrelseledamoten Sandahl ser kyrkostyrelsens potentiella förtjänster.

    Nu skrev jag potentiella för att jag personligen i praktiken inte sett så mycket av dessa förtjänster.
    När styrelsen antar beslutsförslag 6B om ironiförbud för nationellt förtroendevalda, så ska jag överväga att tänka om. Eller inte?

    SvaraRadera
  3. Är domprosten Hermansson en rent litterär gestalt i en dystopisk komedi?

    /Mats for Bishop!

    SvaraRadera
  4. Vad skulle kristendom kunna innehålla, om inte "alla människors lika värde" marknadsfördes som religionsersättning?

    Hemska tanke!

    Bull, kommunikatör hos EKM

    SvaraRadera
  5. Bäste bloggare, upprepa inte detta igen!

    -Biskop Biörn kan svara för sig själv vad gäller ovanstående text, vilken delvis är riktad mot honom.

    Men låt mig igen - med skärpa - igen reagera mot påståendet att KM har "tagit sig rätten att rösta om läran" och då utifrån "majoritetsförhållanden som formats partipolitiskt".

    -Detta börjar nu bli ett problem i kyrkodebatten: att företrädare för vissa nomineringsgrupper upprepar oriktiga påståenden. KM röstar INTE om läran!

    KM röstar INTE, har inte röstat, om evangeliet, vilket har påståtts.

    Jag kan förstå att andra, icke i teologi och kyrkofrågor så väl insatta som DS är, kan falla till föga för påståendet. Men bloggaren bör en gång för alla besinna sig och inte vidare upprepa denna oriktighet.

    När röstade KM om EVANGELIET? När ÄNDRADES läran genom majoritetsbeslut på politisk grund?
    O.s a. Tack på förhand!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ursäkta, men var finns deklarationen att KM INTE röstar om läran? Enkönad vigsel, t ex. Sedan röstar KM om läran genom att säga sig inte rösta om läran utan endast om en ordning/praxis. Det kunde man gå på förr i världen. När beslut av sådana slag träffats står det inte på förrän detta betraktas som konstitutivt för SvK. Det finns inga inskränkningar i KM:s beslutsrätt, det är bara att konstatera. Finns det, vill jag se paragrafen som inskränker. Önskas ett tydligt exempel på ett läroavgörande så kan väl KM 1958 vara det stora exemplet. 1957 sa KM nej till just det beslu som året efter fattades.

      Radera
    2. BOD,
      visst röstar KM om läran. Dag har redan nämnt två tillfällen då detta skett. Eller menar du månne att så länge KM inte sätter sig och efter eget gottfinnande rent fysiskt ändrar i Bibelns texter så har man inte ändrat läran? Så kan det förstås vara, annars blir ditt envetna påstående obegripligt.

      Radera
    3. "Läran" är för viktig för att överlämnas till Svenska Kyrkans prelater i allmänhet och prelateterna i Biskopsmötet i synnerhet.Jag är enskild medlem och erkänner blott en auktoritet v g "Läran". Vi är alla lärjungar och i lärjungaskapet är lärofriheten grundläggande.
      Ulf Berggren, fri lärjunge

      Radera
    4. DS och Elisabeth,

      -Stopp nu, mitt herrskap: jag vill se på papper och protokoll vad som varit votering om evangeliet och läran. Ej en icke existerande paragraf om vad KM INTE får rösta om.

      Här är ni båda ute och "cyklar" som det heter i folkmun, när påståenden utan täckning viner genom luften eller sätts på pränt.

      Jag tvingas tyvärr konstatera, att DS hänvisning till det aktuella och 58 år gamla KM-beslutet är smått patetisk. Detta därför att, för det första, KM:s dåvarande sammansättning INTE var den som kom efter 1982 och som sticker i ögonen på högkyrkligheten. Den senare är ju, påstår de högkyrkliga, "politisk". I 1958 års KM var ett antal präster självskrivna bland de, om jag minns rätt, totalt 94 ledamöter som utgjorde mötet.

      Och för det andra rörde apostroferat beslut inte läran (alltså ändring av den) utan på sin höjd en tolkning av den, vilken sammanfaller helt med de allra flesta evangeliska kyrkors i världen.

      Varför är det också, bäste DS, fel att ändra ett beslut, om så befinns angeläget? Det sker ibland i riksdag och andra beslutsinstanser,

      Låt mig alltså här konkludera för läsarna att KM aldrig har voterat om evangelietexten eller andra lärotexter! Det vore bra om vi alla för debattens skull därför slipper att i fortsättningen konfronteras med motsatta påståenden eller antydningar om att voteringar kommer att ske.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Bengt Olof, det är blott alltför uppenbart att du inte förstår vad vi andra diskuterar och det är faktiskt inte vårt fel. Votera om evangelietexter är något annat än att votera om evangeliet. Du illustrerar den skillnad du själv inte förstår. I KM 1957 röstade alla biskopar och alla präster med ett enda undantag nej till regeringens skrivelse. Fundera nu ett slag innan du ryggmärgs-svarar.

      Radera
    6. Det är intressant att Bengt Olof nu säger att det inte är fel att ändra ett beslut, om så önskas. Hittills har det ju hetat att t.ex. beslutet om kvinnor som präster inte går att ändra.

      Radera
    7. DS och +Göran,

      -Nej, bäste bloggare igen, så kan man inte trixa sig undan huvudfrågan: om det någon gång har röstats om evangeliet eller dess enskilda texter. (här kan man inte skilja mellan det ena och det andra). Det har det alltså inte gjorts i det påstått politiserade (nya)KM. Ändock försöker vissa antyda att så har skett och skrämma med att votering om läran kan komma att bli verklighet i framtiden.

      Att, som Du nu gör, försvara en ohållbar ståndpunkt med påståendet att den andre inte förstår vad det handlar om och att krydda det med lustigheten, att det ej är ert fel, att jag inte förstår, är ett alltför avslöjande sätt att komma undan. Avslöjande för er men inte för mig.

      Till +Göran detta:

      -Formellt går det förstås att ändra. Jag har skrivit att det däremot inte kommer att ske; säkerligen delar Du också innerst inne den slutsatsen, fast Du helst önskar dig en annan verklighet.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. Den underliggande tankefiguren finns beskriven i avhandlingen Folk och kyrka (1986). Jag skämtar alls inte om att Bengt Olof Dike inte förstår. Jag hade önskat att jag kunnat vara lustig på den punkten. Jag har varit ledamot av det gamla allmänna kyrkomötet och av det nya. Det är skillnad på flera sätt. Också skillnad i anspråket att kunna rösta utan inskränkningar.

      Radera
  6. Också jag finner det lämpligt med en kyrkostyrelse. Men då skall det vara, som Dag tecknar det, en missions(evangelisations)styrelse eller ett samarbetsråd. Problemet är att det har blivit just en 'styrelse'.

    Därigenom berövar man stiften och församlingarna dess självständighet. Dessa är de centrala i kyrkans organisation. Bengt Olof talar gärna om församlingarnas självständighet. Men den är ju så strängt begränsad att den i viktiga frågor är obefintlig. I många frågor måste de rätta sig efter vad som centralt (och då inte vid gemensamma överläggningar i stiftet de tillhör) har beslutats.

    Så kan en församling inte få vilken präst den önskar. Inte heller får biskopen viga vilka präster han vill eller stiftet anställa vilka de önskar. En församling måste tillhandahålla enkönade vigslar, vare sig den finner det lämpligt eller inte. Församlingen kan inte ta emot som medlemmar vilka som helst, bara de som bor i området. Församlingar som fungerade bra med kyrkostämma, tvingas hålla val för att få kyrkofullmäktige. Många av dem tvingas också in i storförsamlingar mot sin vilja.

    Stiften är inte längre bemyndigade enheter i kyrkan. De har blivit ganska ömkliga distrikt i ett övergripande samfund. Kyrkomöte och kyrkostyrelse är inte längre samarbetsorgan för ett antal stift, utan dessa har blivit distriktsfilialer i en riksorganisation, som önskar likrikta och dominera allt.

    Alltså: kyrkostyrelse m.m. behövs för stiften att överlägga om och planera i frågor som de har gemensamma i ett område med samlat språk och kultur. Men nuvarande kommandostruktur är inte i enlighet med kyrkans tradition!

    SvaraRadera
  7. Stillbild från Norrbyska studenthemmet,Uppsala, tidigt åttiotal: På vinden hörs högljudd hjärtskriande gråt. Flera hemiter skyndar till för att efterhöra vad som står på.
    Någon har glömt diska en ur grötkastrull, den står i vasken och liksom hånler.
    Mats Hermansson, hulkar mellan tårarna:
    -Jag fattar inte hur nån kan vara så O-S-O-L-I-D-A-R-I-S-K! Vi måste ha ett S-T-O-R-M-Ö-T-E!
    De idoga hemiterna återgår diskret till sin studier.

    SvaraRadera
  8. I demonstrationen i Visby deltog officiellt FI, V och Svenska kyrkan. Säger väl en del om Svenska kyrkans politiska vänstervridning.

    SvaraRadera
  9. "Felet var att kyrkomötet tog sig rätten att rösta om läran..." Hur gick det till? Ett konstruktionsfel någonstans? Vad mer är: med kyrkostyrelse följde ett kansli, som fått (tagit sig?)makten att köra över kyrkostyrelsen, som DS erfarit, och sänder ut irrläringa missionsböner, fronderar i "mitt kors"- frågan och driver handboksfrågan in i ett ideologiskt kaos. DS och Giertz är för en kyrkostyrelse. OK, men jag hävdar att det inte är en svensk-kyrklig, evangeliskt katolsk ordning utan en tysk-luthersk irrlära. Var finns exempel på att denna ordning går bra? ELCA (USA), Tyskland? Jag har dett den i Indien, Zimbabwe, Malysia. I SvK uppträder nu ett "presidum med ÄB och två partier. Det ursprungliga och genuina är en episkopal ordning. Det går att börja om, om vi vill.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, en episkopal ordning vore något helt annat än det vi nu fått. Biskopen framstår som en regionaltjänsteman som kan sparkas av stiftsstyrelsen (Thidevall!)

      Radera
  10. Hänger du med Dag när den på Gotland stationerade domprosten, jag och andra "tomhylsor" smider om stridisarnas vapen till plogbillar?...
    Ulf Berggren, utan vapenrock..

    SvaraRadera
  11. +Biörn
    Du har arbetat i en folkkyrkovingård och fått både betalt och betalat för ditt anletes svett.För mig är huvudfrågeställningen hur vi utvecklar Kyrkan att bli alltmer Gudomlig...
    hur vi utvecklar Kyrkan att bli alltmer
    gudsfolklig och allt mindre prästerlig och episkopal. Jag kräver en strukturutredning som gör upp med alla som fastnat i strukturerna och polar med den som sitter i...
    Ulf Berggren, ostrukturerad...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sky är inte episkopal, utan kongregationalistisk, den är knappast "gudsfolklig" men väldigt mycket "prästerlig"!
      Antony

      Radera
  12. Jag tycker som +Björn! Biskoparna ska bestämma, det är deras plikt. Enda problemet med Svenska Kyrkan är att vi fått de biskopar vi förtjänar. Miserere!

    SvaraRadera
  13. Det är helt enkelt inte lika gott gry i det svenskkyrkliga prästerskapet som det var i det judiska prästerskapets förfader Levi (1 Mos 34:25). Därmed inte sagt att domprosten ska ut och döda alla "ensamkommande flyktingbarn" (finn tre fel i det uttrycket) på Gotland men han borde i vart fall kunna skilja på offer och förövare och försvara gutarnas rätt att slippa våldtäktsmän från andra kontinenter.

    SvaraRadera
  14. Oförmågan att se de grundläggande felen i ett system man verkat i hela sitt vuxna liv är naturligtvis djupt mänsklig, men likväl är det en brist.

    Grisar kan sminkas olika men är dock grisar. Och ett consustorium generale är ett consistorium generale vad man än må kalla det. Likaså är f.ö. ett kyrkopolitiskt parti just ett kyrkopolitiskt parti även om det kallar sig obundet och fritt, i dagens kyrka finns dock inga andra möjligheter att påverka.

    En generalsynod kan rimligen inte behöva inkallas för andra frågor än att ändra kyrkoordningen, fastslå ny handbok eller psalmboken samt ändra stiftsindelningen. Vad övrigt hör till kyrkoprovinsen att besluta om? Vad övrigt skall consistorium generale verkställa? Kyrkostyrelsens och kyrkomötets tillskyndare får gärna upplysa oss oupplysta. Mission i det egna landet dock allra minst då den uppstår i människors möten och närmast är lokalare än församlingen.

    SvaraRadera
  15. Strukturen syns i den anderssonska grafiska profilen (föranstaltad av en tidigare kommunikationsdirektör) Hon hävdade att människor inte bryr sig om församlingarna utan bara Svenska kyrkan (koncernen!) Därför är det så idag att man i annonser i DN /SvD måste ta fram förstoringsglaset för att under vapenskölden (som enligt uppgift kostade ett sexsiffrigt belopp att runda till) se vilken församling som annonserar.
    Sveriges rikes lag är tydligare. Där står i portalparagrafen: 1 § Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan har också nationella organ.
    Har också! Vet din plats Fido!
    Observator holmie

    SvaraRadera
  16. När jag skrev så insåg jag att jag egentligen anser att kyrkostyrelsen och hela kyrkans hus borde avskaffas.
    Biskopsmötet kan besluta om att delegera vissa ansvarsområden till stiften, som om de önskar kan delegera i sin tur till församlingar.
    Inomkyrklig mission - Luleå
    Internationell mission - Härnösand
    Utlandsskyrkorna - Visby¨
    Gudstjänstutveckling - Lund
    Utomkyrklig mission - Göteborg
    Själavård - Skara
    etc
    Då skulle vi få ner frågorna till det lokala med gräsrötter sida vid sida med stiftsanställda specialister.

    Lärofrågor beslutas vardagligen av biskopsmötet och i större förändringar av ett trekammars kyrkomöte: Biskopar, konstakrtsprostar(som utses av prästerna) lekmän (som utses av kyrkstämma i respektive församling) enligt modell från CoE.
    Sammanslagningar av församlingar beslutas i stiften och någon strukturutredning behövs inte.
    Domkapitel ttar över stiftstyrelsens mandat och kyrkoråd utses genom sluta val i respektive församling utifrån personvalslistor.
    Vem kommer att sakna kyrkofullmäktige, stiftstyrelse, kyrkostyrelse eller kyrkomöte?

    Det kanske t.o.m. skulle vara möjligt med nuvarande lagstiftning, men en rejäl reformation av kyrkoordningen skulle behövas.
    Men SvK borde väl inte vara rädd för förändring av sin ordning när de så gärna omfamnaar förändring i allt annat?

    SvaraRadera
  17. Nja, Dag, nog tycker jag att bössan denna gång inledningsvis var laddad med lite väl grovkornigt hagel, utan den precision som brukar utmärka dig. Kan inte se någon poäng i nedlåtenhet mot en rädd person som dock inte har fått i uppgift av samhället att hantera våld och hot. Och visst måste det väl finnas bättre sätt att ta avstånd från gruppvåldtäkter än genom att begå övergrepp i rättssak. Bättre kan du!
    /Per H

    SvaraRadera
  18. Övergrepp i rättssak? Det finns två problem. 1. Åklagaren kunde/förstod inte att förklara de grundläggande principerna för hur utredningar går till och på vilka grunder folk anhålls och 2. samhällskunskapen, där folk borde lärt sig detta, har inte levererat. Kanske problem 3 skulle vara att de stora partierna lämnar över det folkliga missnöjet till de små. Weimarrepublik, alltså.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Brb 17 kap10 §: "Den som med våld eller hot om våld angriper någon för att han eller hon ... vid förhör avgett utsaga hos en domstol eller annan myndighet..."
      Om man "... med mobiltelefoner jagar den som polisen släppt" tycker åtminstone jag som juridisk lekman att man skulle ha svårt att komma undan ett åtal enligt ovan nämnda paragraf.
      Din trepunktersanalys instämmer jag i, även om brott inte kan rättfärdigas av okunskap.
      /Per H

      Radera
  19. Jag noterar förnöjt att kyrkomötet 1593 voterade om läran och i föreskriften noterade att texten inte fick tolkas på annat sätt än orden lödo.

    Sedan 2009 har minst en biskop uttryckt att SvK LÄR att äktenskapet är könsneutralt. Den lärans bibliska grund ifrågasätts av majoriteten av lutheraner i världen. Så vilka har då röstat om den läroförändringen om inte kyrkomötet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Peter T,

      -Vilka var då "politrukerna" som voterade 1593?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Undvek du eller förstod du inte Peter T:s fråga???

      Radera
    3. Återigen ett missförstånd av BOD.
      1593 fastställdes Svenska kyrkans identitet som luthersk i tro och lära genom antagandet av CA vid sidan om de tre klassiska trosbekännelserna.
      Jag kritiserar inte det kyrkomötet vare sig till form eller beslut.
      Vän av ordning konstaterar dock att det var helt fritt från det som BOD brukar kalla "öppen demokratisk folkkyrka". Det var präster och biskopar som genom majoristetsbeslut antog läran.
      De beslöt också att orden skulle tolkas som bokstäverna löd.
      Den där sista meningen tog läronämndsmajoriteten, ett antal biskopar och kyrkomötets majoritet inte till sig. Sålunda kritiserar jag läronämnd och kyrkomöte 2009 för att ha brutit mot intentionerna med Svenska Kyrkans grundande 1593.
      Att det är en helt annan kyrka efter 2009 jämfört ed 1593 är väl ställt utom allt rimligt tvivel?
      Att beslutet 2009 hade varit omöjligt i den bokstavliga skrifttolkningstradition som var dominerande 1593 är ställt utom allt rimligt tvivel.

      Om man är riktigt konspiratorisk kan man tolka det som att jag anser att alla beslut om lära och praxis som inte tagits med prästmajoritet(i åtminston en kammare) är illegitima.

      Radera
  20. Efter genomläsning av allt detta inställer sig frågan: vad ska man egentligen med koncernen Svenska "kyrkan" till? Den handlar här om en överbliven rest av en påtvingad statskyrka som aldrig kunde stå på egna ben. Eftersom den aldrig bedrivit någon mission hemmavid och heller inte visar några tecken på att göra det framöver - vad är det då (utöver de krassa försörjningsmöjligheterna för de anställda) som motiverar att denna utpräglade eventorganisation ska finnas kvar? Och varför envisas med att kalla den för “kyrka”? /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog har Svenska kyrkan kunnat stå på egna ben och kan fortfarande. Och nog har Svenska kyrkan missionerat hemmavid, dvs övertygat människor med det gamla goda evangeliet och hållit kyrkolivet igång. Abusus non tollit usum, som vi katoliker säger.

      Radera
    2. John: Här håller jag med "katoliken" Sandall. Svky har, trots sin rrstianska historia, i vissa perioder bedrivit halvhygglig mission (tyvärr aldrig helt utan irrläror) som förmodligen givit Herren en viss skörd.
      Det du beskriver är tillståndet i Svky de senaste 20-30 åren, ett närmast fritt fall ner i den sekulära och hedonistiska avgrunden, eller "high five" som de säger i Strängnäs. En kyrka eller ett samfund kan "avkristna" sig självt, och det vi bevittnar hos Svky och vissa anglikanska "kyrkor" är just detta. Det yttre blir viktigt, Potemkinkulliser byggs som aldrig förr, samtidigt som Newspeak är normen och hyckleriet frodas. Att företrädarna för den nya religionen ropar "high five" har jag förståelse för men att de "högkyrkliga" hycklar och vänder kappan efter vinden är patetiskt!
      Antony

      Radera
  21. Ge några konkreta exempel på sådan mission. Jag är mycket intresserad av vad ni kan syfta på. /John

    SvaraRadera
  22. Förvirrad Alphadeltagare18 oktober 2016 13:08

    Ang. Visby så ställde Hermansson in sitt tal, på grund av att "det var så få partier på plats". Vad i hela fridens namn betyder det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det betyder att är en förljugen charatan som väntar på att "makten" ska bestämma vad som är rätt!
      Antony

      Radera
    2. Alphadeltagaren18 oktober 2016 21:16

      Men fy för ... Går man inte i ok då?

      Radera
  23. John,
    Det är nog riktigt att SvK,inte SveK alltså aldrig bedrivit hemmamission. Det sågs som att slå in öppna dörrar. En svensk var kristen-punkt slut. Han,hon undervisades i läran för att inte vara okunnig.

    Missionen bedrevs utomlands och åtminstone våra gamla missionsfält brukar med tacksamhet och glädje notera detta samtidigt som de beklagar utvecklingen inom SVeK och på fullt allvar tala om att betala tillbaka genom att nu bedriva mission inom vårt lands gränser.

    Jag ser detta med tillfredsställelse även om jag också inser de svårigheter de kommer att möta . De har inte bara sin egen dåliga ekonomi att kämpa mot utan även ett SVeK som agerar besserwisser och menar att deras synkretism och hedonism är kristendom.

    SVeK däremot bedriver onekligen ingen mission och som jag ser det- det är logiskt ty vad har de att missionera om? Att jag bejklagar sakernas tillstånd är en annan sak men i dagsläget är jag tacksam för att de åtminstone inte missionerar.

    Nu vet jag att det sistnämnda är en sanning med modifikation. De sprider sina irrläror och sin synkretism mha Mammon . Genom hot om indragna bistånd om deras gamla missionsfält inte följer den "nya läran".

    Tyvärr är Mammon en stark drivfjäder och många ger upp i försöken att vara renläriga. De ser till ekonomin och sina egna förmåner -de som de flesta av oss gör.

    Vi beundrar gärna altruisterna men går ogärna i deras fotspår.

    //HH

    SvaraRadera